Bibelläsning: Psalm 41
"Salig är den som tar sig an den fattige, HERREN skall befria honom på
olyckans dag. HERREN skall bevara honom och hålla honom vid liv. Han skall
prisas lycklig i landet" (Ps 41:2-3)
Det innebär alltid välsignelse att göra Guds vilja. Här talas det om att visa Herrens
omsorg om den som är fattig. De som lider finns ständigt i Guds tankar och han
vill sträcka sig ut till dem genom de människor som lyssnar på honom, genom dig
och mig.
Men även om det innebär välsignelser att göra Herrens vilja, blir vi inte
besparade från prövningar i livet. Vi lever i världen och drabbas också vi av
det som händer runt oss. Men till den som visar Guds omsorg till andra ger Gud
ett löfte: Han ska vara med dig och bevara dig även på olyckans dag (vers 2).
Mannakorn att tugga på under dagen: Herre hjälp mig att idag ta mig
an den som lider på det sätt du leder mig.
Kommentar:
Vers 1-4
Välsignelser över den som tar sig an den fattige.
Vers 5-14
David ropar till Gud om hjälp under tider av nöd och förföljelse.
Vers 10 citeras av Jesus i Joh 13:18 och av Petrus i Apg 1:16-17.
Bibelläsning:
Psalm 42
"Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o
Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden." (Ps 42:2-3)
Längtan efter att uppleva Guds närvaro liknas ofta vid törst. Det är törsten
som driver hjorten till det friska vattnet. Det är vår längtan efter Gud som
driver oss in i hans närhet.
Men vi kan inte producera denna längtan själva. Vi måste be Gud om att tända
vår längtan efter djupare gudsgemenskap.
Vår längtan är förutsättningen för Guds verk i våra liv. Gud tvingar sig aldrig
på oss. Men han säger: "Är någon törstig, så kom till mig och
drick" (Joh 7:37) "Och den som törstar skall komma…"
(Upp 22:17)
Mannakorn att tugga på under dagen: Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
Kommentar:
Henry Mathew beskriver i sin kommentar Psalm 42 som en kamp mellan tron och förnuftet.
Tron ifrågasätts av förnuftet och tron svarar.
Vers 2-3
Tron börjar med en helig längtan och törst efter gemenskap med Gud.
Vers 4
Förnuftet svarar och pekar på mörkret och frågar varför Gud gömmer sig.
Vers 5
Tron svarar med att han vill fästa sina tankar på Gud och vara med i den
lovsjungande församlingen.
Vers 6-7
Förnuftet återkommer till mörkret och oron som omger tron.
Vers 8-9
Tron ropar till Gud, Gud sänder sin nåd och lovsången kan komma tillbaka.
Vers 10-11
Förnuftet talar igen om en Gud som har glömt psalmisten. Förnuftet får hjälp av
många röster som frågar ”Var är nu din Gud?”
Vers 12
Tron tar tillbaka kommandet över själen och psalmistens negativa tankar och
slutar med lovprisning till Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar