Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Så var det söndag igen. Ännu en vecka har gått.
Den gångna veckan har vi fått tydliga indikationer på att vintern är på väg. Vi har haft minusgrader nattetid och sett hur människorna runt omkring oss skrapar rutorna på bilarna på väg till dagens arbetsuppgifter.
Men Rut och jag tänder en brasa och tar det lugnt. Vi är ju pensionärer! Men det betyder inte att vi är sysslolösa. Flera månader innan vi avslutade vår tjänst i Norge och förberedde vår flytt hem till Sverige sa jag många gånger till Rut att jag trodde att vi hade en tioårsperiod av ny aktiv tjänst för Herren framför oss. Inte nödvändigtvis betalt arbete, men tjänst för Herren.
Nu har vi varit pensionärer i en och en halv månad och det ska bli spännande att se vad Herren har i beredskap. Vi ska naturligtvis fortsätta att skriva böcker. Vi har också ganska många inbjudningar att tala i olika sammanhang i Sverige, Norge, Danmark och Färöarna. Men jag har en känsla att det kommer att dyka upp även andra saker.
Under helgen har vi besök av äldste sonen med familj. Äldste sonens äldste son fyller tjugo år nu. Det måste innebära att äldste sonen börjar bli gammal. För att inte tala om äldste sonens pappa.
Då jag nu har varit så personlig så jag nämnt två av våra söner, måste jag också för rättvisans skull nämna vår tredje son. Mellansonen befinner sig på studieresa i USA tillsammans med fotbollslinjen på Jelöy Folkhögskola (Norge) som han är ansvarig för.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar