Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Så var det söndag igen. Den gångna veckan har vi varit tillsammans med mellansonen och hans familj på en längre resa. Det blir många bad, både morgon och kväll. På bilden ser vi yngsta barnbarnet som för första gången, med viss förtjusning, är ute på djupt vatten i sin badanordning. Han är fortfarande 0 år gammal, men räknar med att fylla ett år senare under sommaren.
I tisdags skedde undret. Mellansonens 6-åriga dotter började plötsligt att simma! Det är en dag alla föräldrar gläder sig åt. Då barnen lärt sig simma känner man sig genast lite tryggare.
Bara någon timme senare skickar yngste sonen ett meddelande till oss. Han tillbringar också veckan i sydligare breddgrader även om det är nio flygtimmar mellan oss. Meddelandet berättar att hans 6-åriga dotter har lärt sig att simma och för säkerhets skull skickar han med en film där hans dotter simmar en bassänglängd.
Två 6-åriga kusiner på helt olika platser på jordklotet börjar att simma på samma dag och nästan på samma tid!
I meddelandet berättar också yngste sonen att hans dotter fick en rejäl slant i belöning för sin prestation. Och plötsligt kommer jag ihåg hur det var då yngste sonen själv lärde sig simma.
Han var sex år på den tiden. Familjen hade bilat ned till Bibione i Italien och första dagen tänkte vi att det vore bra om vår 6-åring lärde sig simma under veckan i Bibione. Vi tänkte dessutom att de två storebröderna kunde hjälpa till att lära honom simma. Så, vi utlovade en belöning. Alla tre bröderna skulle få femtio kronor var då yngste sonen simmade en bassänglängd.
Första dagen simmade yngste sonen en bassänglängd. Jag vet inte om de äldre bröderna hotade honom med stryk om han inte simmade en bassänglängd, eller om det var hoppet om de femtio kronorna och allt han kunde köpa för dem som fick honom att glömma att han inte kunde simma. Han bara simmade.
Jag kommer ihåg då jag själv var liten och lärde mig simma. Vi tillbringade somrarna i Tranås och jag gick i simskola. Det var alltid kallt och vi frös. Vad jag kommer ihåg mest var att vi satt i sanden vid sidan av bassängen och lärde oss göra bentagen på rätt sätt. Sedan fick vi lägga oss på magen och lära oss att ta armtagen på rätt sätt. Efter dagar av träning då simlärarna såg att vi gjorde de rätta rörelserna fick vi huttrande gå i bassängen och försöka simma. Vad hände? Jag sjönk som en sten.
Varför är det mycket lättare att lära sig simma då vattnet är varmare och man inte fryser och huttrar?
Jo, här kommer sensmoralen. Det räcker inte att göra de rätta simtagen för att kunna simma. Man måste göra en sak till. Men måste våga koppla av och lita på att vattnet bär! Man måste överlåta sig till vattnets förmåga att hålla oss flytande.
Så är det också i vårt förhållande till Gud. Man kan göra allt perfekt och säga de rätta orden, men att bli kristen är inte bara att göra rätt saker, man måste överlåta sig i Guds händer. Det är det som händer då man blir frälst. Då bekänner man Jesus som Herre i sitt liv och sätter sin lit till honom.
PS
Rut kan ligga på rygg och flyta utan att röra en fena. Hon bara ligger där och kopplar av. Det ser så lätt ut. Varje gång jag försöker ligga där och slappna av sjunker jag efter bara några sekunder. Jag har tydligen fortfarande mycket att lära om tillit och att överlåta mig till vattnets bärkraft.
Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky
PS.2
Glöm inte bort att läsa Bibeln varje dag under sommaren och tala med Herren. Han har något han vill säga till dig den kommande veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar