I Dagens Nyheter skrev chefredaktören för en tid sedan en artikel med rubriken "Tidsandan går aldrig att lita på". Den handlar om hur olika man bemötte reaktionerna då Jyllands-Posten publicerade Muhammed-karikatyrer jämfört med Charlie Hebdos publiceringar. Sverige tog avstånd från publiceringen i Jyllands-Posten och var beredd att be muslimerna om förlåtelse om något sådan skulle ske i Sverige. Det var tydligen "rätt" då.
Nio år senare, vid attacken på den franska satirtidningen Charlie Hebdo var det väldigt liten kritik mot utgivarna, men däremot kraftiga reaktioner mot angriparna. Det som "känns rätt" förändras i rasande takt. Peter Wolodarski sammanfattar: "Säkert är att opinioner snabbt kan vända. Det som ena dagen är majoritetens åsikt kan efter hand förbytas i en annan. Tidsandan är notoriskt opålitlig, också när grundläggande värden står på spel."
Eller som Goethe lär ha sagt: "Den som gifter sig med tidsandan blir fort änka." Och tidsandans förändringstakt har bara ökat och ökat.
Det var inte länge sedan lagförslaget om samkönade äktenskap sändes ut på remiss i Sverige. Samtliga samfund och kyrkor i Sverige var emot förslaget. Men då lagen hade gått igenom var det flera kyrkor som änsgligt skyndade sig att acceptera samkönade äktenskap. Är det verkligen tidsandan som ska vara utgångspunkten för teologin?
Allt oftare hör man idag man förslag om antalsneutrala äktenskap med samma argument som användes i debatten om könsneutrala äktenskap. Varför ska staten bestämma vem jag ska bli förälskad i? Varför ska staten bestämma hur många jag ska vara förälskad i? Ett framtida scenario där en man kan vara gift med två män och tre kvinnor är ingen otrolig utveckling. Hur lång tid kommer det då att ta för en ängslig kyrka att skyndsamt ändra sin teologi och deklarera att antalsneutrala äktenskap är helt i linje med Bibelns undervisning? Det är bara det att ingen har sett det förut. Och, det är ju kärleken som är den övergripande normen...
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar