(Bloggpredikan = kortare undervisning i något aktuellt ämne)
Vi som följer bibelläsningsplanen för Gamla Testamentet har just avslutat läsningen av Moseböckerna. I det allra sista kapitlet dör Moses (5 Mos34:5-6).
Men sen dyker han plötsligt upp igen. I berättelsen om Härlighetens berg (Matteus 17:1-4). Där får lärjungarna se Jesus stå och tala med Mose och Elia. Elia kan kanske vara logiskt att finna där, han dog ju aldrig utan Gud tog upp honom direkt till himlen i en eldvagn (2 Kung 2:11).
Men vad har Moses där att göra? Han ska ju vara död och befinna sig i dödsriket för att väckas på den yttersta dagen.
Om vi går tillbaka till kapitlet om Moses död i Femte Moseboken ser vi något ovanligt. Det var ingen vanlig begravning. Det var Gud själv som begravde honom och ingen vet var han begravdes (5 Mos 34:6). Så det var alltså ingen vanlig begravning där man lägger en död människa i en grav. Gud tog själv hand om den saken och ingen fick reda på var eller hur det gick till.
I en liten bok på bara ett kapitel i Nya Testamentet får vi reda på att det hade varit en kamp om vem som var den rättmätige ägaren till Mose kropp. Djävulen gjorde anspråk på Mose kropp. Han ville placera kroppen i dödsriket. Ärkeängeln Mikael hade fått andra instruktioner. Mose kropp skulle till himlen. I Judas bok står det: "Ärkeängeln Mikael tillät sig inte att fördöma djävulen med smädelser, när han tvistade med honom om Moses kropp (Judas 9).
Du kanske tyckte att det var synd om Moses att han inte fick komma in i det utlovade landet efter allt han kämpat sig igenom. Du kanske till och med tycker att det var orättvist av Gud. Men Gud hade bättre planer för Moses än att kämpa mot främmande folkslag i det nya landet. Gud tog hem honom direkt till sig.
Det blir nog bäst som Gud planerar i alla fall, även om vi ibland kan ha synpunkter på det.
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar