Bibelläsning: Johannesevangeliet 12
Läs bibeltexten här
"Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt
korn, men om det dör, bär det rik frukt." (Joh 12:24 FB)
Jesus är vetekornet som faller i jorden för att dö. Poängen med att så vetekorn
är att det ska komma upp många nya vetekorn av det ena vetekornet.
I dag uppstår Jesu liv i varje människa som tar emot Jesus i sitt liv. I dag
finns det hundratals miljoner människor som bär på det liv som Jesus gav då han
lät sig falla i jorden för att dö för oss.
==> Mannakorn att tugga på under dagen: Tack att jag får vara bärare
av gudomligt liv genom Jesu död på
Översikt – Kommentar – Till eftertanke
Jesus blir smord i Betania - vers 1-11
Jesus rider in i Jerusalem - vers 12-19
Vetekornet - vers 20-36
Ärad av människor eller Gud? - vers 37-40
Det börjar med det yttersta tecknet på vördnad och tillbedjan, där Maria offrar något av det dyrbaraste hon har i tillbedjan för Jesus (vers 3). Översteprästerna hade stora problem med Jesus eftersom uppväckandet av Lasarus gjorde att många människor lämnade översteprästerna och trodde på Jesus (vers 11). Konsekvensen av det blev att översteprästerna beslöt att döda både Jesus och Lasarus.
Därefter rider Jesus in i Jerusalem och möts av jubelrop från folket "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn" (vers 13). Fariseerna upplever uppgivenhet över att de inte kan göra något åt Jesus "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom" (vers 19).
Då människor kommer och vill se Jesus, svarar Jesus med att tala om ett ensamt vetekorn som ska dö och uppstå i många (vers 24).
Efterhand börjar till och med medlemmar av Stora Rådet att tro på Jesus, men det ville de inte bekänna av fruktan för fariseerna (vers 42). "De ville hellre bli ärade av människor än av Gud" (vers 43).
Till eftertanke:
Kan du sätta dig in i fariséernas och de skriftlärdas fruktan för Jesus och
förklara varför de ville döda Jesus?
Kan du sätta dig in i rådsherrarna fruktan att öppet bekänna sig till
Jesus? Hur är det med oss och vår bekännelse idag? Finns det sammanhang där vi
önskar att ingen ska veta att vi tror på Bibeln? I så fall vilka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar