Så flyttade vi tillbaka till Sverige och det har hunnit bli augusti 2021 och vi bor i Västerås (Bilden från den skogspromenad vi går de flesta dagarna får symbolisera vägen vidare).
Vi fick ganska snart en fråga från Frälsningsarmén i Sverige om vi kunde vara mentorer för officerare i Sverige och Lettland, och det tackade vi ja till. I tjänsten ingick också en del undervisning på Distansbibelskola Norr i Örnsköldsvik. Vårt uppdrag fick benämningen "Territoriellt mentorsstöd".
Det blev mycket resande för vår del. I mentorskapet i Sverige reste vi med bil från Skåne till Norrland. Dessutom flög vi regelbundet till Lettland som mentorer för lettiska officerare. Våra nya grannar i villaområdet i Västerås frågade bekymrat "Trivs ni inte här? Ni är ju aldrig hemma?"
Om jag ska summera intrycken från många timmars mentorssamtal med många olika officerare vill jag göra det med orden: Vi har verkligen många fantastiska officerare i Sverige och Lettland!
Förutom mentorsresorna reste vi också varje läsår till Bibelskolan i Örnsköldsvik. Finns det något mer underbart att få undervisa i Guds Ord inför en grupp människor som "hungrar" efter att lära sig mer från Bibeln?
Då vi var lediga reste vi de åren också på kallelser och undervisade på bibelhelger/kurser på Färöarna, Danmark, Norge och Sverige.
Nu är vi framme på sommaren 2021. Vi har arbetat som mentorer i Sverige/Lettland i fyra år. Hur ser framtiden ut?
Men först vill jag bara göra en reflektion på tiden som varit.
Tänk vilken förmån att jag har fått arbeta med det jag brinner mest för här i livet: Att förkunna Guds Ord!
Tänk vilken förmån att jag har fått göra alltsammans tillsammans med Rut. Vi har huvuddelen av våra liv haft samma jobb.
Tänk vilka möjligheter vi har fått. Vi har fått privilegiet att tala/förkunna/undervisa i Kanada, USA, Argentina, Sydafrika, Spanien, England, Tyskland, Danmark, Färöarna, Island, Norge, Sverige, Finland, Lettland, Estland, Polen, Moldavien och Ryssland.
Det är med stor tacksamhet till Gud jag ser tillbaka på allt jag har fått vara med om.
Men hur ser framtiden ut?
Ja, det vet vi inte riktigt ännu.
Vi räknar med att fortsätta skriva (Det är en viktig del av vår förkunnartjänst).
Vi har tackat ja till en del uppgifter det kommande året (Både skriva och tala).
Vi räknar med att vi kommer att ha mer tid att tacka ja till olika inbjudningar.
Men en sak vet jag. Då jag blev officer lovade jag att älska och tjäna Gud så länge jag lever. Och lever, det gör jag fortfarande.
Moses började sin tjänst då han var åttio år gammal, och jag har en del år kvar till dess. Om Herren dröjer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar