Tidig söndagsmorgon i Västerås den 29 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen, och den här söndagen markerar slutet på en händelserik och varierande vecka.

Förra söndagen var vi på kåren i Västerås. Även om vi flyttade hit i augusti var detta den första söndagen vi fick möjlighet att gå på Frälsningsarmén i vår nya hemstad.
På gudstjänsten välkomnade man en ny civilmedlem och invigde två nya soldater. Så vitt jag förstår är detta ett ofta återkommande inslag på kåren i Västerås.

På måndagskvällen fick vi förmånen att vara barnvakter åt yngste sonens två flickor. Yngste sonens hustru jobbade och yngste sonen själv går på bibelskola på måndagskvällarna. Då jag la flickorna berättade jag spännande berättelser om deras pappa då han var i deras ålder. Det var med viss förvåning och förtjusning de förstod att deras pappa också hade varit ett litet barn en gång i tiden.

På torsdagen reste Rut och jag till Norge för att vara med om en begravning i Oslo. Vi kom till Moss på kvällen och sov över hos mellansonen med familj. På kvällen fick jag också för mellansonens barn berätta om hur det var då deras pappa var i deras ålder. Då bodde han på samma ställe som de bodde nu. Jag berättade bland annat om mellansonens korta vistelse på Sanitetsföreningens dagis. Både Rut och jag var lärare på folkhögskolan och tänkte att mellansonen skulle få vara på dagis ett par timmar varje dag.

Vi hade varit på dagiset på besök och inskolning och så var det dags att lämna in mellansonen till dagiset. Vi gick in och överlämnade mellansonen till dagisfröknarna och gick därifrån i tron att detta skulle gå bra. Då vi körde iväg råkade jag efter cirka hundra meter kasta en blick i backspegeln. Då såg jag en liten pojke klättra över staketet ut på gatan och springa efter vår bil. Det var mellansonens rymning från dagis efter två minuters vistelse där. Det blev sedan inga fler besök med mellansonen på Sanitetsföreningens dagis. Vi gick över till att ha dagmamma hemma hos oss i stället.

Det var populärt även för mellansonens äldsta dotter att höra de spännande berättelserna om sin pappas barndom. Mellansonens yngsta dotter hörde ingenting. Hon hade redan somnat.

På morgonen kunde jag inte låta bli att ta ett kort på utsikten från balkongen. Det var vår utsikt under åtta år på sextiotalet och fyra år nu tills helt nyligen.

Den egentliga orsaken till vår Norge resa denna vecka var att en av våra allra bästa vänner, Fred-Arne Ödegaard hade fått gå hem till Herren. Man brukar säga att någon gått bort då han dör, men vi kristna vi går ju inte bort, vi går hem.

Fred-Arne startade Frälsningsarmén folkhögskola på Jelöy och han var den som anställde oss som lärare på skolan. Det var år som på många sätt fick en stor betydelse för fortsättningen av våra liv. Fred-Arne var inte bara vår chef, han blev så småningom en god vän och våra familjer har upprätthållit kontakten genom alla år sedan 80-talet. Våra barn var bästa lekkamrater på den lilla vägstumpen med lärarbostäder. Jag tror att det var 18 lärarbarn på gatan och hälften var mer eller mindre svenska. Det var våra, Kjelléns och Herikstads.

Fred-Arne har varit en pionjär i digitaliseringen och dataanvändingen i Norge. Innan han startade folkhögskolan var han datalärare på universitet i Oslo och har sedan arbetat i den offentliga förvaltningen i Norge, i Bryssel i Norges EU-delgation och sist inom den norska ambassaden i Bryssel.

Begravningen samlade många människor. Förutom frälsningsarméfolket kom det representanter från olika departement inom statsförvaltningen. Fred-Arnes hemgång (inte bortgång) har kommenterats i flera rikstäckande tidningar tidningar i Norge. Den norska Computerworld skriver om Fred-Arne: Det er med dyp sorg vi har mottatt beskjeden om Fred-Arne Ødegaards bortgang. "Fred-Arne var en ledestjerne innen norsk digitaliseringspolitikk, og har i sine mange sentrale roller i departement og som EU-delegasjonens IKT- og forvaltningsråd jobbet utrettelig for å bidra til at Norge nå ser verdien av digitalisering som kraft for omstilling og vekst." (Du kan läsa hela artikeln HÄR).

Bild på Fred-Arne från Computerworld

Sent på fredagskvällen kom vi tillbaka till Västerås. Dagen efter får vi oväntat övernattningsbesök av yngste sonen med sina två flickor. Det blev ytterligare några godnattsagor på lördagskvällen. Jag hade planerat att gå på Frälsningsarmén på lördagskvällen, men ibland kommer det positiva överraskningar som gör att planerna måste revideras.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på gudstjänst. Glöm inte bort att gudstjänsten börjar en timme senare idag. Det är ju vintertid!

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowksy