- Kristina Strömqvist
 |
| Templet i Stockholm |
Rut och Peter
Baronowsky kom efter avslutad tjänst i Lettland tillbaka till Sverige och blev
soldater på Templet i Stockholm. Men Gud
hade andra planer för dem och efter bara åtta månader i Sverige fick de ett
erbjudande om en tjänst för Frälsningsarmén i Norge som de villigt tackade ja
till.
Men som goda Tempelsoldater
tackade de också ja när kårledaren Mikael Ljungholm frågade om de kunde tänka
sig att komma till Stockholm för en bibelhelg på kåren och i helgen hade vi
alltså förmånen att få lyssna och ta del av den undervisning Rut och Peter
delade med oss.
Helgens tema; ”Med
öppnade ögon och brinnande hjärtan” utgick från berättelsen i Luk 24 där de två lärjungarna på väg till
Emmaus får sällskap av Jesus. Men de ser inte att det är Jesus som går bredvid
dem, de känner inte igen honom. Först när de senare äter tillsammans och Jesus
bryter brödet läser vi att ”då öppnades deras ögon och de kände igen honom.”
(Luk 24:30-31). Precis så kan det vara för oss kristna, vi ser inte Jesus trots
att han är mitt ibland oss. I Markus kan vi läsa om hur sju bröd och några
fiskar räckte till att mätta fyra tusen människor. Men det var inte förrän
lärjungarna agerade, i tro, på Jesu ord som undret skedde. Det är först när jag
och du gör vår del, när vi lyder Guds maning, som Gud gör sin del.
 |
| Rut och Peter |
Ofta har vi en
tendens att bara se det vi inte har i
stället för att se det vi har. I Kristus Jesus har vi välsignats med all den andliga välsignelse som genom Kristus
finns i himlen, i Honom har vi
friköpts, i Honom har vi fått
förlåtelse för våra synder, i Honom har
vi fått den helige anden (Ef 1). Som
Paulus ber för församlingen i Efesos får vi också be att Gud ska ge vårt inre
öga, hjärtats öga, ljus så att vi ser och förstår hur rika vi redan är. Vi har
en mäktig Gud, en helig Gud som gör under.
Peter avslutade den
första samlingen med en påminnelse om att vi som frälsningssoldater måste:
- Tro på Gud
- Tro på Bibeln
- Tro på
Frälsningsarmén
- Tro på oss själva
Vi måste tro att Gud
kan använda alla kristna för att förvandla världen.
Rut inledde den andra
samlingen med att läsa från Hes 37:1-14. Israels folk hade syndat och som en konsekvens
levde de i exil i Babylon. Efter år i främmande land och med Jerusalem i ruiner
hade Israels folk slutat hoppas. Men Gud
hade lovat att hämta dem och samla dem från alla länder och föra dem till deras land. Och Gud säger
i Hes 36:26 ”Jag skall ge er ett nytt
hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er
kropp och ge er ett hjärta av kött:” Och Herren ger Hesekiel ett uppdrag och
profeten lyder och då sker undret. Hesekiel hade tillräcklig tro för att lyda
Gud. Hesekiel får kalla sina landsmän för ”förtorkade ben” och när han
profeterar de ord han fått av Herren, då sker undret. De förtorkade benen
fogads samman, det växer ut senor och hud på dem men de är fortfarande utan
liv. Då uppmanar Gud Hesekiel att
profetera till Anden, att han skall komma och blåsa liv i kropparna och när han
lyder, då sker på nytt undret, de får liv. Gud har gett oss makt att tala in i
andevärlden och när vi lyder Gud då ser vi också resultat. På samma sätt kan
Gud blåsa liv i det som idag verkar dött och torrt, i våra egna liv eller i vår
kår, församling. Tänk om Gud fick blåsa
liv i oss så att vi blir den Frälsningsarmé som Gud vill att vi ska vara. Det finns bara ett sätt – det måste börja med
mig och dig. Du och jag måste ta
steget ut i det okända. Det handlar inte om utan vad Gud kallar oss till. Och
vi måste agera i tro för att undret ska ske.
Vi behöver en helig
Gud, en Gud som har makt att göra under och som aldrig låter oss komma på skam
blev slutorden för lördagens samlingar.
I söndagens
gudstjänst var både horn- och strängmusikanterna på plats. Med lördagens undervisning färsk i minnet
blev sången ”Endast Jesus förstår, endast Jesus förmår göra under i människors
liv” en härlig början i gudstjänsten.
Rut ledde mötet och bad om öppna hjärtan för vad Gud ville säga till
oss. Peter predikade utifrån ”lilla Bibeln” Joh 3:16. ”Ty så älskade Gud
världen att Han utgav sin enfödde son för att den som tror på honom inte
skall gå förlorad utan ha evigt liv”.
Just orden inte skall gå förlorad
måste innebära att det finns två utvägar – en väg som leder till evigt liv och
en väg som gör att man går förlorad. Inte alltid så populärt att predika om men
Jesus är tydlig i sitt budskap, det finns bara en väg till evigt liv och det är
genom Jesus Kristus. Det har du och jag ett ansvar att berätta om för de
människor vi möter. Du och jag ska en gång stå inför Jesus och ingen av oss
vill väl höra Jesus säga till oss ”men du visste ju hur det var, varför sa du
inget till din granne, vän?” Med tanke på lördagens undervisning blev det ännu
tydligare att vi har ett uppdrag – att berätta om Jesus Kristus för dem vi
möter.
Tack Rut och Peter
för att ni delade med er av vad Gud hade lagt på era hjärtan. /KS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar