Tidig söndagsmorgon den 3 januari 2016

Veckans reflektion från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Just nu har vi en veckas semester inför starten på det nya arbetsåret. Ledigheten ger en smula andrum och tid att reflektera på det som varit och det som ska komma.

Jag ser med tacksamhet tillbaka på året som gått. Mycket positivt har hänt. Under året har Frelsesarmeen i Norge sänt ut ett antal nya officerare (löjtnanter), dessutom har det utnämnts ett antal sergeanter (soldater/medlemmar som går in på officersliknande vilkor). De allra flesta av de nya löjtnanterna och sergeanterma arbetar som kårledare. Sammanlagt rör det sig om 20-30 personer.

Det finns många höjdpunkter under året och jag tackar Gud för allt gott som har hänt. Men hur kommer det att bli under det kommande året. Vad kommer jag att skriva i det första inlägget under "Tidig söndagsmorgon" den första söndagen 2017. Vad kommer det att finnas att berätta om? Vad skulle jag vilja se hända i Frälsningsarmén i Norge/Island/Färöarna under 2016? Det är där Rut och jag har våra arbetsuppgifter för näravarande.

Först och främst vill jag se många fler människor bli frälsta! Det är mycket som fungerar mcket bra inom rörelsen just nu, och det ska vi fortsätta att glädja oss över och vara tacksamma för. Men jag vill se många fler frälsta. Vi får med ojämna mellanrum meddelande från "våra" löjtnanter att någon har blivit frälst. Vi är med och jublar och tackar Gud för det. Men det är så många fler som borde bli frälsta. Hur är det möjligt att människor kan gå på våra möten och samlingar år efter år utan att bli frälsta? Jag tror att vi ibland kan vara så oroliga att stöta oss med människor så att vi inte vågar utmana dem och fråga om de vill bli frälsta. Vi kanske till och med är rädda att de ska sluta gå på våra möten om vi är för tydliga. Men jag hörde någon säga i en predikan i veckan som gick, att han inte var lika rädd att förnärma någon med frågan om de vill bli frälsta, som han var rädd att de skulle gå till förtappelsen om de inte blev frälsta.

Ja, Jesus säger att det finns två vägar. En till livet och en till förtappelsen. Varje människa måste välja för sig själv. Men hur ska människor kunna välja om de inte känner till möjligheten, eller om ingen frågar dem "vill du bli frälst?" Jag ber att 2016 ska bli ett år då många männsikor får säga ja till Jesus.
Jesus säger till sina lärjungar att de ska lyfta blicken och se sig omkring. Då ska de finna att fälten redan är vita till skörd. Jag tror Jesus säger detsamma till oss idag.

Fält som mognat till skörd. Jelöy 2015

Det var mitt första böneämne. Jag har ett till. Jag håller just nu på att skriva en serie kommentarer ifrån Mateusevangeliet. Idag skrev jag om kapitel nio. Där talas det också om skörd. Jesus säger där att det finns en stor skörd att bärga in, men det behövs fler arbetare. Jesus uppmanar oss att be skördens Herren att han ska sända ut arbetare till sin skörd.

Efter sommaren startar en ny årskull sin utbildning till officerare. Det är mitt andra stora böneämne. Jag ber att det ska bli många! Jag ber att alla som Gud kallar ska ha mod att svara ja. Uppgiften är stor. Uppgften är fantastisk.

Jag har naturligtvis många andra böneämnen men dessa två är de två viktigaste.

Jag är full av förväntan inför det nya året. Rut och jag ska börja med att vara talare i en ekumenisk möteskampanj i Skudeneshavn så långt västerut man kan komma i Norge. Det är församlingarna på den platsen som under två veckor arrangerar dessa januarimöten ttillsammans. Från och med måndag den 4 januari och fram till kampanjen börjar ska de mötas tolv timmar varje dag för att be för kampanjen. Det finns stora förväntningar där. Vi har också stora förväntningar på kampanjen och Gud vill att människor ska bli frälsta där. Om det är någon därute på Karmöy som läser detta eller om du finns i närheten, välkommen till mötena. Vi börjar fredagen den 15 januari.

Jag är taggad. Ett spännande år ligger framför oss. Ha ett välsignat Gott Nytt År
Peter Baronowsky