Bibelläsning: Psalm143
Läs bibeltexten här
"Jag sträcker ut mina händer till dig: Som ett törstigt land längtar min själ efter dig" (Ps 143:6 FB)
Psalmens rubrik är "Bön om räddning från undergång". Dessa ord är skrivna i en mycket svår situation. I den desperata situationen föds törsten efter Gud.
Törst efter Gud. Varför upplever vi så lite av törst efter Gud i dag? Varför är vi så nöjda med det vi har? Vi skulle verkligen behöva mer av desperation efter Gud. Måste vi nästan gå under för att vi ska söka Herren av hela vårt hjärta?
Mannakorn att tugga på under dagen: Herre, skapa i mig den törst som drar mig närmare dig även om jag just nu inte håller på att gå under.
Kommentar:
David ber att Gud inte ska döma honom. Han bekänner att ingen människa är
rättfärdig inför Gud (vers 2). Detta är en sanning som betonas väldigt starkt i
Nya Testamentet (Rom 3:23-24, 10:3, Gal 2:16).
Då vi
kommer till Gud i ångest och desperation (vers 7) vill han påminna oss om sina
gärningar i det förgångna (vers 5). Vi får sträcka oss mot Gud (vers 6), lita
på honom (vers 8) och bestämma oss att låta den Helige Ande leda oss (vers 10).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar