Året var 2008. Rut och jag hade varit ansvariga för FASI, Frälsningsarméns Sociala Institut, i 20 år. Det var som om jag hörde Herren säga ungefär så här: ”Det är inget större fel med det ni håller med på nu, men det kanske räcker nu”. Och det var väl ungefär så vi upplevde situationen. Vi kände att vi hade gjort vad vi skulle i det jobbet och ville lägga vår energi på något annat.
Vi såg hur negativa värderingar och förhållningssätt formades på nätet. Till och med sajter som kallade sig kristna innehöll ofta en undervisning som låg långt ifrån det man kunde läsa i Guds Ord. Vi ville vara en motvikt. Vi ville vara en tydlig röst för klassisk kristendom på nätet. Den 1 april 2008 startade vi hemsidan rupeba. Den har sedan dess uppdaterats med nya inlägg varje dag.
Vi funderade också på att gå i tidig pension och börja skriva böcker. Vi hade undervisat i många år och hade mycket vi ville skriva om. Rut började skriva andaktsboken Dagboken och vi publicerade en ny andakt varje dag på vår hemsida. Dagboken blev färdig till julen 2008 och har sedan dess blivit översatt till engelska och norska.
Samtidigt genomgick Frälsningsarmén i Sverige en stor omorganisation med personalnedskärningar. Även om vi inte drabbades personligen av nedskärningen, kände vi oss inte riktigt hemma i den nya organisationen. Vi hade gjort vad vi skulle i det jobbet och det var dags för förändring.
Vi var inte frälsningsofficerare på den tiden, utan civilt anställda. Vi bokade ett sammanträde med Frälsningsarméns Chefsekreterare, som var vår närmaste chef. I det sammanträdet talade vi om våra planer på att avsluta vår anställning i Frälsningsarmén.
Efter sammanträdet åkte vi hem och vi visste inte vad som skulle hända härnäst. Men det kändes rätt. Vi hade gjort vad vi skulle i FASI och vi kände Herrens sanktion till det steg vi tagit.
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar