Besviken på Gud?

Varje onsdag länkar jag till en artikel av David Wilkerson. Nu på onsdag handlar artikeln om att vara besviken på Gud. I det avsnittet berättar David Wilkerson om en bok som han just läst med titeln "Aggie". Här kommer ett utdrag ur boken av David Wilkerson. Detta måste du absolut läsa.

/PB

År 1921 svarade två unga par i Stockholm, Sverige ja på Guds kallelse att åka ut till Afrika. De tillhörde Filadelfiakyrkan, pingstkyrkan i Stockholm som sände ut missionärer till platser över hela jorden. Under en missionsgudstjänst fick de en kallelse att åka till Belgiska Kongo, numera Zaire.

De hette David och Svea Flood och Joel och Bertha Erickson. Svea Flood var bara 142 cm lång och var en mycket välkänd sångerska i Sverige.

De anlände till Belgiska Kongo och inställde sig på den lokala missionsstationen. Sedan tog de machete-knivar och bokstavligt hackade sig fram genom Kongos insektskrälande inre. David och Svea hade en tvåårig son, David Jr. och honom var de tvungna att bra med sig på ryggen. Utefter vägen fick båda paren malaria. Men de fortsatte framåt med stor nit, redo att bli martyrer för Herren.

Till slut nådde de en by i inlandet. Folket i byn ville till deras stora förvåning inte släppa in dem i byn. De berättade följande för missionärerna: "Vi kan inte tillåta vita människor här. Det skulle förarga våra gudar." Så familjerna fortsatte till nästa by bara för att få samma svar där.

Nu fanns det inte fler byar i närheten. De uttröttade familjerna hade inget val utan var tvungna att slå sig ner någonstans. De röjde en glänta mitt i bergsdjungeln och byggde lerhyddor som fick bli deras hem.

Under de månader som gick led de alla av ensamhet, sjukdom och undernäring. Lille David Jr blev sjuk. De hade nästan ingen kontakt med någon från byarna.

Efter ungefär 6 månader beslöt sig till slut Joel och Bertha Erickson att återvända till missionsstationen. De bad Floods att följa med, men Svea kunde inte resa eftersom hon just blivit gravid. Nu hade även hennes malaria förvärrats. Förutom det så sa David; "Jag vill att mitt barn föds i Afrika. Jag har kommit för att ge mitt liv här." Så familjen Flood vinkade helt enkelt adjö till sina vänner när de påbörjade sin 20-milavandring tillbaka.

Under flera månader hade Svea blossande feber. Ändå var hon trofast i att tala med en liten pojke som kom för att besöka henne från en av byarna i närheten. Pojken var den ende som Floods fick leda till Kristus. Han hade med sig frukt till familjen och Svea undervisade honom och han bara log mot henne.

Till slut blev Sveas malaria så svår att hon blev sängliggande. När det blev dags för henne att föda, födde hon en frisk liten flicka. En vecka senare låg hon för döden. I sin sista stund viskade hon till David: "Kalla flickan Aina." Sedan dog hon.

David Flood skakades djupt av sin hustrus död. Med sina sista krafter tog han och gjorde en trälåda till kista åt Svea. I en primitiv grav på bergssluttningen begravde han så sin älskade fru.

När han stod bredvid hennes grav såg han ner på sin unge son som stod vid hans sida. Så hörde han sin dotters skrik från lerhyddan. Plötsligt fyllde bitterhet hans hjärta. Vrede reste sig inom honom utan att han kunde kontrollera den. Han fick ett utbrott och skrek; " Varför lät du det här ske, Gud? Vi kom hit för att ge våra liv! Min fru var så vacker, så talangfull. Nu ligger hon bara där, död vid 27 års ålder.

Nu har jag en tvååring som jag knappast kan ta hand om, än mindre den lilla flickan. Efter mer än ett år i djungeln har vi inget resultat att visa. Bara en liten bypojke som antagligen inte förstår vad vi sagt. Du har svikit mig Gud! Ett sådant förslösat liv!"

Nu hyrde han några män från en stam för att föra honom och barnen tillbaka till missionsstationen. När han såg Erickssons kastade han argt ur sig; "Jag skall åka härifrån. Jag klarar inte av de här barnen själv. Jag tar min son med mig tillbaka till Sverige, men jag lämnar min dotter här hos er." Med det lämnade han Aina till Erickssons för att de skulle uppfostra henne.

Hela båtresan tillbaka till Stockholm stod David Flood på däck och grälade på Gud. Han hade sagt till alla att han skulle åka till Afrika och bli martyr. Vinna människor för Kristus, vad det än skulle kosta honom. Nu återvände han som en slagen man. Han trodde att han varit trofast men att Gud bara belönat honom med försumlighet.

När han kom fram till Stockholm beslöt han sig för att ge sig in i importaffärer för att göra sin lycka. Han varnade alla i närheten för att ens nämna Gud i hans närvaro. När någon gjorde det fick han sådana vredesutbrott att han tog fysisk skada . Det slutade med att han började dricka ordentligt.

En kort tid efter att han lämnat Afrika dog plötsligt hans vänner Erickssons (de kan ha blivit förgiftade av en stamhövding). Lilla Aina lämnades över till ett amerikanskt par, underbara vänner till mig som heter Arthur och Anna Berg. Familjen Berg tog med sig Aina till en by som hette Massisi i norra Kongo. De började kalla henne Aggie. Snart lärde sig lilla Aggie swahili och lekte med barnen från Kongo.

Eftersom hon var ensam långa stunder lärde sig Aggie att leka fantasilekar. Hon låtsades att hon hade fyra bröder och en syster och hon hittade på namn åt dem allihop. Hon dukade bordet för sina bröder och satt och pratade med dem. Hon låtsades att systern fortfarande letade efter henne.

När familjen Berg åkte till Amerika för en ledighet tog de med sig Aggie till Minneapolisområdet. Det blev så att de blev kvar där. Aggie växte upp och gifte sig med en man som hette Dewey Hurst, som senare blev rektor på Northwest Bible College, pingstpastorsskolan i Minneapolis.

Som vuxen försökte Aggie under många år kontakta sin far men till ingen nytta.

Aggie visste inte att hennes far gift om sig, med Sveas yngre syster som hade ett Guds hjärta. De hade nu fem barn, förutom Aggie, fyra söner och en dotter (precis som Aggie hade lekt). Vid det här laget var David Flood en nedgången alkoholist som höll på att förlora sin syn.

Under 40 år försökte Aggie få tag på sin far men fick aldrig några svar på sina brev. Till slut gav bibelskolan henne och hennes man biljetter till Sverige. Detta gav henne en chans att personligen söka upp sin far.

Efter att de korsat Atlanten spenderade paret en dag i London. De beslöt sig för att ta en promenad och gick då förbi Royal Albert Hall. Till deras glädje höll man där en missionskonferens för pingströrelsen. De gick in och fick höra en svart predikant som vittnade om de stora saker som Gud gjorde i Zaire, Belgiska Kongo.

Ainas hjärta tog ett skutt. Efter mötet gick hon fram till predikanten och frågade; "Träffade du någon gång missionärerna David och Svea Flood?" Han svarade; "Ja, Svea Flood ledde mig till Herren när jag bara var en liten pojke. De fick en liten flicka men jag vet inte vad som hände med henne." Aggie utbrast "Jag är den flickan. Jag är Aggie, Aina!"

När predikanten fick höra detta fattade han Aggies hand, kramade henne och grät av glädje. Aggie kunde knappast tro att detta var mannen som hennes mamma hade vittnat för. Han hade växt upp och blivit missionärsevangelist i sitt land där det nu fanns 110 000 kristna, 32 missionsstationer, flera bibelskolor och ett sjukhus med 120 sängplatser.

Nästa dag avreste Aggie och Dewey till Stockholm och ryktet hade redan spridit sig om att de var på väg. Vi det här laget visste Aggie att hon hade fyra bröder och en syster. Till hennes förvåning kom tre av hennes bröder och hälsade på henne på hotellet. Hon frågade "Var är David, min äldre bror?" De pekade över lobbyn på en enslig figur som satt på en stol. Hennes bror David Jr var en skrumpen gråhårig man. Liksom sin far var han bitter och hade nästan förstört sitt liv med alkohol.

När Aggie frågade om sin far blev bröderna uppretade. De hatade honom allihop. Ingen av dem hade talat med honom på flera år.

Så frågade Aggie "Men min syster då?" De gav henne ett telefonnummer och Aggie ringde genast. Hennes syster svarade, men när Aggie talade om vem hon var bröts samtalet och när Aggie försökte ringa på nytt fick hon inget svar.

Efter ett liten stund kom systern till hotellet och kastade sig runt halsen på Aggie. Hon berättade: "Jag har drömt om dig hela mitt liv. Jag brukade titta på kartan över världen, använda en leksaksbil och låtsas att jag körde för att leta upp dig!"

Aggies syster föraktade också deras far, David Flood, men hon lovade att hjälpa Aggie att finna honom. De åkte till ett område i Stockholm och gick in i ett nedslitet hus. När de knackade på dörren släppte en kvinna in dem.

Där inne var det fullt med flaskor överallt. Liggande på en säng i hörnet låg hennes far. David Flood, han som en gång varit missionär. Han var nu 73 år gammal och led av diabetes. Han hade haft en hjärnblödning och hade grå starr på båda ögonen.

Aggie föll gråtande på knä vid hans sida; "Pappa, jag är din lilla flicka, den som du lämnade i Afrika." Den gamle mannen vände sig och tittade på henne. Tårar fyllde hans ögon. Han svarade; "Jag menade inte att lämna bort dig för alltid. Jag kunde bara inte ta hand om er båda två." Aggie svarade; "Det är OK, pappa. Gud tog hand om mig."

Plötsligt mörknade faderns ansikte. "Gud tog inte hand om dig, fräste han! Han förstörde hela vår familj! Han ledde oss till Afrika och sedan förrådde han oss. Det blev inget resultat av vår tid där. Det var att slösa bort våra liv!"

Aggie berättade om den svarte predikant hon just mött i London och hur landet blivit evangeliserat genom honom; "Det är helt sant pappa, sa hon. Alla vet om den lille pojkens omvändelse, det har stått i alla tidningar."

Med ens föll den Helige Ande över David Flood och han blev förkrossad. Tårar av sorg och omvändelse strömmade över hans ansikte och Gud återupprättade honom.

Tidig söndagsmorgon på Jelöy

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Den gångna veckan har Rut och jag tillbringat på Senior-festivalen på Storefjell Hotell. Fantastikt välordnad konferens med mellan 300 och 400 deltagare på alla möten. Utom på söndagskvällen då det var närmare 700 besökare.

Storefjell Hotell ligger på Golsfjellet och jag funderade länge varför det står 1001 på hotellets logga.
Svaret var att hotellet ligger 1001 meter över havet och hotellet har 1001 gästsängar.

Veckan innehöll  möten, fjällturer, god mat, konserter, festmiddag, marsch, friluftsmöte och mycket mer. Här kommer några bilder från veckan:

Flaggparad inklusive en Frälsningsarméflagga 1001 meter över havet

 

Publikbild

Friluftsmöte i Fagernes

Plattformsbild under ett av mötena

Direkt efter konferensen fortsatte vi direkt till Målöy, fem och en halvtimmes bilkörning inklusive två färgor för ett sammanträdet. Efter sammanträdet körde vi tillbaka över Stryn-fjället till Oslo och Moss och kom hem ungefär en vecka och 120 mil efter det att vi lämnade Moss. Här kommer några bilder från bilfärden. Norge är vackert!

Nu är det några veckors semester som gäller!

Med önskan om Guds välsignelse
Peter Baronowsky

Bloggpredikningar

Har du märkt att sidan med bloggpredikningar har återuppstått till nytt liv? Varje vecka publiceras en ny bloggpredikan.

Med bloggpredikan menar jag en kortare undervisning i något aktuellt ämne. Ofta är temat hämtat från någon av texterna i månadens bibelläsningsplan. Du får gärna använda bloggpredikningarna på din blogg om du anger källan och länkar till orginalet.

Besök sidan med bloggpredikningar HÄR.

Brinnande passion

Kommentar till den dagliga bibelläsningen från Jeremia 20"Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig.
Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, alla hånar mig. Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty HERRENS ord drar över mig spott och spe hela dagen. Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte" (Jer 20:7-9 FB)

Jeremia hade en kallelse från Gud. En kallelse att förmedla Guds tal till folket. Men Jeremia skulle hellre velat säga andra saker än de Gud bad honom säga. Jeremia upplevde att folket var emot honom för att han uttalade Guds varningar till dem.

Jeremia vill sluta sitt uppdrag. Han försökte vara tyst, men då blev som en brinnande eld inom honom. Han kunde inte vara tyst. Det fanns en passion inom honom som gjorde det omöjligt att inte lyda Gud.

Hur är det i våra liv? Hur är min passion för Gud och hans uppdrag till mig? Är det möjligt att vara "olydig" så ofta att passionen tystnar i mitt inre? Är det möjligt att "släcka Anden" som ropar i mitt inre?

Jag tror det finns en risk att vi långsant låter passionen dö ut i vårt inre och att vi anpassar oss till ett "ljummet" kristenliv.

Helig Mark Vägen till Helighet

- David Wilkerson (jan 1998) -

Gamla Testamentet r fullt av speglingar och skuggor av nytestamentliga sanningar. Närhelst jag har svårt att försöka förstå en sanning i det Nya Testamentet går jag tillbaka till dess förespegling i det Gamla Testamentet. Faktum är att jag inte tror att det finns en enda händelse eller berättelse i det Gamla Testamentet som inte är sprängfylld av verklig sanning även för oss som lever i det nya förbundet.

Min predikande farfar sa en gång till mig: "David, skall du predika om karaktär måste du gå till Gamla Testamentet. Där finner du all undervisning om karaktär." Jag tror att han hade rätt.
Ett sådant exempel är berättelsen om Mose vid den brinnande busken. Jag skulle vilja titta lite närmare på just den berättelsen - för här ser jag ett djup av nytestamentlig sanning när det gäller ämnet helighet.

Den första frågan vi måste ställa oss är - hur blir vi heliga inför Gud? Vi ser i Nya Testamentet att vi är kallade att vara heliga, "såsom Gud r helig". "Han som har kallat er är helig. Därför skall också ni vara heliga i hela er livsföring. Det står ju skrivet; Heliga skall ni vara, ty jag r helig." (1 Pet 1:15-16) Med andra ord, "det står skrivet, upptecknat, beslutat en gång för alla; vi skall vara heliga, såsom vår Gud är helig!"



Avsnittet ligger ute på nätet på svenska, men utan boktäverna å, ä och ö, vilket gör det nästan oläsligt. Jag har kompletterat texten med de bokstäver som fattas, men jag får inte publicera artikeln enligt copyrightbestämmelserna. Jag får däremot skicka ut den som e-post.

Vill du ha artikeln i din mejl-låda kan du skicka ett mejl till info@rupeba.se, och skriva "Wilkerson" som ärendemening. (Du som redan anmält dig behöver inte göra det igen).

Din e-postadress kommer jag bara att använda till utskick av artiklarna från David Wilkerson en gång i veckan.

/PB

QR-koder för din mobiltelefon

Dagens Andakt direkt i mobilen.

Gör så här:
1. Sök efter en App, QR Scanner, på din mobil och ladda ner den.
2. Scanna QR koden med mobilen, så kommer du direkt till Dagens Andakt i din mobil

_____________________________


Idag på rupeba. Alla dagens inlägg från Förstasidan direkt i mobilen

Gör så här:
1. Sök efter en App, QR Scanner, på din mobil och ladda ner den.
2. Scanna QR koden med mobilen, så kommer du direkt till Idag på rupeba i din mobil

En ny chans

Kommentar till den dagliga bibelläsningen:
"Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord." Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det." (Jer 18:2-4 FB)

Ibland blir det bara fel. Vi misslyckas. Det blir inte som vi tänkt. Vi vill vara sådana som Gud vill ha oss, men vi misslyckas.

Bibelversen ovan berättar att krukmakaren inte ger upp. Han gör om det som blev fel tills han får det som "han ville ha det."

I versen efter säger Herren att om krukmakaren kan göra om det som blev fel, skulle inte Herren kunna forma om människor?

Men förutsättningen är naturligtvis att leran är formbar. Det finns många som stelnat i sin form och som inte kan eller vill formas om. Men om vi är formbara är Guds besked till oss: Ge inte upp. Låt oss börja om igen.

Gud kan ge kraft!

Rut och jag befinner oss just nu på Storefjell och Senior-festivalen 2015. Ämnet för vår förkunnelse är "Gud kan" och varje möte har ett tema som börjar med orden "Gud kan...". Ikväll ska jag tala över temat "Gud kan ge kraft".

Det var inget imponerande team Jesus skickade ut i världen då han skulle lämna dem. Det var en fiskare som inte lyckades fånga en enda fisk på en hel natt. Det var en landsförrädare som tog upp skatt åt ockupationsmakten. Lärjungarna hade inte mycket utbildning. De hade inga teologiska examina att falla tillbaka på. De hade ingen erfarenhet att vara ledare.

Petrus skulle bli ledare för teamet som skulle gå ut och berätta om Jesus. Hans senaste bedrift var att han förnekade Jesus tre gånger. Och alla de andra som skulle stå upp för Jesus flydde ut i natten då man kom för att gripa Jesus i Getsemane.

Det första uppdraget lärjungarna fick efter tre års "officersutbildning" hos Jesus var att vinna hela världen. De fick order till Jerusalem, Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns (Apg 2:8).

Hade Gud kunnat göra samma verk genom mer välutbildade män med mer erfarenhet? Ja, Gud kan. Men det hade inte varit lätt. Vår egen utbildning och kompetens gör att vi har lätt att lita mer på oss själva än på Guds kraft.

Nu hade de fått ordern att vinna världen. Men de som skulle vinna världen, låste in sig av fruktan. De var rädda att världen skulle hitta dem.

Men så sker undret. Den Helige Ande faller över lärjungarna, och lärjungarna glömde plötligt en sak. De glömde bort att de var rädda. De låste upp dörren och gick ut på gatan och förkunnade Jesus så att tretusen människor blev frälsta och medlemmar i församlingen.

Några dagar senare började motgångarna och problemen. Lärjungarna fick myndigheterna emot sig och fick order att aldrig mer förkunna om Jesus. Då problemen började hopa sig handlade det inte om att ta i mera. Det handlade om att ta emot mera. Lärjungarna gick in och bad till Gud. De bad inte om att bli beskyddade, de bad om att få mer frimodighet. Resultatet blev att de "alla fylldes av den helige ande och förkunnade frimodigt Guds ord" (Apg 4:31)

Gud kan ge kraft. Men hur tar man emot denna kraft? Det krävs tydligen ingen speciell utbildning. Det kravs ingen speciell erfarenhet. Det är egentligen bara en enda sak som krävs. Törst!

Då Jesus inbjuder säger han: "Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad." (Joh 7:37-39)

Din törst är Guds möjlighet i ditt liv! Det är inte nog att komma fram och be om kraft från den Helige Ande. Jesus sa inte att den som törstar skulle komma och be om kraft. Han sa att den som törstar skulle komma och dricka. Ibland är vi så ivriga att be om kraft att vi glömmer att dricka. vi glömmer att ta emot kraften, att ta in den.

Tror du på Guds löfte till dig om att han utöser sin Ande över alla människor? Om du tror det kan du bara säga tack. Ett tack som tar emot. Ett tack som tar in. Ett tack som dricker.

Den som törstar, säger Jesus, får komma och dricka!

/Peter Baronowsky

Hebreerbrevet - Del 2 - Gud bekräftar sitt ord

Hebreerbrevets andra kapitel handlar om att Guds ord inte står ensamt. Gud bekräftar förkunnelsen med tecken och under, kraftgärningar och genom den helige Andes gåvor.

A- Översikt över kapitel 2
v.1-4 Budskapet om frälsning. Gud har bekräftat budskapet med tecken och under och olika slags kraftgärningar.
v.5-9 Jesus, som är större än änglarna har blivit krönt med härlighet och ära för att han led döden.
v.10-13 Jesus, den som helgar oss
v.14-18 Jesus har segrat över döden och djävulen för att befria oss och hjälpa oss i våra frestelser.

B – Kommentar Hebr 2
Guds vittnesbörd v.1-4
Kapitel två börjar med en varning för att glida bort från budskapet och tappa kursen (v.1) och att inte värdesätta frälsningen (v.3). Gud förkunnade budskapet, inte bara med ord, utan också med gärningar. Han lät ordet bli människa. I vers fyra står det att Gud har gett förkunnelsen sin bekräftelse (vittnesbörd) genom övernaturliga gärningar. Ett vittnesbörd är något som bekräftar sanningen i förkunnelsen. Guds bekräftelse består enligt vers fyra av:
-tecken och under
-olika slags kraftgärningar
-dela ut den helige Ande (den helge Andes gåvor enl. Folkbibeln)

-Guds vittnesbörd genom Jesus
I Jesu verksamhet på jorden säger han ofta att gärningarna är beviset, vittnesbördet, på att Jesu undervisning är trovärdig.”De verk, som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig”(Joh 5:36)
”Men om jag för de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig”(Joh 10:38)Se också:Joh 14:11Joh 15:24Luk 7:19

-Guds vittnesbörd genom lärjungarna
Jesus sa också att de övernaturliga bekräftelserna skulle följa lärjungarnas förkunnelse.
”Den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.”(Joh 14:12)
”Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det”(Mark 16:20)
I lärjungarnas verksamhet kan vi se hur Jesu ord ständigt uppfylls:”Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stor under och tecken bland folket”(Apg 6;8)
Se också:Apg 2:43Apg 4:30Apg 5:12Apg 5:16
Apg 8:6

Jesus befriaren v. 14-18
Jesus har kommit för att:
-befria oss från fruktan v.15
-befria oss från slaveri v.15
-ta straffet för våra synder v.17
-hjälpa oss i frestelsen v.18

Vår motståndare, djävulen, gör allt han kan för att fylla oss med fördömelse och fruktan. Han vill stjäla det liv Guds säger att han har gett till dig. Jesus säger:”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd” (Joh 10:10). Det är viktigt att vi lär oss att lita mer på Gud och hans ord, som vill ge oss liv i överflöd, än på tjuvens röst som vill stjäla Guds liv fån oss.

C – Uppgifter för självstudium och samtal
v.1-4
1/På vilka sätt kan vi glida bort från budskapet och tappa kursen?
1/Hur kan vi motverka den utvecklingen?
3/Gud har utrustat alla kristna med den Helige Andes gåvor (1 Kor 12:7+11). Om vi inte upplever det i våra liv, vad kan vi göra för att leva i det Gud säger att vi har?

v.5-9
4/Hur beskrivs Jesus i förhållande till änglarna?
5/Vad betyder det att allt ännu är lagt under hans fötter?

v.10-13
6/På vilket sätt blev Jesus fullkomnad?
7/Vilka konsekvenser får det för oss?
8/Vilken betydelse har det att de som blir frälst kallas barn och bröder?

v.14-18
9/Vilken väg måste Guds son gå för att göra slut på dödens makt?
10/Vad är resultatet av Jesus seger?
11/Var står Jesus i förhållande till våra prövningar och vårt lidande?

Vers för eftertanke och memorering
"Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas”

Vad är det som driver dig?

Bibelläsning: Andra Korintierbrevet 5

"Ty Kristi kärlek driver oss..." (2 Kor 5:14 FB)

För att uppnå en god livskvalitet måste man ha en mening och ett mål med sitt liv. Man måste ha något som motiverar och driver oss framåt i livet.

För många människor kan det vara berömmelse eller rikedom. Vad gör man då när man uppnått den dröm som man varit driven av?

Paulus drevs framåt i livet av en passion att tjäna Gud och att vinna människor för Honom. Han fick utstå förföljelse och lidanden. Han fick försaka det mesta av det som många människor värderar högt. Familjeliv, hem, trygghet, förutsägbarhet.

Men han hade en vision som drev honom framåt.

Det kan vara nyttigt att själv stanna upp för frågan: Vad är det som driver mig? Vad vill jag uppnå med mitt liv? Vad är som tänder ljuset i mina ögon?

Det är gott att tacka Herren - Psalm 92

"Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den högste" (Ps 92:2 FB)

Psalmförfattaren konstaterar att det är gott att tacka och lovsjunga Herren. Det är bra för oss och för vår hälsa, både den mentala och fysiska hälsan, att stanna upp och se upp till Herren i tacksamhet.

(Bild: http://www.freefoto.com/)

Det vi fokuserar på, våra tankar, gör avtryck i oss, både mentalt och fysiskt. Då vi fyller våra tankar med oro, bekymmer och klagan drar det oss nedåt. Men om vi byter fokus och ser upp till Herren för vem han är och vad han gör drar det oss uppåt.

Pslamen talar om ett liv i den livsdimensionen. På morgonen börjar vi med att förkunna hans lov och om natten hans trofasthet (vers 3).

Den livsinställningen håller oss levande och gör att: "ännu vid hög ålder bär de frukt, de frodas och grönskar för att förkunna att Herren är rättfärdig" (vers 15-18).

Var och en gör som den anser rätt - Dom 17

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg rätt."  (Dom 17:6 FB)

Mika visste mycket väl vad Gud ansåg om att ha avgudar. Men fastän Gud oräkneliga gånger talat om hur folket skulle förhålla sig till avgudarna, så skaffade sig Mika ett avgudahus med olika avgudabilder. Det var en "laglös" tid. Var och en gjorde sina egna lagar och vad var och en ansåg vara rätt, det var rätt, för honom eller henne.

Istället för att styras av Guds ord, lät man sig styras av sin egen hemfabricerade uppfattning om vad som var rätt och orätt.

Vi kan se samma tendenser i vår tid. Många ifrågasätter de värderingar som vi finner i Guds ord. Istället blir det ofta våra egna tankar och känslor som avgör vad som är rätt eller fel. Man säger "det känns rätt för mig."

Vi behöver på nytt komma tillbaka till Guds ord. Vi behöver en bibelväckelse där vi frågar "vad säger Gud" istället för att vara utlämnade till "vad känner jag är rätt".

Tidig söndagsmorgon på Storefjell

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Så var Senior-festivalen igång. Ett imponerande engagemang som varje år samlar över 300 deltagare från hela Norge. Ledarna Leif-Erling och Anne Beth Fagermo har samlat en stor grupp medhjälpare runt sig som hjälper till med alla detaljer som måste fungera då man samlar så många människor under så lång tid. Hotellet ligger högt uppe på Golsfjellet med en fantastisk utsikt.

Igår kväll började Senior-Festivalen med två möten. Rut talade på inledningsmötet klockan 17.00 och jag talade på kvällsmötet klockan 20.00. Temat för vår förkunnelse under Festivalen är "Gud kan" och Rut inledde med att tala om att så många idag vänder på de orden. Iställer för att trosvisst hålla fast vid "Gud kan" breder tvivlet ut sig och man säger "Kan Gud?" På kvällsmötet talade jag över temat "Gud kan förvandla allt".

Förutom möten innehåller programmet fjällturer, marsch och friluftsmöte i Fagernes (E16 genom Fagernes stängs av under marschen), "Minns du sången" på söndagskvällen (Förra året samlades över 700 personer till det arrangemanget), mycket sång och musik med många medverkande och mycket förkunnelse.

Du vet väl om att mötena sänds direkt i webb-TV. Om du läser det här tidigt på söndagen är du välkommen att vara med på förmiddagsmötet klockan 11.00 idag. Länken till mötet finner du längre ner i detta inlägg.

Det finns alla förutsättningar för en bra vecka på Storefjell. Välkommen att vara med på webb-TV för temat vi valt är sant: "Gud kan". Länkarna till alla möten finner du HÄR.

Peter Baronowsky

En hemlig svaghet - Domarboken 16

Kommentar till den dagliga bibelläsningen
"Och han öppnade hela sitt hjärta för henne och sade: "Ingen rakkniv har kommit på mitt huvud, för jag är en Guds nasir sedan jag var i moderlivet. Om man rakar av mig håret, viker min styrka ifrån mig, och jag blir svag som alla andra människor." (Dom 16:17 FB)

Simson hade övernaturliga krafter. Hans omgivning såg honom som utvald och speciellt utrustad av Gud. Men Simson hade en hemlig svaghet. Och då hans hemlighet avslöjades förlorade han allt.

Vi har sett det hända flera gånger. Människor, mäktigt använda av Gud. Beundrade och upphöjda. Men så avslöjas en hemlighet. Det kan vara en hemlighet på det sexuella planet, eller en oärlighet då det gäller ekonomi, eller maktmissbruk på något annat område. Plötsligt faller hela glansen kring personen.

Det är viktigt att vi lever i renhet inför Gud och människor. Att vi inte har några "hemliga" synder som inte tål dagens ljus. Tål mitt liv att synas? Hur är det med mina handlingar? Hur är det med mina motiv?