"Plötsligt bryter det loss" - Del 2

Då nästan 100-åriga moster Karin gick hem till Herren i början av året så lämnade hon efter sig mycket sparat material som hör ihop med familjens historia.
Bland alla tidningsurklipp fanns en artikel från Stridsropet år 1975. Det är Rut som skriver om en resa med ungdomskören ”Det nya livet.”

Artikeln är absolut värd att läsa igen för alla som var med på den tiden. Och för er som inte var med, be att ni också ska få uppleva välsignelsen av att det plötsligt bryter loss igen.

Här kommer del 2 (Foto från www.freefoto.com). Har du missat del 1 kan du läsa den här.

Levande testamenten
Kehs-David talar. Han påpekar att det i dag finns flera olika bibelöversättningar att välja mellan och man kan köpa "levande testamenten" lite varstans för en billig penning. Men trots detta kommer många människor aldrig i kontakt med Guds ord på annat sätt än genom det liv som kristna lever. Jag ber tyst: Herre gör mitt liv till en "bibelöversättning" som är i överensstämmelse med grundtexten. Ty en annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, nämligen JESUS Kristus.

Mötet är slut. Bönens ande sänker sig över armélokalen. Några beder vid botbänken. Andra sitter i bänkraderna och beder. Trots att vi är trötta - det är efter midnatt - vill vi inte lämna lokalen. Så småningom går vi var och en till våra olika nattlogin, tacksamma till Gud för vad vi fått uppleva under dagen.

Söndagsmorgon
Det är underbart att vakna en söndagsmorgon i ett salvationisthem. Jag tror atmosfären är densamma överallt. Jag känner igen den från mitt eget hem. Lite pressat, men inte alls som på vardagarna. Högtidligt på något vis. Barn som ska iväg till söndagsskolan. Veckans höjdpunkt!

Vi samlas kring morgonkaffet. Utsikten över Vättern är enorm. Vi vittnar för varann och så ber vi tillsammans. Vi tackar Herren för hans kärlek och vi ber för helgelsemötet. Vi håller på så länge att vi nästan kommer för sent till kåren.

Helgelsemöte! "Jag behöver Dig Jesus, din förlåtande nåd. Jag ber om Din kraft Din rening och frälsning, Möt mig Jesus, just nu."

- Och Han möter oss, överbevisar om vårt behov av rening och ger av sin kraft. Bibelordet tränger igenom och åtskiljer själ och ande; dömer över hjärtats uppsåt och tankar. "Varen så till sinnes som Kristus Jesus var..."

- Vad är det som hindrar att väckelsen får bryta igenom?
- Vad är det som finns kvar hos mej, hos dej, som behöver renas?"

Frågorna kastas ut och sedan kommer sången "Jag giver mitt allt åt Jesus ty han gav sitt liv för mej..." - Han har nämligen utplånat den handskrift, som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen - och så sång igen "Vi måste gripas av Hans kärlek." Många söker sig fram till botbänken. Vi måste gripas av Hans kärlek!  Efteråt förenas våra händer och vi sjunger: "Vi har härlig seger, seger i Jesu namn."

Men också kroppen behöver sitt, och med våra nybadade själar tar vi tacksamt emot de köttbullar som förberetts för vår räkning. Så upptäcker någon att det finns mjukglass i affären tvärs över gatan och halva kören ställer sig i kö. Många sitter redan i bussen och väntar på avfärd. Tiden börjar bli knapp. Vi har minst femton mil framför oss. Flera av följebilarna har redan åkt mot Norrköping. -Så rullar bussen i väg, ut på "Sveriges vackraste motorväg" utmed Vättern.

En av följebilarna har fått motorhaveri och vi blir några fler i den stora bussen. Åtskilligt försenade och lite uppsluppna anländer vi till det sista mötet. Kårens "egna" har börjat mötet och vi får marschera upp till mötet till taktfast sång. Budskapet är det samma. Vittnena står i kö. Det är många som inte vittnat tidigare under resan och nu är sista chansen. men alla som vill får.

Eld som sprider gnistor
- Det måste finnas en eld för att det ska kunna spridas gnistor, säger kårledaren. Och hon påpekar att det inte är något nytt budskap vi kommer med. Jag vet att hon har rätt och medan offret tas upp sjunger vi unisont "O Gud du klara rena låga, sänd din eld..." Elden har funnits. Den helige Andes kraft har funnits. Men för mej är det nytt att få ta ut detta i tro. För min del är det något nytt jag kommer med: "Det gamla är förgånget, se, något nytt har kommit."

Mötet i Norrköpings gamla armétempel lider mot sitt slut. Tankarna vill återvända till vardagen. Sista sången tas upp. Det sista gemensamma vittnesbördet. Jag är full av förtröstan. "...mitt härliga hopp det kan aldrig slå fel. Ett arv utan like jag har."

Bussen närmar sig Stockholm. Någon tar upp den gamla väckelsesången igen. Tonerna blandas med lovprisning och tacksägelse till Gud som av nåd låtit oss få vara hans ambassadörer.

SÅ STOR ÄR JESU KÄRLEK...Halleluja!