Kamrater och vänner
Huru ofta klaga vi icke över de ringa fransteg
frälsningsverket gör i världen. Nöjen, rikedomar, ekonomiska företag och
vetenskap utveckla sig raskt och göra nya landvinningar, under det att Guds
och Jesu Kristi rike endast långsamt rör
på sig.
Men är det något
under, att de ting, som tillhöra denna världen, gå framåt och att det, som
tillhör Jesus Kristus, står så gott som stilla? Jämför blott den oerhörda
energi, den tid, de penningar och andra krafter, som nedläggas på framförandet
av jordiska företag, med de ringa krafter, som sättas i verksamhet för
himmelens räkning.
Under min senaste resa till Japan lade jag märke till, huru
åtskilliga av passagerarna fördrevo sin tid med barnsliga lekar, kortspel, innehållslöst
prat o. s. v. Jag kunde då ej annat än
tänka på vilka, oerhörda krafter, som nu ligga obrukbara, och som, om endast
den Helige Ande finge taga dem om hand, skulle kunna användas för denna
världens pånyttfödelse.
Jag undrar, vilken erfarenhet ni ha i er kår, mina kamrater,
i detta hänseende? Är alla de krafter, som officerare, underofficerare,
soldater. barnsoldater och mötesbesökare äro i besittning av, i vederbörlig
verksamhet för att tjäna Jesu Kristi rike till människors frälsning?
Utan tvivel förstår jag, att ni ibland säga, att, om ni
endast hade mera penningar eller en annan lokal eller kanske bättre soldater
eller andra officerare, skulle saker och ting vara helt annorlunda, än vad de
nu äro.
Men vänta ett ögonblick, och låt mig fråga eder, huruvida ni
använda de krafter, som allaredan står till ert förfogande. Att börja med:
1. Är er tankekraft så mycket i verksamhet, som den kunde
vara? Finnes det icke ett visst mått av hjärnkraft, som ligger obrukad? Kunde
icke några nya planer uttänkas för att draga folket till mötena eller för att
komma åt dem i deras egna hem eller på gatorna och torgen eller på deras
nöjestillställningar?
Eller kunde icke
något uttänkas, som skulle kunna göra edra möten mera intressanta och andliga
och på så sätt mera kraftfulla?
Jag hörde häromdagen
talas om ett stort blomstrande affärsföretag i Amerika, som sysselsätter fem
tusen personer. På en synlig plats inom verkstädernas område finnes uppsatt en
låda, varuti vilken som helst av de anställda, man eller kvinna, ung eller
gammal, kan nedlägga en beskrifning på någon ny idé eller plan, som han
möjligen har, genom vars tilllämpande någon viss del av arbetet skulle kunna
uträttas snabbare och billigare än förut.
Firman i fråga har lovat, att om efter undersökning
förslaget skulle visa sig användbart och
nyttigt, skall uppfinnaren erhålla sin andel av den därigenom uppkommande
vinsten.
Kunde vi inte ha
någon liknande anordning vid våra kårer? Vakna i alla händelser upp, ni
slumrande hjärnor, och börja att tänka och planera ut något sätt, genom vilket
vår gamla stridsvagn kan sättas i kraftigare fart!
2. Låt mig vidare fråga, om det ej finnes en hel del
begravna förmågor i er kår. Antag, att ni endast äro tjugu eller trettio
soldater, jag är likväl säker, om att
några gåvor slumra hos er. Kapten vet ingenting om dem. Fanjunkaren känner ej
heller till deras tillvaro, och D. O. är lika okunnig som saken, Kanske inte
ens dessa talangers ägare ha en aning om deras tillvaro.
a) Utan tvivel finnes det i mången kår en soldat med en god
soloröst, som aldrig ännu sjungit solo vid ett möte.
b) Möjligen finnes det någon med gåvan att bedja med ande
och kraft, som ännu aldrig öppnat sin mun till bön vid ett offentligt möte.
c) Sannolikt finnes det en soldat i edra led, som kunde
vittna eller tala till nytta och välsignelse, men som ännu icke låtit höra sin
röst.
d) Så finnes det kanske någon blyg kamrat, som, när han
gjorde ett försök, blev nervös, misslyckades och ansåg, att han burit sig så
dumt åt. att han beslöt att aldrig mera våga sig på saken. Och sedan dess har
han aldrig försökt.
Tag reda på dem, o,
kapten eller fanjunkare eller hvem du vara må! Tag reda på dessa människor med
de begravna talangerna, och låt oss bringa fram dessa oanvända gåvor ur deras
gravar, till Guds tjänst och mänsklighetens frälsning!
3. Månne icke också en god del av tillgivenhet finnes
begraven bland eder. Jag vet icke, om jag någonsin besökt er kår eller känner
edra officerare eller hållit något möte i edra trakter. Men jag vet, att lite
mera kärlek till Gud och till varandra och till de stackars syndarna omkring
eder skulle betydlig hjälpa eder. Om en sak är jag säker, alla äga vi hjärtan,
som kunna älska. Väck upp dem att öva lite mera av denna tillgivenhetskänsla.
Kanske det finnes
gravar bland oss, i vilka någons första kärlek länge legat begraven. Komma ni inte ihåg de dagar, då somliga av
eder, som nu lyssna till mitt budskap, knappast kunde sova om nätterna eller
arbeta om dagarna för den glödande kärlek till Jesus Kristus, till edra
kamrater och till de förlorade människorna omkring eder, varav edra hjärtan
överflödade?
O, låt oss få en
uppståndelse! Sök fram den dyrbara tillgivenhetskänslan från dess gömställe!
Det är just detta kåren behöver. Kärlek skall fylla varje
behov. O, Herre väck upp ditt folk!
4. Kanske också att lite penningar äro begravna någonstädes
i eder kår, vilka, om de bleve framgrävda och satta i rörelse, skulle kunna
bliva nyttiga för Jesus på mörka platser långt borta eller i kårens grannskap,
ja, kanske inom själva kåren.
Jag vet icke, var
begravningsplatsen är eller hur stor den summa är, som ligger där. Men vilket
beloppet än är, om det tillhör Gud och borde användas till hans ära och
världens frälsning, så hämta fram det. Jag fruktar, att många salvationister gå
omkring i världen, tiggande pengar för Arméns räkning, vilka själva skulle
kunna åstadkomma dessa belopp, om endast viljan vore god. Om så är fallet med
någon soldat, underofficer eller vän vid denna kår, hoppas jag, att de skola
föra fram sina gömda skatter och lägga dem vid Mästarens fötter.
5. Låt mig till sist fråga. om ej en större kvantitet energi
ligger begraven i er kår? Energi är en värdefull gåva. Och jag tackar Gud, att
Frälsningsarmén icke är alldeles utfattig på densamma. Men vi behöva en hel del
mera.
Vad är din kårs erfarenhet i denna riktning? Äro ni alla i
arbete och alltid i arbete och av all er kraft i arbete? Vad är din mening?
Vilken skillnad förefinnes icke mellan den energi, som
lägges i dagen af många salvationister, då det gäller deras egna
angelägenheter, och det sätt, på vilket de upptaga, vad de räkna för att vara
sin Herres sak.
De äro, tyvärr, som jag redan påpekat, icke vakna. De gå
till mötena och sjunga, bedja och vittna -- halvsovande. Jag minnes, att jag en
gång besökte en stad, där man berättade mig, att halva befolkningen ständigt
var försänkt i sömn och den andra hälften gick omkring på tå för att icke väcka
de sovande. Liknar din kår den staden? Jag hoppas att så icke är! Men om så
skulle vara, är det hög tid att vakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar