Bönen hör ofta till de mest själviska områdena i kristna människors liv. Om du tänker efter, så finner du att de flesta böner vi bär fram har fokus på våra egna behov. De båda viktigaste motiven till vår förbön är vår egen andliga tillväxt samt våra familjers och vänners behov.
Av och till kan vi sträcka oss bortom våra egna snäva behov och be för andra. Men oftast när vi säger: "Jag skall be för dig," gör vi det inte. Eller så ber vi för dem någon gång men glömmer ganska snart bort deras behov.
Nyligen lät jag i Skriftens ljus rannsaka mitt eget böneliv, och fick överbevisning om snävheten och begränsningen i mina egna böner. Likt de flesta troende ägnar jag mycket tid åt att söka Herren gällande min egen vandring med Honom. Jag ropar ut till Honom om att bli helgad, få seger över synden, att bli Kristuslik, att ta emot vägledning i livet, att Hans smörjelse ska vila över min tjänst. Och jag fröjdar mig över en ljuvlig gemenskap med Honom, medan jag stilla tillber Honom och blir uppfriskad i Hans närvaro.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar