DAGENS ANDAKT, den 24 april

Och han sade till dem: "Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar." (Luk 12:15)

Thomas Merton skriver i en av sina böcker: ”Våra sinnen liknar skatorna. De plockar upp allt som glittrar utan att bry sig om hur okomfortabla våra bon blir med all den där metallen i sig.” Jesus varnade oss för habegäret. Det har en tendens att förblinda oss. Det får oss att ständigt jaga nya saker utan att vi någonsin blir tillfredsställda. Så fort vi äger det vi trånat efter, mister det sin glans och gör ”våra bon” obekväma. I Ordspråksboken ber Salomo ”gör mig varken fattig eller rik. Ge mig bara mitt beskärda bröd” och han fortsätter ”gör mig varken så mätt att jag förnekar dig och säger ’Vem är Herren?’ eller så utblottad att jag stjäl och kränker min Guds namn.

BÖN

Jesus, jag ber att du idag ska hjälpa mig att vara tacksam för det jag har. Hjälp mig att vara nöjd och lita på att du kan tillfredställa all min längtan. Du känner varje behov och vet vad som är bra för  inte bara för mig men också för människor som finns runt omkring mig idag.

 

Psalm 50 och 51

 

Psalm 50 - ATT UTTRYCKA SIN KÄRLEK

Bibelläsning: Psalm 50
Läs bibeltexten här

Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste." (Ps 50:14 FB)

Bibelordet uppmanar oss att göra två saker: Prisa Gud med vår mun och lyda Gud med våra gärningar.

Någon sa: "Det räcker inte med att säga ´jag älskar dig´, man måste också visa det i handling."

Gud vill ha vår lovsång. Men om inte lovsången åtföljs av att vi infriar våra löften till Gud och följer Honom i allt, så klingar lovsången falskt.

Att bli frälst innebär att bekänna Jesus som Herre (Rom 10:9). Om vi inte lever med Jesus som Herre i våra liv, så hjälper inte all världens lovsång.

Jesus definierar vem det är som verkligen älskar Honom: "Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig" (Joh 14:21)

Mannakorn att tugga på under dagen: Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig.

Kommentar:
Psalmen vänder sig mot ytlig tillbedjan som inte gå på djupet.

Vers 1-13
Herren går tillrätta med dem sköter alla sina offer men har hjärtat långt ifrån Gud. Gud säger att han inte behöver matas med slaktoffer, det är ju han själv som äger hela jorden med alla djur som finns där.

Vers 14-15
Gud talar om vad som är viktigare än slaktoffer av djur: att vi offrar lovets offer och uppfyller våra löften.

Vers 16-21
Herren går tillrätta med alla som ständigt hänvisar till Guds stadgar, men som själva lever sitt liv i motsättning till dem.

Vers 22-23
Vad som verkligen ärar Gud är att vi offrar lovets offer och ger akt på Guds väg.

Psalm 51 - SKAPA I MIG ETT RENT HJÄRTA

Bibelläsning: Psalm 51
Läs bibeltexten här

"Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande" (Ps 51:12 FB)

David hade syndat. Hans synd fick oreparerbara konsekvenser, även om han säkert försökte ställa allt till rätta mellan sig och andra människor.

Men synden har inte bara med våra relationer till varandra att göra. Det handlar också om vår relation till Gud.

David hade förlorat sin frimodighet, sin glädje, sin kraft, ja till och med sin relation till Gud. Längtan efter att åter få uppleva välsignelsen av ett rent hjärta var förtärande stark och han ber om förlåtelse och rening: "Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd." (vers 4)

I en annan psalm berättar David om sin väg till förlåtelse:
"Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela. Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN." Då förlät du mig min syndaskuld." (Ps 32:3-5 FB)

Mannakorn att tugga på under dagen: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta.

Kommentar:
David är förtvivlad. Han inser vidden av sina handlingar. Han hade fått lust på Batseba och kallade henne upp till sig. Efter en tid sänder Batseba bud till kung David att hon är havande. Batsebas man låg ute i krig i Davids tjänst. David försöker på olika sätt att dölja sin synd. Han kallar hem Batsebas man för att ge en rapport från kriget. Davids tanke var att om Batsebas man bodde hemma några nätter skulle han kunna tro att det kommande barnet var hans eget. Men Batsebas man ville inte gå hem till sitt hus då hans kamrater kämpade med sina liv som insats. David ordnade då så att Batsebas man blev dödad nästa gång de drabbade samman med fienden (Du kan läsa om detta i 2 Sam 11 och 12).

Då David förstår vidden av sin synd förlorar han all glädje. Han tänker bara på sin synd dag och natt och ropar till Gud om förlåtelse för sina synder. Han ber att Gud ska vända bort sitt ansikte från hans synder (vers 11).

Synd leder ofta till nya synder. Vi kan få fullkomlig förlåtelse för våra synder genom Jesu död på korset. Men även om vår synd kan bli förlåten kan vi aldrig stoppa syndens konsekvenser. Davids synd ledde att människor dog och det gick aldrig att reparera.

Inför söndagen: Tema: PÅSKENS VITTNEN

FRÅN GAMLA TESTAMENTET

Jeremia kapitel 18, vers 1-6

Detta ord kom till Jeremia från Herren:
Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.
Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan.
Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det.
Herrens ord kom till mig:
Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk.

FRÅN BREVEN

Första Johannesbrevet kapitel 5, vers 1-5

Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och den som älskar fadern älskar också hans barn.
Att vi älskar Guds barn ser vi därav att vi älskar Gud och håller hans bud.
Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga,
eftersom alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.
Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?

FRÅN EVANGELIERNA

Johannesevangeliet kapitel 21, vers 15-19

När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.”
Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.”
Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.
Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.”
(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”

FRÅN PSALTAREN

Psaltaren psalm 145, vers 1-7

En lovsång av David. Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung,
nu och för evigt prisar jag ditt namn.
Dag efter dag vill jag prisa dig,
nu och för evigt sjunga ditt lov.

Stor är Herren, högt är han prisad,
ingen kan fatta hans storhet.

Släkte efter släkte skall hylla dina verk
och vittna om dina väldiga gärningar.

De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät,
och de under som du gör vill jag besjunga.

De skall prisa din fruktansvärda makt,
och din storhet vill jag förkunna.

De skall ropa ut din stora godhet
och jubla över din trofasthet. 

(Bibelcitaten är hämtade från Bibel 2000)

DAGENS ANDAKT, den 23 april

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. ”  (Joh 3:16)

Hon satt och tuggade tuggummi medan hon lyssnade till Bibelundervisningen. Fötterna hade hon placerat högt på ryggstödet framför. Ungdomskonferensen hade hållit på några dagar och nu undervisade jag om hur man blir frälst. Jag talade om de två villkor som står i Rom 10:9 för att man ska kunna bli frälst. Man måste tro att Jesus lever och så måste man vara villig att bekänna honom som Herre i sitt liv, det vill säga att låta honom bestämma över mig. Plötsligt höjde hon rösten och sa: ”Jamen så lätt är det ju inte”. Jag kontrade med att. ”Jo så lätt är det”. Hon såg tvivlande på mig och jag avslutade undervisningen. I konferensens avslutningsgudstjänst, någon dag senare, hade vi en ínbjudan för dem som ville komma fram och bli frälsta. Min glädje var stor när jag såg henne bana sig väg fram mellan alla ungdomar för att få uppleva undret i sitt eget liv.  Där och då fick hon uppleva frälsningen.

BÖN

Herre, du vill ha gemenskap med varenda människa. Ingen är oviktig för dig. Du dog för att alla människor ska kunna bli frälsta om de bara vill. Hjälp mig att idag leva så att någon enda människa får lust att lära känna 

Psalm 49 - DU KAN INGENTING TA MED DIG DIT DU GÅR

 

Bibelläsning: Psalm 49
Läs bibeltexten här

"Ty han ser att de visa dör, att dårar och oförnuftiga går under liksom de och måste lämna sina ägodelar åt andra." (Ps 49:11 FB)

Trubaduren sjöng "Du kan ingenting ta med dig dit du går." Det är också temat för denna psalm.

Budskapet upprepas genom psalmen: "Frukta inte när en man blir rik, när hans hus växer till i härlighet. Av allt detta får han ingenting med sig vid sin död, hans härlighet följer honom ej dit ner." (vers 17-18).

Men samtidigt finns evighetshoppet för den som tror på Herren: "Men Gud skall friköpa min själ från dödsrikets våld, han skall ta emot mig." (vers 16)

Det är sant att vi inte kan ta med oss våra ägodelar till himlen. Men, vi kan redan här och nu investera av det vi äger och av det vi är i Guds rike.

Våra gåvor kan vara med att finansiera kristen verksamhet som leder till att fler kommer in i Guds rike.

Vi kan investera vår tid, vårt engagemang och vår förbön för att låta Guds rike tillkomma på jorden så att fler människor kan ta emot evigheten i sina hjärtan.

Mannakorn att tugga på under dagen: Var investerar jag mina resurser?

Kommentar:
Psalmen tar upp frågan om vad som händer efter döden.

Gemensamt för alla människor är att livet på jorden har ett slut. Men det finns två alternativ för livet efter döden: De som litar på sig själva drivs ned i dödsriket och döden blir deras herde (vers 14-15) och de som Gud ska friköpa från dödsrikets våld (vers 16).

Många år senare återkommer Jesus med samma budskap då han förkunnar om de två portarna och de två vägarna. En vid port och en bred väg som leder till fördärvet, samt en trång port och en smal väg som leder till livet (Matt 7:13-14)

Mitt vittnesbörd del 18 - TILLBAKA TILL SVERIGE

 

Vi börjar närma oss slutet av 2012. Vi har bott och arbetat i Lettland under tre och ett halvt år och det börjar bli dags för farvälmötet.

  Söndagen den 16 december fylldes hela lokalen på Riga första kår med frälsningssoldater och vänner som samlats från hela Lettland (Bild 1 och 2). Vi bjöds på ett fantastiskt program och många översvallande tal. Du kan se fler bilder från farvälmötet här som var publicerade på FA:s hemsida i Letland:https://get.google.com/albumarchive/111546776187860504447/album/AF1QipNu2wGoM3lMvTun9miPsyxuM80eZLHCXwhwPTy-?feat=flashslideshow

Jag sa i mitt tal att sådana saker som sagts här under mötet får man normalt inte höra förrän under sin egen begravning, om man nu överhuvud hör något då. Men jag sa: "Kom ihåg, vänner, även om ni tycker att vi ser förskräckligt gamla ut, så är vi inte helt döda ännu. Det är till och med så att vi mår ganska bra ännu så länge. Och vi har lovat att älska och tjäna Herren så länge vi lever"

Om du undrar vad det är för dokument vi håller i handen på bild 2, så är det våra Pensioneringscertifikat, det måste väl betyda att vi blev certifierade pensionärer.

Vi hade visserligen fått frågan om vi var villiga att fortsätta arbeta för Frälsningsarmén i Sverige efter pensioneringen, men vi hade tackat nej. Vi hade ju sagt upp oss och försökt att gå i pension fyra år tidigare och det hade inte blivit så mycket med den pensioneringen. Men nu räknade vi med att få tid att göra det som inte blev av sist vi försökte gå i pension.

Årsskiftet 2012-13 flyttade vi hem till Sverige. Vi fick hyra ett hus på Sundsgården på Ekerö utanför Stockholm. Vi hämtade alla vår ägodelar från förrådet på Shurgård där de varit magasinerade i tre och ett halvt år. Vi fyllde huset och ett garage som vi också hyrde på Sundsgården.

Vi tänkte nog att nu skulle vi få tid att skriva de böcker som ännu var oskrivna. Vi hade en del inbjudningar att tala på bibelhelger och mötesserier. Jag hade sedan 2009 skrivit bibelkommentarer till varje kapitel i Bibeln. Jag hade flera hundra "prenumeranter" som fick mina kommentarer på e-post varje morgon. Så vi tänkte nog att vi hade många meningsfulla uppgifter framför oss, även om vi var "pensionärer".

Vi började bli färdiga med uppackningen av allt som varit magasinerat i tre och ett halvt år och såg fram till vårt nya liv. Men så ringde telefonen...

/PB

DAGENS ANDAKT, den 22 april

”På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig och du kom dem till hjälp. De ropade till dig och blev räddade. De litade på dig och du svek dem aldrig”…”
(Ps 22:5)

Vilken uppmuntran det är att höra talas om vad Gud har gjort för andra. När jag var barn lyssnade jag gärna till berättelserna om hur Gud hade gripit in i människors liv. Vi mår bra av att bli påminda om vad Gud har gjort förr. Det hjälper oss att lita mer på honom i nuet. Men Gud handlar inte alltid på det sätt som vi tror att han ska handla.

Jag skulle besöka en gudfruktig men cancersjuk vän, som betytt mycket för mig i min kristna utveckling. Jag ville så gärna förmedla tröst och uppmuntran till henne. Jag läste Bibeln och bar och försäkrade henne om att Gud älskade henne, men jag kände att jag inte riktigt nådde fram. När jag skulle lämna henne vände jag mig om i dörren för att säga ett sista farväl. Då sprack hennes ansikte upp i ett stort leende och så utbrister hon: ”Rut, nu när du log mot mig, då var det från Herren!”

 

BÖN

Tack Gud för att du aldrig sviker dem som litar på dig. Tack att du vill använda oss som dina budbärare, inte alltid på det sättet som vi tror eller skulle önska, men så att det blir till nytta och glädje för våra medmänniskor. 

VETEKORNETS LAG – Johannes 12

Bibelläsning: Johannesevangeliet 12
Läs bibeltexten här

"Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt." (Joh 12:24 FB)

Jesus är vetekornet som faller i jorden för att dö. Poängen med att så vetekorn är att det ska komma upp många nya vetekorn av det ena vetekornet.

I dag uppstår Jesu liv i varje människa som tar emot Jesus i sitt liv. I dag finns det hundratals miljoner människor som bär på det liv som Jesus gav då han lät sig falla i jorden för att dö för oss.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Tack att jag får vara bärare av gudomligt liv genom Jesu död på

Översikt – Kommentar – Till eftertanke

Jesus blir smord i Betania - vers 1-11

Jesus rider in i Jerusalem - vers 12-19

Vetekornet - vers 20-36

Ärad av människor eller Gud? - vers 37-40

Det börjar med det yttersta tecknet på vördnad och tillbedjan, där Maria offrar något av det dyrbaraste hon har i tillbedjan för Jesus (vers 3). Översteprästerna hade stora problem med Jesus eftersom uppväckandet av Lasarus gjorde att många människor lämnade översteprästerna och trodde på Jesus (vers 11). Konsekvensen av det blev att översteprästerna beslöt att döda både Jesus och Lasarus.

Därefter rider Jesus in i Jerusalem och möts av jubelrop från folket "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn" (vers 13). Fariseerna upplever uppgivenhet över att de inte kan göra något åt Jesus "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom" (vers 19).

Då människor kommer och vill se Jesus, svarar Jesus med att tala om ett ensamt vetekorn som ska dö och uppstå i många (vers 24).

Efterhand börjar till och med medlemmar av Stora Rådet att tro på Jesus, men det ville de inte bekänna av fruktan för fariseerna (vers 42). "De ville hellre bli ärade av människor än av Gud" (vers 43).

Till eftertanke:
Kan du sätta dig in i fariséernas och de skriftlärdas fruktan för Jesus och förklara varför de ville döda Jesus?

Kan du sätta dig in i rådsherrarna fruktan att öppet bekänna sig till Jesus? Hur är det med oss och vår bekännelse idag? Finns det sammanhang där vi önskar att ingen ska veta att vi tror på Bibeln? I så fall vilka?

Att vara kristen utan församlingsgemenskap är obibliskt och riskfyllt

 - Anethe Carlson i Dagen -

Alla kristna tillhör den världsvida kyrkan, den vi ibland kallar för den universella kyrkan. Den består av olika traditioner som ortodox, katolsk och luthersk, och där finns de olika frikyrkorna med sina olika profiler. Frikyrkor är egentligen väckelserörelser som alla har sin rot i de historiska kyrkorna på olika sätt.
Men behöver man en lokal kyrka att gå till? Vad ska det vara bra för? Går det lika bra att vara kristen, det vill säga följa Jesus, utan en lokal församlingsgemenskap? Frågan aktualiserades genom Dagens dokument 1/4 där ett troende par berättade att de tar sin kristna tro på stort allvar, men sällan brukar gå till kyrkan.
Jag skulle säga att ja, det går utmärkt att vara kristen utan att man har en byggnad att gå till. Byggnaden är bara ett verktyg eller redskap. Det vill säga något praktiskt – särskilt i Norden när det regnar, snöar och är kallt. Men att vara kristen utan en församlingsgemenskap är däremot obibliskt och riskfyllt. Risken man tar är att tron får lida en utdragen svältdöd.
Läs mer här: https://www.dagen.se/debatt/2022/04/17/att-vara-kristen-utan-forsamlingsgemenskap-ar-obibliskt-och-riskfyllt/?R=cjWQlTQADY&subscriberState=valid&action=loggedin

DAGENS ANDAKT, den 21 april

”Du skall inte mer kallas ”den övergivna”…” (Jes 62:4)

Gud lovar att den som vänder om till honom ska få upprättelse. Han eller hon ska få ett nytt namn. Namnet representerar vår identitet. När vi lägger vårt liv i Guds hand gör han något fullständigt nytt i våra liv. Han ger oss en ny identitet. Han förvandlar sorgen till glädje och mörker till ljus. Den som förut kallades den förskjutna och den övergivna får ett nytt namn ”hon som jag har kär” säger bibelordet.

BÖN

Tack Herre för att du som äger all makt i himmelen och på jorden, bryr dig om varje liten människa. Tack att du idag vill låta mig byta ut det namn som andra människor gett mig, eller som jag gett mig själv, mot det underbara namn som du vill ge mig. Tack att det namnet är ett uttryck för din kärlek till mig.

 

GUDS HÄRLIGHET – Johannes 11

Bibelläsning: Johannesevangeliet 11
Läs bibeltexten här

"Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" (Joh 11:40 FB)

Vi behöver få uppleva mer av Guds härlighet. Ibland kan vi uppleva att våra samlingar och gudstjänster bara blir ord och sånger om Gud. Men jag tror att många idag har en längtan att få uppleva Guds härlighet på ett påtagligt sätt.

Jesus säger att det är vår tro på honom och hans möjligheter som öppnar för att hans härlighet ska bli synlig.

==>  Mannakorn att tugga på under dagen: Låt mig se din härlighet!

 

Översikt – Kommentar – Till eftertanke

 

Lasarus uppstår från de döda
Jesus kommer försent. Det var det alla trodde. Till och med systrarna Marta och Maria, som verkligen trodde på Jesus, trodde att allt hopp var ute för att Jesus kom för sent. De säger båda två vid olika tillfällen "Om du hade varit här skulle min bror inte ha dött" (vers 21+32).

Jesus var inte oberörd av situationen och då han såg den stora sorgen finner vi den kanske kortaste versen i Nya Testamentet "Och Jesus grät" (vers 35).

   Men Jesus visste så mycket mer än de andra. Jesus visste att detta skulle bli en demonstration om hur livet övervinner döden. Jesus säger "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör" (vers 25).

Herrens härlighet
Då människorna tvekade att ta bort stenen framför graven säger Jesus: "Har jag inte sagt dig att om du tror skall du få se Guds härlighet" (vers 40)
Till eftertanke:
Det ser ut som om vår tro är det som gör att vi kan se Guds härlighet.

Befria de bundna resurserna
Och då Lasarus till slut kommer ut av graven med fötter och händer inlindade i i bindlar säger Jesus "Befria honom och låt honom gå" (vers 44)
Till eftertanke:
Kan det vara på samma sätt i dag. Att församlingen och de kristna har fallit tillbaka till passivitet och de resurser som finns är bundna? Skulle du behöva höra Jesus säga till dig "Skaka av dig bindlarna som håller dig tillbaka och kom ut i Herrens frihet och lev ut det nya livet"?

Mitt vittnesbörd den 17: DRÖMMAR BLIR VERKLIGHET

FRÅN TIDEN I LETTLAND
Då vi möts av de enorma behoven och våra egna resurser är nästan obefintliga kan det kännas övermäktigt. Vi står där med två fiskar och fem bröd och femtontusen människor förväntar sig att vi ska föda dem. Det var ungefär så vi kände inför mötet med Sarkani. Här kommer en berättelse om vad Gud kan göra då våra resurser var uttömda.

Byn Sarkani var byggt som bostäder till den sovjetiska militären som hade ockuperat Lettland i femtio år. Nu var husen helt förfallna. Det var där de sociala myndigheterna placerade dem som hade straffat sig ut ur alla sociala nätverk. Det var hopplöshetens by. Ca sjuttio personer bor i byn, arton av dem var barn. De flesta vuxna var alkoholister och kriminella. Men det fanns barn i Sarkani och tio av dem hade blivit frälsningssoldater i Frälsningsarmén (Bild 1: Sju av dem blir invigda till juniorsoldater på Skangal som ligger några kilometer från Sarkani).

De åtta gråa betonghusen var utan värme, vatten, avlopp eller toaletter. Det enda vatten som finns i lägenheterna är det som läcker in genom de trasiga taken. En eftermiddag då vi hade besökt Sarkani och var på väg ut av byn och såg all hopplösheten fick Rut en syn. Det var som på en film som börjar i svartvit och som sedan går över i färg. Husen var inte längre grå och hopplösa, plötsligt var det fullt av glada färger. Det fanns blomsterrabatter och glada barn som lekte och skrattade. Rut såg vad det skulle kunna bli i Sarkani.

Vi tog kontakt kommunens borgmästare som vi hade mött några gånger tidigare. En mycket bestämd kvinna. Vi berättade om vår vision att göra något för i Sarkani och frågade om kommunen var villig att bidra med pengar. Hon hävdade bestämt att det vara meningslöst att försöka hjälpa folket i Sarkani. Hon sa att människorna i Sarkani är så lata att då de går ut för att stjäla ved, kapar de träden i midjehöjd för att slippa böja sig.

Efter några dagar kom det ändå ett erbjudande från borgmästaren. Vi skulle få hyra ett av bostadshusen i trettio år utan att betala hyra om vi renoverade det. En vision av Barnens hus i Sarkani började ta form. (Bild 2. Det huset vi fick erbjudande om i Sarkani. I taket finns stora hål och en del fönster hade ersatts med plastdukar. Det fanns toaletter i huset, men avloppen hade frusit sönder många år tidigare).

Veckan efter hade vi ett samtal med ett soldatpar. Hon var regional ungdomsledare, en oerhörd kapacitet. Han var byggare med egen byggfirma. På grund av att det inte fanns några byggjobb i Lettland levde han huvudsakligen i Norge och jobbade på byggen och kom hem då och då för att träffa familjen. Äldsta dottern skulle börja skolan till hösten och nu hade de tagit det smärtsamma beslutet att de måste överge Lettland och flytta till Norge. Vi bad tillsammans och då de skulle gå frågade Rut vår ungdomsledare om hennes drömmar, vad hon helst skulle vilja jobba med. Hennes svar var: "Jag drömmer om ett barnens hus i Lettland".

Några dagar senare var Rut och jag i Stockholm för ett sammanträde på HK. Dagen efter skulle vi träffa styrelsen för en fond som under flera år samarbetat med Frälsningsarmén för att stötta handikappade barn i Lettland. Samarbetet hade inte fungerat så bra de senaste åren. Det verkade som om Barnfonden mest utnyttjade Frälsningsarméns namn och lät Frälsningsarmén administrera deras hjälpverksamhet. Vi hade fått i uppdrag att avsluta samarbetet med fonden. På kvällen på hotellrummet fick vi en idé (säkerligen från Gud). Barnfonden arbetade bara med handikappade barn och vi kunde inte få några pengar till våra sociala barnverksamheter. Men om vi kunde övertyga styrelsen att även satsa på socialt handikappade ville vi gärna fortsätta samarbetet. Rut skrev projektbeskrivningen under natten och dagen efter presenterade vi våra drömmar om ett Barnens hus i Sarkani, där barnen kunde få läxhjälp, duscha, leka och vara som vanliga barn. Jag tror till och med vi såg en tår i några ögon då vi berättade om barnens liv i Sarkani. Till vår förvåning fick vi direkt 100.000:- att starta projektet med.

Vi åkte tillbaka till Riga och anställde byggaren på ett år (det var ungefär så långt pengarna räckte). Vi skrev kontrakt med honom och bad honom åka upp till Sarkani för att se var vi skulle börja. Vi kanske kunde renovera en av lägenheterna och börja där. Vi bestämde träff med byggaren nästa fredag.
Vi hade en dröm, ett hus i dåligt skick och en byggare anställd på ett år. Dessutom kunde byggarens familj bo kvar i Lettland och vi kunde behålla vår barnarbetare.

På fredag träffade vi byggaren. Han sa att om vi sa att han skulle renovera huset, så skulle han göra det, men han avrådde oss att investera i huset. Grunden var skev och huset var fullt av mögel och vi skulle aldrig få tillstånd att bedriva barnverksamhet i det huset. 
Vi hade en dröm, inget hus, en byggare anställd under ett år som inte hade något att göra. Vi bad tillsammans med byggaren och lovade återkomma.

Nästa dag meddelade vi borgmästaren att vi måste tacka nej till erbjudandet om huset. Hon blev inte glad.

Några dagar senare fick vi ett mail från finanssekreteraren på Frälsningsarmén i Stockholm. Hon hade blivit kontaktad av en fond som hade "glömt" att ge ut fondens avkastning på flera år och nu sökte de efter ett projekt som de kunde ge pengarna till för att inte pengarna skulle gå förlorade. Finanssekreteraren tillade att det handlar om mycket pengar. Rut skrev projektbeskrivningar igen. Vi sökte även pengar för ett nytt socialt center i Riga. Vi hade rätt person som skulle driva det och hon hade en vision för sociala centret. Det var bara pengarna som fattades.

