Att predika så att människor kommer till tro

Det händer ganska ofta. Man läser en bibeltext som man kanske har läst hundra gånger, och plötsligt lägger man märke till en formulering som man aldrig tänkt på tidigare. 

Just nu läser jag Apostlagärningarna och i kapitel 14 kan man läsa att Paulus ”predikade på ett sådant sätt att en stor mängd judar och greker kom till tro” (Apg 14:1).

Hur gör man det? Hur gör man för att predika så att människor kommer till tro? Min första reaktion var naturligtvis att det är något jag måste lära mig mer om. Det är ju det absolut viktigaste uppdraget vi har. Hur predikar man så att människor kommer till tro?

Vi får några ledtrådar av sammanhanget:

1/ Det står att Paulus och Barnabbas talade öppet och frimodigt.

”…talade öppet och frimodigt”(v.3)

Hur talar man öppet och frimodigt? Jo, man säger som det är. Ibland hör man dessvärre att predikanten säger det han tror att folket vill höra, istället för att predika sanningen. Jag kan uppleva att målet för många predikningar är att få folk att må bra. Men är det någon vits med att försöka få folket att må bra då de är på väg till förtappelsen?

Man hör ofta från predikstolen att ”du är bra som du är”. Det är ett mycket positivt budskap, men sanningen är att ”som du är” är du på väg mot förtappelsen. Det var ju för att vi inte var bra nog som vi är som Jesus gav sitt liv  på korset. Han gav sitt liv för att den som tror på honom inte ska gå förtappad utan få ett evigt liv (Joh 3:16).

2/ De talade i förlitan på Herren

”…talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren” (v.3)
Då vi kommit så här långt i Apostlagärningarna (kap. 14), så har Paulus skaffat sig en hel del erfarenhet av förkunnelse. Han var dessutom välutbildad. Paulus hade gått på bibelskola hos Gamaliel. Han kunde ha förlitat sig på sin stora kunskap. Han kunde ha förlitat sig på sin kunskap och/eller på sin erfarenhet. Men Paulus var beroende av Gud i sin förkunnelse. Han predikade i förlitan på Herren.

Vi är helt beroende av Gud själv om vi ska predika så att människor kommer till tro. Men inte ens det räcker till. Vi kan predika hur bra som helst utan att någon kommer till tro. Gud påverkar inte bara predikanten – Han påverkar även den som lyssnar. Lite längre fram kan vi läsa att Gud öppnade hjärtat på den som lyssnade (Apg 16:14).

För att predika så att människor kommer till tro, måste Herren verka både i predikanten och i den som ska komma till tro.

3/ Gud bekräftade sitt ord genom att göra under

”…genom att låta dem göra tecken och under” (v.3)

Guds rike är inte ord utan kraft (1 Kor 4:20). Ibland får man intrycket att Guds rike bara består av ord. Det talas och predikas och vittnas, men  ofta med klent resultat. Lärjungarnas tjänst var inte bara ord. Ord är viktiga, men de räcker inte. Vi kommer aldrig att vinna världen med ord. Lärjungarna var beredda att lämna det område där de själva kunde producera (orden) och öppna sig för det område där det bara var Gud själv som kunde åstadkomma resultaten (tecken och under).

Vi kan finna liknande formuleringar på andra ställen i Nya Testamentet. Markusevangeliet avslutas med orden ”Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken och under som åtföljde det”

…och i Hebreerbrevet kan vi läsa om dem som  förkunnade att ”Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja” (Hebr 2:4).

Andliga nådegåvor definieras som att det är Anden som framträder (1 Kor 12:7). Den Helige Ande bor i varje kristen och då vi låter honom framträda är det en andlig nådegåva. Detta kan ske i varje kristen. Versen inleds med orden ”Hos var och en framträder Anden”.

Låter vi Ande framträda i våra liv? Eller nöjer vi oss med att framträda själva med de ord vi kan finna?

Låt oss vara beroende av den Helige Ande i våra liv och i vår tjänst så att vi på nytt kan predika på ett sådant sått så att människor kommer till tro.

/PB