Stockholms förorter brinner

Nyheterna under veckan har dominerats av rapporteringen av kravallerna som startade i Husby och som senare spritt sig till många förorter runt Stockholm.

Många har försökt kommentera, förklara och analysera händelserna i press, radio och TV. De mer sorgliga kommentarerna har varit från de politiker som använt oroligheterna för att vinna politiska poäng.

Nyhetsflödet idag innehåller artiklar från Newsmill med kommentarer som kanske inte så ofta har kommit fram i media.

Många har de varit som förklarat upploppen som ett resultat av arbetslöshet och hopplöshet. Men tror man verkligen att jobberbjudandena kommer att öka om man kastar sten på poliser och bränner upp grannens bil? En kommentar på Newsmill säger: "Varför har fattiga norrlandskommuner som i årtionden  varit drabbade av skyhög arbetslöshet och tillhörande social utslagning inte drabbats av vandalisering av sina egna närmiljöer?"

En annan kommentar säger att det värsta vi kan göra är att försöka "förstå" ungdomarna som attackerar polisstationer och grannens butik. Ju mer vi försöker förstå ju mer legitimerar vi ungdomarnas våld vilket kommer att leda till ytterligare våld. Budskapet till ungdomarna blir då: "Om du tycker att ingen förstår din situation eller att ingen lyssnar till dig, bränn upp din förort, kasta gatsten i huvudet på de oskyldiga brandsoldaterna som försöker släcka bränderna. Då kommer samhället att lyssna på dig och förstå hur du tänker."

Det blir förmodligen samma budskap som samhället kommunicerar om kravallerna leder till stora förbättringar i förorterna. "Tycker du att det satsas för lite i din förort, så vet du hur du kan ändra på det."

Många av de drabbade är småföretagare i förorten, ofta med samma bakgrund som stenkastarna själva. Småföretagarna har gjort något med sin arbetslöshet. De arbetar ofta både dag och natt för att få sitt företag att gå ihop. Varför bränner man upp deras verksamhet? Varför kastar man sten i deras skyltfönster? Varför tillåter man inte att några lyckas? Tänker man så här: "Om det går dåligt för mig, ska jag minsann se till att det inte går bra för någon annan heller"?

Nej, man kan inte hela tiden skylla utvecklingen på samhället, grannarna, polisen eller räddningstjänsten. Vem bär skulden för att man sparkar ned en ensam polis eller kastar sten på poliser som utkommenderats och som egentligen inte har något med tillståndet i förorten att göra?

Göteborgsposten publicerade en artikel i veckan som belyser skuldfrågan med rubriken "Samhället kan inte ta ansvar för allt". Där kan man läsa: "Människan är förnuftig och kan välja mellan att göra bra och dåliga saker. Så låt oss vara tydliga, vad som är etiskt och moraliskt rätt respektive fel avgörs inte av tillgången på arbeten och fritidsaktiviteter."

Här finns några andra läsvärda artiklar i ämnet:
-Hanne Kjölers krönika i Dagens Nyheter: "Kravallerna i Husby ­används som en ram för människors älsklings­idéer om samhället. Och då blir källkont­rollen mindre viktig".
-SEA:s hemsida: "Husbyupploppen - en utmaning för församlingar och familjer"