Kopplingen mellan att vara amerikan och troende stärktes – Eisenhower och Kennedy

Presidenterna och tron del 2/5
Kjell O Lejon
Världen idag och Claphaminstitutet

Dwight Eisenhower (1890–1968), namngiven efter den vitt berömde predikanten Dwight L. Moody, föddes i Texas men växte upp i Kansas. Föräldrarna, som under Dwights första år var mennoniter, kom från mitten av 1890-talet att ansluta sig till "russellianerna", som senare kom att kallas Jehovas vittnen. Det var i denna tro som främst modern Ida därefter fostrade sina barn, trots att Dwights farfader var mennonitpastor. Församlingsmöten hölls i familjens hus och Ida, som ofta läste sin bibel, kom bland annat att memorera hela 1 365 bibelverser. Fadern blev efterhand alltmer skeptisk till "russellianerna" och Dwight kom även han, tillsammans med sina syskon, att ta avstånd från Jehovas vittnen. Detta blev till exempel tydligt när han påbörjade sin militärutbildning vid West Point. Övertygelsen att en tro på Gud är grundläggande för en människa bar han dock med sig. Klassiskt är hans utsago, som general, att det "inte finns några ateister i skyttegravarna". Efter kriget blev Eisenhower bland annat president för Columbia University och därefter ledare för Nato. Han övertalades att ställa upp för republikanerna i presidentvalet 1952. Sitt installationstal inledde han med en bön. En vecka efter presidentinstallationen, den 1 februari 1953, döptes och konfirmerades han i presbyteriansk tradition.
Eisenhower kom som president att inleda sina kabinettssammanträden med bön, initiera årliga nationella bönedagar, fastställde genom sin underskrift att "under God" år 1954 lades till trohetseden, stödde fullhjärtat beslutet att idén "In God We Trust" år 1956 skulle bli nationens motto och fastställde att denna fras skulle tryckas på alla sedlar – på mynten fanns devisen sedan tidigare. Den amerikanska nationens kristna arv förtydligades därmed och den religiösa identiteten förstärktes i relief mot det kalla krigets huvudmotståndare, den gudsförnekande kommunismen. Kopplingen mellan att vara amerikan och gudstroende kom att understrykas under hans presidentperiod, som även kännetecknades av en stark församlingstillväxt med avseende på medlemskap; en sann patriot var också en troende person.
Efter en mycket knapp seger över Richard Nixon kom John F. Kennedy (f. 1917) att ta över i Vita huset. Den föregående presidentkampanjen hade överskuggats av det faktum att Kennedy stod i romersk-katolsk tradition. Många amerikaner, både konservativa och liberala protestanter, frågade sig utifrån en mer eller mindre tydlig anti-katolsk hållning, om detta skulle innebära att Kennedy skulle lyssna mer till påven än till det amerikanska folket när viktiga politiska beslut skulle fattas. Denna "katolska fråga" blev politiskt mycket het. Var hade egentligen Kennedy sin främsta lojalitet?
Kennedy, vars mor starkt hade betonat en katolsk uppfostran av sina barn, blev av Vatikanen utnämnd till "påvlig grevinna". Fadern Joseph var politiskt engagerad och blev ambassadör i London. Familjen hade starka band till kardinal Spellman, men även till senator McCarthy, båda kända för en starkt anti-kommunistisk hållning.
Kennedy gick regelbundet till mässan under sina år vid Harvard, och i ett berömt valtal till kongressen 1946 om den amerikanska karaktären, betonade han starkt vikten av de kristna rötterna. "Detta är sannerligen Guds land och vi är sannerligen Guds folk", förklarade han och fortsatte med att säga att den amerikanska konstitutionen visar på den kristna och amerikanska principen att det finns mänskliga rättigheter som ingen stat eller majoritet har rätt att förneka. Det regelbundna mässfirandet fortsatte Kennedy som senator i Holy Trinity Church i Georgetown. Bränd av den kritiska "katolska frågan" kom Kennedy som president att i mycket undvika offentliga uttalanden i trosfrågor, även om hans klassiska installationstal tydligt hade en religiös dimension. Han citerade profeten Jesaja och slutade talet med att be om Guds välsignelse och hjälp, men poängterade samtidigt att vi måste förstå att här på jorden måste Guds arbete utföras av oss människor. Men överlag kom Kennedy att träda fram som en av de presidenter som mest undvikit religiös retorik. Han kom, lite förenklat, inte att framstå som en katolsk president utan mer som en president som råkade ha en katolsk tillhörighet, en tillhörighet som han undvek att basunera ut. Föga förvånande intog han en strikt separationistisk hållning i kyrka-statfrågan och kom att framträda som mer sekulär än såväl företrädarna Truman och Eisenhower som en rad senare efterträdare.
Genom sin tragiska död den 22 november 1963 i Dallas har Kennedy likväl i det närmaste erhållit en helgonstatus, även om bilden av honom skadats genom belysningen av hans otrohetsaffärer.
Trots såväl tidigare som senare försök och en ständigt ökande katolsk väljarkår har USA, som bekant, varken förr eller senare skådat någon ny romersk-katolik som president. Däremot finner vi flera i ett annat viktigt organ, den Högsta domstolen, som i USA har en helt annan politisk betydelse än i många andra länder.