Hans Hansson skriver ett öppet brev (2) till Statsminister Stefan Löfvén
Sverige erkänner Palestina
som suverän stat och utlovar Jerusalem som dess huvudstad.
Så har det nu hänt. Sverige har erkänt Palestina som
självständig, suverän stat. Man har då också godkänt PLO och dess allierade
Hamas som företrädare för Palestina.
Utrikesminister Wallström säger att detta kommer att påskynda
fredsprocessen. Hon talar om Osloavtalet som förlegat och att erkännandet
kommer att sättas press på Israel att lämna ”ockuperade” områden.
Veckan före meddelade bostadsminister Kaplan i ett
helt annat forum att Sverige kommer att hjälpa till i Palestinas befrielse av
ockuperade områden och att Jerusalem kommer att bli Palestinas huvudstad.
Osloavtalet var som utrikesministern
säger ett interimsavtal och skulle gälla i högst fem år. Under denna tid skulle
PLO erkänna Israel, upphöra med väpnade attacker mot Israel och ändra
PLO-stadgans deklaration om att utrota Israel.
Därefter skulle fredsavtal slutas. År 2000, då de fem åren
hade gått, hade inget av detta uppfyllts. Trots detta var Israel berett
till stora eftergifter för fredens skull. Då utlöstes den andra Intifadan och
inga fredsförhandlingar kunde fullgöras.
Så länge inget har kommit i dess ställe gäller Osloavtalet.
Ockuperade områden.
-
Gaza är inte ockuperat. Det finns ingen israelisk närvaro i
Gaza.
-
Judéen och Samarien – kallas Västbanken sedan 1948 – är inte
ockuperat utan administreras enligt Osloavtalet. Är indelat i A, B och C
områden.
C-områdena som är de till ytan största förvaltas av Israel.
C-områdena är också de glesast bebodda och består huvudsakligen av ökenområden.
Inom C-områdena har Israeliska medborgare byggt fabriker som ger arbete till
c:a 35 000 palestinier. (Berör c:a 200 000 palestinier).
Jerusalem som framtida
huvudstad i Palestina.
När man talar om Östra
Jerusalem är det liktydigt med Gamla Jerusalem. 3000 år av judisk historia är knutet
till just Gamla Jerusalem, som blev huvudstad för Israel år 1020 fvt. Tidigare
var Hebron huvudstad.
Åren 1948 – 1949 intogs
Jerusalem av Arablegionen. Jordanien hade makten i 19 år fram till 1967. Under
denna tid sprängdes synagogor, heliga platser skändades och samtliga judar
fördrevs. Jerusalem var en delad stad. Efter befrielsen av Jerusalem 1967 är
det öppen stad med blandad befolkning.
Hur en svensk regering företrädd av sin bostadsminister kan
lova bort den suveräna staten Israels huvudstad till den tänkta staten
Palestina är ofattbart. Har det någon gång tidigare i historien hänt att ett
land som vill vara neutralt i internationella konflikter gör något liknande.
Och hur motiverar man detta.
Att Israel någonsin frivilligt skulle lämna ifrån sig
Jerusalem är inte tänkbart. Det skulle vara att förneka sin egen historia, sin
egen identitet. I all synnerhet som konceptet skulle bli detsamma som 1949.
Israel militära förmåga att försvara sin huvudstad är idag större än 1949.
Påskynda fredsprocessen säger
utrikesministern.
Troligen kommer erkännandet av
Palestina att få rakt motsatt effekt. Utrikesministern säger att före Sverige
har 134 länder erkänt Palestina.
Men om inte Iraks, Nord-Koreas, Kinas, Mauretaniens, Nigerias, Malis,
Jemens, Kambodjas och alla de andra ländernas erkännande av Palestina har fört
fredsprocessen framåt varför skulle då Sveriges göra det.
Tvärtom. Sedan det blev känt att Sverige skulle erkänna
Palestina har vi sett exempel på en ny variant av självmordsattentat i
Jerusalem. Attentatsmän har med bilar och arbetsfordon kört rakt in i
folksamlingar och dödat/lemlästat människor.
Dessa handlingar har berömts av Hamas. PLO-presidenten Mahmoud
Abbas förklarar gärningsmännen för martyrer eftersom de riskerar att skjutas
till döds.
Vill verkligen
Sveriges regering främja denna utveckling?
Sverige vill visa vägen för övriga Europa – skall historien från
1938 upprepas.
1938 (två månader före
Kristallnatten) tog Sverige ett beslut som man var nästan ensam om i Europa. Man
totalstängde sina gränser för judar. Detta beslut upphävdes inte förrän 1943.
Då var det dags för Danmark att utlämna sina judar. Men Danmark vägrade. I
stället hjälpte man Danmarks judar att fly till Sverige, som inte längre kunde
neka dem att komma.
Sveriges regering har all anledning att ompröva sin
ståndpunkt i frågan om Israel/Palestina.
Det vore hedersamt.
Stockholm 2014-11-10
Hans Hansson
hasseh35@tele2.se
PS. Beröringspunkter.
Det finns många
beröringspunkter mellan judisk och arabisk historia. Under tider av svår
förföljelse mot judar i Israel har många tagit sin tillflykt till arabvärlden.
Där behandlades de ofta som andra klassens medborgare. Fram till 1948 fanns det
c:a 850 000 judar i arabvärlden. I dag återstår några hundra.
OM Hamas, PLO, Hizbollah, muslimska
brödraskapet, olika Jihad–grupper skulle lyckas i sina uttalade avsikter att
fördriva samtliga judar från Israel/Palestina uppstår frågan: ”Vart skall de ta vägen?”
Dagens problematik. Länge
beundrades pionjärerna som byggde upp landet.
Att pionjärernas barn vill bo kvar fördöms. DS.
.JPG)
