Jag kan inte påstå att jag vet speciellt mycket om vinproduktion, men i den här versen får vi en inblick i hur det gick till: Man häller upp vinet i ett kärl och låter dräggen sjunka till botten. Sedan häller man över det i ett nytt kärl så att dräggen blir kvar i det gamla. Sedan låter man på nytt dräggen falla till botten av kärlet, för att sedan hälla över det i nästa kärl. Så håller man på tills vinet blir rent och klart, utan drägg.
Men versen handlar egentligen inte om vin, utan om människor. Människor som inte förändras längre. De vilar tryggt på dräggen och deras doft förblir oförändrad och de har behållit sin smak.
Målet med att vara kristen är att bli mer lik Jesus. Men dessa människor har slutat växa åt det hållet. De vilar på dräggen istället för att renas. Då människor kommer till Guds församling och längtar efter att få en smak av himlen, möter de kanske bara människor som har behållit sin smak och slutat att förvandlas till kristuslikhet. Man brukar säga "sådan fader, sådan son" och de som har Herren till sin far borde förvandlas mer och mer till hans liket.
Jag kan möta dem ibland i olika församlingar. "Färdiga" människor med stark vilja som vet hur allting ska vara och som inte är inställda på att förändras. De är tydliga i sin personlighet och har en stark smak av sig själva.
Jag kan möta dem ibland i olika församlingar. Osäkra människor som inte står fram som tydliga. De är precis lika osäkra och kraftlösa som den dagen då de blev frälsta. De vill helst inte synas. De förändras inte.
Längre fram i samma kapitel kan vi läsa vad som händer i församlingen där människorna "vilar på sin drägg". De är desamma som de en gång var och bär med sig smak av sin egen personlighet istället för att bära med sig en kristusdoft. "Skörderopen har tystnat" kan vi läsa i vers 33. Det bärgas inte längre någon skörd för Guds rike. Ingen blir frälst och evangelisation är inget som församlingen brinner för. De vilar tryggt "på sin drägg".
De står också att församlingen är tömd på vin. Vinet ser jag här som en symbol för glädjen. Människodominerade församlingar blir ofta glädjelösa. Det är "Fröjd i Herren" (Neh 8:10) som borde vara vår starkhet, men förlorar vi det fokuset kan vi bara glädja oss över hur bra vi är själva, och det brukar inte bereda alltför stor glädje. Varken för oss själva eller för andra.
Vad Gud vill se är förvandlade människor som förvandlar världen.
Läs också HÄR vad jag skrev om detta kapitel för några år sedan i minikommentarer från hela Bibeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar