Tidig söndagsmorgon på Färingsö den 25 maj

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen, och här på "söndagsmorgon" är den gången i veckan som jag tillåter mig att vara lite extra personlig. Ibland kanske snubblande nära gränsen till det privata.

I fredags var vi på begravningsgudstjänst på Templet i Stockholm. Det var till och med en dubbelbegravning. Bertil och Birgit Wallberg hade varit gifta i sjuttio år, och nu hade de båda fått sluta med bara drygt två veckors mellanrum.

De hade båda varit frälsningsofficerare och ivriga själavinnare hela livet och flera talare gav många exempel från deras fantastiska liv och gärning.

Det var en fin gudstjänst. Lokalen var full och Templets musikkår och strängmusikkår inramade gudstjänst med fin musik.

På vägen hem i bilen sa jag till Rut: "Kan inte vi också ha en gemensam begravning?" Ja, jag vet att man inte bestämmer sånt själv, men man kan ju önska.

Vi var juniorsoldater på Stockholms sjätte kår tillsammans. Vi invigdes till frälsningssoldater samtidigt Vi till och med gifte oss samtidigt! Sedan dess har vi i stort sett jobbat tillsammans under vårt mer än fyrtio år långa äktenskap. Så varför skulle vi inte få bli "Befordrade till Härligheten" samtidigt?

Men, som sagt, om den dagen vet vi inget. Den som lever får se.

I lördags tittade vi på Tolvanloppet. Ett av våra barnbarn sprang i klassen 4-5 år. Sträckan de sprang var hisnande 250 meter låg. Här drar barnbarnet med sig en av kusinerna mot målet.

Senare på lördagskvällen var jag på Templet och lyssnade på Stanley Sjöberg som talade om Israel: -religionen, -regionen, -visionen, -missionen. Han var, som vanligt, påläst och fängslande i sitt sätt att bära fram budskapet.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka in till Templet igen för gudstjänst och kårsamling.

Ikväll har en av sönerna bjudit mig på fotbollsmatch på den nya arenan Friends. Det var en del år sedan jag var på en fotbollsmatch. Ikväll är det Djurgården som spelar. Jag har alltid hållit på Djurgården ända sedan jag var pojklagsspelare i Värtans IF i Hjorthagen. Som en konsekvens av detta har våran familj som tradition hållit på Djurgården.

Men en av sönerna gjorde under uppväxten en tonårsrevolt. Han blev AIK:are! Extra svårt för mig var att han önskade sig AIK-saker i julklapp. Jag tvingades följdaktligen att gå till AIK-affären för att köpa dessa AIK-saker åt sonen. Det var mattor, flaggor, väggprydnader mm.

Det var en svår stund i mitt liv då jag gick in i AIK-affären. Det kändes att jag inte hörde till. Jag fruktade att någon plötsligt skulle avslöja mig och upptäcka att det kommit in en djurgårdare i affären. Det gick trots allt bra. Jag överlevde.

Några år senare hade man slagit ihop affärerna och man hade en gemensam souvenirshop för AIK, Djurgården och Hammarby. Det gjorde det hela lättare då jag skulle uppfylla önskningarna från julklappslistorna. Utom en gång då jag kom in i affären och bad om en AIK-kopp. Affärsbiträdet informerade mig då att AIK-kopparna dessvärre var slut. Då sa jag: "Då tar jag en Djurgårdskopp i stället." Affärsbiträdet stelnade till och det blev plötsligt dödstyst i affären. Affärsbiträdet utbrister: "Så kan man väl inte göra! Byta klubb så lätt." Jag fick trots allt min djurgårdskopp till slut.

Nuförtiden följer jag inte med så bra i Djurgårdens framgångar och tillbakagångar. Men nånstans därinne blir jag ändå glad då jag hör att Djurgården vunnit, även om det inte sker så ofta nuförtiden.

Dessutom har Djurgården samma färger i sitt emblem som Frälsningsarmén. Men hos Djurgården betyder färgerna säkert inte samma sak som hos Frälsningsarmén: den röda färgen som påminner och Jesu blod som renar från all synd och som gör att vi kan bli frälsta, den gula färgen som talar om den Helige Andes Eld som ger kraft att vara Jesu vittnen här på jorden, samt den blå färgen som talar om själens renhet då vi har tagit emot förlåtelse och rening genom Jesus.

Beklagar om det blev lite väl personligt den här söndagen.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky