DU SKALL VARA ETT TECKEN –Hes 24

 

Bibelläsning: Hesekiel 24
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=24&verse=1

”Du skall vara ett tecken för dem, och de skall inse att jag är Herren.”  (Hes 24:27 FB)

I kapitlet utför Hesekiel symboliska handlingar som ett budskap från Herren. Folket frågar då vad dessa handlingar betyder (vers 19). Profetens handlingar väcker frågor som ger profeten möjlighet att förkunna vad Gud har sagt.

Våra liv som kristna borde väcka frågor hos vår omgivning. En kristen bör demonstrera en annorlunda livsstil. En livsstil som inte styrs av egoism och egenintresse, utan en livsstil som bryr sig om dem som ingen bryr sig om.

Vi behöver idag kristna som kan vara ett tecken och som gör att människorna också i vår tid inser Guds storhet (vers 27)

_____________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Du skall vara ett tecken. 
_____________________________

Innehåll kapitel 24:
Jerusalem liknas vid en kokande gryta (vers 1-14)
Profetens handlande - ett tecken (vers 15-27)

Kommentar:
Budskapet i kapitlet förmedlades till dem som levde i fångenskap i Babylonien samma dag som belägringen av Jerusalem började (vers 2). Belägringen skulle sedan vara i två år innan Jerusalem jämnades med marken 586 f.Kr.

Jerusalem liknas vid en gryta som blivit så gammal och rostig att den inte längre kunde renas (vers 3f). Invånarna i Jerusalem liknas vid köttbitar som kokas i grytan under belägringen och erövringen av Jerusalem (vers 4). Befolkningen i Jerusalem kände sig förmodligen trygga i Jerusalem för att de hade klarat sig under de två tidigare deportationerna till Babylonien 605 och 597 f.Kr. Att Gud hade försökt rena folket (vers 13) syftar troligtvis på de två tidigare deportationerna. 

Dessa profetior kommer till folket i förväg för att folket, då de går i uppfyllelse, ska förstå att Herren är Gud (vers 24 och 27).

Till eftertanke:
- Har även vi en benägenhet att invaggas i tron att allt är bra som det är?
- Behöver även vi påminnas om att det är Herren som är Gud och inte vi själva?

 

Rut och jag har under helgen varit på en Bibelhelg i Trollhättan. Där träffade vi många fantastiska människor. En av dem var Tom Svantesson. Han hade nyligen skrivit ned sitt vittnesbörd och det fick jag lov att lägga ur på vår facebook-sida.

Det kommer förmodligen också en del 2 av vittnesbördet och det räknar jag med lägga ut nästa måndag.

När hela havet stormar.

Jag har varit troende hela livet, periodvis med olika intensitet, fast jag har alltid trott, åkallat, dyrkat o.s.v. med värdighet och på det rätta sättet, så som vi civiliserade troende plägar göra. Senare i livet har jag ofta träffat på dessa mer oborstade människorna som inte kan hålla sig från att utropa Amen och Halleluja i tid och otid, gärna mitt under predikningar och bibelläsning. Men jag har översett med dessa yttringar ungefär som man gör med hejarklackar på fotbollsmatcher, de stör men hör liksom till, även om de stör oss konnässörer som vill njuta det gröna fältets schack utan otillbörliga utrop och dylikt, men man fick vara den större människan i de fallen. Sålunda har mitt andliga liv tett sig, inga större känslosvall utan ledstjärnan har alltid varit värdighet, framförallt värdighet. Det samma jesustjoande människor som tvunget ska be i alla lägen, totalt hänsynslöst mot präster som har bönen som arbete, jag menar det är ju han, eller hon som ska sköta den biten och ska menigheten tvunget be så skall ju i vart fall prästen förestavar den! Hur som helst så var det på det sättet som min dyrkan skedde,och allt var frid o fröjd.

Mer om detta senare.

Helt oväntat så vaknade jag en morgon, inte så att det var oväntat att jag vaknade, det brukar jag göra, utan det var väl mitt tillstånd som var oväntat. Tanken slog mig att husbilen jag sov i hade rullat ut i älven, för hela golvet gungade, det gungade så våldsamt så jag fick kliva ur min bädd och hålla fast mig i ett bord, där blev jag stående i en halvtimme parerande de värsta vågorna som välde in mot min lilla husbil. Till slut så förstod jag att husbilen stod still och gunget kom från min egen skalle, så brukar det inte kännas så ett besök på lasarettet var av nöden. Nu var klockan nästan fem på morgonen så att kontakta vänner o bekanta vill man ju helst inte göra vid en sån okristlig tid och ambulans är ju till för sjuka, och jag var ju bara yr, sedan har vi ju hela den där biten med bra karl reder sig själv, själv är bäste dräng, ja ni fattar. Så jag spände på mig ryggsäcken och ställde kosan mot Näl, en baggis i normala fall då jag gillar att gå dit jag ska. Nu märkte jag i.o.f.s. Att höger sida, både ben och arm inte var helt med på noterna, så det var en vådligt vinglig färd norrut, via järnvägsbron, skogshöjden och Björndalen ankom jag lasarettet efter fyra timmar ,ca: 3 timmar senare än jag beräknat. Att det tog sån tid berodde på att jag tog vägens hela bred i anspråk då jag vinglade som en hel indianstam som erövrat ett helt bränneri, detta till förnöjelse för de som jag mötte som via cykel var på väg till sina arbeten, att de skulle möta en dyngrak Svantesson på väg hem efter en tydligt ovanligt blöt kväll på stan var nog en nöjsam och eventuellt oväntad händelse i deras morgonrutiner. Vid ankomst till akuten så anmälde jag mig i luckan och talade om mina symptom, yrsel och vinglighet, jag hörde hur det lät själv och såg i sjuksköterskans ögon att de symptomen går nog över om några timmar av sig självt. Jag ombads att sätta mig och de skulle ropa upp mig när de hade tid med just min sorts bekymmer om de inte hade övergått i huvudvärk och illamående. Det där med illamående och huvudvärk sa hon naturligtvis inte utan det är bara vad jag kunde utläsa av hennes ton och blick. Några timmar senare så blev jag ombedd att följa med en sköterska för närmare studium av mitt tillstånd som egentligen bara förstärkts, svårt att gå som folk och en tillvaro på stormande hav där blåsten ökat med några sekundmeter. Lade mig på den anvisade britsen och en blodtrycksmanchet spändes runt min arm, den var tydligen trasig då sköterskan bytte, även den visade sig vara trasig så han tog ett manuellt blodtryck, då började saker och ting bli verkligt intressanta, en läkare tillkallades, han beordrade transport av mig till ett annat rum som var fullt av elektroniska maskiner och ett helt gäng medicinsk personal som stack kanyler i händerna och armveck på mig, en spruta som såg ut som en cykelpump sköts in i mig och elektroder klistrades fast över hela min lekamen och anslöts till maskiner som pep, tydligen på ett för mig ofördelaktigt sätt så en ny cykelpump togs fram och dess innehåll förpassades blixtsnabbt in i armvecket på mig, Det visade sig att monitorerna visade ett ovanligt resultat då läkare och sjuksköterskor från hela Näl ville studera vad som visades på skärmen, alla ojanden och förvånade uttryck gjorde mig växelvis orolig och stolt, då jag förstod att jag lyckats med något ovanligt.

Sent på eftermiddagen skickades jag upp på en avdelning och på dörren in till den stod det Strokecentrum, detta gav mig en första indikation vad det var jag led av, mina tankar hade istället rört sig i trakterna av hjärntumör, något jag nojat över de senaste 30 åren, jag ska inte tråka ut en eventuell läsare om varför, men så var det. Samtidigt kände jag den första ilningen av rädsla, så jag dristade mig till en stilla och något osammanhängande bön. Sedan blev det en vecka av stegrande rädsla och svartsyn då inga mediciner hjälpte, till slut var jag en högst ynklig person, det ynkligaste jag hört talas om. Nu när jag var ensam med min oro så blev mitt enda vapen bönen, så när jag inte var på undersökningar eller åt så bad jag, jag fick även rapporter om att flera i församlingen bad för mig och det kunde ju inte skada. Till slut insåg läkekonsten i Trollhättan sina begränsningar och de skickade mig till specialister i Växjö, det var snabba ryck så rätt som det var kom en taxichaufför upp till avdelningen med en rullstol för att medelst sjuktransport förpassa mig till mörkaste Småland, detta minskade inte min svartsyn utan jag resignerade och lät mig skjutsas bort från civilisationen. Chauffören höll upp bildörren och jag stack in huvudet i bilen och blev genast medveten om en närvaro av något/någon som ville mig väl, nu tror ni säkert att stroken tog värre än ni trodde på mig då jag avslöjar att med mig i bilen åkte Jesus, fattar ni? Det var minst sagt oväntat, men lugnet som sköljde över mig var enbart skönt och när Jesus sa att jag inte skulle oroa mig mer så blev jag faktiskt lugn när han förklarade att han tog tag i sakerna nu och jag skulle bli bra så trodde jag honom. Detta faktum att jag nu var övertygad om mitt tillfrisknande skapade viss förvirring hos läkare, terapeuter och övrig vårdpersonal då de tyckte att jag uppvisade ett beteende hos någon som inte förstått sitt allvarliga hälsoläge. Jag bekymrade mig mer om vad jag skulle välja till mina måltider då man fick mycket stora valmöjligheter, det var sillfrukost, förrätt både till lunch och middag, kvällsmaten bjöd på oväntat stora variationer, det och mina omsorger om personalen, särskilt den kvinnliga gjorde att jag bedömdes ha betydligt större skador under kapsylen då jag mest såg med överseende på alla medicinska ansträngningar personalen sysslade med. Jag hade ju fått vissa löften angående hälsan av betydligt mer kompetent ort. Detta faktum ledde till en betydligt större vårdslöshet när jag tränade med de olika terapeuter som skötte min lekamens återhämtning, jag kastade mig med liv och lust in i övningarna vilket enbart ledde till att jag fick ett bälte påsatt med rep i som var fästa i väggen och taket, detta för att jag med mitt ständiga leende påsatt inte skulle slunga mig själv i golvet och därigenom bli föremål för ytterligare vård av sjukhusets bensågare. Hursomhelst gjorde jag i deras ögon stora framsteg de sista dagarna av min Smålandsvistelse att de beslutade att jag var redo att återvända till de mer utvecklade delarna av landet där jag hörde hemma. Sålunda bokades jag in på en buss som skulle föra mig till min slutdestination, jag minns inte tiden för avresan men tippar på ca: halv ett då jag hann äta min lunch, den minns jag däremot, köttbullar med potatismos, förrätten var ägg med skagenröra och efterrätten den vanliga glassen som meddelade på folien under locket ”I love you!”. Så mätt och belåten steg jag ut från lasarettet där bussen var parkerad, jag var min vana trogen ute i god tid, lite väl god skulle det visa sig då bussen var låst och ingen chaufför fanns i sikte. Jag återvände in och parkerade akterdelen i de sköna stolarna vid utgången. Jag vet inte om jag nämnt att medicinerna gjorde mig trött, och fortfarande i viss mån gör, så jag somnade, vaknade med ett ryck ungefär en halvtimme efter bussen gått, vad göra? Lifta så klart, det gick ju bra sist, vilket var, mellan tummen och pekfingret bortåt 40 år sen. Växjö har sen sist jag var där begåvats med ett par nya köpcenter med tillhörande på och avfarter vilka omöjliggjorde promenader längs de lederna varför jag var tvungen att passera dessa via villasamhällen som jag aldrig sett förut, men den sista byn i Växjö, Öjaby heter den förresten uppvisade en prakt och välmåga som man annars bara ser på Djursholm och Lidingö och i de förhållanden var jag en udda fågel som det nog fortfarande talas om vid middagsborden i Öjaby. Klockan ett påbörjade jag min vandring och klockan sex var jag äntligen ute på vägen mot Lammhult och mitt äventyr började. Den resan är ett ämne för en annan berättelse, men den var underlig och tog ett dygn, fast jag gick där inte ensam, min vän Jesus var fortfarande med mig.

Fortsättning följer....

Dagens andakt den 7 oktober

 

”… världen är korsfäst och död för mig och jag för världen… det är fråga om en ny skapelse” (Gal 6:14-15)

Bibeln talar om att vi blir nya skapelser när vi tar emot Jesus i våra liv. I en kommentar till Rom 7 i Levande Bibeln, förklaras vad som menas med att vara en ”ny människa”.  Det är verkligen något livsavgörande som händer, när vi bekänner Jesus som Herre i våra liv:

”En otroendes sinne är koncentrerat på den egna personliga lyckan i tillvaron. Hans kraftkälla är den egna motivationen. Den troende däremot har satt Gud i centrum. Han är kraftkällan i vardagen.”

Vårt sätt att tänka, och vårt sätt att tolka tillvaron beror på vilken utgångspunkt vi har, när det gäller världsbild och människosyn. Förr i världen trodde människorna att jorden var världens medelpunkt och att allt kretsade runt vår planet. Så småningom förstod man att jorden bara var en liten del i världsalltet, och att det i vårt solsystem fanns ett annat centrum, nämligen solen, som jorden och alla andra planeter kretsar runt.

På samma sätt som det är en oändligt stor skillnad om man tänker sig jorden som alltets medelpunkt eller som en liten satellit i rymden, är det stor skillnad i vårt sätt att tänka, om vår utgångspunkt är att det är jag, som är centrum i tillvaron, eller om det finns ett annat centrum, som jag tillsammans med alla andra har att rätta mig efter.

För en kristen är Jesus Kristus medelpunkten, referenspunkten och rättningssnöret för hela livet. Kort och gott – Han är Herre!

BÖN

Jesus, du är mitt centrum. Tack för att jag får inrätta mitt liv efter dig. Du är mitt ljus och Du är mitt liv.

GUDS PLATS I MITT LIV – Hes 23

 

Bibelläsning: Hesekiel 23
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=23&verse=1

"Den äldre hette Ohola och hennes syster Oholiba. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Samaria och Oholiba för Jerusalem.
Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna." (Hes 23:4-5)

Kapitlet handlar om två systrar Ohola och Oholiba, som representerar Samarien och Jerusalem.

Då Ohola och Oholiba ser sig omkring blir de upptända av begär på allt som finns utanför det egna hemmet. De fascineras av, och blir upptända av begär till rikedom och makt. Resultatet blir att begäret driver dem till deras egen undergång.

Det är lätt att se hur fel Ohola och Oholiba handlar, men hur skulle samma berättelse låta om det handlade om Sverige? Sverige som en gång var ett kristet land.

Eller hur skulle berättelsen låta om det handlade om vår församling? Har också vår församling bländats av rikedom och världsliga ting?

Eller hur skulle berättelsen låta om den handlade om mitt liv? Har jag i mitt liv givit Gud den plats han skulle ha till andra saker som rikedom, makt bekvämlighet? 
__________________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:

Vilken plats ger jag Herren i mitt liv?
__________________________________

Innehåll kapitel 23:
Berättelsen om äktenskapsbryterskorna Obola och Oholiba.

Kommentar:
Kapitlet handlar om två systrar som begår äktenskapsbrott. Båda var Guds folk de tillhörde Herren, men båda vände sig bort från Herren och sökte hjälp hos avgudar och främmande makter.

Den ena systern hette Ohola och är en bild på Samaria, huvudstaden i Nordriket Israel (vers 4f). I stället för att lita på Herren vände sig Samaria till Assyrien för att ingå ett militärt förbund och blir en lydstat till Assyrien och betalade skatt till Assyrien (800-talet f.Kr.).
Samaria bryter senare med Assyrien och intas av assyrierna som ödelägger Samaria och för bort folket i fångenskap (722 f.Kr.). Nordriket Israel slutar därmed att existera som en självständig stat.

Den andra systern heter Oholiba och är en bild på Jerusalem, huvudstaden i Sydriket Juda (vers 4). Då Juda blir angripet av sina grannar i norr vänder de sig till Assyrien och blir en lydstat till Assyrien. Då Juda senare blir angripet av den babyloniske kungen, som tog över makten efter Assyrien, vänder sig Juda till Egypten för att få hjälp, men babylonierna angriper då Egypten och besegrar dem vid ett slag 605 f.Kr. Juda blir en lydstat till Babylon och efter ett uppror mot Babylonien blir Jerusalem intaget och ödelagt och folket bortfört till den babyloniska fångenskapen 586 f.Kr.

Till eftertanke:
Berättelsen om de två systrarna används som en sedelärande historia om hur illa det går då man vänder sig bort från Herren och sätter sin tillit till andra källor.
- Vilken plats har Herren i mitt liv?

Tidig söndagsmorgon den 6 oktober

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen. Söndagarna kommer ofta nu för tiden. Det är precis så vi hinner att "ladda om" till nästa helg. Den här helgen har vi en bibelhelg på Frälsningsarmén i Trollhättan (Se bilden). Temat för helgen formulerades efter önskemål från kåren och fick titeln "Rustad för Jesu återkomst".

Vi började på fredagskvällen med ett bibelstudium och på lördagen var det två bibelstudier med matpaus emellan och idag (söndag) avslutas Bibelhelgen med gudstjänst klockan 11:00.

Veckan i övrigt för vår del har innehållit samling för hemgruppen hos oss på tisdagskvällen och övning med hornmusikkåren på torsdagskvällen.

Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Dagens andakt den 6 oktober

 

” Samla inte skatter här på jorden… Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:19-21)

Thomas Merton skriver i sin bok Vägen till kontemplation: ”Våra sinnen liknar skatorna. De plockar upp allt som glittrar utan att bry sig om hur okomfortabla våra bon blir, med all den där metallen i sig”.

Visst är det i vårt konsumtionssamhälle lätt att hamna i ett beteende där vi samlar på oss allt möjligt. Det är inte fel att äga saker, men vi förlorar lätt vår frihet när prylbegäret får styra oss.

Alexander Solzjenitsyn har sagt: ”När man tagit ifrån en människa allting då är den människan verkligen fri”. Den verkliga friheten ligger i att kunna avstå – att inte var bunden till någonting annat än till Gud. Jag äger egentligen bara det som jag kan avstå ifrån. Det andra äger mig.

BÖN

Jesus jag vill stå fri från habegäret. Du är det enda som bestå. Jag vill att mitt hjärta ska vara knutet bara till dig

ATT STÄLLA SIG I GAPET – Hes 22

 

Bibelläsning: Hesekiel 22
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=22&verse=1

"Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen."  (Hes 22:30 FB)

Hesekiel fortsätter även i detta kapitel att fördöma folkets levnadssätt:
"Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig." (vers 13).

I kapitlet förutsägs även att Israels folk ska spridas ut över hela jorden (vers 15), vilket skedde i generationen efter Kristus och som pågått ända fram till våra dagar (1948).

I allt detta elände söker Herren någon som kan bygga en mur och ställa sig i gapet för landet (vers 30). Herren frågar.
-var finns förebedjarna?
-var finns de som kan ställa sig i gapet mellan människorna och Gud?

Vi behöver också idag förebedjare för vårt land. Människor som ställer sig i gapet. Människor som med sina förböner beskyddar landet. Många av de gamla förebedjarna har gått hem till Herren. Herren söker i landet efter någon som kan ställa sig i gapet.

______________________________

- Mannakorn att tugga på under dagen:
Jag vill vara med och ställa mig i
gapet och be för vårt land.
______________________________

Innehåll kapitel 22:
Jerusalems synder

Kommentar:
Kapitlet beskriver ett land i totalt sammanbrott.

1/ Prästerna som skulle vara de som skulle undervisa folket i Guds ord och leda folket på rätt väg (vers 26). Men istället kränkte de Guds ord och blundade för rent och orent och för Guds sabbater.

2/ Furstarna som skulle värna om folket agerar som rovgiriga vargar (vers 27). De förgör människor för att skaffa sig själva fördelar och rikedom.

3/ Profeterna skulle lyssna på Gud och förmedla Guds tilltal till människorna. Men de ger falska profetsyner och lögnaktiga spådomar (vers 28).

4/ Folket skördar resultatet av ledningens förfall. "Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst" (Ords 29:18; 1917 års översättning). Tygellöst betyder att var och en springer dit den vill utan att ta hänsyn till något annat. De stjäl, förtrycker och utövar våld (vers 29). De bryr sig inte om vad som är rätt eller fel.

Till eftertanke:
Då vi läser beskrivningen av prästerna, furstarna, profeterna och folket kanske vi upptäcker att det finns likheter med situationen idag.
- Bygger jag mitt liv på Guds ord eller lever även jag "tygellöst"

Dagens andakt den 5 oktober

 

”En givmild människa får rikt igen, den som mättar andra blir själv mättad”
(Ords 11:25)

I den norska Bibeln är den här versen formulerad ungefär på följande sätt: Den som sprider välsignelse blir själv välsignad. Att sprida ut något, är att generöst, frikostigt och utan beräkning ösa ut det.

När jag planterar, är jag noggrann med var jag sätter fröna eller plantan, och så förväntar jag mig att det ska ge blomning och frukt just där.  Men när jag gödslar gräsmattan sprider jag ut det överallt, och lite här och där. Jag tror att det är så vi ska uppfatta dagens bibelord. Vi ska sprida välsignelse, den goda näringen runt oss.

Jag skrev för länge sedan en sång runt dagens bibelord med orden:

Har du märkt att nå’t underligt händer
När du öppnar din hand för att ge
Av de gåvor som Herren har gett dig här
Annars pröva och du ska se

Den som sprider välsignelse blir själv välsignad
Så sprid välsignelse och du skall se
Att ju mera i kärlek du delar med andra
Desto mera kan Herren till dig ge.

BÖN

Herre, hjälp mig idag att sprida välsignelser runt mig. Hjälp mig att göra det utan beräkning. Hjälp mig framför allt att sprida glädje, uppmuntran och kärlek till människor som kommer i min väg. 

ALLT SKA INTE FÖRBLI SOM DET NU ÄR – Hes 21

 

Bibelläsning: Hesekiel 21
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=21&verse=1

"Så säger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Allt skall inte förbli som det nu är. Det som är lågt skall upphöjas, och det som är högt skall förödmjukas."  (Hes 21:26 FB)

I kapitlet uttalas domsord över Israel och Juda. Framförallt över ledarskapet. Babylonierna kommer att komma över landet. Det som varit, och Israels ledare som man litat till tidigare, kommer inte att kunna hjälpa folket.

Hesekiel varnar för att svårare tider ska komma. Allt kommer inte att förbli som det är (vers 26). Det som är högt och uppblåst kommer att förödmjukas och det som är lågt ska upphöjas.

Så kan det vara även i vår generation. Stora kristna ledare kommer att avslöjas och förödmjukas. Små "obetydliga" kristna (obetydliga i sina egna ögon, men inte inför Gud), kommer att upphöjas. 

__________________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Det är viktigare att behaga Gud än
att behaga människor.
__________________________________

Innehåll kapitel 21:
Herrens svärd (vers 1-17)
Den babyloniske kungens svärd (vers 18-27)
Svärdet mot Ammons folk (vers 28-32)

Kommentar:
Profetia om Jerusalems förestående fall. Både rättfärdiga och orättfärdiga ska dödas (vers 4). I krig drabbas både onda och goda.

Svärdet ska slå tre gånger mot Jerusalem (vers 14). Det kan vara en anspelning på Babels tre angrepp mot Jerusalem 606, 597 och 586 f.Kr.

Den babyloniska kungen angrepp (vers 19-27). Juda och Ammon ingick ett fredsfördrag med varandra 589 f.Kr. och gjorde uppror mot Babylon. Där vägen delade sig tvekade Babels kung (vers 20). Den ena vägen gick till Ammon med huvudstaden Rabba och den andra vägen gick till Juda och Jerusalem. Där frågade Nebukadnessar sina gudar om vilken väg han skulle ta och lotten föll på Jerusalem (vers 22). Jerusalem kommer att falla med sin orättfärdige kung Sidkia (vers 25) som hade brutit förbundet med Babylon.

Sedan vände sig Nebukadnessar mot Ammon (vers 28-32) som förstördes 582-581 f.Kr.

Fotnot:
Då jag ibland skriver Babel och ibland Babylon handlar det om samma land. Att jag använder två namn på samma land beror på att jag hämtar informationen från olika källor.

Till eftertanke:
606 f.Kr. bortfördes Daniel till Babel. 597 f.Kr. bortfördes Hesekiel tillsammans med många andra till Babel. Profetian i kapitel 21 skrevs då Hesekiel var i Babel och förutsäger det som ska ske 585 f.Kr. Guds ord går alltid i uppfyllelse. Du kan lita på Guds ord. Ta Gud på orden.

Dagens andakt den 4 oktober

 

”Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds…, Ni skall endast träda fram och stå stilla och se på hur Herren räddar er …. Frukta inte och var inte förfärade… Förtrösta på Herren er Gud, så har ni ett säkert fäste…” (2 Krön 21:15,17, 20)

Det berättas om kung Josafat att Herren var med honom, ty han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte främmande gudar, utan lydde endast Herren. Det står till och med om Josafat att han var stolt över att gå Herrens vägar (2Krön 17:6).  Detta gjorde Josafat stor och mäktig och kungadömena runt Juda vågade inte föra krig emot dem. Han införde flera reformer som skulle få Juda folk att bättre tjäna Herren.

Men de omgivande folken som såg Josafat och Judarnas framgång gaddade ihop sig och gick till angrepp mot dem, och för första gången står det om Josafat att han greps av fruktan. Han insåg att Judafoket inte skulle förmå någonting mot den stora skaran som nu ville gå till angrepp emot dem. Men när allt folket, hela Juda, gick inför Herren, med sina barn hustrur och söner, sände Gud ett profetiskt ord, med den tröst och uppmuntran som finns i dagens bibelord.

Ofta kan det för oss också idag kännas, som att de som står emot den kristna församlingen är som en väldig fientlig skara. Men Herrens ord av tröst och uppmuntran gäller än. Gud uppmanar oss endast att göra tre saker: träd fram, stå stilla och se på hur Herren räddar er.

BÖN

Herre tack för att de löften som du gav till ditt folk för länge sedan, också gäller idag. Tack för det säkra fäste som vi har när vi förtröstar på dig.

MEN I SINA HJÄRTAN FÖLJDE DE SINA AVGUDAR – Hes 20

 

Bibelläsning: Hesekiel 20
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=20&verse=1

"Förvisso skall inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten" (Hes 20:32 FB)

Hesekiel förkunnar för folket om hur Gud förde dem ut ur Egypten (vers 10), och om hur Han gav dem sina stadgar för att de skulle få leva genom dem (vers 11). Men trots att Gud befriade folket från slaveriet och lovade dem ett överflödande land, vände de ändå sina hjärtan bort från Gud och tillbad avgudar.

Då de kom in i det landet Gud lovat dem och såg de materiella avgudarna som folket i det landet tillbad, vände de sina hjärtan till dem. De materiella gudarna av trä och sten kanske upplevdes som mer påtagligt närvarande än Gud som man inte kunde se med sina ögon. Då folket kom in i välståndet glömde de den som befriat dem från slaveriet.

Materiellt välstånd kan också vara ett hinder för oss och våra församlingar. Då vi har allt som vi behöver är det lätt att Gud får komma i bakgrunden och vi börjar lita på materiella saker. Även om vi fortsätter att gå i kyrkan och utföra våra religiösa plikter kan vårt hjärta följa våra avgudar och vara oberoende av Gud. 
_____________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Har vi förlorat den första kärleken?
(Upp 2:4)
_____________________________

Innehåll kapitel 20:
Guds löften och Israels upproriskhet

Kommentar:
Några av de äldste kommer till Hesekiel för att fråga Herren, men Herren var inte villig att låta sig rådfrågas av ett folk som övergett honom och som tillber avgudarna (vers 12).

Sedan följer en lång redogörelse för hur folket gång på gång vänt sig bort från honom och hur han gång på gång räddat dem. Gud hade ingått ett förbund med sitt folk som byggde på Guds Ord (stadgar och föreskrifter) och på Sabbaten som ett förbundstecken mellan Gud och sitt folk (vers 11-12). Men folket föraktade Guds ord och vanhelgade sabbaterna (vers 15-16).

Gud hade renat sitt folk genom en ökenvandring på väg mot det utlovade landet och nu ville han på nytt rena sitt folk genom fångenskapen i Babylon (vers 35-36).

Till eftertanke:
Upplever du att församlingen idag genomgår en "ökenvandring"? Upplever du att du personligen genomgår en andlig ökenvandring?"
- Det kan vara en tid av rening för församlingen och i ditt liv? Gud vill även idag uppenbara sig genom ett renat folk: "Helga er, för i morgon ska Herren göra under bland er" (Jos 3:5) (Att helga sig betyder att rena sig och inviga sig till Herren).

TORSDAGSBIBELSKOLAN: Apostlagärningarna del 6

 

APOSTLAGÄRNINGARNA DEL 6

Förra avsnittet handlade om hur man kan tolka Apostlagärningarna. Även om varje enskild berättelse i Apostlagärningarna inte är normerande, så finns det en mönsterbild som går igenom hela boken: Gud kan göra det omöjliga med människor som satsar hela sitt liv på att följa Honom. Petrus, Stefanus, Filippus, Paulus och många fler. Allt pekar på att Gud kan göra ett obegränsat verk genom dem som lever i en obegränsad överlåtelse.

Pingstupplevelsen
Det grekiska ordet för pingst betyder femtio. Pingstdagen var den femtionde dagen efter påskdagen.

Påsken firades till minnet av befrielsen från slaveriet i Egypten. Genom blodet från offerlammet blev människor räddade (2 Mos 12). Denna påsk fick sin fullbordan då Jesus gav sitt liv som ett offerlamm för att frälsa var och en som tror.

Pingsten firades som en glad skördefest. Man prisade Gud för den nya skörden (3 Mos 23:15-22). "När pingstdagen kom" (Apg 2:1) blev det också en glad skördefest. Den dagen blev tre tusen människor "skördade" till Guds rike (Apg 2:41). Pingsten firades också till minnet av att Gud gav lagen på Sinai, skrivet på två stentavlor (2 Mos 19-31). Då skrevs lagen på stentavlor. Då Anden föll över lärjungarna blev lagen inskriven i människors hjärtan.

Då lärjungarna var samlade kom det plötsligt ett dån från himlen och tungor som av eld satte sig på var och en av dem. De blev alla fyllda med den Helige Ande och började tala i tungomål, ett språk de inte hade lärt sig. Detta drog till sig stor uppmärksamhet. Många människor samlades för att se vad som hände.

Under pingsthögtiden hade det samlats judar från alla världen hörn och de blev förvirrade då de hörde sitt eget språk talas av män som de visste kom från Galiléen. Det visste inte vad de skulle tro och de frågade: "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). Några trodde till och med att lärjungarna var berusade.

Pingstdagen var den dag då både löftet och befallningen i Apg 1:8 började uppfyllas. Gud mötte lärjungarna på ett nytt sätt, med en ny kraft som gjorde att lärjungarnas okontrollerade uppförande väckte både förskräckelse och undran. Om lärjungarna den dagen inte kunde ha full kontroll och uppföra sig respektabelt, får vi försöka förlåta dem. Gud mötte dem. Väntan på det som var lovat var slut, och lärjungarna lät sig villigt ryckas med av Andens nya vind utan reservationer.

Många namn
Vi använder många olika namn då vi talar om frälsningen: frälst, pånyttfödd, blivit kristen, omvänt sig, blivit ett Guds barn, mött Herren m.fl.

När vi ska försöka beskriva pingstupplevelsen använder vi också många namn: döpt med den Helige Ande, fylld av den Helige Ande, andedöpt, mött Herren på nytt, blivit förnyad, den andra välsignelsen m.fl.

Ibland blir det till och med långa diskussioner om de olika namnen och vad de egentligen betyder och vad som är skillnaden mellan dem. Låt oss se hur Bibeln använder begreppen för att beskriva denna händelse.

Jesus säger i Apg 1:5 "ni skall bli döpta med den helige ande om bara några få dagar."

I Apg 1:8 säger Jesus: "ni skall få kraft när den helige anden kommer över er."

Det är ingen tvekan om att dessa två förutsägelser av Jesus pekar fram mot det som hände med lärjungarna på pingstdagen. Men då dessa två förutsägelser går i uppfyllelse står det att "alla fylldes av helig ande" (Apg 2;4).

Här används det alltså tre olika namn på samma erfarenhet:
-döpt med den helige ande
-den helige ande kommer över dem
-fylld av helig ande
Dessa tre beteckningar är de som genomgående används i det Nya Testamentet. De används i följande sammanhang:

Den Helige Ande kommer över någon:
Matt 3:6; Mark 1:10; Luk 3:22 och Joh 1:32. Beskriver då den Helige Ande kommer över Jesus
Apg 1:8 Jesus säger det till lärjungarna
Apg 8:16 De nyfrälsta i Samarien
Apg 10:44 Kornelius och människorna i hans hus
Apg 19:6 Lärjungarna i Efesos

Döpt med den Helige ande
Matt 3:11; Mark 1:8; Luk 3:16; Joh 1:33; Apg 11:16 Johannes döparen om att Jesus ska döpa med den Helige Ande
Apg 1:5 Jesus om lärjungarna
1 Kor 12:13 Om församlingen i Korint

Fylld av den Helige Ande
Apg 2:4 Lärjungarna på pingstdagen
Apg 4:31 Bönemöte i Jerusalem
Apg 9:17 Ananias till Paulus
Ef 5:18 Till församlingen i Efesos

Då lärjungarna blev fyllda med den Helige Ande var den stora frågan "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). Samma fråga kan vara lika aktuell i dag. Vi kommer tillbaka till det i nästa lektion.
-Vad innebär det att bli döpt med den Helige Ande?
-Har inte alla kristna den Helige Ande?

Dagens andakt den 3 oktober

 

”Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld.” (Matt 11:12)

Vi satt i pensionatets fina lilla dagrum. Rummet var möblerat med spröda sidenklädda stilmöbler. Den här dagen var vi, som alla andra dagar samlade till morgonandakt, både pensionatsgäster och personal. Det var mest äldre damer som för tillfället bodde på pensionatet, och vi hade just börjat andakten. Mitt under stillheten i den första bönen, rycks den ena av de höga dubbeldörrarna upp. In kliver vaktmästarbiträdet, med dunder och brak. Han var en stor man, nästan två meter lång, och han går med tunga, målmedvetna steg rakt genom rummet, och håller nästan på att välta det lilla stilbordet som stod på mitten av rummet. Tungt och ljudligt slänger hans sig ner i rokokosoffan längst in i rummet och utbrister med upprörd röst: Jag måste få bli frälst!

Vi hade saknat honom den här morgonen, för han brukade alltid vara med på morgonandakterna. Nu förstod vi sammanhanget. Morgon efter morgon hade han suttit där och lyssnat till evangeliet om att människan kan få ett nytt liv, en ny start tillsammans med Jesus. Den här morgonen hade han nått en kritisk punkt. Antingen måste han hålla sig borta från morgonandakterna för gott, eller också måste han själv pröva om det var sant det där som vi talade om.  Först försökte han hålla sig borta, men när det inte gick, stormade han in för att rycka till sig frälsningen. Och vaktmästarbiträdet blev frälst den morgonen, mitt ibland de fina små damerna och alla stilmöblerna. För Jesus lovar:  ”… den som kommer till mig skall jag inte visa bort” (Joh 6:37)

BÖN

Herre tack för att du möter människor med frälsning och nytt liv också idag. Hjälp mig att fortsätta att berätta om detta för alla som vill höra. 

PLANTERAD I ÖKNEN – Hes 19

 

Bibelläsning: Hesekiel 19
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=19&verse=1

"Men den blev uppryckt i vrede och kastad till marken, östanvinden förtorkade dess frukt. De starka grenarna bröts av och vissnade, och elden förtärde dem.  Nu är den planterad i öknen, i ett torrt och törstande land".(Hes 19:12-13 FB)

Kapitlet är en allegorisk beskrivning av Israels fall och beskriver fångenskapen i Egypten och den babyloniska fångenskapen.

Klagosångens budskap är att en tidigare storhetstid inte är någon garanti för framtiden.

-Vår civilisation bygger på det kristna arvet, men den sanna tron har idag försvunnit i många sammanhang.

-Hungern efter gudsgemenskap drev fram de stora väckelserörelserna under slutet av1800-talet och början av 1900-talet. Idag är många av de kyrkorna bara ett skal med förtorkat trosinnehåll.

-Så kan det också vara med vår personliga erfarenhet. Den kan ha sprungit fram ur en intensiv frälsningsupplevelse, men idag kanske det endast finns kvar en kristendom till formen.

Vägen vidare kanske måste vara att vi på nytt upplever att vi är planterade i öknen och att törsten efter vatten och nytt liv driver oss tillbaka till Herren Jesus.
______________________________ 

Mannakorn att tugga på under dagen:
Den som törstar får komma... (Joh 7:37) 
______________________________

Innehåll kapitel 19:
Klagosång över Israel

Kommentar:
Hesekiel talar här i liknelser:
- Lejoninnan är Juda rike (vers 2)
- En av hennes ungar (Kung Joahas) blev bortförd till fångenskap i Egypten av farao Neko 609 f.Kr. (2 Krön 36:4).
- En annan av hennes ungar (kung Jojakim eller kung Sidkia) blev bortförd till fångenskap i Babel av Nebukadnessar (vers 5-9)

Till eftertanke:
Den sista delen av kapitlet handlar om Israel som ett förtorkat land som inte kan komma till liv igen. Men Gud hade andra planer. Det visade sig sedan att det fanns ett liv efter fångenskapen.
- På samma sätt kan man kanske uppleva livet i församlingen, eller sitt eget kristna liv, som torrt och livlöst. Men Gud har andra planer. Gud vill på nytt väcka upp sitt folk och föra dem ut i frihet.

Det var då det...

Detta inlägg kunde man läsa på rupebas sida för ungefär femton år sedan:

 För en tid sedan var vi med på en pastorssamling i Riga. Det var i stort sett biskopar och pastorer från olika delar av Lettland. Alla kyrkosamfund i Lettland leds av en biskop.

Det var mycket som var intressant och annorlunda. Till exempel var en av de närvarande biskop för pingstförsamlingarna i Lettland. Kanske ett tips till den svenska pingströrelsen? Förresten hade pingströrelsen i Lettland två pastorer: en för de lettisktalande församlingarna och en för de rysktalande.

Rut och jag betraktades också som biskopar eftersom vi var ledare för Frälsningsarmén i Lettland. Så man kan säga att Frälsningsarmén också hade två biskopar. De två officerarna i första raden till höger var kårledare för den stora rysktalande kåren i Riga. 

Gruppfotot består huvudsakligen av medelålders och äldre män. I Sverige hade det förmodligen varit betydligt fler inslag av kvinnor i gruppfotot. De enda två kvinnorna som var närvarande (förutom de som serverade maten vid borden) var från Frälsningsarmén.

Då jag ser på bilden tänker jag också på en annan sak som är helt unik med Frälsningsarméns sätt att arbeta. Den gemensamma tjänsten. Både mannen och hustrun är ordinerade pastorer. Det förekommer inte i något annat kristet sammanhang.

Alla de andra fick lämna sin äkta hälft hemma, medan man i Frälsningsarmén har möjlighet att tjäna tillsammans. Att stå sida vid sida i en gemensam tjänst på lika villkor. Vilken styrka! - Konstigt att ingen annan kommit på det.

PB

Dagens andakt den 2 oktober

 

”Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i et gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.” (2 Kor. 16)

Det berättas att Herbert Hoover, som var USA´s president  i början av 1900-talet, en gång fick frågan vad som var hemligheten till framgången i hans liv. Han lär ha svarat: med Guds hjälp ger jag aldrig upp.

De män och kvinnor som haft framgång i livet, har ofta haft samma inställning som president Hoover. I Bibeln ser vi samma princip. Det är genom uthållighet som vi kan bevara vårt hopp (Rom 15:4) och det är uthållighet vi behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat (Heb 10:36).

BÖN

Jesus, förlåt att jag har så lätt att ge upp för minsta motgång. Hjälp mig att öva mig i uthållighet, så att jag kan göra din vilja och få det du har lovat.

VÄND OM – Hes 18

 

Bibelläsning: Hesekiel 18
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=18&verse=1

"Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat." (Hes 18:27 FB)

I kapitlet slås det fast att "Den som syndar skall dö" (vers 20). Det är samma budskap som vi möter i det Nya Testamentet: "Syndens lön är döden" (Rom 6:23).

I Hesekiel stannar det inte med att den som syndar skall dö. Det finns en räddning. Det finns en väg ut: Omvändelse! Det fanns en möjlighet att få sitt liv bevarat: Att vända om till Herren och lämna sin onda väg.

På samma sätt är det i Nya Testamentet. Det stannar inte med att syndens lön är döden. Meningen fortsätter med orden "…men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre" (Rom 6:23)

Det är Bibelns budskap från början till slut. Det finns en möjlighet till omvändelse, förlåtelse och upprättelse. 

____________________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
"Kasta bort ifrån er alla de överträdelser
genom vilka ni har syndat och skaffa er
ett nytt hjärta och en ny ande" (vers 31)
____________________________________

Innehåll kapitel 18:
Den dubbla utgången: synd leder till döden, omvändelse leder till livet.

Kommentar:
Det utvecklade sig ett ordspråk bland folket i fångenskap i Egypten: "Fäderna har ätit sura druvor, och barnens tänder blir ömma" (vers 2). Med det menade man att det var fädernas missgärning som gjorde att man nu levde i den babyloniska fångenskapen. Herren säger då till sitt folk att sluta använda det ordspråket för det är inte sant (vers 3-4).

Fadern kommer att dömas för sin synd och sonen för sin, och då syndaren vänder om får han förlåtelse (vers 21).

Till eftertanke:
Barn säger ofta "Det var inte mitt fel". Det uttryckssättet följer gärna med oss som vuxna. Vi vill gärna skylla våra misslyckanden på andra. Men Gud är rättvis. Han bedömer dig och mig efter våra tankar och handlingar.

Veckans bok: ÄR GUD ANTI-GAY?

Är Gud Anti-Gay? av Sam Allberry. 100:- (porto tillkommer). Du kan beställa boken genom att skriva ett mail till info@rupeba.se eller genom vår webbshop www.rupeba.se.

Från baksidetexten:

Är det okej att vara gay och kristen? Säger Bibeln verkligen att homosexualitet är fel? Är sexuell läggning grundläggande för vår identitet?

Författaren och förkunnaren Sam Allberry tar sin utgångspunkt framför allt i de enastående anspråk och löften som Jesus ger, för att sedan visa på hans undervisning om sexualitet och både de kostnader och belöningar som gäller alla dem som följer honom.
Som en troende som upplever samkönad attraktion har Sam länge skrivit med värme i detta ämne. Han utmanar samhällets syn på frågan och visar hur evangeliet är goda nyheter för alla, oavsett sexuell läggning. I bokens inledning säger han, ”Guds ord till mig när det gäller de här frågorna känns ibland förvirrande och svåra. Ändå är de goda på ett verkligt och djupggående sätttt. Evangeliet om Jesus är underbara nyheter för någon som upplever samkönad sexuell attraktion.”
Boken är skriven för att vara till hjälp för både kristna och icke-kristna när de försöker förstå Bibelns undervisning på detta område, vare sig de upplever samkönad attraktion eller inte. (122 sidor)

Följande personer har skrivit rekommendationstexter till boken:
Stefan Swärd
Stefan Gustvasson
Markus Frid
Joel Macinnes
Olof Edsinger
Per Ewert
Ray Baker
Rebbecca McLaughlin
Paul David Tripp

Dagens andakt den 1 oktober

 

”När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” (Heb 12:1-2)

Min mor blev över 90 år gammal. Hon var en riktig kämpe i Guds rike. Jag minns henne när hon samtalade med människor i nöd när jag var barn. Jag minns hennes glädje när någon kommit till tro och jag minns hennes förtvivlan när någon av dem som hon fört till Kristus avföll ifrån tron. 

När jag tog hand om hennes saker efter hennes död, hittade jag en devis, som hon hade klistrat fast lite här och var och hon hade skrivit upp den lilla devisen i sin telefonbok och sin almanacka. Så här stod det: Se med tacksamhet tillbaka – med mod framåt – med kärlek åt sidorna – med tro och hopp uppåt. Och det var verkligen så mor levde, ett meningsfullt liv i Herrens tjänst, där hon kunde se tillbaka på varje dag med tacksamhet. Ett liv där framtiden inte behöver skrämma, ens när hon vandrade i dödsskuggans dal. Ett liv där andra människors väl alltid stod i fokus och inte det egna jaget. Ett liv som kretsade kring en fast punkt, Jesus Kristus, som hon i tro satte allt sitt hopp till.

BÖN

Herre, tack för de människor som gått före oss och som vi fått som förebilder. Hjälp oss att se på deras liv och inspireras av dem till ett liv i helig tjänst för dig.

DET SOM VAR SVAGT...- Hes 17

 

Bibelläsning: Hesekiel 17
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=17&verse=1

"Alla markens träd skall förstå att jag, HERREN, har böjt ner det höga trädet och upphöjt det låga trädet, och låtit det friska trädet torka och det torra trädet grönska. Jag, HERREN, har talat och skall göra det."  (Hes 17:24 FB)

Här kan vi se Guds strategi som återkommer genom hela Bibeln. Gud använder det svaga, det som ingenting är, och låter det stora, det som tror att det är så fantastiskt, torka bort.

I Gamla Testamentet ser vi hur ett kuvat slavfolk i Egypten genom Guds kraft sätter sig upp emot Egypten med dess dominerande militärmakt.

i Nya Testamentet ser vi hur Gud använder elva missmodiga apostlar att förändra hela världshistorien, trots att de har nästan hela världen emot sig då de startar (Apg 2).

"Det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam" (1 Kor 1:27)

Det ser ut som om Gud har mycket lättare att använda det svaga än det starka. Det starka kanske har alltför mycket tillit till sig själv och alltför lite beroende av Guds kraft. 

______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Kraften fullbordas i svaghet
(Läs 2 Kor 12:9)
______________________________

Innehåll kapitel 17: 
Kung Sidkias förbundsbrott framställt i en liknelse (vers 1-21)
Herren upphöjer det låga (vers 22-24)

Kommentar:
Hesekiel uppmanas här att berätta en gåta för Israels hus. Senare kommer svaren till gåtan. Här kommer en översikt över:
1/ Gåtan
2/ Svaret på gåtan
3/ den historiska uppfyllelsen.

1/ Stor örn kommer till Libanon och tar bort toppen på cedern (vers 3-4)
2/ Babels kung kommer till Jerusalem och tar med sig kungen och furstarna till Babel (vers 12)
3/ Nebukadnessar intar Jerusalem och för med sig kung Jojakin till Babylon 597 f.Kr.

1/ Den stora örnen tog en planta och planterade den i fruktbar jord (vers 5).
2/ Babels kung tillsätter en ny furste i Jerusalem och ingår förbund med honom  (vers 13-14).
3/ Nebukadnessar tillsätter Sidkia som en lydkonung i Jerusalem 597 f.Kr.

1/ Plantan som planterats söker sig till en annan stor örn för att söka hjälp (vers 7-8).
2/ Den nye fursten bryter förbundet med Babel (vers 15).
3/ Kung Sidkia söker hjälp hos Egypten i sitt uppror mot Babel 588 f.Kr.

Resultatet: Kung Sidkia blir bortförd i fångenskap till Babylon på grund av sitt uppror.

Till eftertanke:
Det blir alltid som Gud har sagt även om vi, precis som Sidkia, söker egna lösningar.