Kyrkan som vänder kappan efter vinden

En av de böcker jag läste under semestern i maj var en biografi om Dietrich Bonhoeffer (Ja, jag vet att pensionärer inte har semester, men jag väljer ändå att kalla vår USA-resa en semester).

Dietrich Bonhoeffer hängdes bar några dagar före Tysklands kapitulation. Under hela andra världskriget förde han en kamp för att bevara kyrkan ren från nazistiskt inflytande. Huvuddelen av den Lutherska Kyrkan i Tyskland böjde sig för Hitler och blev Tredje Rikets kyrka där man predikade rasrenhet och antisemitism.

Det var med viss förvåning man konstaterade att den Lutherska Kyrkan i Norge inte alls hade samma benägenhet att böja sig för Hitler.

Dietrich Bonhoeffer var en ledande person i Bekännelsekyrkan som vägrade anpassa sig till det rådande samhällsklimatet i Tyskland. Många av dess präster fick betala detta med sitt liv.

Då jag läste boken frågade Rut: "Vad kan vi lära av boken i vår tid?" Jag hade inte tänkt så mycket på det, men så såg jag hur kyrkan gör ständiga försök att anpassa sig till det som är politiskt korrekt i den tid den lever, för att inte hamna utanför i kylan, bli irrelevant och dö ut.

Per Ewert skriver bra om detta: "Det finns en uppenbar tudelning av den nutida kyrkan i västvärlden. En del som drivs av osäkerhet och fruktan, och därför hyvlar ner varje tänkbar tröskel och gör sig själv så harmlös att ingen skräms bort, men ingen heller attraheras. Och så en del som frimodigt vågar gå mot strömmen och håller fast vid trons grunder. Förutom att den första vägen går på tvärs mot det utomordentligt utmanande och kostsamma budskap som Jesus kallar sina lärjungar till, är den dessutom rent strategiskt ett fullständigt vansinne.
Varje tid har sin egen vattendelare, en person, plats eller devis där människor väljer väg. Just i vår tid tycks denna vattendelare utgöras av Rob Bell. Om vi lämnar de strikt politiska frågorna därhän tycks det ändå ligga ett tydligt vägval i hans förslag att kyrkan måste ”anpassa sig eller dö”. Min ståndpunkt är att Rob Bell har fullständigt fel. Statistiken visar att situationen är precis tvärtom."

Jag kanske inte tillmäter Rob Bell rollen som den stora vattendelaren inom kristenheten. Min uppfattning är att de flesta i Sverige inte har en aning om vem Rob Bell är. Men det tankemönster som Rob Bell representerar har trängt långt in i kristna kretsar i Sverige.

En stor del av kyrkan har specialiserat sig på att anpassa sig till den tidsanda som för tillfället råder. Man känner efter vart vinden blåser och skyndar sig sedan att omformulera teologin så att den passar in i tidsandan. Helst vill man också försöka bevisa att kyrkan alltid tänkt så.

Inför beslutet om samkönade äktenskap, skickades förslaget ut på remiss. Samtliga kyrkor menade bestämt att äktenskapet skulle vara förbehållet föreningen mellan en man och en kvinna.

Men något senare höll man upp fingret i luften igen för att känna vart det blåste och plötsligt var det flera kyrkor som var beredda att viga samkönade par. Hur mycket behöver det blåsa för att kyrkan ska ändra uppfattning?

Men, om inte kyrkan själv tror på sin lära, hur kan man tro att andra människor ska tro på den?