Översiktskurs i GT del 7: TIDEN I ÖKNEN

 

Översikt över Ökentiden - Israels lovsång   2 Mos 15 - Vatten ur klippan   2 Mos 17:1-7 - Sinai. De tio buden   2 Mos 20:1-17 - Tabernaklet   2 Mos 25-40 - Guld kalven   2 Mos 32 - Spejarna i Kanaan   4 Mos 13-14 - Kopparormen   4 Mos 21, 4-9 - Josua blir Mose efterträdare  4 Mos 27:12-23 - Hör, Israel!   5 Mos 6:4 - Det goda landet   5 Mos 8 - Moses dör   5 Mos 34 - Över Jordan   Jos 3 - Jeriko intas   Jos 6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från lovsång till klagosång

   Övergången över Röda Havet är en helt central händelse i Israels historia. Gud hade ingripit och delat havet så at israeliterna kunde gå genom havet på den torra botten (2 Mos 14).

Då de hade kommit över till den andra stranden kunde de se tillbaka in i Egypten, slaveriets land, och de blev då uppfyllda av tacksamhet och lovsång till Gud för att han hade räddat dem på ett sådant fantastiskt sätt. Israels lovsång är full av frälsningsglädje:

”HERREN är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning. Han är min Gud, jag vill prisa honom,
min faders Gud, jag vill upphöja honom.” (2 Mos 15:2)

   Men lovsången tog slut. Efter bara tre dagar började folket knot mot Gud och mot den ledare som Gud hade utsett (2 Mos 15:24).

 

Förbundet på Sinai

   Då folket hade kommit fram till berget Sinai ingick Gud ett förbund med israeliterna:

”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund…” (2 Mos 19:5)

   Detta förbund är en förnyelse av förbundet med Abraham. Folket fick också som grund för förbundet en morallag som preciseras i den tio Guds bud (2 Mos 20).

   Förbundet byggde på att man höll Guds bud, men om buden bröts hade Gud också gett en väg tillbaka som bestod av förlåtelse och försoning. Denna väg tillbaka preciserades i en detaljerad ceremonilag som hade sin centrala plats i tabernaklet med sina ordningar för förlåtelse av synd, offer, försoning och rening.

 

Spejarna i Kannan – två sätt att se på verkligheten

   Då israeliterna närmade sig landet som Gud hade lovat dem, sände Moses ut tolv spejare för att utforska landet. Då de kom tillbaka hade alla tolv spejarna sett samma land, men kom med två helt olika rapporter.

   Tio spejare hade fäst sin uppmärksamhet på alla omöjligheter och rapporterade att det inte skulle vara möjligt att inte landet (4 Mos 13:13-33)

   De två andra spejarna, Josua och Kaleb, hade fäst sin uppmärksamhet på Guds löften och trodde att Gud vill ge dem seger trots alla omöjligheter (4 Mos 14:6-9).

   Folket valde att tro på de tio och resultatet blev att israeliterna fick genomlida fyrtio år i öknen. Hela den generationen som tågat ut från Egypten levde och dog i öknen utan att få uppleva all välsignelse som Gud hade lovat. Det var bara två, Josua och Kaleb som efter de fyrtio åren fick komma in i löftets land.

UPPGIFTER FÖR SJÄLVSTUDIUM OCH SAMTAL

John Wesley, och många tillsammans med honom, ser i berättelsen om ökenvandringen en förebild på det kristna livet.

   Uttåget ur Egypten är en förebild på frälsningen. Det befriar oss från slaveriet och för oss ut i frihet i öknen. Öknen är definitivt mycket bättre än fångenskapen och slaveriet i Egypten, men öknen var inte det förlovade övergödslandet som Gud hade lovat. Vi behöver gå över ännu ett vatten för att komma in i det Gud lovat. Röda Havet är i Wesleys bild frälsningens hav. Jordanfloden, som för folket in i överflödslandet är ”den andra välsignelsen” eller dopet i den Helige Ande. (Bild 2).

- Tänk igenom bilden. Vad kännetecknar livet i
- slaveriet?    
- öknen?   
- överflödets land?

- Hur stämmer denna bild med din erfarenhet och tro?

Dagens andakt den 5 december

”Uppför er väl bland hedningarna, så att de som säger att ni är onda människor ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han kommer.” (1 Petr 2:12)

”Jag får en preliminär känsla av Gud när jag möter er”. Så sa han tjänstemannen vid ett statligt verk, som vi samarbetade med under en period. Det var den finaste utmärkelse vi kunnat få. Vi hade mest talat om utbildningsfrågor och vi hade inte talat särskilt mycket om vår tro. Men utan att vi förstår hur eller varför, hade han uppfattat att vi, som kristna, stod i nära kontakt med levande Gud.

Samtidigt som hans ord blev en uppmuntran, blev de också en påminnelse om vikten av att vi kristna lever ett helgjutet liv, där vår kristna tro får genomsyra allt vad vi gör, oavsett vilka sammanhang vi rör oss i och vem vi möter.

BÖN

Herre hjälp mig i dag att leva så nära dig så att de som ännu inte har mött dig kan få uppleva en glimt av din härlighet och få lust att lära känna dig bättre.

HAN SOM INTE ÄNDRAS – Upp 4

Bibelläsning: Uppenbarelseboken 4
Läs bibeltexten här

"Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer."(Upp 4:8 FB)

Det finns en som inte ändras. Han var, är och kommer att vara densamme. Allting annat i universum förändras. Om vi vill vi bygga vårt liv på något stabilt och pålitligt, ska vi bygga på Jesus.

- Han ändrar inte åsikt. 
- Hans ord står fast.
- Han ändrar inte vem han är.

Han älskar dig med en villkorslös kärlek. Då du vaknar upp i morgon är det en sak du kan vara helt säker på: Han älskar dig fortfarande...

==> Mannakorn att tugga på under dagen: 
Han som inte ändras, han densamme är idag.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Den himmelska synen - Vers 1-11

Kommentar:

Kapitel fyra börjar med en öppen dörr in i himlen och en röst som säger "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som skall ske härefter". Här byter Uppenbarelseboken utkikspunkt. De första tre kapitlen är från ett jordiskt perspektiv, i kapitel fyra ser vi händelserna från ett himmelskt perspektiv.

Det står bara två gånger i Uppenbarelseboken att himlen öppnas. Den andra gången är i Upp 19:11, där det talas om Jesu återkomst tillsammans med himmelens härskaror.

Man kan tänka sig att de tre första kapitlen handlar om församlingen på jorden (Se bilden). I kapitel fyra inträffar uppryckelsen som vi kan läsa om i 1 Tessalonikerbrevet 4:16-18. Därefter kommer den stora vedermödan som Jesus talar om i Matteus 24. I kapitel 19, vers 11, i Uppenbarelseboken kommer Jesus tillbaka till jorden och upprättar sitt fridsrike och därefter kommer den yttersta domen och en ny himmel och en ny jord.

I kapitel fyra får vi en inblick ifrån livet i himlen. Det ser ut att handla om en ständigt pågående lovprisning till Gud. Dag och natt säger de: "Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer" (vers 8)

Till eftertanke:

- Det är inte ofta vi får en så levande inblick i himlen. Vad upplever du under läsningen av kapitlet? Vördnad? Förvåning? Önskan att tillbe Gud? Förvirrad? Rädd? Känsla av ödmjukhet?

Tidig söndagsmorgon i adventstid den 4 december

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

De flesta vet att advent betyder ankomst. Men vad är det vi egentligen väntar på?
Adventstexterna och adventssångerna påminner oss om olika aspekter på Jesu ankomst:

JESU FÖDELSE
Naturligtvis handlar det om Jesu födelse, men det firar vi huvudsakligen lite närmare själva julhelgen.

JESUS RIDER IN I JERUSALEM
I advent är detta ett huvudtema. Vi läser och sjunger om Jesus som rider in i Jerusalem. Det är egentligen en berättelse som hör hemma i påsktiden. Men den passar bra även i advent. Det är till och med så att den händelsen är den dominerande händelsen i adventssångerna och bibeltexterna. 

JESUS SKA KOMMA TILLBAKA
Detta är det dominerande temat genom hela Nya Testamentet. Även detta perspektiv möter vi i adventstexterna och Jesu återkomst passar naturligtvis mycket bra i advent som handlar just om att Jesus kommer.

JESUS KOMMER TILL OSS JUST NU
Då Jesus ska lämna sina lärjungar säger han till dem att det bästa som kan hända lärjungarna är att Jesus ska lämna dem. För då kommer han till oss genom den Helige Ande (Joh 14:15-26). Jesus säger att Fadern och Jesus kommer att bo hos oss genom den Helige Ande (vers 23).

- Jesu födelse är ett historiskt faktum och det kan vi inte göra något åt.
- Att Jesus red in i Jerusalem är också ett historiskt faktum och det kan vi inte heller göra något åt.
- Att Jesus ska komma tillbaka är också ett historiskt faktum även om det ännu inte har skett. Han kommer tillbaka antingen vi väntar hans ankomst eller ej.
- Men att Jesus kommer till oss är något som händer just nu. Vad gör du med det?

De som levde samtidigt med Jesus missade det. "Han kom till sitt eget och hans egna tog inte emot honom" (Joh 1:11). Vad kommer det att stå om oss? Då och nu gäller samma villkor: "Alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn" (Joh 1:12).

Och du som har varit kristen länge. Öppna ditt hjärta för Jesus i adventstid och låt hans glädje och kraft fylla dig. Låt det bli ett nytt advent i ditt liv!

Och så några ord om veckan som gått. Jag tror inte att jag någon gång tidigare har spelat advents- och julsångerna så många gånger som i år.
- I torsdags satte kåren i Västerås ut sin julgryta igen. Jag var grytvakt en av timmarna och naturligtvis spelade jag jul- och adventssånger på egen hand. Du anar inte hur många julsånger man hinner spela under en timme. Folk var glada och var de med att stötta kårens sociala verksamheter under advent och jultid.
- torsdags kväll var Rut och jag på musikkårens övning. Vi övade huvudsakligen inför musikgudstjänsten den 18 december klockan 14:30. Rut kommer att leda gudstjänsten och jag kommer att tala.
- i fredags åkte vi till Sala för att spela på kårens julbasar. Vi var sex musikanter från Västerås som spelade jul- och adventssånger i en timme framför kårens dörrar. Bland dem som lyssnade fanns en man som frågade om vi inte kunde spela "Framåt Kristi stridsmän! Upp till helig strid".  Jag trodde inte att vi hade med oss annat än noter på julsånger, men vi lyckades hitta noterna till den önskade sången, och mannen blev lycklig och kanske rörd. Jag vet inte vilka minnen mannen hade som förknippades med den sången.
- i lördags var det dags att spela vid julgrytan i Västerås. Denna gång tillsammans med musikkåren. Musikkåren ställde upp med två grupper. I den första gruppen ingick jag. Efter en timme kom kårens kör för att sjunga vid grytan och efter det kom den andra gruppen från musikkåren för att spela en timme.
- idag är det söndag och som vanligt har kåren i Västerås sin gudstjänst 14:30. Idag är det familjefest med juniorsoldatinvigning. Finns du i närheten är du välkommen.

En sak till:
Varje måndag och torsdag i december kommer vi att presentera en bok från vårt utbud som vi säljer med 20 procents rabatt. Det blir sammanlagt sju böcker. Den första boken presenteras i morgon. Jag är ganska säker på att du inte kan köpa dessa böcker billigare någon annanstans. Du hittar vår blogg och Facebook på www.rupeba.se.

Med önskan om en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Dagens andakt den 4 december

”Be också för mig att orden läggs i min mun och att jag talar frimodigt när jag bär fram hemligheten i evangeliet, vars sändebud jag är i min fångenskap. Be att jag förkunnar det så frimodigt som jag bör.”(Ef 6:19-20)

Jag kan ännu se henne framför mig, missionären som skulle komma på besök till skolan och berätta om sitt arbete. Jag hade hört mycket positivt om henne, men när jag först såg henne gav hon inte intryck av att vara särskilt speciell. Det var en äldre präktig dam med knut i nacken och hon var klädd i en alldaglig klänning och ganska grova skor.

Så började hon tala och jag minns tydligt hur hon började sin berättelse: ”Jag är stolt över att vara en kristen” sa hon, och hennes utstrålning som underströk orden, blåste i ett enda nu undan åhörarnas alla förutfattade meningar om henne. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av det hon sa den där kvällen, men hennes inledningsord hade tänt en längtan hos mig efter att äga samma frimodighet som hon.

Många kristna idag ber om ursäkt för att de har tro. Till och med Paulus tycks kämpa med sin frimodighet, eftersom han ber att efesierna ska hjälpa honom att be för detta. Men vi får liksom Paulus både be själva, och be andra om stöd i förbön, så att vi kan förkunna ordet med frimodighet.

BÖN

Jesus, hjälp mig idag att vara stolt över att Du är min Herre. Hjälp mig att frimodigt berätta om dig, när det öppnar sig en möjlighet för detta

Psalm 144 - DET SALIGA FOLKET

Bibelläsning: Psalm 144
Läs bibeltexten här

"...saligt är det folk som har det så, ja, saligt är det folk som har HERREN till sin Gud." (Ps 144:15 FB)

Då jag läste denna psalm hade jag just läst två artiklar med detta budskap: Att tro på Gud innebär högre livskvalitet.

Den ena artikeln hette ”Religiösa är gladare och lever längre”. Den handlar om att starkt troende människor är lyckligare, får färre hjärtsjukdomar och lever ett sundare liv än andra. Artikeln bygger på en stor internationell undersökning.

Den andra artikeln är skriven av en stressforskare och har rubriken ”Fria zoner banar väg för ett lyckligare liv”. Den handlar om vårt behov av neutrala zoner i livet. Artikeln pekar framför allt på tre kännetecken på ett liv med hög livskvalitet:
1/ Att man är aktiv. Att producera något.
2/ Att man får tillräckligt med sömn.
3/ Att man har kontakt med ett högre väsen, Gud.

Båda artiklarna bekräftar något som Psalm 144 vetat mycket länge. Att ha Herren till sin Gud skapar saliga, lyckliga människor.

Mannakorn att tugga på under dagen: Saligt är det folk som har Herren till sin Gud.

Kommentar:
I de första två verserna ger David uttryck för vem Gud är för honom: min klippa, min nåd, min borg, mitt värn, min räddare, min sköld, min tillflykt. Smaka på de orden. Vem är Gud för dig?

I vers 3-4 talar eller sjunger David om människans förgänglighet (se också Hebr 2:6) och därefter ber David att Gud ska straffa de ogudaktiga (vers 5-8).

Psalmen avslutas med en lovsång till Gud (vers 9-15).

Inför söndagen den 4 december: Tema: GUDS RIKE ÄR NÄRA

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
Jer 33:14-16
14 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.

15 I de dagarna och på den tiden

skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David.

Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.

16 I de dagarna skall Juda bli frälst

och Jerusalem bo i trygghet.

Man skall kalla det så: Herren vår rättfärdighet.

FRÅN BREVLITTERATUREN
Heb 10:32-39
32 Kom ihåg den första tiden då ljuset kom till er. Ni fick utstå en hård kamp och mycket lidande. 33 Somliga utsattes för offentligt åtlöje och blev hånade och plågade, andra stod sida vid sida med dem som behandlades så. 34 Ni led tillsammans med fångarna och fann er med glädje i att bli berövade era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består. 35 Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. 36 Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.

38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare:
Men om han drar sig undan finner

min själ ingen glädje i honom.
39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

FRÅN EVANGELIERNA
Mark 1:14-15
14 Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. 15 Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!" 

FRÅN PSALMERNA
Ps 85:9-14

9 Jag vill höra vad Gud, Herren, talar.

Han talar frid till sitt folk

och sina fromma,

må de inte vända åter till dårskap.

10 Hans frälsning är nära dem

som fruktar honom,

för att härlighet skall bo

i vårt land.

11 Nåd och sanning skall där mötas,

rättfärdighet och frid kyssas.

12 Sanning skall växa upp ur jorden,

rättfärdighet blicka ner

från himlen.

13 Herren skall ge oss

det som är gott,

vårt land skall ge sin gröda.

14 Rättfärdighet

skall gå framför honom och bereda väg för hans steg.

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln 2015)

Dagens andakt den 3 december

”Herrens lag är utan brist, den ger liv på nytt…” (Ps 19:8)

Jag såg ett konstverk en gång med namnet ”Befruktningen”. Det föreställde jungfru Maria sittande på en stol. Hon hade det ena örat vänt snett uppåt och där satt en duva, en symbol för den helige Ande, och talade in i hennes öra. Det var en mycket vacker bild. Dessutom var den mycket biblisk. Bibeln säger att den nya födelsen sker genom att Guds ord planteras i oss. ”Ni är ju födda på nytt, inte ur en förgänglig sådd utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående ord.” står det i 1 Pet 1:23.

Maria blev havande genom att ta emot Guds ord i tro. Hon säger i Luk 1:38: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske mig som du har sagt.”  På samma sätt kan vi få bära frukt för Guds rike när vi i tro tar emot Guds levande ord i våra liv.

BÖN

Herre, gör mig lyhörd för ditt levande ord som den helige Ande förmedlar till mitt hjärta. Hjälp mig att i ta emot det i tro, och bära ut din vilja i det liv jag lever idag.

 

Psalm 143 - SOM ETT TÖRSTIGT LAND

Bibelläsning: Psalm143
Läs bibeltexten här

"Jag sträcker ut mina händer till dig: Som ett törstigt land längtar min själ efter dig" (Ps 143:6 FB)

Psalmens rubrik är "Bön om räddning från undergång". Dessa ord är skrivna i en mycket svår situation. I den desperata situationen föds törsten efter Gud.

Törst efter Gud. Varför upplever vi så lite av törst efter Gud i dag? Varför är vi så nöjda med det vi har? Vi skulle verkligen behöva mer av desperation efter Gud. Måste vi nästan gå under för att vi ska söka Herren av hela vårt hjärta?

Mannakorn att tugga på under dagen: Herre, skapa i mig den törst som drar mig närmare dig även om jag just nu inte håller på att gå under.

Kommentar:
David ber att Gud inte ska döma honom. Han bekänner att ingen människa är rättfärdig inför Gud (vers 2). Detta är en sanning som betonas väldigt starkt i Nya Testamentet (Rom 3:23-24, 10:3, Gal 2:16).

Då vi kommer till Gud i ångest och desperation (vers 7) vill han påminna oss om sina gärningar i det förgångna (vers 5). Vi får sträcka oss mot Gud (vers 6), lita på honom (vers 8) och bestämma oss att låta den Helige Ande leda oss (vers 10).

Översiktskurs GT del 6: TIDEN I EGYPTEN

 

Översikt TIDEN I EGYPTEN - Slaveriet börjar   2 Mos 1:7-16 - Moses föds   2 Mos 2:1-10 - Moses flyr till Midjan   2 Mos 2:11-21 - Gud kallar Moses   2 Mos 3 - Moses och Aron hos Farao   2 Mos 5 - Plågorna i Egypten   2 Mos 7-11 - Den första påsken   2 Mos 12 - Undret vid Röda Havet   2 Mos 14

 

 

 

 

 

 

Plågorna i Egypten

Det har gått lång tid sedan Josef var en ledare i Egypten. Israels folk hade blivit slavar. Där och då kallar Gud Moses och lovar att föra ut folket ut ur slaveriet, till ett rikt land, löfteslandet.

   Gud hade sett hur folket fick lida och Han hade hört deras rop om hjälp. Nu var bönesvaret på väg (2 Mos 3:7-10). Gud sänder Moses och Aron till Farao för att be honom släppa Israels barn ut ur fångenskapen.

   Nu börjar en lång dramatisk kamp mellan det Gud har talat och mänskliga makthavares vilja. Kampen ser ut att vara ojämn. Två enkla män från slavfolket, Moses och Aron, mot Farao, ledaren för den mäktigaste politiska, ekonomiska och militära makt som världen kunde ställa upp med. Men Moses och Aron handlade inte i mänsklig makt utan på Guds ord.

   I kampen drabbas Egypten av tio fruktansvärda plågor. Vi ser hur en härskare som inte vill böja sig för det Gud talat leder till stort lidande för ett helt folk. I världshistorien kan vi se många exempel på det.

Sänder Gud lidandet?

Det onda som vi ser i världen, krig och lidande, kommer inte från Gud utan från djävulen. Men det finns några undantag i världshistorien:

- Syndafloden (Noas ark)    1 Mos 6-8
- Förstörelsen av Sodom och Gomorra    1 Mos 19
- Plågorna i Egypten   2 Mos 7-12
- Då Gud tömmer sina vredesskålar över jorden i förbindelse med händelserna i denna tidsålders avslutning   Upp 16

   I alla dessa exempel räddar Gud sitt folk från ödeläggelsen. Och även om hela Egypten drabbades av katastroferna, kunde Guds folk vila tryggt och fick uppleva att Gud tog hand om dem.

 

Den första påsken (2 Mos 12)

   Den sista plågan över Egypten skulle bli den avgörande. Döden skulle drabba allt förstfött i Egypten. Gud sa att han skulle hålla dom (2 Mos 12:12). Det var en dödsdom över hela Egypten.

   Men det fanns en möjlighet att bli räddad, frälst. Genom att slakta ett lam och stryka lammets blod på dörrkarmarna till huset (2 Mos 12:7). De husen som var bestrukna med lammets blod skulle bli räddade från döden. Gud hade sagt: ”När jag ser blodet skall jag gå förbi” (2 Mos 12:13).

   Då gav Farao med sig och lät israeliterna resa. Men då de kom fram till Röda Havet hade Farao redan ångrat sig och kom efter israeliterna med hela sin här. Israeliterna blev rädda, men Moses förmedlade en hälsning från Gud: ” Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge er…. HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er stilla." (2 Mos 14:13-14).

   Moses sträckte ut sin hand på Herrens ord och Gud tog bort havet så att israeliterna kunde gå över till andra sidan. De hade nu lämnat slaveriets land och var på väg till det land som Gud hade lovat Abraham och hans ätt.

 

Förebilder

Berättelsen om den första påsken är en förebild som pekar fram på den frälsning vi får ta emot genom Kristus. I den kristna påsken i Nya Testamentet får detaljerna i den första påsken ett nytt innehåll och en ny betydelse.

Lammet som slaktas (2 Mos 12:6)     à pekar fram mot Jesus.                      à	"Se Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh 1:29)
	"Lammet, som blev slaktat, är värdigt” (Upp 5:12)
Blodet är tecknet på frälsning.            à (2 Mos 12:31)                                     à	”Ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor” (Upp 5:9)
	”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” (1 Joh 1:7)

   Det vilar en dödsdom över världen idag på grund av synden, för ”syndens lön är döden” (Rom 6:23). Men det finns en möjlighet till frälsning genom lammets blod!

   Gud vill också idag föra ut människor ur slaveriets land, slaveriet under synden, och föra oss ut i frihet.

UPPGIFTER FÖR SJÄLVSTUDIUM OCH SAMTAL

Om du läser berättelsen om plågorna i Egypten (2 Mos 7-12) kan du lära mycket av Farao om mänsklig kamp för att undgå att böja sig för Guds vilja.

-          Om hur många gånger Farao ändrar sig

-          Om hur han bortförklarar Guds handlande

-          Ända till dess han måste erkänna Guds makt och till och med be om förbön

-          Om hur han är villig att göra vad som helst, utom att kapitulera för Gud

-          Om hur Farao till slut är villig att kapitulera för Herren, men bara på sina egna villkor

-          Om skillnaden mellan Faraos inställning under prövning och då prövningen är över

-          Om hur vi, genom att vara olydiga mot Gud,  orsakar onödigt lidande för andra människor och för oss själva.

Egna synpunkter eller kommentarer?

Dagens andakt den 2 december

”Han visar barmhärtighet mot våra fäder och står fast vid sitt heliga förbund, den ed han svor vår fader Abraham: att rycka oss ur våra fienders hand och låta oss tjäna honom utan fruktan… i alla våra dagar. ” (Luk 1:73-74)

Herren har svurit en ed, han har slutit ett evigt förbund med Abraham, trons fader. Ett förbund och en ed är ett löfte, fast starkare. Löftet gäller oss som tror, eftersom löftet gavs till Abraham, trons fader. Och det Gud lovar oss är för det första att han ska rycka oss ur våra fienders hand. För det andra lovar han oss att vi ska få tjäna honom utan fruktan.

När vi litar på Gud i vår tjänst, när vi drivs av och är uppfyllda av hans kärlek, finns det inte plats för fruktan. ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan” (1 Joh 4:18). Och när vi lutar oss emot löftet att han ska ”rycka oss ur våra fienders hand” kan vi vara trygga.

BÖN

Tack, Herre för dina löften står fast.

Tag mig då Herre, upp till ditt barn            
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
      Glad i din kärlek, offrande mig.                       

                                                       (Ps 45, Svenska psalmboken)

EN ÖPPEN DÖRR – Upp 3

Bibelläsning: Uppenbarelseboken 3
Läs bibeltexten här

"Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn." (Upp 3:8 FB)

Församlingen i Filadelfia får ett uppmuntrande budskap mitt under förföljelser och svåra tider. Gud har berett en utväg. Det finns en öppen dörr för dem. De sitter inte fast i svårigheterna. Gud vill leda dem ut genom den öppna dörren.

Det anges också tre skäl till varför denna dörr öppnats för dem:

Deras kraft var ringa
De hade lärt sig att förlita sig på Guds kraft och inte på din egen.

De hade hållit fast vid Guds ord
De var inte beredda att kompromissa om Guds ord, även om det skulle gjort livet lättare för dem.

De förnekade inte Jesusnamnet
De höll fast vid namnet Jesus, även om de hade blivit mer accepterade om de talat om Gud i allmänhet.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Det kommer alltid att finnas en öppen dörr för den som bestämt sig att följa Jesus.


ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Indelning
v.1-6 Brevet till församlingen i Sardes
v.7-13 Brevet till församlingen i Filadelfia
v.14-22 Brevet till församlingen i Laodikea

Kommentar:
I det tredje kapitlet i Uppenbarelseboken finns de tre avslutande breven till församlingarna.

Församlingen i Sardes får följande omdöme och råd:
Negativt: Församlingen har fått namn om sig att vara en levande församling, men i själva verket är den död. Församlingen håller inte måttet.
Positivt: Det finns några få i församlingen som inte fläckat sina kläder.
Råd: Vakna upp och stärk det som finns kvar.

Till församlingen i Filadelfia får Johannes detta budskap:
Negativt: Detta är det enda brevet som inte innehåller något negativt
Positivt: Ringa kraft. Bevarat mitt ord. Inte förnekat Jesu namn.
Råd: Håll fast det du har, så ingen tar ifrån dig segerkransen

Slutligen möts församlingen i Laodikea med dessa ord:
Negativt: Varken varm eller kall. Församlingen säger den är rik och förstår inte att den är fattig, blind och naken. Jesus står utanför församlingen och knackar på dörren.
Positivt: Detta är det enda brevet som inte innehåller något positivt.
Råd: Visa iver och vänd om. Jesus knackar på dörren.

Till eftertanke:
- Se också i dessa budskap hur de passar in på församlingar du känner till, eller ännu viktigare, om de skulle kunnat vara skrivna till dig?

I dessa tre brev bryts det vanliga mönstret med något som är positivt och något som inte är bra.
En av församlingarna får bara positiva omdömen och en av församlingarna får bara negativa omdömen. Vi har idag många församlingar som tagit namnet Filadelfia, medan ingen församling vill identifiera sig med Laodikea.

Breven till församlingarna kan tolkas på olika sätt. 
1/ Man kan tolka dem som att det i alla tider finns församlingar som passar in på beskrivningen.
2/ Ett annat vanligt sätt att se på breven är att de representerar olika tidsperioder från den första tiden fram till Jesu återkomst. Brevet till Laodikea skulle då vara till församlingen vid tiden före Jesu återkomst.

3/ Ett tredje sätt att se på breven är att tolka dem på ett personligt plan, fast de egentligen inte är skrivna till en person, utan till en församling. Vi hör till exempel ofta utläggningar om hur Jesus knackar på din dörr och vill komma in.


Till eftertanke:
- Vilken tolkningsmetod tror du är det riktiga? Den första, den andra eller den tredje?
- Kan alla tre vara riktiga?
- Om budskapet till Laodikea skulle beskriva den sista tiden före Jesu återkomst, hur tycker du den beskrivningen passar på församlingen idag?

De tre första kapitlen i Uppenbarelseboken är de som kanske är lättast att förstå. Från och med kapitel fyra får vi en mer apokalyptisk berättelse. Apokalyptisk litteratur var inte ovanlig vid tiden då Uppenbarelseboken skrevs. Apokalyptisk litteratur är ofta en skildring om kampen mellan det goda och det onda, beskrivet i dramatiska bilder och symboler som inte kan tolkas bokstavligt. Det finns i Bibeln även andra böcker med apokalyptiska inslag, till exempel den senare delen av Daniels bok.

 

Nu är du välkommen att läsa den dramatiska kampen  mellan Gud och ondskan från och med kapitel fyra. Det kan upplevas skrämmande läsning, men var vid gott mod: Gud kommer att segra till slut!

"Ett svärd kommer att gå genom svensk kristenhet"

För mer än trettio år sedan profeterade en god vän till oss och sa att frågan om äktenskapet och HBTQ kommer att bli den fråga som splittrar församlingen i framtiden.

Vi lever mitt i uppfyllelsen av den profetian. Vi läser om hur kyrkosamfund och lokala församlingar splittras och nya kyrkosamfund och församlingar bildas. Jag talar inte emot något speciellt samfund. Splittringen finns i alla slags samfund, även i det sammanhang där jag finns.

Jag kommer framöver att lägga ut en del artiklar som belyser detta ämne. Inte för att bidra till splittringen utan för att väcka Guds folk. Jag påstår inte alls att jag är neutral i konflikten. Tvärtom lägger jag ut dessa artiklar för att få Guds folk att vända tillbaka till Guds Ord och inte kapitulera inför "tidsandan".

Den första artikeln är skriven av Anders Gerdmar. Gerdmar är docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet, professor vid Southeastern University, Lakeland, Florida, USA och rektor för Skandinavisk teologisk högskola, Uppsala.

Här kommer ett utdrag från en artikel i Världen idag om en dramatisk händelse en tidig morgon 2018 där Gerdmar fick upplev ett tilltal från Gud:

"...Ni har haltat på båda sidor och ni har mer och mer älskat världen, älskat det som syns och hörs och det som smakar och känns, ja, långt mer än mig. Och den avgudadyrkan, ja, den dyrkan av världen och dess vägar, som ni praktiserar är en styggelse för mig och ett massivt hinder...

...Hur förhåller vi oss till Guds ord, som är ett svärd? Ordet åtskiljer ett ytligt religiöst väsende, en gudstjänst som klarar sig utan den helige Ande, och äkta tillbedjan. Ordets svärd går rakt genom kristenheten och sedan 2018 har delningen blivit allt tydligare.
Samfund öppnar för syndig sexuell livsstil och upplösning av det livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna, och hör inte Guds inträngande ifrågasättande av skilsmässa, sambo och homosexuell utlevnad, utan till och med hånar det som ”underlivsfrågor”. Vilka ord vi än hittar på för att komma ifrån Guds heliga vilja dömer han i alla fall i enlighet med sitt Ord... 

...Världens väsende har trängt djupt in i kyrkorna. Den ohyggliga frukten av den sexuella revolutionen, med över hundra aborter per dag, samlar en blodskuld över Sverige.   

Svärdet går när det gäller troheten mot Guds ord. Den är ingen akademisk fråga utan en andlig. Vi skulle upprätta trons lydnad, men om blivande predikanter får lära sig tvivla på Ordet, formas framtida generationer av olydnad för Guds vilja".

Du kan läsa Gerdmars artikel i sin helhet här: https://www.varldenidag.se/debatt/ett-svard-kommer-att-ga-genom-svensk-kristenhet-under-2021/reptks!v0@Xxp0M7mkrKtpy7xUA/

Dagens andakt den 1 december

”Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud” (Luk 1:37) 

Det är inte ovanligt vid konferenser och bibelhelger, att unga par vill ha förbön för sin barnlöshet. Vid flera tillfällen har längtan efter barn ätit upp hela deras tillvaro och de har varit djupt deprimerade över att deras längtan inte uppfyllts. Ibland har de till och med känt att andra börjat prata om dem, som paret som inte kan få barn. Då har vi tillsammans fått lägga fram deras förtvivlan till Herren, och vi vet om att Herren vid flera tillfällen svarat på bön. När vi träffar de barn som blivit till efter en sådan bönestund, känner vi en särskild tacksamhet till Gud, eftersom vi så väl vet om den hopplöshet och den stora sorg som fanns innan barnet blev till och vilket under Herren faktiskt gjort. Det blir så tydligt att ingenting är omöjligt för Gud. Han är specialist på att skapa liv.

Men ofruktsamhet kan också röra andra områden i livet. Våra drömmar kan ha slagit fel och vi kan befinna oss i en tillsynes hopplös situation. Då får vi också ta till oss löftet om att ingenting är omöjligt för Gud. Han som skapar liv kan också förvandla en omöjlig situation till en ny början, om vi ber honom om det, och låter honom få fria händer i vårt liv.

BÖN

Herre, jag tackar dig idag för att du kan göra det som ingen människa förmår. Hjälp mig idag att berätta för dig om min innersta längtan och lägga fram alla mina behov för dig.

DET DOLDA MANNAT – Upp 2

Bibelläsning: Uppenbarelseboken 2
Läs bibeltexten här

"Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat." (Upp 2:17 FB)

Under Israels barns ökenvandring försåg Herren dem med en portion manna varje dag för att kunna överleva. Men de måste själva gå ut och plocka mannat för dagen.

Så är det också med Guds ord. Gud vill ge oss vårt dagliga ord att leva på. Men vi måste själva gå ut och plocka det.

Då du läser din dagliga bibelläsning, fråga Gud vad som är ditt manna för dagen. Det finns där någonstans i det kapitel du läser. Du kanske måste läsa kapitlet flera gånger innan du upptäcker det som är ditt personliga manna för just den dagen.

Den Helige Ande vill att du ska höra vad han säger. Ett ord till uppmuntran, ett ord till vägledning, ett ord till tillrättavisning eller ett ord till tröst. Ett löfte att ta till dig eller en bön att be. Han vill ge dig av det dolda mannat.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: 
Tala Herre, din tjänare hör.

 

 

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

 

Översikt:

Kapitlet innehåller de fyra första breven till församlingarna i Mindre Asien.

v.1-7 Brevet till Efesos

v.8-11 Brevet till Smyrna

v.12-17 Brevet till Pergamon

v.18-29 Brevet till Tyatira

 

Kommentar

De flesta av de sju breven till församlingarna följer den här mallen:
- Något positivt om församlingen
- Något som inte är bra i församlingen
- Råd till församlingen

Gemensamt för breven är att de avslutas med orden "Den som har öron hör vad Andens säger till församlingen". 
   Vem är det som kan höra vad Anden säger? Här handlar det inte om våra yttre öron utan om de "öron" vi har i vår ande. Jesus säger att alla som är Hans kan känna igen Hans stämma (Joh 10:27)

Till eftertanke:
1/ Gå igenom vart och ett av de fyra breven i detta kapitel och skriv ned för varje församling:
- Vad som är positivt
- Vad som är negativt
- Vilket råd församlingen får

2/ Då du läser igenom budskapen till dessa församlingar, kan du känna då igen något i beskrivningarna?
- i en församling du tillhör eller känner till?
- i ditt eget liv?