Vi väntade spänt på svaret på vår ansökan. Vi hörde att det var många som hade sökt och fått nej. Sedan fick vi svaret. Vi hade fått beviljat varje krona vi hade bett om!

Officerarna i Sarkani hade samtidigt fått reda på att ett något mindre hus var till salu i Sarkani. Vi skickade upp byggaren för att se på huset. Taket var ruttet, golvet var inte ruttet för det fanns bara jordgolv, men väggarna var intakta och möjliga att bygga vidare på. Vi köpte huset billigt (Bild 3. Huset vi köpte).

Byggaren satte igång och efter elva månaders byggande och ett 115 meter djupt borrhål för att få upp friskt vatten var huset färdigt och det var dags för invigning av Barnens hus i Sarkani. (Bild 4-6)

Vid invigningen var det fullt i samlingssalen. Till och med borgmästaren kom. Hon berättade att hon varit tvungen att lämna ett sammanträde i kommunalhuset någon mil från Sarkani för att hinna fram i tid. De andra frågade vart hon skulle åka. "Till Frälsningsarmén", svarade borgmästaren. Då hon lämnade lokalen var det med deras fråga ringande i öronen "Har du gått med i Frälsningsarmén...?"

Under högtidsstunden sjöng juniorsoldaterna "Bygg inte hus på en sandig strand" och efter det hade borgmästaren bett att få säga några ord. Hon grät då hon talade. Det gör normalt inte borgmästare i Lettland.

Något år senare invigde kårledarna de första vuxna soldaterna någonsin i Sarkani. (Bild 7)

/PB  

DAGENS ANDAKT, den 20 april

 

 

”…han är den levande Guden… som evigt förblir…han räddar och befriar, han gör tecken och under” (Dan.  6:26)

I gårdagens andakt berättade jag om Eva som blev frälst en bönekväll på ett ungdomsläger.  Kvällen efter hade vi en ny bönekväll och alla var församlade. Jag satt och bad för Eva att Gud skulle bekräfta sin kärlek till henne på ett annat sätt än bara genom mig och mina ord. När jag satt och bad kom en av de äldre ungdomsledarna som varit kristen under lång tid fram till mig. Gråtande berättade hon att Eva hade kommit fram till henne och önskat att de skulle be tillsammans. Ungdomsledaren trodde att Eva ville ha förbön, men plötsligt började Eva be rakt in i ungdomsledarens egen situation. Eva som absolut inte kunde veta något om hur den här ungdomsledaren hade det, fick tala läkande ord som träffade i hennes hjärta.

Det spelar ingen roll om vi varit kristna länge eller bara en kort tid. Om vi följer den helige Andes maning kan vi få vara redskap för Gud själv och vara hans budbärare till andra människor.

BÖN

Herre, du gör så många under ibland oss, men ibland känner vi inte igen dig i det som sker. Ibland tror vi att det bara är en mänsklig impuls som får oss att göra vissa saker. Men du har lovat att om vi ”frambär ädel metall utan slagg” (Jer. 15:19, 1917) ska vi få tjäna dig såsom mun. Hjälp oss att känna igen din helige Andes maning idag. 

LIV I ÖVERFLÖD – Johannes 10

Bibelläsning: Johannesevangeliet 10
Läs bibeltexten här

"Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. " (Joh 10:10 FB)

Jesus kom för att ge oss liv, ja, liv i överflöd. Men hela tiden utsätts vi för tjuvens, djävulens, försök att stjäla och förgöra det goda som Gud ständigt vill att jag ska leva i. Några dagar kanske lyckas tjuven  bättre än andra...

-Hjälp mig att avslöja tjuvens gärningar i mitt liv och att i stället leva i det liv Jesus ger till mig.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Liv i överflöd.

 

Översikt – Kommentar – Till eftertanke

Fåren känner igen hans röst - Vers 4
Här talar Jesus om sig själv som herden och om oss som följer honom som får. Det finns ting som kännetecknar Jesu efterföljare. De känner igen hans röst (vers 4).
Mediaforskare säger att vi idag tar emot mellan 3.000 och 10.000 budskap per dag i form av vägskyltar, reklampelare, ljud och ljus och allt möjligt annat. För några generationer tillbaka var det så många intryck man tog emot under ett helt liv. Idag tar vi emot så många budskap varje dag. Men ändå säger Jesus att vi ska kunna känna igen hans röst bland alla andra.
Till eftertanke:
På vilket sätt brukar du höra Herrens röst i vardagen? Har du några exempel?

Liv i överflöd - Vers 10
En kamp pågår i ditt liv varje dag. Satan gör sitt jobb, som är att stjäla slakta och döda. Han vill stjäla den frid, glädje och kraft som vi har i Kristus. Jesus å andra sidan har kommit för att ge oss liv. Inte bara liv så vi kan överleva, utan liv i överflöd.
Till eftertanke:
På vilka områden kan jag få uppleva Jesus överflödande liv?

Jesu får lyssnar till hans röst - Vers 27
Lyssna är lite mer än att bara höra. Man kan höra mycket omkring sig utan att lyssna. Lyssna är mer aktivt. Vi ställer in oss för att kunna höra. I lyssnandet är vi ivriga att få höra för att vi ska kunna följa det vi hör.
Till eftertanke:
Det är inte nog att bara höra. Vi måste lyssna och ta konsekvenserna av det vi hör.

Påskdramat i Jerusalem ger hopp till en värld i krig

- Per Ewert i Världen idag -

Påsken är världshistoriens största drama. Om Jesus aldrig hade dött på korset hade Guds sons ankomst till jorden säkert varit storslagen, men inte inneburit försoning mellan Gud och människa. Om Jesus å andra sidan aldrig uppstått hade hans död förblivit en obegriplig tragedi. Men genom händelserna i Jerusalem för 2000 år sedan finns en centrumpunkt som ger perspektiv åt hela den övriga mänskliga historien. 

Läs mer här: https://www.varldenidag.se/ledare/paskdramat-i-jerusalem-ger-hopp-till-en-varld-i-krig/repvdl!lzLtDAi1zrzvQS9PqIGmcw/

DAGENS ANDAKT, den 19 april

”Jesus stannade och kallade till sig dem och frågade: ”Vad vill ni att jag skall göra för er?” (Matt 20:32)

Många ungdomar hade varit samlade till bibelläger. Eva var inte frälst när hon kom. Hon hade varit klasskamrat med en av de andra lägerdeltagarna. De första dagarna ställde hon många frågor omkring vår bibelundervisning. En kväll skulle vi ha förbön. Ungdomarna hade fått i uppdrag tidigare på dagen att tänka igenom vad de skulle svara, om de fick frågan ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”, den fråga som Jesus brukade ställa till människorna innan han botade dem.  Nu kom de till böneplatsen för förbön i ett särskilt rum. Eva kom och grät när jag satte mig bredvid henne för att be för henne. Jag frågade vad hon ville att Jesus skulle göra för henne. Då svor Eva. Hon sa att hon var så arg på Gud för att han inte visade sig för henne. ”Jag vill att han konfronterar mig. Jag vill inte ge mitt liv till en illusion” skrek hon. Okej sa jag, då konfronterar Gud dig nu och han frågar dig: Är du frälst? – Nej. Vill du bli frälst. -  Ja. Och så fick jag leda Eva steg för steg genom Romarbrevet 10:9 och hon blev frälst. Nästa dag berättade hon om hur hon blivit frälst för alla andra lägerdeltagarna.

BÖN

Jesus, tack för att du tål att bli konfronterad. Du som känner oss precis sådana som vi är längtar efter vår uppriktighet och du möter oss först när vi vågar vara ärliga och sanna; när vi säger det om oss själva som du redan vet.

ETT VET JAG, ATT JAG SOM VAR BLIND NU SER – Johannes 9

Bibelläsning: Johannesevangeliet 9
Läs bibeltexten här

"Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser." (Joh 9:2)

Jesus hade botat en blindfödd man. Fariseerna försökte få fast Jesus genom att ställa många svåra frågor till den unge mannen som just fått sin syn tillbaka. Den unge mannen kunde inte svara på alla frågor han fick. Men en sak visste han helt säkert: För en liten stund sedan hade han varit blind - men nu kunde han se!

Det starkaste vittnesbördet är kanske inte att kunna svara på alla frågor jag får om Jesus. Det starkaste vittnesbördet kan vara att ärligt berätta vad Jesus har gjort i mitt liv.
Från mörker - till ljus
Från död - till liv
Från hopplöshet - till hopp
Från meningslöshet - till mål och mening
Från att vara blind - till att kunna se

==>  Mannakorn att tugga på under dagen: Ge mig öppnade ögon, så att jag kan se din härlighet idag.

Översikt – Kommentar – Till eftertanke

Öppnade ögon
Kapitlet handlar om en enda händelse. Jesus botar en blindfödd man.
Men det som var ett alldeles fantastiskt under skapade inte bara glädje. Jesus hade botat mannen på sabbaten, och det skulle man ju inte göra, enligt fariséernas sätt att se.
Till eftertanke:
Det är väldigt lätt att se hur negativt fariséerna ser på Jesu under. Men hur är det med oss? Kan vi glädja oss utan förbehåll då vi ser Gud verka i andra sammanhang än vårt eget, och på andra sätt än vi förväntar att Jesus ska agera på?

Vi ser också att det börjar uppstå en viss oenighet bland fariséerna. "Några fariséer sade: ´Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten´, andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?´. De var alltså oeniga?" (vers 16).

Mannens vittnesbörd är fantastiskt enkelt. Det enda han visste var att hade varit blind och att han nu kunde se. Man kan ha motargument på vår teologi och vårt sätt att tro på Gud, men ett sådant vittnesbörd är det väldigt svårt att säga emot. Inte ens fariséerna kunde hävda att mannen inte hade varit blind, eller att mannen nu kunde se.
Till eftertanke:
Hur lyder ditt vittnesbörd? Vad är det du berättar om vad Jesus har gjort i ditt liv?

Vi behöver alla be om öppnade ögon för att kunna se Gud och Guds möjligheter i våra liv.
Till eftertanke:
Tänk igenom dessa bibelord om öppnade ögon och vad de kan betyda för oss:
- "Den som inte blir född på nytt, kan inte se Guds rike" (Joh 3:3)
- "Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår, vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är." (Ef 1:18). Jesus ber för de kristna i Efesos.
- "Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom" (Luk 23:31) På Emmausvägen.
- "Och Elisa bad: ´Herre, öppna hans ögon, så att han ser´". (2 Krön 6:17). Bön för Elisas tjänare som såg alla fiender, men som inte kunde se Guds enorma resurser.

Jesus säger i slutet av kapitlet: "de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda" (vers 39)
Till eftertanke:
Vad menar Jesu med de orden?

Vi får sjunga tillsammans med Pelle Karlsson:
"Giv oss o Herre öppnade ögon, vi vill se Jesus, vidröra honom...."

Mitt vittnesbörd del 16 - LETTLAND

 

Mitt vittnesbörd del 16 - LETTLAND

Så kom vi till Lettland. Vi flyttade in på tredje våningen i Frälsningsarméns hus på Bruninieku iela 10A. Vår lägenhet var i de två upplysta fönstren ovanför fanan. På den stora fanan stod det "Lettland för Kristus". Det var det första vi såg då vi tittade ut genom fönstren på morgonen, och de orden hjälpte oss att inte glömma bort varför vi bodde just här. Planen var att vi skulle bo där i tre år, men det blev ett halvt år längre än planerat eftersom vår efterträdare inte kunde komma tidigare.

Alla negativa tankar vi tidigare haft angående Lettland var borta och vi var här till 100 procent. 

Det här avsnittet är svårt för mig att skriva. Det är så många minnen som tränger sig på då jag tänker tillbaka på de åren. Vad ska jag ta med och vad får inte plats? Vi kom till Lettland i början av en skördetid då det som planterats och vårdats av många före oss nu var moget för att bärga in.

Då jag såg mig tillbaka hittade jag detta inlägg som jag skrev på bloggen då vi hade bott i Lettland i två år, 2011:

"Så flyttade vi till Lettland sommaren 2009. Det var en stor omställning. Men vi var beredda på det. Vi visste att detta var rätt väg för oss just då.

Vi har fantastiska medarbetare i Lettland. Det är fantastiskt att vara en del av en växande armé. Vi har nu varit i Lettland i två år och på våra sju kårer och fyra utposter har man under de två åren invigt mer än fyrtio soldater och mer än tjugo juniorsoldater. Vi har just nu åtta kadetter på officersskolan och om alla klarar sig fram till ordinationen sommaren 2012 ökas antalet lettiska officerare med 72 procent!!

I en liten by med miserabla förhållanden bor det sjuttio människor. De flesta vuxna är kriminella och alkoholister. I byn finns det arton barn. Tio barn är juniorsoldater i Frälsningsarmén och flera är på gång. Det betyder att just nu är fjorton procent av byns befolkning juniorsoldater i Frälsningsarmén. Finns det någon annan plats på jorden som slår det??

Det är fantastiskt att få vara en del av en växande armé. Gud gör fantastiska saker som ingen människa skulle kunna åstadkomma.

På Riga första kår möter man en ungdomlig församling. Cirka 60 procent av mötesbesökarna en vanlig söndag är ungdomar under trettio år. Fyra av de nuvarande kadetterna och en av kandidaterna till nästa år kommer från den kåren.

På Riga andra kår kommer runt hundra personer till gudstjänst två gånger i veckan. Många av mötesbesökarna är hemlösa. Av de cirka tjugo soldaterna har många en bakgrund med hemlöshet, kriminalitet och missbruk. Att se dessa frälsta och upprättade soldater i sina prydliga uniformer är stort. Flera av våra officerare och kadetter kommer själva från ett liv i missbruk och kriminalitet.

  På Riga andra kår har man varje vecka soldat- och rekrytmöte. Varje vecka har man en samling med högläsning ur Bibeln. Den brukar samla runt fyrtio personer (Det är ont om Biblar att läsa ute på parkbänkarna).

Den gångna veckan hade vi utvecklingssamtal med kårledaren i Drusti. Om man svänger av huvudvägen mot Ryssland och åker 16 km på en knappt farbar grusväg, kommer man till Drusti. En liten landsortsby med en befolkning på några hundra människor. Där finns en ensam frälsningsofficer som driver utposten i Drusti. För ett år sedan invigde hon de två första frälsningssoldaterna i byn och vid vårt besök berättade kårledaren att hon just avslutat en ny soldatförberedelseklass och att fyra nya soldater ska invigas nästa månad.

I en annan utpost, Seda, nära den Estniska gränsen har vi en annan nystartad utpost som har haft två soldatinvigningar och en juniorsoldatinvigning.

I Liepaja på västkusten invigde vi fem soldater och sju civilmedlemmar förra sommaren.

Bauska började året med att inviga tre soldater och nio civilmedlemmar.

De allra flesta kårerna växer. Inte explosionsartat men långsamt och stadigt.

Även om kårerna växer så är nöden fortfarande stor. Förra året serverade vi 74.000 portioner mat. De flesta kårer har soppkök, matutdelning, klädutdelning, duschar och tvättmaskiner, samtidigt som de har ett vanligt svenskt kårprogram med gudstjänster, hemförbund, bönemöten, bibelstudier och soldatmöten.

I december förra året öppnade vi vårt nya sociala center i Riga som betjänar Rigas fattigaste invånare.

Det är stort att få vara med i en växande armé. Vi har verkligen mycket att tacka Gud för.

Det var så det började, och sedan bara fortsatte det.

/PB