Tidig söndagsmorgon i Västerås den 12 november

Så var det söndag igen efter en händelserik vecka.

Den gångna veckan har vi varit i Riga ett par dagar för att planera vårt fortsatta arbete i Lettland. Vi ska under de närmaste åtta månaderna  regelbundet arbeta i Riga som resursofficerare på regionhögkvarteret. Den första tiodagarsperioden blir i december.

Många minnen väcktes till liv då vi träffade dem som jobbar på högkvarteret i Riga och som var våra närmaste arbetskamrater under tre och ett halvt år.

På kvällen tog Rut och jag en promenad ned till stranden av den breda Daugavafloden (se bilden). Där såg vi ut över vattnet i kvällsmörkret och bad vår kvällsbön. Det kändes välbekant. Det var vår fasta kvällsrutin att gå ned till stranden för vår kvällsbön under åren vi bodde i Riga. Vi har har säkert gått den promenaden hundratals gånger. 

I fredags fick vi vår nya bok från tryckeriet och under helgen har jag skickat ut den till alla dem som hade beställt boken i förväg. Boken är en andaktsbok med andakter från Psaltaren i Bibeln. Du kan läsa mer om boken HÄR. 

Under veckan har vi dessutom vid några tillfällen fått besök av gamla goda vänner. Jag funderade ett tag på om huvudbenämningen av gästerna var "gamla" eller "goda", och kom fram till att de både var gamla och goda. Det gäller alla gäster under veckan utan barnbarnen som sov över hos oss under helgen. Dom är bara "goda". Det tar ett tag innan de blir "gamla".

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till kåren för förmiddagsgudstjänst. Sedan börjar en ny vecka.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky.

Ny bok från rupeba

Läs mer HÄR

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 5 november

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Nytt jobb, ny bok och tid med barnbarn

Så var det dags för ännu en söndag efter en händelserik vecka. Den nya veckan har bland annat inneburit att Rut och jag börjat jobba igen, efter två månader som "pensionärer". De som har tillgång till Pärleportalen har under veckan kunnat läsa följande: 

"Från 1 november tillträder löjtnanterna Rut och Peter Baronowsky på deltid tjänster som Resursofficerare i Lettland samt Territoriellt mentorskap för officerare i Sverige. 

Vi hälsar Rut och Peter välkomna hem till Sverige och är glada för deras villighet till tjänst." 

Det nya jobbet innebär att jag förmodligen kommer att tappa lite fart då det gäller det planerade bokskrivandet. Men innan vi började jobba fick jag i alla fall iväg "PSALMBOKEN" till tryckeriet. Jag räknar med att den kommer tillbaka från tryckeriet runt nästa helg.

"PSALMBOKEN" är en andaktsbok med utgångspunkt i psalmerna i Bibeln. Den innehåller 150 andakter, en från varje psalm. Den kommer att kosta 160 kronor och det går att beställa den redan nu. Jag berättar mer om den boken i morgon. Kan du tänka dig en bättre julklapp till någon du tycker om?

Det var lite om nytt jobb och om ny bok. Så kommer några ord om barnbarnen. Det är inga nya barnbarn, det är de gamla vanliga.

Stockholmsbarnbarnen har haft höstferie i veckan. Förra helgen sov de över här tillsammans med yngste sonen. På söndagen följde vi med dem dit de brukar gå på gudstjänst på söndagarna. Det blev Hill Song i Stockholm.

Nu i helgen har vi också besök av Norgebarnbarnen. De tog även med sig sina föräldrar. På lördagen kom dessutom Stockholmsbarnbarnen hem till oss, så huset blev fullt!

Det blev en del promenader. Sparkcyklar och cykel parkerades noggrant vid varje lekpark vi passerade.

Nu är det snart dags för en ny vecka. För vår del kommer veckan att innehålla några dagar i Riga. Vi får återkomma till det nästa söndag.

Tills dess önskar jag dig en välsignad vecka!

Peter Baronowsky

GT-boken

På samma sätt som förra året, då vi läste Nya Testamentet och Psaltaren på ett år, kommer vi också nu, då vi läser Gamla Testamentet på två år, att ge ut kommentarerna på tryck.

GT-boken del 1, GT-boken del 2 och GT-boken del 3 är nu klara och de övriga delarna kommer att publiceras efterhand som de blir färdiga. Det går att köpa dem då de kommer ut och det går också att prenumerera på GT-boken. Skriv bara ett mejl till info@rupeba.se och beställ de delar du vill ha eller tala om att du vill uppsatt på prenumerationslistan. Då skickar vi automatiskt ut nya delar då de publiceras.

Utgivningstakten följer bibelläsningsplanen Gamla Testamentet på två år.

Preliminär lista för när de olika delarna kommer att bli färdiga:

⎷ GT-boken del 1 blev färdig i mars 2017. Innehåller en översikt över Gamla Testamentet samt Första och andra Moseboken.

⎷ GT-boken del 2 blev färdig i juli 2017. Från Tredje Moseboken till Ruts bok.

⎷ GT-boken del 3 blev färdig i november 2017. Den innehåller Psalmerna från Bibeln. Psalmerna ingår inte i den dagliga läsningen i GT på två år, utan ingår i bibelläsningsplanen NT och Psaltaren på ett år. Den publicerar vi som andaktsbok under titeln "PSALMBOKEN". Bra julklappstips!

GT-boken del 4 beräknas bli färdig i februari 2018. Från Första Samuelsboken till Esters bok.

GT-boken del 5 beräknas bli färdig i juli 2018. Från Jobs bok till Jesaja.

GT-boken del 6 beräknas bli färdig i december 2018. Från Jeremia till Malaki.

Varje del kostar 160 kronor. Postens porto tillkommer.

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 29 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen, och den här söndagen markerar slutet på en händelserik och varierande vecka.

Förra söndagen var vi på kåren i Västerås. Även om vi flyttade hit i augusti var detta den första söndagen vi fick möjlighet att gå på Frälsningsarmén i vår nya hemstad.
På gudstjänsten välkomnade man en ny civilmedlem och invigde två nya soldater. Så vitt jag förstår är detta ett ofta återkommande inslag på kåren i Västerås.

På måndagskvällen fick vi förmånen att vara barnvakter åt yngste sonens två flickor. Yngste sonens hustru jobbade och yngste sonen själv går på bibelskola på måndagskvällarna. Då jag la flickorna berättade jag spännande berättelser om deras pappa då han var i deras ålder. Det var med viss förvåning och förtjusning de förstod att deras pappa också hade varit ett litet barn en gång i tiden.

På torsdagen reste Rut och jag till Norge för att vara med om en begravning i Oslo. Vi kom till Moss på kvällen och sov över hos mellansonen med familj. På kvällen fick jag också för mellansonens barn berätta om hur det var då deras pappa var i deras ålder. Då bodde han på samma ställe som de bodde nu. Jag berättade bland annat om mellansonens korta vistelse på Sanitetsföreningens dagis. Både Rut och jag var lärare på folkhögskolan och tänkte att mellansonen skulle få vara på dagis ett par timmar varje dag.

Vi hade varit på dagiset på besök och inskolning och så var det dags att lämna in mellansonen till dagiset. Vi gick in och överlämnade mellansonen till dagisfröknarna och gick därifrån i tron att detta skulle gå bra. Då vi körde iväg råkade jag efter cirka hundra meter kasta en blick i backspegeln. Då såg jag en liten pojke klättra över staketet ut på gatan och springa efter vår bil. Det var mellansonens rymning från dagis efter två minuters vistelse där. Det blev sedan inga fler besök med mellansonen på Sanitetsföreningens dagis. Vi gick över till att ha dagmamma hemma hos oss i stället.

Det var populärt även för mellansonens äldsta dotter att höra de spännande berättelserna om sin pappas barndom. Mellansonens yngsta dotter hörde ingenting. Hon hade redan somnat.

På morgonen kunde jag inte låta bli att ta ett kort på utsikten från balkongen. Det var vår utsikt under åtta år på sextiotalet och fyra år nu tills helt nyligen.

Den egentliga orsaken till vår Norge resa denna vecka var att en av våra allra bästa vänner, Fred-Arne Ödegaard hade fått gå hem till Herren. Man brukar säga att någon gått bort då han dör, men vi kristna vi går ju inte bort, vi går hem.

Fred-Arne startade Frälsningsarmén folkhögskola på Jelöy och han var den som anställde oss som lärare på skolan. Det var år som på många sätt fick en stor betydelse för fortsättningen av våra liv. Fred-Arne var inte bara vår chef, han blev så småningom en god vän och våra familjer har upprätthållit kontakten genom alla år sedan 80-talet. Våra barn var bästa lekkamrater på den lilla vägstumpen med lärarbostäder. Jag tror att det var 18 lärarbarn på gatan och hälften var mer eller mindre svenska. Det var våra, Kjelléns och Herikstads.

Fred-Arne har varit en pionjär i digitaliseringen och dataanvändingen i Norge. Innan han startade folkhögskolan var han datalärare på universitet i Oslo och har sedan arbetat i den offentliga förvaltningen i Norge, i Bryssel i Norges EU-delgation och sist inom den norska ambassaden i Bryssel.

Begravningen samlade många människor. Förutom frälsningsarméfolket kom det representanter från olika departement inom statsförvaltningen. Fred-Arnes hemgång (inte bortgång) har kommenterats i flera rikstäckande tidningar tidningar i Norge. Den norska Computerworld skriver om Fred-Arne: Det er med dyp sorg vi har mottatt beskjeden om Fred-Arne Ødegaards bortgang. "Fred-Arne var en ledestjerne innen norsk digitaliseringspolitikk, og har i sine mange sentrale roller i departement og som EU-delegasjonens IKT- og forvaltningsråd jobbet utrettelig for å bidra til at Norge nå ser verdien av digitalisering som kraft for omstilling og vekst." (Du kan läsa hela artikeln HÄR).

Bild på Fred-Arne från Computerworld

Sent på fredagskvällen kom vi tillbaka till Västerås. Dagen efter får vi oväntat övernattningsbesök av yngste sonen med sina två flickor. Det blev ytterligare några godnattsagor på lördagskvällen. Jag hade planerat att gå på Frälsningsarmén på lördagskvällen, men ibland kommer det positiva överraskningar som gör att planerna måste revideras.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på gudstjänst. Glöm inte bort att gudstjänsten börjar en timme senare idag. Det är ju vintertid!

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowksy

Om Herren dröjer...

I sommar har jag läst en bok av Per Olof Enquist som heter "Lewis resa". Den handlar om den stora pingstväckelsen i Sverige under Lewi Petrus dagar.

Ett uttryck som återkommer i berättelser från den väckelsetiden är "Om Herren dröjer". Det repeteras i tid och otid. Man kunde annonsera att det blir möte på söndag "Om Herren dröjer".

Uttrycket är inte hämtat från Bibeln, men hela Nya Testamentet skrivs i en förväntat att Jesus snart skulle komma tillbaka. Vid Kristi himmelsfärd såg lärjungarna uppåt mot skyn och fick  höra orden "Han skall komma tillbaka" och nästan varenda bok i hela Nya Testamentet talar på olika sätt om Jesu återkomst. Det var väckelsetider även då. Utvecklingen gick från en handfull vettskrämda lärjungar till statsreligion i det stora romarriket.

Så var det också under väckelsen i Stockholm på sjuttiotalet, då Rut och jag blev "drabbade" av Gud och fick våra liv totalt förvandlade. Då sjöng vi i en ungdomskör som hette "Det nya livet" och många av sångerna handlade om att Jesus skulle komma tillbaka.

Det finns fortfarande många sånger i vår sångbok som handlar om att Jesus ska komma tillbaka, men jag hör dem sällan sjungas nu för tiden.

Fokus på Jesu tillkommelse hör ihop med väckelse. I väckelsetider lyfts blicken i förväntan uppåt, och i perioderna mellan väckelsevågorna ser man gärna nedåt.

Så här kommer en fråga att fundera över: Är det väckelsen som gör att vi ser uppåt, eller kommer väckelsen av att vi ser uppåt?

/PB

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 22 oktober

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Ännu en vecka har gått.

Den gångna veckan har vi fått tydliga indikationer på att vintern är på väg. Vi har haft minusgrader nattetid och sett hur människorna runt omkring oss skrapar rutorna på bilarna på väg till dagens arbetsuppgifter.

Men Rut och jag tänder en brasa och tar det lugnt. Vi är ju pensionärer! Men det betyder inte att vi är sysslolösa. Flera månader innan vi avslutade vår tjänst i Norge och förberedde vår flytt hem till Sverige sa jag många gånger till Rut att jag trodde att vi hade en tioårsperiod av ny aktiv tjänst för Herren framför oss. Inte nödvändigtvis betalt arbete, men tjänst för Herren.

Nu har vi varit pensionärer i en och en halv månad och det ska bli spännande att se vad Herren har i beredskap. Vi ska naturligtvis fortsätta att skriva böcker. Vi har också ganska många inbjudningar att tala i olika sammanhang i Sverige, Norge, Danmark och Färöarna. Men jag har en känsla att det kommer att dyka upp även andra saker.

Under helgen har vi besök av äldste sonen med familj. Äldste sonens äldste son fyller tjugo år nu. Det måste innebära att äldste sonen börjar bli gammal. För att inte tala om äldste sonens pappa. 

Under helgen fick jag också tillsänt omslaget till den bok som planeras komma ut i november. Det är yngste sonen som utformar omslagen till alla våra böcker. Boken kommer att heta "Psalmboken" och innehåller 150 andakter från Psaltaren i Bibeln. Kanske ett bra julklappstips för någon? Det går att beställa den redan nu. Den kommer att kosta 160 kronor.

Då jag nu har varit så personlig så jag nämnt två av våra söner, måste jag också för rättvisans skull nämna vår tredje son. Mellansonen befinner sig på studieresa i USA tillsammans med fotbollslinjen på Jelöy Folkhögskola (Norge) som han är ansvarig för.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

UPPGIFTEN

Steg nio i serien Tio steg i det kristna livet
Läs mer om de tio stegen HÄR.

 

(Bilden: Från den norska publiceringen av Tio Steg mot Tro)

”Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra det goda gärningar som Gud från början bestämt oss till” (Ef 2:10)

En kropp….
Då man blir en kristen föds man in i en ny gemenskap, Kristi kropp. Man får då en ny identitet, en ny tillhörighet och en ny uppgift.

Huvuduppgiften för alla kristna är att vara ett Guds tempel (1 Kor 3:16-17), det vill säga att vara den plats på jorden där Gud bor och bestämmer. Det får naturligtvis konsekvenser för vår livsstil: hur vi talar, hur vi handlar och hur vi förvaltar våra liv.

Tillsammans har alltså alla kristna en gemensam uppgift på jorden: att vara Kristi kropp, att låta Jesus bli så tydlig och synlig som möjligt för alla människor.

….med många olika delar
En mänsklig kropp består av många olika delar, som ser mycket olika ut och är skapade för olika uppgifter.

Några kroppsdelar är specialister på att se, och några till att höra. De andra kroppsdelarna är fullständigt odugliga till att se och höra, men de behöver inte vara ledsna för det. De är nämligen specialister på något annat. T.ex. att gå, ta, lukta, äta eller tänka.

Om någon av kroppsdelarna saknas, eller fungerar på ett otillfredsställande sätt, lider hela kroppen brist på något. De andra kroppsdelarna måste då gå in och försöka fullgöra uppgifter som de egentligen inte har så bra förutsättningar för.

På samma sätt är det med oss människor. Vi är alla olika. Bibelordet. Som inleder kapitlet, säger att vi är skapade för olika uppgifter. För några är det naturligt att arbeta praktiskt, andra kan ha en läggning att arbeta teoretiskt; med siffror, papper eller studier. Någon kan ha en speciell gåva att ta sig an andra människor och visa omsorg, och andra kan ha sin starka sida då det gäller att undervisa, eller vinna andra för Jesus, eller laga mat mm.

Då man har blivit en kristen är det mycket viktigt att vara en aktiv medlem i Kristi kropp: i kåren eller församlingen. Varför är det så viktigt?

1 – För min egen skull
De kroppsdelar som vi använder regelbundet växer och utvecklas. De delar som inte får vara i bruk, försvagas mer och mer för att till slut bli helt orkeslösa och oanvändbara. De idrottsmän som håller på med ”body-building” har förstått denna princip: muskler som tränas på rätt sätt växer.

De lemmar i Kristi kropp som finner sin uppgift och helhjärtat går in i den, har stora möjligheter att växa och utveckas som kristna. Passiva kristna, åskådarkristna (de som bara ser på då de andra är i tjänst), lurar sig själva på möjligheten att växa och utvecklas.

För många är detta att komma i tjänst för andra, helt enkelt en fråga om att kunna överleva som kristen, eller sakta låta livet tyna bort.

2 – För de andras skull
Den kristna gemenskapen behöver dig lika mycket som du behöver den. Då en lem i kroppen inte är i funktion lider kroppen brist på något. Dina medlemmar behöver dig. De behöver inte bara ditt arbete och dina tjänster, utan också att du finns med. Till och med din gemenskap och din närvaro kan vara en uppmuntran för de andra. Och att uppmuntra andra är ju också en uppgift.

3 – För vår gemensamma skull
I Efesierbrevet (Ef 4:11-16) står det att vi behöver varandra för att:

-bygga upp Kristi kropp

-komma fram till enheten i tron¨

-få kunskap om Guds son

-bli fullvuxna

-nå en mognad som svarar till Kristi fullhet

-kroppen ska växa till

-vi ska byggas upp i kärlek

Om inte du och jag kommer i funktion och tjänar varandra så uppnår vi inte allt detta. Kristi kropp byggs inte upp, vi når aldrig fram till mognad och balans, vi uppnår aldrig enheten i gemenskapen mm.

4 – För Guds skull
Jesus är Herre! Då jag blir en kristen bekänner jag Jesus som Herre i mitt liv och säger ja till hans kallelse ”Följ mig!”

Kristus är huvudet för Kristi kropp. Han är den högste och den störste. Han kommer att regera i evighet och då jag blir en kristen inbjuder jag honom att regera i mitt hjärta. 

Målet med att vara en kristen är att behaga Gud och göra hans vilja. Det viktigaste är inte att vara människor till lags, utan att bli godkänd av Gud.

Vi gör inte alla våra ansträngningar, uppoffringar och allt vårt arbete för att vi själva ska må bra. Vi gör det inte heller för att bli accepterade och omtyckta av andra människor. Ytterst gör vi det för Guds skull. Vi gör det för att göra hans vilja som har frälst oss. Vi gör det för att Gud vill det. Vi gör det för att Jesus är Herre!

Då vi förstår det kanske vi vill göra följande bekännelse till vår egen: ”Jag vill arbeta för att utbreda Guds rike och jag förväntar att den Helige Ande ska leda mig in i de uppgifter som är förberedda just för mig.”

Att samtala med Gud

Steg nio i serien Tio steg i det kristna livet
Läs mer om de tio stegen HÄR.

(Bilden: Från den norska publiceringen av Tio Steg mot tron)

Det viktigaste
Vad är det som är det viktigaste i det kristna livet?
-Är det att försöka vara så snäll som möjligt?
-Är det att regelbundet gå på gudstjänst?
-Är det att ge mycket pengar i kollekten?
-Är det att låta bli att svära, supa slåss osv?

Allt detta är säkert viktigt, men det är inte det viktigaste.

Jesus får en gång fråga om vad som är det viktigaste. Man frågar honom vad som är det största budet i lagen (Matt 23:36). Jesus svarar då att det första och största budet är att älska Herren av hela hjärtat, med hela själen och med hela förståndet.

Om vi älskar Herren av hela vårt hjärta, och vår nästa som oss själva, så kommer vi automatiskt att följa de övriga buden i Bibeln. Jesus säger att hela lagen och profeterna vilar på detta.

Så kristendomen vilar alltså inte på en massa lagar och regler och möten, utan hela kristendomen vilar på en relation till en bestämd person: Herren, Jesus Kristus.

Det viktigaste i ditt liv är att odla förhållandet till Jesus. Eftersom det är så viktigt är det värt att vara vaksam över hur det förhållandet utvecklas. Jesus känner dig fullständigt med alla dina goda sidor, och de mindre goda. Men du måste också lägga energi på att lära känna Jesus bättre.

Man lär känna varandra genom att vara tillsammans, tala till varandra och lyssna till varandra. Någon har sagt att bönen är den kristnes andning och bibelläsning är maten vi äter. Tänk om vi vore lika ivriga att läsa Bibeln som vi är att äta!

Just de här två sakerna, bibelläsning och bön, är två viktiga saker i din gemenskap med Herren.

Du talar med Gud

Att tala med Gud brukar vi kalla för bön. Nästan alla människor talar med Gud. Det är inte alla som skulle erkänna det, och kanske är man inte ens medveten om det själv. Men i stunder av förtvivlan ropar de flesta automatiskt till Gud. Det är som om det på något sätt skulle vara inbyggt i oss att söka hjälp hos Gud då vi har det svårt.

Men det är inte bara då vi är förtvivlade som vi kan be. Det finns många olika sätt och situationer där vi kan be.

-MAN KAN BE OM NÅGOT; be om förlåtelse, be om något jag eller någon annan behöver, be om hjälp i olika situationer, be om kraft att möta frestelser och svårigheter.

-MAN KAN BE FÖR NÅGON; att be för någon brukar kallas för förbön; be för någon som har det svårt, be för någon som behöver bli frälst, be för någon man har svårt att tycka om (det är mycket svårare att tycka illa om någon man ber för).

-MAN KAN TACKA GUD FÖR NÅGOT/NÅGON;  En del människor har så att lägga märke till och fastna i allt det negativa som möter oss i livet. Ju mer man sedan går och tänker på allt negativt som finns, ju mer nedstämd och bitter blir man. Men om vi lyfter vår blick och ser oss om i vår tillvaro, så finner vi säkert att det finns mycket att tacka Gud för. Ju mer vi tackar Gud, ju mer upplever vi allt det goda och positiva som trots allt finns omkring oss. Det kommer att påverka våra liv!

Men samtal är inte bara att en person talar till en annan. Det finns en annan sida av samtalet:

Gud talar med dig!

Gud vill koma i kontakt med dig. Han har något att säga dig.

-Gud vill att du ska lära känna honom så att du kan förstå mer av vem han egentligen är.

-Gud vill tala om för dig att han älskar dig och att han sände sin egen son att dö på ett kors, för att du skulle få förlåtelse och bli fri från din synd, skuld och fördömelse.

-Gud vill att du ska lära dig känna igen hans tilltal, så att ni kan ha gemenskap med varandra. Han vill vägleda dig i livet och ge dig tröst, förmaning och uppbyggelse.

Gud ser det som naturligt att hans barn ska lära sig känna igen hans röst: ”..fåren följer honom (herden), därför att de känner igen hans röst” (Joh 10:4)

Gud talar på många sätt:

-Genom naturen. Många människor vittnar om att de möter något av Guds väsen ute i naturen. Man kan få en upplevelse av Guds storhet och majestät i ett möte med naturen

-Genom Bibeln. Att läsa Bibeln är kanske det vanligaste och mest pålitliga sättet för oss att ta emot Guds tilltal.

-Genom andra människor. Guds tilltal kan ofta komma till oss genom andra människor: vittnesbörd, predikan, samtal osv.

-Genom omständigheterna. Ibland kan vi ta emot Guds signaler genom det som händer runt omkring oss. Gud kan tala genom vardagliga händelser som kanske först ser ut som tillfälligheter.

-Genom samvetet. Då vi har en önskan att leva nära Gud, övar vi upp en speciell känslighet i vårt inre för vad som är rätt eller fel och för vad som är Guds vilja.

Hur ska jag göra?

Det är viktigt att avskilja tid att umgås med Herren. Det bästa är om det får ske regelbundet. Då du läser Bibeln bör du göra det systematiskt och regelbundet.

Då det gäller den personliga andakten bör du finna den tid på dagen som passar dig bäst. En tid när du kan få vara ostörd och kan koncentrera dig på det du gör. I slutet av detta kapitel finns också ett förslag på hur du kan lägga upp din personliga andaktsstund.

Om du tycker detta är viktigt och om du vill bestämma dig för att investera i ditt förhållande till Herren, så kan du göra följande bekännelse till din egen: ”Jag vill avskilja tid till mitt personliga andaktsliv. Genom bön, bibelläsning och eftertanke vill jag lära känna Herren bättre. Jag tror att Gud vill tala med mig genom den Helige Ande som visar mig hur jag ska leva.”

Tidig söndagsmorgon den 15 oktober

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet

På väg hem från bilsemester i Europa...

Den gångna veckan har Rut och jag skickat in våra bidrag till "365 raske". Vad är då "365 raske"? Jo det är en andaktsbok för tonåringar i konfirmationsåldern som ska ges ut av Frälsningsarmén i Norge. Ett antal personer har ombetts att skriva trettio andakter på ett speciellt tema. Dessa teman kommer sedan att återkomma utspritt över hela året.

Det temat Rut och jag fått är "Å lese bibelen". I onsdags sände vi in våra trettio miniandakter om att läsa Bibeln och  nu ber vi om Guds välsignelse över andaktsboken, alla som arbetar med att få den färdig och framför allt alla konfirmander och andra som kommer att läsa den. Konfirmationen är en starkt växande verksamhet inom Frälsningsarmén i Norge.

Under veckan var jag inne i en Jysk-butik. Till min förvåning såg jag en hel vägg fylld av Buddha-statyer. Och jag funderade: Hur i all världen är det möjligt att man i en heminredningsbutik lanserar en symbol för Buddismen som en heminredningsprydnad, då man samtidigt är paniskt förskräckt för att något som påminner om kristendomen syns i det offentliga rummet. Det är till och med så att det finns en utbredd oro för att sjunga "Den blomstertid nu kommer" på skolavslutningen.

Är det så att man tänker sig att en Buddha-bild är något ofarligt, medan den minsta antydan om Gud och Jesus kan påverkar hela livet?

Jag tänker vidare: För inte så länge sedan var det straffbart att smuggla in en Bibel i det som då var Sovjetunionen. Man kunde till och med hamna i fängelse om man försökte smuggla in Biblar. Det ateistiska Sovjetunionen måste ha varit livrädda för att släppa in Biblar i landet. De måste verkligen ha haft en stor tro på kraften i Guds ord.

Tänk om vi kristna kunde tro lika mycket på kraften i Guds ord som man gjorde i det ateistiska/kommunistiska Sovjetunionen?

Men vi har inte bara besökt Jysk under semestern. Vi har också besökt några Guds hus. Vi har bland annat besökt detta gudshus som byggdes för länge sedan.

Kyrkan ligger på en höjd över staden och från kyrkan har man en milsvid utsikt över den stora staden och den stora flodensom rinner genom den.

Här kommer en fråga till alla läsare: Är det någon som känner igen kyrkan på bilden? Frågan är: I vilken stad återfinner man denna kyrka?

Den första som svarar rätt på frågan utlovas ett pris! Ditt svar kan du lägga ut som en kommentar på vår facebok-sida HÄR.

Nu är det bara sista etappen kvar på hemresan. I morgon är det måndag oc en ny vecka. Jag kommer att skicka ut hel del böcker som har beställts de senaste veckorna.

Ha en välsignad ny vecka!
Peter Baronowsky

Vi behöver varandra

Steg åtta i serien Tio steg i det kristna livet
Läs mer om de tio stegen HÄR.

Bilden: Från den norska publiceringen av Ti Steg mot Tro

Cykelhjulet

Tänk dig ett cykelhjul med fyra ekrar. Om inte navet sitter i centrum av hjulet, eller om en av ekrarna är för lång, så kommer hela cykeln i obalans och kommer att skumpa upp och ned bortöver vägen.

Så är det också i det kristna livet. Navet, centrum i det kristna livet, är Jesus Kristus. Om inte han får vara centralgestalten som genomsyrar allt annat i livet kommer det kristna livet i obalans.

Av de fyra ekrarna, som måste stå i balans med varandra, handlar två om kommunikationen uppåt: bön och bibelläsning. De två andra har att göra med kontakten till dem vid vår sida, våra medmänniskor: gemenskap och tjänst.

Detta steg och de två återstående stegen i tiostegsprogrammet handlar om dessa fyra ekrar:

-förhållande till andra/gemenskap – steg 8

-bön – steg 9

-bibelläsning – steg 9

-uppgift/tjänst – steg 10

Kristi kropp

Att bli född på nytt innebär att bli född in i ett nytt sammanhang, in i en ny familj. För att beskriva denna nya familj, församlingen/kåren, använder Bibeln flera olika bilder:

-en kropp (Kristi kropp), där varje person är en lem, en del av kroppen.

-ett vinträd, där varje person är en gren i vinträdet.

Bägge bilderna skildrar en levande, fast sammanknuten enhet, där varje del är beroende av helheten.

-det är svårt för en tumme att överleva om den inte är förenad med resten av kroppen

-det är svårt för en gren att överleva om den inte sitter fast vid trädet

-det är svårt för en kristen att överleva om han eller hon inte är fast förenad i en kristen gemenskap.

Vi behöver varandra

Att komma med i en grupp, församling/kår, innebär mycket positivt. Vi får stöd av varandra, uppmuntran, gemenskap och tillhörighet. Men det kan också innebära nya problem. Vi får nya hänsynstaganden och förpliktelser mot varandra.

Det krävs mycket tålamod för att lära sig lev i den nya familjen/kåren/församlingen. Ibland kan det till och med kännas som om det kristna livet vore mycket enklare att leva om inte alla de andra fanns med och skapade störningar i min tillvaro. Vi måste lära oss att förstå att den kristna gemenskapen/kåren/församlingen inte är fullkomlig. Man blir inlemmad tillsammans med andra som också de är ofullkomliga och i tillväxt.

Men det är nödvändigt för varje kristen att låta sig förenas i en kristen gemenskap för att både få och ge hjälp, styrka och kärlek.

Mina med-lemmar

Då jag har blivit en lem i Kristi kropp är jag omgiven av andra människor som också de är lemmar. De är mina med-lemmar.

På samma sätt som det är i den mänskliga kroppen, har en lem i Kristi kropp inte samma grad av gemenskap med alla de andra lemmarna. Tummen har till exempel närmare gemenskap med de andra fingrarna än med tårna.

Varje kristen borde få uppleva styrkan av att vara förenad på tre olika nivåer:

1 – Min allra närmaste med-lemmar

Varje kristen borde ha någon eller några (1-4 personer) att dela det personliga livet med i ett nära förhållande:

-någon att dela vardagens glädjeämnen, sorger och misslyckanden med

-någon att tala personligt med

-någon att be tillsammans med för att kunna hjälpa varandra med uppmuntran och tillrättavisning

Bland Jesu lärjungar var det tre som stod Jesus speciellt nära. Stunderna av största glädje och djupaste förtvivlan delade Jesus bara med dessa tre. Upplevelsen på härlighetens berg (Matt 17:1), och Jesu bönekamp i Getsemane (Matt 26:37).

Har du någon som du kan dela dina bekymmer och glädjeämnen med? Har du någon som du kan be personligt med? Om du inte har det, kan du be Gud att hjälpa dig att finna någon och sedan vara uppmärksam i din omgivning på olika möjligheter Herren sänder i din väg.

2 – Den lilla gruppen

Alla borde få vara med i en levande grupp där man kan samtala och lära av varandra. En studiegrupp, bönegrupp, samtalsgrupp eller rote (ca tio personer). En grupp där man får näring, växtkraft och träning genom varandra.

Jesus hade en sådan grupp omkring sig. De var tolv personer som levde tillsammans med Jesus. De lyssnade, såg, samtalade och tränades. De var lärjungar som utvecklades och växte i den lilla gemenskapen. Ibland lyckades de bra, ibland misslyckades de och kund då få hjälp och vägledning i gruppen för att lyckas bättre nästa gång.

Finns det någon böne- eller bibelstudiegrupp i det sammanhang där du står? Kan du vara med att starta en sådan grupp?

3- Kåren/församlingen

Alla kristna bör vara med i en kår eller församling. Församlingen ger oss tillfälle att komma tillsammans för undervisning, lovprisning, förbön och inspiration.

Jesus hade en större grupp av människor som hörde till honom. Vid ett tillfälle utser han 72 personer ur den gruppen som han sände ut (Luk 10:1).

Tillhörighet

Det är viktigt för en kristen att höra till en församling. Ja, till och med livsviktigt. Det är viktigt att du låter dig inlemmas och blir en del av Kristi kropp, inte bara för att du ska få ut så mycket som möjligt av gemenskapen, utan också för att du ska ge något till gemenskapen.

Just du är nämligen viktig! Det betyder något att du finns med. Din närvaro är betydelsefull. Om du mister en lem på din kropp, är det något som saknas. Du lider brist på något.

Så är det också i kåren/församlingen. Du är skapad för att höra till. Du behövs. Både du och kåren/församlingen lider brist på något om inte du är med.

Det är alltså viktigt både för dig och för kåren/församlingen att du gör följande bekännelse och bön till din egen och att du tar konsekvenserna av den: ”Jag bekänner att jag tillhör Kristi kropp på jorden. Jag vill också vara praktiskt inlemmad och förenad med andra kristna i kåren/församlingen”.

Vad läser du?

Söker du efter något att läsa som både är upplysande, uppmuntrande och utmanande? 

Gör ett besök i AFFÄREN och läs mer om våra böcker. AFFÄREN  finner du HÄR.

Kåren som inte ville dö

Berättelsen om en liten kår i Norge som vägrade att dö:

 (Bilden: Arkivbild från en helt annan liten fin kår i Norge)
 

Kårledarna bodde två mil från kåren och en kväll ringde frun som bodde i huset närmast Frälsningsarmén och talade om att ljuset stod på i Frälsningsarméns lokal. Det är lätt hänt då man lämnar kåren i fullt dagsljus och det sedan skymmer på.

Kårledaren satte sig i bilen och körde till kåren och släckte ljuset och sedan tillbaka, totalt fyra mil. Några veckor senare hände samma sak igen.

Kårledaren gick då över till grannhuset och tackade frun för hjälpen med att ringa. Sedan frågade kårledaren om hon inte kunde få lämna en nyckel till Frälsningsarmén så att frun kunde gå över och släcka om det skulle hända igen. Det ville frun gärna göra.

Efter ett dag började också mannen att engagera sig och körde till mataffären flera gånger i veckan för att hämta mat som affären skänkte till Frälsningsarméns matutdelning.

Det ena ledde till det andra. Paret gick en alfakurs på Frälsningsarmén och blev frälsta. Och nu, har de blivit invigda till frälsningssoldater. Två resursstarka nya soldater ställer sig med i Guds armé.

Det hela började med en enkel fråga. Det påminner mig om då Jesus frågade en grupp arbetslösa varför de stod sysslolösa på torget. De svarade att det berodde på att ingen frågat efter dem och ingen hade lejt dem.

En fråga i rätt stund kan förvandla en människas liv. När frågade du sist en människa om hon ville bli frälst?

(Inlägget har tidigare publicerats på rupeba.se 2013)
/PB

Tidig söndagsmorgon den 8 oktober

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Vad gör egentligen en pensionär? Jag har personligen mycket kortvarig erfarenhet av att vara pensionär, men det ser ut som det för min del innebär att fortsätta att göra det jag gjort i över fyrtio år: Läsa, Skriva, Tala.

Läsa
Förutom att läsa Bibeln försöker jag hinna med att läsa en del annat. Ur bokhyllan råkade jag ta en bok av P-O Engquist som heter "Lewis resa". Jag började visst läsa den boken för ett par år sedan. Bokmärket låg på sidan 297 och det är lika mycket kvar av boken.

Boken är en roman om Lewi Petrus och pingstväckelsens framväxt i Sverige. Det var inte alltid så lätt att vara pingstvän under den första tiden. Signaturen Eld skrev i Dagens Nyheter om pingstvännerna som andliga smittbärare. Och hur gör man med de som är bacillbärare? Man internerar dem för att skydda resten av befolkningen. DN skriver om pingströrelsen som "själslig besmittelse" av Sverige och de risker för vår "urgamla religion" som slappheten mot pingströrelsen skapat.

Då jag läser detta noterar jag att det liknar väldigt mycket det som Dagens Nyheter tidigare hade skrivit om Frälsningsarmén och senare om Livets Ord. Historien upprepar sig.

Skriva
Förutom det dagliga skrivandet räknar jag med att komma ut med en ny bok före jul och en nästa år. Dessutom håller jag på med en del andra skriverier som jag åtagit mig att skriva.

Tala
Sedan Rut och jag för mer än fyrtio år sedan drabbades av Gud och fick våra liv totalt förvandlade har vi anlitats som talare i många olika sammanhang. Nu är vi pensionärer, men vi har en del engagemang som vi har tackat ja till: Bibelhelger på Templet i Stockholm, i Trollhättan, Torshamn (Färöarna), Kristiansund (Norge) och Örebro. En kurs för socialarbetare i Frälsningsarmén och en äktenskapskurs i Danmark för officerspar.

Det kan kanske se ut att vara mycket, men då Rut och jag sent omsider blev officerare i Frälsningsarmén skrev vi på att vi lovade att älska och tjäna Gud så länge vi lever. Och vi slutar ju inte att leva bara för att vi har blivit pensionärer.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tillväxt. Vill du övervinna prövningar och frestelser?

Steg sju i serien Tio steg i det kristna livet

Läs mer om de tio stegen HÄR.

 

Bilden: Från den norska publiceringen av "Tio steg mot tro"

Guds vapenrustning

Steg 6 handlade om att ta emot och bli fylld med Guds kraft. Det kan kanske vara en fantastisk upplevelse där vi riktigt känner att Gud kommer oss nära och fyller oss med sin kraft. Vi kan kanske till och med känna oss så starka att vi tror att vi aldrig mer kommer att kunna falla, ja till och med att vi aldrig mer ens kan bli frestade.

 

Då vi känner oss så självsäkra att vi tror att vi aldrig kommer att kunna falla, då gäller det att se upp, för då lever vi i ett självbedrägeri. Alla människor blir frestade, alla människor misslyckas på det ena eller det andra området, mer eller mindre ofta.

 

Till och med Jesus, fastän han var Guds egen son, blev allvarligt frestad av djävulen. Detta skedde strax efter det att Jesus hade blivit uppfylld av den Helige Ande (Luk 4:1-14).Men Jesus övervann frestelsen och kunde gå vidare ännu starkare. Det står att han återvände från frestelse med ”Andens kraft inom sig” (Luk 4:14).

 

Den som möter en frestelse och övervinner den blir alltså starkare än om han aldrig hade mött frestelsen. Frågan, då det gäller vår tillväxt, är alltså inte om vi möter frestelse, utan hur vi möter frestelserna.

 

Det finns en positiv och en negativ sida i varje prövning och frestelse. Den negativa sidan är att det finns en risk att falla i den och skada oss själva och våra medmänniskor. Det positiva är att i varje prövning och frestelse finns det en möjlighet för tillväxt.

 

Det är den positiva sidan Jakob tänker på då han skriver:  ”Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet.” (Jak 1:2-3)

 

Då vi möter svårigheter, prövningar och frestelser, så står inte Jesus passivt vid sidan och iakttar oss för att se om vi ska klara det eller inte. Nej, Jesus engagerar sig personligen i din situation och vill hjälpa dig och styrka dig i det du står i. Förutsättningen är att du vänder dig till Jesus och tar emot den hjälp han vill ge dig.

 

I Efesierbrevet 6:10-17 berättas det om den rustning Gud vill vi ska vara utrustade med för att hålla stånd och övervinna. Det står att vi får ”hämta kraft hos Herren, av hans väldiga styrka.” Vidare står det om de olika delarna i rustningen som ska beskydda oss. Bland annat sår det om:

SANNINGENS BÄLTE
Då vi rör oss bort från sanningen ökar vår sårbarhet. Då vi inte längre erkänner sanningen för os själva och för andra, utan gömmer oss bakom förnekande och undanflykter har vi påbörjat vårt fall.

RÄTTFÄRDIGHETENS PANSAR
Vi får ta emot förlåtelse från Gud av bara nåd, inte på grund av vår egen rättfärdighet. Vi blir då iklädda rättfärdighetens pansar som är Jesu egen rättfärdighet. Den bygger inte på att vi är perfekta eller syndfria, utan det är en rättfärdighet vi får från Gud. Så länge vi vill leva nära Gud, lyda honom och leva i hans förlåtelse är vi iklädda rättfärdighetens pansar. Då vi medvetet handlar fel, skapar vi en öppning i rättfärdighetens pansar där vi blir sårbara.

FRÄLSNINGENS HJÄLM
Hjälmen skyddar vårt tankeliv. All synd börjar i vår tanke. Först tänker vi på möjligheten att handla fel och om vi inte genast avvisar den tanken, växer den alltmer till dess den övergår i handling. ”När begäret har blivit havande föder det synd” (Jakob 1:15).

ANDENS SVÄRD SOM ÄR GUDS ORD
Guds ord hjälper oss i livet. Det avslöjar det onda, säger sanningen om oss själva, vägleder oss och hjälper oss ta emot Guds tilltal till oss.

 

Att vara formbar
Allt levande förnyas. Att leva innebär att förnyas och förändras. Äpplet på äppelträdet blir inte färdigt på en dag, och det kan inte sluta utvecklas om det ska bli ett moget äpple, även om det tycker att det har hållit på att utvecklas en lång stund.

 

-Det gäller att ha tålamod och att inte ge upp efter första bakslaget. Gud har inte gett upp med dig. Läs om hur han formar om lerkrukan gång på gång till dess den blir så som han vill ha den: Jeremia 18:4.

 

-Det gäller att inte tro att man är ”färdig” och inte kan utvecklas mer.

-Det gäller att fortsätta att vara ärlig och att våga se sanningen om sig själv i stället för att förneka den.

-Det gäller att fortsätta att låta Gud forma mig, så att sanningen om mig själv kan bli mer lik den sanningen som Gud har tänkt.

Andens frukt
I Jakobs brev liknas processen som leder fram till synd vid ett havandeskap. Det börjar i huvudet, i tanken. Tanken blir havande och om tanken på synden får utvecklas och få näring föder den till slut fram en öppen synd.

 

På samma sätt kan det som är gott få forma våra tankar och våra handlingar. Om vi låter Gud få forma våra tankar, så blir våra tankar havande med det som är gott och riktigt. Till slut blir det mer och mer naturligt för oss att göra det som är rättfärdigt.

 

Äpplet blir ett äpple bara för att det växer på, och tar emot näring genom ett äppelträd. Om det vuxit på en vinbärsbuske hade det aldrig kunnat bli ett äpple.

På samma sätt formas våra liv av det vi låter våra tankar fyllas med. Man formas och växer åt det håll man tänker. Släpp in Gud i dina tankar och låt honom forma dina tankar. Då kommer Andens frukt att mer och mer bli det som är naturligt för dig. Andens frukt beskrivs i Galaterbrevet 5:22-23: Kärlek, Glädje, Frid, Tålamod, Vänlighet, Godhet, Trofasthet, Ödmjukhet och Självbehärskning.

 

Men som sagt, ha lite tålamod. Frukten blir inte färdig på en dag. Det tar ett helt liv.

 

Om du vill låta dig formas av Gud till det han har tänkt med dig, kan du låta följande ord bli din bön och din bekännelse:
 ”Jag önskar låta den helige Ande forma och utrusta mig, så att jag kan leva i andlig tillväxt och bära Andens frukt.”

Mobilisering! Söndag den 8 oktober

- Från norska Perleportalen -

General André Cox inviterer og oppfordrer til å delta på feiringen av «The Whole World Mobilising» søndag 8. oktober.

Selve feiringen vil finne sted i Regent Hall korps i hjertet av London, men vil bli strømmet direkte (live stream) i hele verden.

Direktesendingen starter klokka 12.00 med et hellighetsmøte, etterfulgt av en marsj kl. 14.30 til det historiske Trafalgar Square i London sentrum. Friluftsmøtet der vil være ledet av stabssjefen. Her blir det blant annet hornorkester, sangbrigade, den mannlige vokalkvartetten FourHymn og dans av gruppen Konverse.

Hovedmøtet - også direktesendt - vil begynne klokken 16.30 og vil gjestes av Konverse, Bill Booth Theatre Company (USA Central Territory) og det blir musikk fra musikkavdelingen i Regent Hall. Du får også se videoer og vitnesbyrd fra hele verden.

Läs mer HÄR.