I nöden prövas vårt samhälles prioriteringar

Coronakrisen är på allas läppar. Konstigt vore det annars. En smittspridning av detta slag väcker praktiska såväl som existentiella frågor till liv, och värst av allt är i många fall ovissheten. Lika skräckinjagande som risken att bli smittad är förlusten av personlig kontroll, och antagligen är det just detta som gör krisen så pass omskakande. Den har med rätta blivit jämförd med ett krigstillstånd.

Men med detta sagt kan vi också behöva ta ett steg tillbaka och analysera. Vad är det som blottläggs i coronakrisens spår? Tre saker förtjänar ett särskilt omnämnande, och de kommer alla att få långtgående konsekvenser....

...Det tredje och sista området har med det apokalyptiska perspektivet på vad vi just nu bevittnar att göra. Ingen som kan sitt Nya testamente kan vara helt tagen på sängen av det vi upplever i dessa dagar. Jesus själv talar om ”födslovåndorna” som ska föregå hans andra tillkommelse, och Uppenbarelseboken talar om sigill och basuner och vredesskålar.

Tiden och stunden för Jesu återkomst bör vi vara försiktiga att sia om. Men den mest intressanta frågan är kanske ändå den här: Vad krävs för att en nation ska falla ner på knä? Vad krävs för att vi alla ska inse vårt behov av en kraft som är större än vår egen?

I svenska medier har det raljerats över USA:s vicepresident Mike Pence, som enligt uppgift samlade sin insatsstyrka för coronabekämpning till bön. Men är inte bön till Gud den mest sunda reaktion som man kan tänka sig? Självklart inte som ersättning för att samla in fakta och rådgöra med experter. Men som en enkel grundinsikt: Ingen av oss klarar det här i oss själva.

Om coronakrisen kunde föra även våra politiker till en sådan insikt, är det kanske värt de skakningar som vårt samhälle går igenom.

Läs mer här: https://olofedsinger.se/i-noden-provas-vart-samhalles-prioriteringar/