Stefan Attefall har rätt om religiös beröringsskräck

Från Svenska Evangeliska Alliansens nyhetsbrev:
Vilken roll bör religionen ha och vilken roll har den haft i det offentliga Sverige, i politiken, i demokratin? Och på vilket sätt ska staten ge utrymme åt det civila samhället där inte minst kyrkorna tar ett stort ansvar bland behövande? Det är viktiga frågor som under våren har skapat stor debatt. Under Almedalsveckan vill vi i Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) belysa dessa frågor i form av två olika seminarier; ett om religionens roll i europeisk demokratiutveckling (4 juli) och ett om avdragsgilla gåvor till det civila samhället (5 juli). Vi deltar även i ett seminarium om religion och journalistik (8 juli). Dessa ämnen hör ihop.

SEA menar att ett välmående samhälle utmärks av att religionen varken förpassas till den privata sfären eller blir styrande på bekostnad av enskildas samvetsfrihet – även då det handlar om en sekulär statsideologi.

Kan man då diskutera religion i det offentliga Sverige utan att klassas som omodern? Civilminister Stefan Attefall har talat om att någon form av religiös beröringsskräck har drabbat offentligheten.

Till exempel uppmanade studentkåren på Södertörns högskola, vintern 2010, en kristen studentgrupp att ändra i sina föreningsstadgar. Att föreningens valbara styrelsemedlemmar skulle vara bekännande kristna och vilja ställa sig bakom och verka för föreningens syfte, ansågs vara uteslutande. Samma sorts ”uteslutning” förekommer gentemot moderater inom Vänsterns studentförbund. Inget konstigt med det.

Ett annat exempel är att de traditionsenliga skolavslutningarna de senaste åren har följts av en lika traditionsenlig skolavslutningsdebatt. Det är uppenbarligen ett välbelagt faktum bland vissa debattörer, skolpolitiker och rektorer att i fall där avslutningen sker i en kyrka under ledning av en präst, sker det en exkludering av minoriteter. Något empiriskt underlag för ett sådant påstående har däremot inte framkommit.

Nyligen prickade Skolinspektionen en skola för att ha sjungit julpsalmer som “Stilla Natt” och ”Nu tändas tusen juleljus” under julavslutningen (utifrån principen om ickekonfessionell undervisning). ”Den blomstertid nu kommer” har tidigare accepterats av myndigheten eftersom “det är en psalm som har en tradition kring sommar”. Tydligen har ”Stilla Natt” inget med jultradition att göra, om man får tro på Skolinspektionen.

För många nysvenskar spelar religion ofta en självklar och livsavgörande roll. Fortsätter den religiösa beröringsskräcken, bygger vi in ett stort främlingskap i vår kultur. Det tycks med andra ord finnas ett uppdämt behov av att vädra ut vissa fördomar bland offentliga aktörer.

Artikeln har publicerats på TV4/Politikerbloggen