Vad är det som är så fel med Emerging Church?

För några veckor sedan var Rut och jag i Danmark och undervisade på en kurs för frälsningsofficerare från de nordiska länderna. För min del handlade undervisningen huvudsakligen om Emerging Church.

Min utgångspunkt var en bok var av två av de mer framträdande företrädarna för Emerging Church, Rob Bell och Brian McLaren.

Rob Bells bok, Love Wins (Kärleken vinner), talar om att alla till slut kommer att bli frälsta och komma till himlen. Några blir frälsta före döden och andra blir frälsta efter döden. I det långa loppet kommer ingen att kunna stå emot Guds kärlek. Därav titeln på boken, Kärleken vinner.

Jesus kommer inte att tvinga någon att bli frälst, man kan bara bli frälst av egen fri vilja, men då de som stått emot Jesus hela livet, möter Jesus efter döden, kommer ingen i längden att kunna stå emot Jesu kärlek.

Då Rob Bell i boken i övrigt talar om himmel och helvete, är det i första hand inte frågan om det som sker efter döden. Helvete är något som många människor upplever redan här på jorden och himmel är i första hand att tro på Jesu berättelse om sig själv och inte på sin egen berättelse.

Rob Bell skriver att ”Många människor har fått undervisningen att ett liten utvald skara av kristna kommer att tillbringa evigheten i en fridfull, glädjefylld plats som kallas himlen, medan resten av mänskligheten tillbringar evigheten i tortyr och bestraffning i helvetet”.

Helvetet, skriver Rob Bell, är här och nu och inte sedan och där. De människor som talar om helvetet där och då, bryr sig inte om människornas situation här och nu. Här tycker jag att Rob Bell gör en felbedömning. Min erfarenhet är den motsatta. De som tror på en himmel och ett helvete efter livet på jorden är de ofta de som gjort mest för att förbättre levnadsförhållandena för människor under livet på jorden (Som t.ex. Frälsningsarmén).

Emerging Church-rörelsen är generellt mer öppen mot andra religioner än det som varit vanligt bland kristna. Rob Bell menar visserligen att man bara kan bli frälst genom Jesus, men att många kan bli frälsta genom Jesus utan att tro på honom, eller till och med utan att veta att han finns till.

Rob Bell förklarar detta på följande sätt. I Gamla Testamentet finns en berättelse där Israels barn håller på att gå under av törst. Moses slår då med sin stav på en klippa och vatten kommer ut ur klippan och räddar folket från att gå under av törst. I Nya Testamentet finns det en vers som omtalar den händelsen med orden 'den klippan var Kristus' (1 Kor 10:4).

Rob Bells förklaring blir då att Israels barn i öknen blev räddade (frälsta) av Jesus utan att veta att det var han. Rob Bell fortsätter sedan med att slå fast världen är full av klippor (Kristus) och att man kan bli frälst på många olika sätt utan att tro på den Jesus som presenteras i det Nya Testamentet. En muslim kan bli frälst i sin religion och en indier kan bli frälst i hinduismen.

Resultatet av en sådan förkunnelse är att ivern att evangelisera minskar drastiskt. Varför är det så viktigt att evangelisera om de som inte blir frälsta i det nuvarande livet kan bli det efter döden? Och varför ska vi evangelisera bland andra religioner om de kan bli frälsta lika bra inom sin religion?

Vad händer om vi tar Rob Bell på allvar och slutar berätta om Jesus? Och tänk om Rob Bell har fel. Vågar vi ta risken att inte berätta för människor om Jesus och ta risken att de kommer att gå förlorade? Detta var ju så viktigt för Gud att han sände sin egen son till att dö på jorden för att ingen skulle gå förtappad utan alla få evigt liv. Och om Rob Bell har rätt varför var det då så viktigt för Jesus att säga till lärjungarna: "Gå ut i hela världen...." 

Jag återkommer med ett inlägg om Brian McLarens bok.