Översiktskurs Gamla Testamentet. Del 14 Gamla Testamentets uppkomst

 

Del 14 – Gamla Testamentets uppkomst

    Gamla Testamentes böcker är skrivna av många olika författare under en mycket lång tidsperiod. I loppet av de sista fyra hundra åren före Kristus sammanställde man och kanoniserade Gamla Testamentets böcker. Att de blev kanoniserade innebär att de gavs en speciell ställning som heliga skrifter (kanon=rättesnöre).

DEN ALEXANDRINSKA KANON  200-talet f.Kr.
    Den hellenistiska kulturen blev från cirka 300 f.Kr. den dominerande, och eftersom många judar levde i den grekisktalande världen, blev behovet starkt att översätta de heliga skrifterna till grekiska.

    I Alexandria i Egypten översatte 70 lärda män GT från hebreiska till grekiska. Översättningen fick namnet Septuaginta som betyder 70. Ordningsföljden av böckerna i GT har vi fått från Septuaginta, eller den alexandrinska kanon som den också kallas.

   Grundprincipen i den ordningsföljden är att först kommer de historiska böckerna, sedan kommer uppbyggelseböcker och till sist kommer de profetiska böckerna.

DEN PALESTINSKA KANON – Vårt GT
    Den Bibel som Jesus och folket i Palestina använde var den hebreiska Bibeln. Esra hade säkert varit en nyckelperson då det gällde sammanställningen av den.

    Den hebreiska Bibeln hade en annan ordningsföljd än Septuaginta, men den innehöll exakt samma böcker som vi har i vårt GT idag. Böckerna var indelade i tre delar: Lagen, Profeterna och Skrifterna.

Då Jesus hade bibelstudium med sina lärjungar på vägen till Emmaus undervisar han dem från alla tre delarna av Bibeln: Skrifterna, Moses (lagen) och Profeterna (Luk 24:27).

    Och då Jesus använder uttrycket ”från Abel till Sakarja” (Matt 23:35), så betyder det ´från början till slutet´, eller ´från Bibelns första bok till den sista´. Abel står nämnd i Bibelns första bok (1 Mos 4), och Sakarja i den sista boken i den hebreiska Bibeln (2 Krön 24).