Presidenterna och tron del 1/5
Kjell O. Lejon
Världen idag och Claphaminstitutet
I USA är visserligen kyrka och stat separerade genom konstitutionens
första tillägg, men religion och politik har alltid levt sammanflätade.
Även de moderna presidenterna står fast vid traditionen att lägga handen
på en bibel när de svärs in och att regelbundet hänvisa till Gud i
politiska tal. Så har det varit alltsedan George Washingtons
installation den 30 april 1789. Men tanken på att Gud har med det
politiska bygget att göra har djupare rötter. Den tog de första
nybyggarna, puritanerna eller "The Planting Fathers", som de också
kallas, med sig till landet i väster.
Kopplingen mellan religion och
politik fanns även hos "The Founding Fathers", det vill säga hos
författningsfäderna, som James Madison och John Adams och George
Washington. Madison, som kallas författaren till konstitutionen,
motiverade exempelvis tredelningen av beslutsfattandet mellan
presidentämbetet, kongressen och Högsta domstolen utifrån teologisk
ståndpunkt, att människan var en fallen varelse och lätt kunde bli
maktfullkomlig eller korrumperas.
I denna artikelserie ska vi med några ögonblicksbilder se på hur
några moderna amerikanska presidenter hanterat frågan om religion och
politik eller vilken roll deras kristna tro haft i det politiska
beslutsfattandet. Den förste vi omnämner är Harry S. Truman (1884-1972).
Han kom som president att ställas inför några högst avgörande
ögonblick. Skulle han göra bruk av atombomben? Hur skulle han förhålla
sig till den statsbildning som judarna önskade och genomdrev? Hur skulle
han agera gentemot en kommunistisk expansion?
I historieskrivningen
behandlas ofta dessa problemområdens politiska och militära delar av
Trumans presidentperiod, men sällan vilka bakomliggande resonemang som
förekom på det personliga planet. Men det är klart att Trumans kristna
tro starkt kom att påverka hans resonemang.
Trumans föräldrar var lantbrukare och hade huvudsakligen baptistisk
bakgrund, även om han under en tid gick i presbyteriansk söndagsskola.
Redan vid tolv års ålder hade han läst igenom Bibeln två gånger och när
han var arton år gammal beslutade han sig för att bli döpt i en
baptistkyrka. Han menade att den baptistiska traditionen visade på det
mest direkta sättet att närma sig Gud. Under hela sitt vuxna liv, från
gymnasiet och framåt, kom han att bära med sig en nedskriven bön, som
han bad varje dag tills han dog. Den riktades till "Allsmäktige, evige
Gud, Skapare av himmel och jord och universum," och fortsatte
inledningsvis med orden: "Hjälp mig att vara, att tänka och att göra det
som är rätt, just för att det är rätt. Gör mig sanningsenlig, ärlig och
ärbar i allt."
Truman kom efter en tids militär- tjänstgöring i Frankrike under
Första världskriget att engagera sig i det demokratiska partiet, som
hade en mycket stark position i Södern vid denna tid. Han blev senator
1934 och sedermera vicepresident under Roosevelt. Hans första officiella
tal som president, efter det att Roosevelt hastigt dött, avslutades med
en bön. Efter valvinsten 1948 kom han vid den påföljande installationen
att bruka två biblar. En var öppnad vid 2 Mos. 20, de tio budorden, och
den andra vid Matteus 5, Jesu Bergspredikan. Dessa bibelstycken ville
han skulle prägla hans fortsatta presidentskap.
Men hur såg det ut i praktiken? Rörande bruket av atombomben fick
Truman full information om det så kallade Manhattanprojektet först den
25 april 1945, alltså mycket sent. Hans medarbetare förordade starkt
bruket av denna, för att få stopp på Andra världskriget. Truman sade att
den kanske motsvarade det som omnämndes i profetiorna. Efter en
bedömning av hur många amerikaner och japaner som skulle dödas vid ett
regelrätt stridsanfall på ett Japan som vägrade ge upp, beslutade Truman
att bruka bomben. Det var ett ont, men i kalkylen ett mindre ont än om
man skulle fortsatt reguljära manövrar. Färre skulle helt enkelt dö,
menade han. Utan att inse andra förödande konsekvenser tackade Truman
Gud för att de kunde utveckla atombomben innan fienden gjort detsamma.
Japan kapitulerade och fredsslutet kom, om än mycket dyrköpt.
När det gällde Israelfrågan hade Trumans önskan att snabbt erkänna
den nybildade staten ett mycket starkt motstånd bland en rad
medarbetare, exempelvis hos utrikesministern, Marshall. Han kom att
hänvisa till Gamla testamentet – hans favorit i Psaltaren var psalm 137,
som talade om hur man i Babylon mindes Sion – och stod på sig. David
Ben-Gurion förklarade ett självständigt Israel den 14 maj 1948. Endast
11 minuter senare erkände USA staten på de "facto" basis. Redan dagen
efter attackeras dock Israel av såväl Egypten, Syrien, Jordanien,
Libanon som Irak.
Angående kalla kriget beskrev Truman kommunismen som en falsk
filosofi. En ideologi som inte erkände Gud och att människan är en Guds
skapelse och att det endast är med Guds hjälp man kunde skapa varaktig
rättvisa, frihet och fred. I kampen mot denna falska filosofi tillkom
Trumandoktrinen, i vilken Grekland och Turkiet skulle skyddas från
kommunismen, och Marshallplanen, så att Västeuropa snabbare kunde byggas
upp och bilda ett frihetens och demokratins motvärn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar