23 okt. 2017

Om Herren dröjer...

I sommar har jag läst en bok av Per Olof Enquist som heter "Lewis resa". Den handlar om den stora pingstväckelsen i Sverige under Lewi Petrus dagar.

Ett uttryck som återkommer i berättelser från den väckelsetiden är "Om Herren dröjer". Det repeteras i tid och otid. Man kunde annonsera att det blir möte på söndag "Om Herren dröjer".

Uttrycket är inte hämtat från Bibeln, men hela Nya Testamentet skrivs i en förväntat att Jesus snart skulle komma tillbaka. Vid Kristi himmelsfärd såg lärjungarna uppåt mot skyn och fick  höra orden "Han skall komma tillbaka" och nästan varenda bok i hela Nya Testamentet talar på olika sätt om Jesu återkomst. Det var väckelsetider även då. Utvecklingen gick från en handfull vettskrämda lärjungar till statsreligion i det stora romarriket.

Så var det också under väckelsen i Stockholm på sjuttiotalet, då Rut och jag blev "drabbade" av Gud och fick våra liv totalt förvandlade. Då sjöng vi i en ungdomskör som hette "Det nya livet" och många av sångerna handlade om att Jesus skulle komma tillbaka.

Det finns fortfarande många sånger i vår sångbok som handlar om att Jesus ska komma tillbaka, men jag hör dem sällan sjungas nu för tiden.

Fokus på Jesu tillkommelse hör ihop med väckelse. I väckelsetider lyfts blicken i förväntan uppåt, och i perioderna mellan väckelsevågorna ser man gärna nedåt.

Så här kommer en fråga att fundera över: Är det väckelsen som gör att vi ser uppåt, eller kommer väckelsen av att vi ser uppåt?

/PB

Inga kommentarer: