Översiktskurs Gamla Testamentet. Del 13 EFTER FÅNGENSKAPEN I BABYLON

 

Del 13 - EFTER FÅNGENSKAPAPEN I BABYLON

A. PERSERTIDEN (538-322 f.Kr)
Esra, Nehemsja, Haggai, Sakarja, Malaki

B. DEN HELLENISTISKA TIDEN (322-63 f.Kr.)
- Alexander den store erövrar Palestina och Egypten.
- Efter Alexanders död delas hans rike mellan ptolemeerna i Egypten och seleukiderna i Syrien.
- Egyptiskt styre i Israel 320-198 f.Kr. Många judar i Egypten. GT översätts till grekiska på 200-talet f.Kr. i Alexandria.
- Syriskt styre i 198-164 f.Kr. Antiokes Epifanes vanhelgar Templet 168 f.Kr.

C. MAKABEERTIDEN (167-63 f.Kr.) 
Delvis självstyre efter makabeernas frigörelsekamp. Mattatias. Judas Makkabeus befäster delar av Jerusalem och rensar Templet.

D. ROMARTIDEN (Från ca 63 f.Kr.)
Pompejus intar Jerusalem år 63 f.Kr.
Kejsar Augustus 31 - 14 f.Kr. (Matt 2:1)
Under Herodes styre blir Jesus född

_____________________

MALAKI
    Den tid av väckelse och förnyelse som judarna fick uppleva då de fick lov att vända tillbaka hem från fångenskapen i Egypten varade inte länge. Profeten Malaki, som är den siste profetrösten i GT, talar på den tiden mot missförhållandena bland folket och mot en ytlig gudsrelation: ”En son visar aktning för sin far och en tjänare för sin herre. Men om jag är fader, var är aktningen för mig?” (Mal 1:6).

    Malaki bygger också en bro mellan GT och NT då han pekar fram mot Johannes döparen och Jesus. Från Malaki och fram till Jesu födelse finns det ingen bok i Bibeln. Man talar ofta om ”de fyra tysta åren”.

ETT OCKUPERAT LAND
    Även om judarna fick vända tillbaka efter fångenskapen i Babylon, så var det ett ockuperat land de kom tillbaka till. Bortsett från en kortare period under mackabeertiden har det inte funnits en självständig judisk nation på jorden från Jerusalems fall 586 f.Kr. till 1948 e.Kr. då Israel på nytt blev en självständig nation.

    Under de många åren av ockupation före Jesu födelse växte längtan efter Messias och efter att bli en självständig nation.

    Under denna tid började också de olika politiska och politiska grupperingar som vi möter i NT att växa fram.

FARISEERNA
    Fariséerna var ett religiöst medelklassparti. De höll strängt på lagens bokstav och ville inte ha något att göra med hedningarna och de judar som inte höll sig till lagen. Fariséerna betonade starkt bön, bot och att ge till de fattiga. Till skillnad mot sadducéerna trodde fariséerna på uppståndelsen och på änglar (Apg 23:6-9).

SADUCCERNA
    Sadducéerna var ett mer världsligt orienterat överklassparti med stort inflytande i Höga Rådet. De var mycket positivt inställda till den hellenistiska kulturen och samarbetade med ockupationsmakten för att kunna behålla sin maktposition. Sadducéerna höll sig också till lagen, men var inte lika strikta som fariséerna.

ESSEERNA
    Det fanns också en sekt som gick under namnet esséerna. De omnämns inte i Bibeln, men de var ett mycket strängt religiöst parti som hävdade icke-vålds-principen. De vill kämpa mot ockupationsmakten med andliga medel och icke med världsliga. Esséerna hade sitt högkvarter i Qumran vid Dödahavsstranden.

SELOTERNA
    Seloterna (=ivrarna) var ett revolutionärt parti som ville kämpa mot romarna med vapen i händerna. De vägrade också att betala skatt till kejsaren i Rom.

    En av Jesu lärjungar, Simon seloten, hade tidigare tillhört detta strängt nationalistiska parti (Matt 10:4)

 
UPPGIFTER FÖR SJÄLVSTUDIER OCH SAMTAL

Malakis förkunnelse mot missförhållandena i det ockuperade Palestina har formen av en samtalspredikan. Den ställer frågor som sedan besvaras: (1:2) (1:6) (1:7) (2:10) (2:14) (2:17) (3:7-8).

Studera några av punkterna i förkunnelsen och jämför med vår situation idag:
-Mal 2:14-16 om äktenskapet
-Mal 3:8-10 om offervilja