Inför söndagen. Tema: FÖRSONAREN

 

FRÅN GAMLA TESTAMENTET

Första Moseboken kapitel 22, vers 1-14

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: ”Abraham!” — ”Här är jag”, svarade han.
Gud sade: ”Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.”
Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om.
Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd.
Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.”
Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans.
”Far”, sade Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Isak sade: ”Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?” —
”Min son”, sade Abraham, ”Gud utser åt sig det får som skall offras.” Så gick de båda tillsammans.
När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden.
Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.
Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” — ”Ja”, svarade Abraham, ”här är jag.”
Ängeln sade: ”Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.”
När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son.
Abraham gav denna plats namnet ”Herren utser”. I dag säger man ”på berget där Herren blir sedd”.

FRÅN BREVEN

Apostlagärningarna kapitel 4, vers 1-12

Medan de talade till folket överraskades de av prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna,
som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.
De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll.
Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män.
Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem.
Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt.
De lät föra fram apostlarna och frågade dem: ”Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?”
Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: ”Ni äldste och folkets ledare,
när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad,
då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er.
Jesus är 'stenen som föraktades av' er 'husbyggare men blev till en hörnsten'.
Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.”

FRÅN EVANGELIERNA

Markusevangeliet kapitel 12, vers 1-12

Han talade till dem i liknelser. ”En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort.
När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd.
Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt.
Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade.
Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de.
Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’
Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’
Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården.
Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.
Har ni inte läst det här stället i skriften: 'Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.'
'Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.'
De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.

FRÅN PSALTAREN

Psaltaren psalm 103, vers 8-14

Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och rik på kärlek.

Han går inte ständigt till rätta med oss,
hans vrede varar inte för evigt.

Han handlar inte mot oss som vi förtjänat,
han ger oss inte våra synders lön.

Ty så hög som himlen välver sig över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster,
så långt från oss förvisar han vår synd.

Som en far visar ömhet mot barnen,
så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom.

Ty han vet hur vi är skapade,
han minns att vi är mull.

(Bibeltexterna är hämtade från Bibel 2000)