Kårledarna bodde två mil från kåren och en kväll ringde frun som bodde i huset närmast Frälsningsarmén och talade om att ljuset stod på i Frälsningsarméns lokal. Det är lätt hänt då man lämnar kåren i fullt dagsljus och det sedan skymmer på.
Kårledaren satte sig i bilen och körde till kåren och släckte ljuset och sedan tillbaka, totalt fyra mil. Några veckor senare hände samma sak igen.
Kårledaren gick då över till grannhuset och tackade frun för hjälpen med att ringa. Sedan frågade kårledaren om hon inte kunde få lämna en nyckel till Frälsningsarmén så att frun kunde gå över och släcka om det skulle hända igen. Det ville frun gärna göra.
Efter ett dag började också mannen att engagera sig och körde till mataffären flera gånger i veckan för att hämta mat som affären skänkte till Frälsningsarméns matutdelning.
Det ena ledde till det andra. Paret gick en alfakurs på Frälsningsarmén och blev frälsta. Och nu, har de blivit invigda till frälsningssoldater. Två resursstarka nya soldater ställer sig med i Guds armé.
Det hela började med en enkel fråga. Det påminner mig om då Jesus frågade en grupp arbetslösa varför de stod sysslolösa på torget. De svarade att det berodde på att ingen frågat efter dem och ingen hade lejt dem.
En fråga i rätt stund kan förvandla en människas liv. När frågade du sist en människa om hon ville bli frälst?
(Inlägget har tidigare publicerats på rupeba.se 2013)
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar