UTMANINGEN 27 juni - Jos 3

HERRENS UNDER

Bibelläsning: Josua 3
Läs bibeltexten här


"Och Josua sade till folket: "Helga er, för i morgon skall HERREN göra under bland er." (Jos 3:5 FB)

Israels folk var på tröskeln till en ny tid. Guds kraft skulle utgjutas på ett nytt sätt. Herrens under skulle vara mitt ibland Guds folk.

Då kommer uppmaningen till folket att helga sig, överlåta sig, till Herren helt och fullt. Det var förberedelsen för att kunna ta emot Guds under i deras liv.

Det verkar som om Guds kraft har lättare att frigöras där det finns ett folk som är överlåtet åt Gud. Där Guds folk är helhjärtat. Där Guds folk vågar handla utifrån Guds befallningar - Där utlöses Guds kraft. Där finns det utrymme för Guds under. 

==> Mannakorn att tugga på under dagen:  "Helga er, för i morgon skall HERREN göra under bland er."

________________
Innehåll:
Uppmaning till ett helgat liv
Vattnet öppnar sig då prästerna sätter ner fötterna i vattnet
Övergången av Jordanfloden

Kommentar:
Herren skulle göra ännu ett under bland sitt folk. Tidigare hade Gud fört dem torrskodda genom Röda Havet. Nu stod de framför Jordanfloden. Det var den tid på året då Jordan svämmade över alla sina bräddar (vers 15). 

Folket ställde upp och var beredda. Prästerna med paktkistan stod längst fram. Gud hade sagt att vattnet som kommer uppifrån skulle skäras av i det ögonblick som prästerna satte fötterna i vattnet (vers 13). Säkerligen tyckte nog prästerna att det hade varit bättre om Gud först tog bort vattnet så kunde de gå över efteråt. Men Gud tog inte bort vattnet förrän prästerna gjorde som Gud hade sagt. Nyckeln till undret låg i att prästerna skulle ta ett steg framåt!

Det hade varit på samma sätt vid Röda Havet. Gud tog inte bort vattnet förrän Moses lyfte sin stav. Det verkar som om vår lydnad är nyckeln till Guds under. Vi skulle kunna uttrycka det så här: "Guds kraft förlöses då vi handlar som om Guds Ord är sant".

Detta gäller många av Guds löften. Du blir inte frälst förrän du i tro tar emot löftet om frälsning och med din mun bekänner Jesus som Herren (Rom 10:9)

Till eftertanke: 
- Varför ser vi så lite av Gud under idag? 
- Kan det bero på att vi inte är helgade, överlåtna till Gud (vers 5)?
- Eller kan det bero på att vi inte vågar ta steget och handla som om Guds Ord är sant?

Mitt vittnesbörd del 16 - LETTLAND

Så kom vi till Lettland. Vi flyttade in på tredje våningen i Frälsningsarméns hus på Bruninieku iela 10A. Vår lägenhet var i de två upplysta fönstren ovanför fanan. På den stora fanan stod det "Lettland för Kristus". Det var det första vi såg då vi tittade ut genom fönstren på morgonen, och de orden hjälpte oss att inte glömma bort varför vi bodde just här. Planen var att vi skulle bo där i tre år, men det blev ett halvt år längre än planerat eftersom vår efterträdare inte kunde komma tidigare.

Alla negativa tankar vi tidigare haft angående Lettland var borta och vi var här till 100 procent. 

Det här avsnittet är det svårt för mig att skriva. Det är så många minnen som tränger sig på då jag tänker tillbaka på de åren. Vad ska jag ta med och vad får inte plats? Vi kom till Lettland i början av en skördetid då det som planterats och vårdats av många före oss var nu moget för att bärga in.

Då jag såg mig tillbaka hittade jag detta inlägg som jag skrev på bloggen då vi hade bott i Lettland i två år, 2011:

"Så flyttade vi till Lettland sommaren 2009. Det var en stor omställning. Men vi var beredda på det. Vi visste att detta var rätt väg för oss just då.

Vi har fantastiska medarbetare i Lettland. Det är fantastiskt att vara en del av en växande armé. Vi har nu varit i Lettland i två år och på våra sju kårer och fyra utposter har man under de två åren invigt mer än fyrtio soldater och mer än tjugo juniorsoldater. Vi har just nu åtta kadetter på officersskolan och om alla klarar sig fram till ordinationen sommaren 2012 ökar vi antalet lettiska officerare med 72 procent!!

I en liten by med miserabla förhållanden bor det sjuttio människor. De flesta vuxna är kriminella och alkoholister. I byn finns det arton barn. Tio barn är juniorsoldater i Frälsningsarmén och flera är på gång. Det betyder att just nu är fjorton procent av byns befolkning är juniorsoldater i Frälsningsarmén. Finns det någon annan plats på jorden som slår det??

Det är fantastiskt att få vara en del av en växande armé. Gud gör fantastiska saker som ingen människa skulle kunna åstadkomma.

På Riga första kår möter man en ungdomlig församling. Cirka 60 procent av mötesbesökarna en vanlig söndag är ungdomar under trettio år. Fyra av de nuvarande kadetterna och en av kandidaterna till nästa år kommer från den kåren.

På Riga andra kår kommer runt hundra personer till gudstjänst två gånger i veckan. Många av mötesbesökarna är hemlösa. Av de cirka tjugo soldaterna har många en bakgrund med hemlöshet, kriminalitet och missbruk. Att se dessa frälsta och upprättade soldater i sina prydliga uniformer är stort. Flera av våra officerare och kadetter kommer själva från ett liv i missbruk och kriminalitet.

Där har man varje vecka soldat- och rekrytmöte. Varje vecka har man en samling med högläsning ur Bibeln. Den brukar samla runt fyrtio personer (Det är ont om Biblar att läsa ute på parkbänkarna).

Den gångna veckan hade vi utvecklingssamtal med kårledaren i Drusti. Om man svänger av huvudvägen mot Ryssland och åker 16 km på en knappt farbar grusväg, kommer man till Drusti. En liten landsortsby med en befolkning på några hundra människor. Där finns en ensam frälsningsofficer som driver utposten i Drusti. För ett år sedan invigde hon de två första frälsningssoldaterna i byn och vid vårt besök berättade kårledaren att hon just avslutat en ny soldatförberedelseklass och att fyra nya soldater ska invigas nästa månad.

I en annan utpost, Seda, nära den Estniska gränsen har vi en annan nystartad utpost som har haft två soldatinvigningar och en juniorsoldatinvigning.

I Liepaja på västkusten invigde vi fem soldater och sju civilmedlemmar förra sommaren.

Bauska började året med att inviga tre soldater och nio civilmedlemmar.
De allra flesta kårerna växer. Inte explosionsartat men långsamt och stadigt.

Även om kårerna växer så är nöden fortfarande stor. Förra året serverade vi 74.000 portioner mat. De flesta kårer har soppkök, matutdelning, klädutdelning, duschar och tvättmaskiner, samtidigt som de har ett vanligt svenskt kårprogram med gudstjänster, hemförbund, bönemöten, bibelstudier och soldatmöten.

I december förra året öppnade vi vårt nya sociala center i Riga som betjänar Rigas fattigaste invånare.

Det är stort att få vara med i en växande armé. Vi har verkligen mycket att tacka Gud för."

Det var så det började, och sedan bara fortsatte det.

/PB

Fortsättning följer på måndag
De tidigare inslagen finner du här:  https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html

Dagens andakt 26 juni

”Så gjorde han några till… herdar och lärare” (Ef. 4:11)

Idag fortsätter vi att se på ännu några olika människotyper som ska ”göra de heliga mer fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp” (Ef 4:12). Idag handlar det om herdemänniskor och lärarmänniskor.

Herdemänniskorna är de verkliga omsorgsmänniskorna. För herdemänniskorna är det inte svårt att bry sig om andra. De älskar att visa omsorg. Det är de som bjuder hem dig till sig när ingen annan tycks bry sig om. Det är de som frågar efter hur du mår och verkligen menar det. Det är de som orkar lyssna på din berättelse när du berättar den för tionde gången. Det behövs många herdemänniskor i Guds församling, eftersom det är begränsat hur många människor en enda herde kan hinna med att visa omsorg om.

Slutligen är det lärarmänniskorna som finns med i uppräkningen i Efesierbrevets fjärde kapitel. Lärarmänniskorna har ofta lätt att tänka logiskt. De ser samband i Bibeln som andra går förbi och kan undervisa på ett sätt som lätt kan förstås.

Både evangelistfunktionen som vi talade om igår och lärarfunktionen är förkunnartjänster, men evangelisten har sitt fokus på de ännu inte frälsta, medan läraren har sitt fokus på att undervisa Guds folk så att de kan växa som kristna. Vi ber idag samma bön som igår

BÖN

Herre hjälp mig att hitta och känna igen den uppgift som du har avsett för just mig i Kristi kropp. Tack för att det finns en plats för mig i ditt rike och för att du har skapat mig för en speciell funktion där.

UTMANINGEN 26 juni - Jos 2

DET RÖDA SNÖRET

Bibelläsning: Josua 2
Läs bibeltexten här


"Hon svarade: "Låt det bli som ni har sagt." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret."  (Jos 2: 21 FB)

Det röda snöret, blodsbandet går igenom hela Bibeln. Det var det röda på dörrstolparna som räddade Israels folk i fångenskapen i Egypten. Hela offerkulten i det gamla testamentet bygger på offer av djur och blodet är tecknet på frälsning.

Här är det skökan Rahab som räddar spejarna som var sända till Jeriko. I gengäld skulle Rahab och hennes familj bli räddade undan invasionen om hon bara hängde ut blodets tecken, det röda snöret. Blodsbandet fortsätter genom hela Bibeln. Rahab blev mor till Boas, som blev Ruts räddning. Sedan fortsätter blodsbanden till David och vidare fram till Jesus (Matt 1).

Blodsbanden gäller även idag. Vi får hänga upp det röda snöret över vårt liv, bekänna vår synd och ta emot förlåtelse.

- Mannakorn att tugga på under dagen: "Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet" (1 Joh 1:7-9 FB) 

_________________
Innehåll:
Två spejare skickas in i Jeriko för att utforska staden. Skökan Rahab gömmer de två spejarna och räddar deras liv. I gengäld får Rahab löfte om att bli räddad under invasionen om hon låter det röda snöret hänga i fönstret.

Kommentar:
Det fanns frälsande kraft i Lammets blod den första påsken i Egypten. Men blodet hade ingen frälsande kraft förrän de tog blodet och applicerade det på dörrposterna till sitt hus. Om man inte gjorde detta hade blodet ingen frälsande kraft.

Det fanns frälsande kraft i det röda snöret hos Rahab. Men om Rahab inte hängde ut det genom fönstret var det röda snöret kraftlöst.

Så är det med Guds löften. Det finns frälsande kraft i Guds löften, men bara om vi tar upp dem och gör de giltiga i våra liv. 

Jesus har gjort det möjligt för alla människor att bli frälsta: "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn" (Joh 1:10). Jesus vill att alla människor ska bli frälsta, men han säger samtidigt att bara några få kommer att bli frälsta (Matt 7:14).

Till eftertanke:
- Hur skulle du förklara för någon på ett förståeligt sätt hur man blir frälst? (Rom 10:9-10)

- Hur skulle du förklara för någon på ett förståeligt sätt hur man tar emot förlåtelse? (1 Joh 1:9)

Starkare bibeltro hade hjälpt, inte stjälpt, Knutby

(Bilden är från Per Everts artikel i Världen idag som citeras nedan)

Efter att ha sett serien på svensk TV om händelserna i Knutby skriver Peter Halldorf en artikel där han skriver att orsaken till att det gick så fel i Knutby var att man hade en alltför fundamentalistisk tolkning av Bibeln. (Länkar till alla artklar finns i slutet av detta inlägg).

Han skriver också att den fundamentalistiska bibelsynen också är ett problem i andra pingstförsamlingar.

Många skribenter har reagerat på Halldorfs syn på fundamentalistisk teologi. En av dem som reagerat är pingstledaren Daniel Alm med rubriken: "Därför har Peter Halldorf fel om Knutby". Alm skriver vidare "Hade församlingsledningen i Knutby haft större kärlek till Bibeln än sina egna idéer, hade aldrig en befängd lära kunnat få grogrund". Alm fortsätter "Tänk om Halldorf i stället för att endast titta på tv, hade kontaktat mig och sin egen församlings ledarskap för dialog. Det brukliga inom vår rörelse är att ledare möts och låter järn ge skärpa åt järn".

Per Evert skriver i en ledare i Världen idag "
Peter Halldorf gör dock en bristfällig analys i tidningen Dagen. Han menar att Knutby byggdes på en alltför fundamentalistisk läsning av Bibeln, och att pingströrelsen därför måste ta starkare avstånd från en sådan bibelsyn. Visst kan en förenklad fundamentalism behöva korrigeras och ersättas av en mognare evangelikal hållning, men det måste ändå betonas att den största utmaningen för svensk kristenhet knappast är en naiv innantilläsning, utan snarare en liberal grundsyn som avvisar Bibelns relevans och gudomliga tilltal".

 

Samuel Teglund skriver en artikel i Världen idag. Han refererr till Jack-Tommy Ardenfors: "Han menar att Halldorf är direkt oförskämd när han kopplar bokstavlig bibelläsning till tragedin i Knutby och när han försöker länka pingströrelsen som helhet till skeendet.
Ardenfors anser att den som har minsta kännedom om Knutby vet att problemen definitivt inte handlade om att man läste Bibeln bokstavligen, skriver han".

Teglund citerar även Micael Grenholm, pastor och debattör. ”Bibeln säger … inte bokstavligen att Åsa Waldau är Kristi brud, eller att Jesus ska komma tillbaka till Knutby i Uppland, eller att pastorer utövar andliga strider genom att ha sex med vem de vill, eller att Gud vill att Helge Fossmos hustru ska dödas”
Per-Arne Imsen, pastor och författare, tycker att Halldorfs teori, att det gemensamma problemet hos dem som hamnar i obibliska läror skulle vara deras bibeltro, är märklig.

Här kan u kan läsa artiklarna i sin helhet:

Peter Halldorf:
https://www.dagen.se/debatt/peter-halldorf-fundamentalism-finns-pa-fler-hall-an-i-knutby-1.1731795

Daniel Alm:
https://www.dagen.se/debatt/darfor-har-peter-halldorf-fel-om-knutby-1.1734635

Per Evert:
https://www.varldenidag.se/ledare/starkare-bibeltro-hade-hjalpt-inte-stjalpt-knutby/reptfd!XjSkWaN3Jaqd94Uc0aoiQA/


Samuel Teglund: https://www.varldenidag.se/nyheter/peter-halldorfs-knutbyteori-far-mothugg-oforskamd/reptfw!6p2aQoZUP4p34raGbLVNcQ/

 

Söker du efter något bra att läsa?

Besök vår webshop: https://rupebabutiken.blogspot.com/

Dagens andakt 25 juni

”Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister…” (Ef. 4:11)

Bibelordet talar om olika människotyper i Kristi kropp som ska ”göra de heliga mer fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp” (Ef 4:12)

Apostlamänniskorna är de kreativa, de som går före och skapar nytt och som har lätt för att inspirera andra. De blir uttråkade så fort ett nytt projekt rullat igång och går då fort igång med något nytt.

Profetmänniskorna är en annan människotyp. Här har vi de som av naturen är lyhörda både mot Gud och mot människor. De är känsliga för stämningar och är ofta de som först uppfattar stämningar i församlingen.

Så har vi Förkunnarmänniskorna – evangelisterna, som ofta är utåtriktade och har lätt att få kontakt med nya människor. Evangelisten kan förstås vara en sådan som Billy Graham, som vinner stora skaror för Gud. Men det kan också vara den som vinner en och en. Evangelistmänniskorna kan inte låta bli att vittna om Jesus, och oavsett i vilket sammanhang de kommer i kontakt med andra människor så lyckas de leda in samtalet på Gud.  Du vet att han har gått fram på en plats, därför att han/hon har lämnat ett spår av nyfrälsta människor efter sig. 

BÖN

Herre hjälp mig att hitta känna igen den uppgift som du har avsett för just mig i Kristi kropp. Tack för att det finns en plats för mig i ditt rike och för att du har skapat mig för en speciell funktion i där.

UTMANINGEN 25 juni - Jos 1

VAR SÄTTER DU DIN FOT?

Bibelläsning: Josua 1

Läs bibeltexten här

"Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose." (Jos 1:3 FB)

Israels folk skulle äntligen få komma in i det utlovade landet. Guds princip för intagandet av landet var att Gud skulle ge dem varje plats där de satte sin fot. De platser där de inte satte sin fot skulle de inte få.

Principen visar tydligt principen i Guds rike. Guds rikes resurser frigörs då vi går framåt i tro och vågar sätta ned fötterna. Gud kan öppna dörrar där vi går. Men om vi inte går öppnas inga dörrar.

Nya möjligheter öppnas då vi vågar gå dit Anden leder oss. Frigörandet av Guds resurser är ett gensvar på vårt handlande.

Många frågar varför det sker så lite. Har vi kanske inte vågat gå framåt så att dörrar kunnat öppnas eller så att Gud kunnat ge oss de platser där vi sätter ned fötterna? Har vi kanske inte vågat tala med de människor som Gud velat ge oss?

- Mannakorn att tugga på under dagen: "Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er"

__________________
Innehåll:
Josua får löften och vägledning av Gud inför intåget i det utlovade landet.

Kommentar:
Moses var nu inte längre närvarande. Den nya ledaren som skulle föra folket in i löfteslandet var Josua. Josua betyder "Herren frälser" (Jeshua på hebreiska). Josua är en förebild på Jesus och har samma namn som Jesus (Jesus är den grekiska formen av namnet Josua).

Josuas uppdrag var att se till att folket skulle få det arv som Herren hade gett till sitt folk (vers 6).

Josua får också veta att förutsättningen för att han ska lyckas med sitt uppdrag är att hålla fast vid Guds ord och inte vika av från Ordet varken till höger eller till vänster (vers 7). Josua uppmanas att tänka på Guds ord både dag och natt så att han kan hålla fast vid det och följa allt som är skrivet (vers 8). 

Rubens, Gads och halva Manasse stam hade redan fått sina arvedelar öster om Jordan och Josua påminner dem om de löften de givit om att lämna sin familj och följa med sina bröder över Jorden för att inta landet. Först då alla stammar hade fått sin del skulle de få återvända till sina egna arvedelar (vers 12-18).

Till eftertanke:
Josuas uppdrag var att vara arvskiftare. En arvskiftare är den som informerar arvtagarna om arvet och ser till att de kan ta emot arvet. Gud behöver arvskiftare i varje generation. Gud har genom Jesus gett varje människa möjligheten att bli frälst. Många människor i vår tid har inte nåtts av informationen att de är arvtagare till Guds rike. Någon måste informera arvtagarna att de har fått möjligheten till ett nytt liv, och sedan leda dem fram till mottagande av frälsningen.
- Du är kallad att vara arvskiftare. 
- Vilka människor har du kontakt med som ännu inte nåtts av budskapet att de är arvtagare till Guds rike?

Att ständigt förbli i och lyda Guds Ord, var förutsättningen för framgång.
- Hur är det med detta idag?
- Är vi ett bibelläsande folk?
- Är vi ett bibellydande folk?

Mitt vittnesbörd del 15: VÄGEN TILL LETTLAND

Så var vi tillbaka på Frälsningsarméns Högkvarter igen för att samtala om vårt nya arbete: Att vara ledare för Frälsningsarmén i Lettland.

Jag tror det var vi som förde det på tal först. Om vi skulle bli ledare för all verksamhet och alla officerare i Lettland vore det väl lämpligt att vi själva blev officerare? Jo, det hade de tänkt tala med oss om.

Vi bad att få gå någon utbildning för att bli frälsningsofficerare. Men de trodde inte det skulle vara nödvändigt eftersom vi under många år undervisat i officersutbildningen i ett antal land.

Vi började förbereda oss för flytten till Lettland. Vi började studera lettiska språket på Stockholms Universitet och vi åkte på studieresa till Lettland och dåvarande Regionchefen i Lettland körde oss runt och introducerade oss på alla kårer och verksamheter i Lettland. 

Så småningom var det dags för oss att bli invigda och ordinerade till Frälsningsofficerare. Ordinationshögtiden föregås av en förbundsdag där de blivande officerarna skriver under "Officerens förbund". Där ingår den blivande officeren ett förbund med Gud där man förbinder sig bland annat att älska Gud över allting och tjäna honom så länge man lever.

Jag tycker det är ett fantastiskt löfte att bygga sitt liv på. Tänk att älska Gud och tjäna honom så länge jag lever. Inte bara så länge jag är i aktiv tjänst. Utan så länge jag lever. Ja, jag vet att jag blivit äldre nu, men jag lever fortfarande och jag har avsikten att älska Herren och tjäna Honom så länge jag lever.

Förbundsdagen hölls på vår hemkår i Nacka och Ordinationshögtiden några dagar senare på Templet (Se bilden).

I förbindelse med vår flytt till Lettland la man ned kåren i Nacka. Den hade då funnits i tio år och genererat fyra officerare.

På ordinationshögtiden fick jag tillfälle att säga några ord och jag påpekade i den stunden att vi var världens yngsta löjtnanter och samtidigt var vi förmodligen världens äldsta löjtnanter. Världens yngsta (vi hade då bara varit officerare i tio minuter) och världens äldsta (de flesta officerarna hade normalt hunnit bli både majorer och andra saker då de var i vår ålder). Allt detta hände i juni 2009. 

Sedan var det dags att förbereda sig för flytten till Lettland. Vi sålde vårt hus i Nacka och magasinerade alla våra ägodelar i ett 24 kubikmeter stort förråd på Shurgard i Skärholmen, och flyttade till Riga i Lettland.

/PB

Nästa avsnitt kommer på fredag
https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html

Josua bok

Josua bok i Gamla Testamentet har många likheter med Apostlagärningarna i Nya Testamentet

Josua bok kommer efter ett antal historiska böcker
Apostlagärningarna kommer efter ett antal historiska böcker 

I Josua bok uppfylls löftena från Moseböckerna
I Apostlagärningarna uppfylls löften från evangelierna

Josua bok inleds med ett löfte "Som jag var med Mose så ska jag vara med dig. Jag ska inte lämna dig eller överge dig" (Jos 1:5)
Apostlagärningarna inleds med ett löfte "När den Helige Ande kommer över er, ska ni få kraft" (Apg 1:8)

Josua bok inleds med ett uppdrag: Inta landet!
Apostlagärningarna inleds med ett uppdrag: Inta världen! "Till jordens yttersta gräns"

Både Josua bok och Apostlagärningarna förtjänar namnet "Segersboken".

Indelning av Josua bok
1/ Kap 1-5 Folket går in i landet
2/ Kap 6-12 Folket besegrar fienderna
3/ Kap 13-24 Landet fördelas, Josuas avskedstal

Dagens andakt 24 juni

”Ni utgör Kristi kropp men är var för sig delar av den.”(1 Kor 12:27)

Bibeln talar om den kristna församlingen som en kropp, där varje kristen är en del. I min fysiska kropp är varje del skapad för en speciell funktion. Handen är utformad på ett sätt som gör den till det bästa verktyg som finns. Foten är anatomiskt utformad till att gå och att bära upp och balansera hela kroppen. Varje del är olika och är ämnad att fylla sin bestämda funktion.

Ibland hamnar en kropp i en bristsituation. En människa kan förlora en hand eller ett ben. Då kan man ibland lära andra delar av kroppen att ta över och ersätta den förlorade kroppsdelens funktion. Det finns människor som lärt sig styra en bil med fötterna, eller skriva på en dator med en pinne i pannan. Ändå är det så att i en mänsklig kropp är varje del skapad för en speciell funktion, och kroppen fungerar bäst om varje del kan utföra sin uppgift.

På samma sätt är det i Kristi kropp. Varje kristen har en grunduppsättning som gör dem lämpade för vissa uppgifter, och vi fungerar bäst om vi hittar fram till denna uppgift.

BÖN

Herre hjälp mig att hitta fram till och känna igen den uppgift som du har avsett för just mig i Kristi kropp, och hjälp mig att villigt gå in i den, så att min fulla potential kan användas för ditt rike.

UTMANINGEN 24 juni - 5 Mos 34

NU ÄR DET DIN TUR

Bibelläsning: Femte Moseboken 34
Läs bibeltexten här

"Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som HERREN hade befallt Mose"  (5 Mos 34:9 FB)

I det sista kapitlet i 5 Mosebok dör Moses (vers 5). Sedan står det att Gud begravde honom (vers 6). Normalt är det människor som begraver den som dött, men ingen kunde hitta Moses kropp. Den var helt försvunnen. Det fanns ingenting för människorna att begrava.

I Judas bok i nya testamentet, en liten bok som bara består av ett kort kapitel, finns en liten antydan om att det var en diskussion mellan djävulen och ängeln om vem som hade rätt till Moses kropp (Judas 9).

Uppenbarligen vanns striden av ängeln. Moses kropp fördes inte ned till dödsriket, utan han togs upp direkt till himlen, till Gud. Det är därför som han kan visa sig på förklaringsberget i Matteus 17:3. Där visar han sig tillsammans med Elia.

Hur kan det komma sig att Elia kunde finnas med där? Ja med Elia var det samma sak. Han begravdes inte. Gud tog hem honom direkt (2 Kung 2:11).

Både då Gud tog hem Moses och Elia, hade Gud i lång tid förberett en efterträdare. Josua hade under lång tid tränats av Moses, och Elisa hade under lång tid tränats av Elia.

Gud förbereder också idag människor för tjänst på olika sätt. Gud håller på att förbereda dig för det uppdrag han vill att du ska uppfylla. Var beredd. Herren vill använda dig.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Var beredd. Herren vill använda dig!
_________________
Innehåll:- Vers 1-4
Herren låter Moses skåda in i de tland Herren lovat att ge till sitt folk
- Vers 5-8
Moses dör och blir gravlagt av Herren
- Vers 9
Josua, Moses efterträdare
- Vers 10-12
Moses eftermäle

Kommentar:
Moses tjänst var avslutad. Moses liv var slut.
Moses blev kallad till sin tjänst då han var åttio år gammal. De flesta av oss skulle nog ha svarat Herren "jag är för gammal. sänd någon yngre". Det sa inte Moses, men han hade många andra ursäkter varför han inte skulle gå in i sin tjänst.

Vi kan ofta tycka att Gud borde göra det eller det. Vi kan tycka att han borde skicka någon och utföra det, även om vi inte är villiga att göra det själva. Vi kanske till och med engagerar oss så mycket att vi ber till Gud att han ska skicka någon.

Vi kan ofta ha väldigt klara uppfattningar om vad andra kristna borde göra, även om vi inte alltid är villiga att göra det själva.

Då Gud talar om för Moses vid den brinnande busken att han tänkte befria Israels barn ur det mångåriga slaveriet i Egypten och Moses var den som skulle gå till farao och kräva att folket skulle släppas fria, tyckte Moses säkert att det var en bra idé. Han svarade ungefär så här: "Det där är en lysande idé som du har fått, Gud. Men ta och skicka någon annan, är du snäll".

Moses anför det ena argumentet efter det andra på varför Gud borde skicka någon annan.
-Vem är jag? Jag har inte kompetens för ett sådant uppdrag...
-De kommer i alla inte att lyssna på mig...
-Jag är ingen bra talare...-"Sänd ditt budskap med vilken annan du vill..."
Du kan läsa berättelsen i 2 Mos kapitel tre och fyra.

Moses hade många invändningar. Men, till slut gick han...
Han var 80 år gammal då han började sin tjänst och den varade i fyrtio år.


Till eftertanke:
Du är kallad till tjänst i Guds rike. Frågan är inte om du är kallad utan till vad du är kallad.
- Vilka ursäkter har du använt för att inte gå in i den tjänst Herren har kallat dig?

Det kanske är dags för dig att säga som Jesaja: "Här är jag, sänd mig!" (Jes 6:8)

Vittnesbördet: Göran blev helad från tre hjärntumörer

- Från Jesus.se -
Göran Swahn kollapsade helt oväntat under en tågresa. På sjukhuset upptäcktes tre hjärntumörer. Många bad för honom och bara fyra dagar efter det chockartade beskedet kunde läkarna inte längre hitta några tumörer. Gud hade helat honom!

För snart ett och ett halvt år sedan råkade folkhögskoleläraren Göran Swahn ut för något mycket oväntat. Under en tågresa på väg till Stockholm fick han ett kraftigt krampanfall. Göran hade inte haft några symptom alls innan han föll ihop på tåget. Själv minns han ingenting av som hände, berättar han.
– Jag var på väg till ett sammanträde i Stockholm och tog chansen att sitta och halvsova på tåget. Det sista jag kommer ihåg är att vi lämnade Södertälje. Efter det minns jag ingenting förrän jag vaknade upp på sjukhuset i Stockholm. I efterhand har jag fått berättat för mig vad som hände.

Läs mer här:  https://www.jesus.se/livsberattelser/goran-blev-helad-fran-tre-hjarntumorer/

Dagens andakt 23 juni

”Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning – och tänk på vad Herren vill ha. Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem…

Vi lever i en postmodern tid, som kännetecknas av att de flesta människor inte längre tror att det finns en absolut sanning, som är värd att söka efter. Istället försöker varje individ skapa sin egen lilla sanning – en kompott av allt som passar in i hennes egna önskningar och tyckanden. Tidigare kunde man vara oenig om hur sanningen såg ut, men man sökte fortfarande på olika sätt efter Sanningen med stort S. Idag, när de flesta övergett tanken på att det finns en absolut sanning, menar många att ”det som känns rätt för mig” är sanningen och detta resulterar i en massa individuella småsanningar, När man hävdar att det inte finns en absolut sanning gör man emellertid en logisk kullerbytta. Om jag säger att det inte finns en absolut sanning, har jag just hävdat en sådan, nämligen att det är absolut sant att det inte finns någon absolut sanning. 

Jag tror att Jesus har rätt. Jesus är uttrycket för Guds absoluta sanning. Men denna världens Herre, djävulen, har ”förblindat förståndet på dem som inte tror så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild” (2 Kor 4:4)

Vår tids förblindelse ligger i att människor inte längre söker Guds sanning, utan känner efter hur deras egen lilla sanning ser ut och blir därmed rotlösa och vilsna utan någon fast grund att stå på. Dagens bibelord uppmanar oss att inte ta del i, men avslöja dessa mörkrets gärningar.

BÖN

Herre låt det ljus som du har tänt i mig lysa så klart att mörkrets gärningar avslöjas där jag går fram.

UTMANINGEN 23 juni - 5 Mos 33

EN TILLFLYKT

Bibelläsning: Femte Moseboken 33
Läs bibeltexten här

"En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar" ( Mos 33:27 FB)

Moses är en gammal man på väg att dö. Han ser tillbaka i tacksamhet över Guds ingripande i sitt och folkets liv. De hade varit slavar i Egypten i generationer. De hade fått utstå svåra umbäranden. En generation hade vandrat omkring i öknen utan mål och mening. Nu stod de vid randen av det Guds hade lovat, landet som flödade över av "mjölk och honung."

Då Mose ser tillbaka är hans summering av livet att Herren igenom allt har varit tillflykten för honom själv och för folket. Herren har varit med i det svåra och i det glädjefyllda. Herren har inte övergivit folket. Han har varit deras tillflykt.

Gud har inte förändrat sig. Han är fortfarande en tillflykt för alla som söker sig till honom. Han är fortfarande urtidens Gud som älskar dig och alla andra människor (vers 3).

- Mannakorn att tugga på under dagen: Så älskade Gud världen att han gav sin enfödde son... för mig!

___________________
Innehåll:
Moses vet att hans liv på jorden närmar sig sitt slut. Han välsignar här Israel, den ena stammen efter den andra.

Kommentar: 
Inledande välsignelse och tacksamhet till Gud (vers 1-5). Guds folk beskrivs med orden "De faller ned vid din fot, de tar emot av dina ord" (vers 3). Det är detta bibelläsning handlar om: att ödmjukt öppna sitt hjärta och ta emot Gud ord.

Sedan följer några ord om var och en av Israels stammar: Ruben, Juda, Levi, Benjamin, Josef, Efraim, Manasse, Sebulon, Gad, Dan, Naftali och Asher.

Kapitlet avslutas med en förklaring till välsignelsen över Israel: "Du är ett folk som har sin räddning i Herren. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd" (vers 20). Det är samma bekännelse som Israel sjöng då de hade kommit över Röda Havet och såg tillbaka slaveriet land: "Herren är min styrka och min lovsång. Han blev mig till frälsning" (2 Mos 15:2) = All ära till Gud.

Till eftertanke:
Gud har inte förändrat sig. Han är fortfarande en tillflykt för alla som söker sig till honom. Han är fortfarande urtidens Gud som älskar dig och alla andra människor (vers 3).
- Vad betyder detta för mig?

Israels bekännelse var: "Herren är min styrka och min lovsång. Han blev mig till frälsning"
- Hur låter min bekännelse?

Mitt vittnesbörde del 14 VÄSTERUT ELLER ÖSTERUT?

Efter 20 år i Frälsningsarméns Sociala Institut hade vi varit på Högkvarteret i Stockholm och sagt upp oss. Vi tänkte oss att gå i en tidig pension, fortsätta skriva böcker och förkunna.

Ganska snart efter mötet i Stockholm hade vi en del kontakter med Frelsesarmeen i Norge. Det ledde fram till att vi blev inbjudna till ett samtal med Kommendören och Chefsekreteraren i Oslo om eventuell anställning i Norge. Det kändes bra. Det var visserligen tjugo år sedan vi bodde och arbetade i Norge, men vi hade under den tiden otaliga gånger varit i Norge som talare vid olika evenemang.

Bara några dagar innan vi skulle åka till Norge, fick vi en kallelse från Frälsningsarméns ledning i Sverige att komma till ett samtal på HK i Stockholm. Det var något överraskande och vi förstod inte riktigt vad de ville tala om.
I det samtalet fick vi en fråga om vi kunde tänka oss att bli ledare för Frälsningsarmén i Lettland. Vi lämnade inga svar vid sammanträdet, men var nog ganska förvånade över att vi fått nya jobberbjudanden. 

De närmaste dagarna samtalade vi en hel del med varandra om vår framtid. Huvudspåret var nog Norge. Vi kunde eventuellt tänka oss kårledarskap. Men en sak visste vi bestämt. Vi ville absolut inte till Lettland. Vi hade flera gånger varit i Lettland och haft personalutbildning. Vi hade varit på platser dit vi inte ville komma tillbaka till. Vi hade sovit i sängar som vi inte ville sova i en gång till. Vi hade ätit mat som vi inte kunde tänka oss att äta fler gånger. Lettland var helt enkelt skrämmande med bakgrund av många års ockupation av Sovjet. 

Vi försökte hålla alla alternativ öppna, men Lettland ville vi inte åka till.

Så kom dagen då vi skulle åka till Norge för att träffa Frelsesarmeens ledning på Hovedkvarteret i Oslo (Se bilden). Rut och jag åker mycket bil. Vi samtalar mycket. Men under en sju timmars bilresa sitter vi också tysta i våra egna tankar. Efter att ha suttit tysta en lång, lång sa plötsligt den ena av oss (vi har glömt vem det var) "Tänk om Gud vill att vi ska åka till Lettland?" Den andra (vi har glömt vem det var) svarade: "Jag sitter faktiskt och tänker på precis samma sak." Jag tror inte vi talade så mycket mer om det där och då, men innerst inne växte nog övertygelsen fram att det var just det Gud vill vi skulle göra.

Vi kom fram till Oslo och först träffade vi vår mellanson som på den tiden bodde och jobbade i Oslo. Han visste förstås varför vi var i Oslo och var begeistrad inför möjligheten att mamma och pappa också skulle bo i Oslo. Sedan kom sammanträdet på HK i Oslo. Vi samtalade med kommendören och chefsekreteraren. Vi fick frågan om vi kunde tänka oss att bli kårledare i en av Oslokårerna. Vid den tiden höll man också på att bygga upp Frelsesarmeens kursverksamhet på Jelöy med något som liknade FASI och där kunde vi kanske passa in i framtiden. Efter sammanträdet satt vi och drack kaffe med chefsekreteraren och då sa vi att om det skulle bli aktuellt med att vara kårledare borde vi kanske bli officerare först. Jo, svarade han, det hade jag faktiskt tänkt fråga er om. Vi hade gärna flyttat till Norge, men det kändes som om Herren sa Lettland.

Vi satte oss i bilen och körde tillbaka hem till Stockholm. Dagen efter ringde vi till Högkvarteret i Stockholm och talade om att vi gärna accepterade erbjudandet att bli ledare för Frälsningsarmén i Lettland.

/PB

Fortsättning följer på onsdag.
De tidigare inläggen kan du läsa här: https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html

 

Dagens andakt 22 juni

”… förkunna ordet, träd upp i tid och otid...”  (2 Tim 4:2)

Det var kanske mellan 5 och 7 mammor, som bodde med sina barn på det kristna familjebehandlingshemmet den våren. Gruppsamtalen om kristen tro var ett obligatoriskt inslag i behandlingen.

Så blev det helg och de allra flesta mammorna hade permission. Det var bara en mamma kvar. Jag tänkte att hon kanske skulle känna sig utlämnad, eftersom inga andra mammor skulle vara närvarande vid dagens gruppsamtal. Därför sa jag till henne på lunchen: ”Eftersom det bara är du kvar, ställer vi in gruppsamtalet idag”. Då såg hon på mig med stora ögon och sa: ”Jamen jag då, är inte jag viktig?” Ångerfull, försäkrade jag henne om att hon visst var viktig och vi bestämde att samtalet trots allt skulle äga rum. Och det fantastiska var att den dagen, i det gruppsamtalet, lämnade den unga mamman sitt liv åt gud. Hon blev frälst. 

Ibland är vi kanske alltför försiktiga och är rädda för att vi ska ”pressa” evangeliet på människor. Verkligheten är kanske istället den att andra längtar efter att höra om vår tro, och få lära känna den Jesus som vi tror på. 

BÖN

Jesus, hjälp mig idag att vara villig att berätta om dig och att leva mitt liv så att andra får lust att lära känna dig.

UTMANINGEN 22 juni - 5 Mos 32

"HERRENS NAMN SKALL JAG FÖRKUNNA"

Bibelläsning: Femte Moseboken 32
Läs bibeltexten här

"Ty Herrens namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud"  (5 Mos 32:3 FB)

Vi närmar oss slutet av Femte Moseboken och här håller Moses sitt avskedstal. Han talar om Guds trofasthet genom åren som gått och om folkets trolöshet.

Han börjar talet med att proklamera sitt "Mission Statement", sitt livsuppdrag. Han hade tidigt bestämt sig för vad hans liv skulle gå ut på.

Moses allt överskuggande uppdrag här i livet, hans mening med livet, var att förkunna Herrens namn och att ge ära åt Gud (vers 3).

Han hade bestämt sig. Hans liv hade en mening.

Vad är ditt livsuppdrag? Varför finns du till? Att formulera en viljeinriktning med ditt liv kommer att hjälpa dig att fokusera på det du bestämt dig för och att inte slösa tid och krafter på sådant som inte tillhör ditt livsmål.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Vem vill du vara? Hur ska ditt liv levas i förhållande till Gud och andra människor? Hur lyder ditt ´Mission Statement´? Formulera det, skriv ned det och kom ihåg det!

__________________
Innehåll:- Vers 1-44
Moses avskedssång. Huvuddelen av kapitlet innehåller ett långt tal som Moses framför i form av en sång.
- Vers 45-47
Moses talar till folket och uppmanar dem att ta hans förmaningar på allvar, för det är "inga tomma ord, det gäller livet" (vers 47)
- Vers 48-52
Herren talar till Moses och säger att Moses ska få se in i landet innan han dör, men Moses kommer inte att få gå in i landet.

Kommentar:
Moses sång är en beskrivning av Israels historia. Den talar om alla misstag som folket gjort och varnar för att upprepa misstagen. 

Då sången var slut talar Moses till hela Israel och uppmanar folket att lägga på minnet de ord han talat till dem, för orden som är uttalade är vittnen mot dem. Men orden är inte bara vittnen mot folket. Genom orden kan folket få ett långt liv (vers 45-47).

Kapitlet avslutas med att Gud talar om Moses död (vers 48-52). Gud för upp Moses på ett berg så att Moses får se in i löfteslandet. Moses själv skulle inte få komma in i löfteslandet. Gud hade ett annat löftesland i beredskap för Moses. Ett land som vi kommer att få skymta i slutet av Femte Mosebok.

Till eftertanke:
"Det gäller ert liv" säger Moses om de ord han talat till folket. Kristen tro är inte bara en åsikt. Det handlar om liv eller död. "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, ja, liv i överflöd" (Joh 10:10).
- Vad anser du? Talar vi tillräckligt mycket om allvaret i Guds erbjudande. Det handlar om  att välja mellan död eller liv?
- Och om vi verkligen tror att valet står mellan död och liv, borde vi inte vara lite mer ivriga att berätta för andra om Gud erbjudande om evigt liv?

Moses säger att de ord han talat är vittnen mot dem (vers 46).
Jesus talar också om Ordet som en domare över liv och död (Joh 12:47-48).
- På vilket sätt kan Ordet vara en domare över våra liv?

- Hur skulle ditt personliga ´Mission statement´ formuleras?

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 21 juni

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Nu var det söndag igen efter en innehållsrik vecka. Förra veckan avslutades med soldatinvigning på Djäkneberget.

Först var det gudstjänst med soldatinvigning. Därefter bjöds alla i parken på tårta. Därefter var det en bibelpromenad i parken medan musikkåren spelade vandringsmusik.

Därefter var det dags för ännu en soldatinvigning. Det var en ung dam från kårens eritreanska grupp. Flera i gruppen blev soldater förra året. Efter soldatinvigningen kallades den eritreanska gruppen fram för att sjunga och det blev både sång, dans och bön. 

På grund av Corona-pandomin blir det begränsat med möjligheter att träffa barn och barnbarn. Speciellt svårt blir det med familjen som bor i Norge. Vi får inte åka till Norge eftersom vi är svenskar och omvärlden litar inte riktigt på vårt sätt att hantera Coronan. Familjen i Norge får visserligen komma och hälsa på oss, men då måste de gå in i en fjorton dagar lång karantän vid hemkonsten. Men vi håller digital kontakt och i veckan fick vi en bild på ett av barnbarnen som också blivit invigd i vecka. Inte till soldat, men väl till scout. Hon har varit ute med scouterna och paddlat kanot, och texten som följde med bilden löd: "Nöjd tjej efter 3 timmars kurs med säkerhet och livräddning till sjöss. Toppade det med att få skarf. Nu en riktig scout!"

På diplomet står det "Speiderbevis". På svenska blir det "Scoutbevis". Vi säger grattis till barnbarnet! 

Dom har en bra scoutverksamhet på kåren i Moss, men så har dom också en svensk ledare (dom har andra ledare också). Men den omnämnda ledaren var tillsammans med den nya scoutens pappa (=vår son) dagbarn hos scoutledarens mamma medan pappan arbetade som slöjdlärare på folkhögskolan (gick det att hänga med på det?).

Under veckan har vi svenskar också firat midsommar (det gör dom i alla fall inte i Norge). Den dagen firade vi tillsammans med goda vänner i Västerås (naturligtvis med social distans enligt kungl. Folkhälsoministeriets anvisningar).

Idag söndag åker vi till Stockholm för att äta lunch med Stockholmsfamiljen = yngste sonen, yngste sonens fru och deras två flickor.

I övrigt fortsätter jag skriva mitt vittnesbörd. I fredags slutade jag med orden 
"Vi var inte frälsningsofficerare på den tiden, utan civilt anställda. Vi bokade ett sammanträde med Frälsningsarméns Chefsekreterare, som var vår närmaste chef. I det sammanträdet talade vi om våra planer på att avsluta vår anställning i Frälsningsarmén.  
     Efter sammanträdet åkte vi hem och vi visste inte vad som skulle hända härnäst. Men det kändes rätt. Vi hade gjort vad vi skulle med FASI och vi kände Herrens sanktion till det steg vi tagit."

På måndag kommer fortsättningen. Jag har inte skrivit den ännu, men jag vet att nu blir det spännande. Jag är inte säker på att jag får berätta det jag kommer att berätta. Men det är väl antagligen preskriberat nu. Om inte, ber jag om förlåtelse i förväg. 

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Psalmer från Psaltaren varje onsdag och söndag: Psalm 43

SÄTT DITT HOPP TILL GUD

Bibelläsning: Psalm 43
"Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud." (Ps 43:5 FB)

Psalmförfattaren upplever övergivenhet och mörker. Han ber: "Sänd ditt ljus och din sanning. Må de leda mig" (vers 3).

Sedan talar han till sig själv. Han frågar sin själ varför den är så orolig. Och han uppmanar den att i stället för att oroa sig, sätta sitt hopp till Gud.

Kan man verkligen ge uppmaningar till sin egen själ? Ja, jag tror att det är både möjligt och nödvändigt för att bryta negativa tankebanor.

Det är viktigt att flytta fokus från att se på sina egna begränsade möjligheter, till att betrakta Gud och hans möjligheter.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Jag sätter mitt hopp till Gud.