Ett uttryck som återkommer i berättelser från den väckelsetiden är "Om Herren dröjer". Det repeteras i tid och otid. Man kunde annonsera att det blir möte på söndag "Om Herren dröjer".
Uttrycket är inte hämtat från Bibeln, men hela Nya Testamentet skrivs i en förväntat att Jesus snart skulle komma tillbaka. Vid Kristi himmelsfärd såg lärjungarna uppåt mot skyn och fick höra orden "Han skall komma tillbaka" och nästan varenda bok i hela Nya Testamentet talar på olika sätt om Jesu återkomst. Det var väckelsetider även då. Utvecklingen gick från en handfull vettskrämda lärjungar till statsreligion i det stora romarriket.
Så var det också under väckelsen i Stockholm på sjuttiotalet, då Rut och jag blev "drabbade" av Gud och fick våra liv totalt förvandlade. Då sjöng vi i en ungdomskör som hette "Det nya livet" och många av sångerna handlade om att Jesus skulle komma tillbaka.
Det finns fortfarande många sånger i vår sångbok som handlar om att Jesus ska komma tillbaka, men jag hör dem sällan sjungas nu för tiden.
Fokus på Jesu tillkommelse hör ihop med väckelse. I väckelsetider lyfts blicken i förväntan uppåt, och i perioderna mellan väckelsevågorna ser man gärna nedåt.
Så här kommer en fråga att fundera över: Är det väckelsen som gör att vi ser uppåt, eller kommer väckelsen av att vi ser uppåt?
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar