Tiden är kort

Brev nr 11 från General William Booth skrivet 1907.

Kamrater och vänner!

En av de mest dyrbara gåvor Gud har givit, är tiden. Denna morgon tänker jag tala till Eder om det bruk, ni göra av detta heliga anförtrodda gods. Du önskar ibland, att du hade pengar, makt eller snille eller någonting annat av värde. Jag tror säkerligen, att du har uppgjort mången plan, hur du skulle använda dylika ägodelar, om du hade dem.

Mina kamrater, det finns någonting dyrbart, som du äger och som du kan använda till Guds ära och människornas bästa, och  vars värde övergår all beräkning,och det är din tid.

 
Då jag talar om tid, menar jag den period av vår tillvaro, som vi framleva i detta livet, till skillnad från den, som vi skola framleva i det kommande livet. Dagarna och timmarna i vårt nuvarande liv skola taga ett slut; men evighetsdagens sol skall aldrig gå ned.

När den är som längst, är vår livstid här på jorden endast kort. Och då man vet, att den kan sluta när som helst, förefaller den ändå kortare. Till och med den människa, som får leva ut fulla måttet av en jordisk tillvaro -- tre tjog år och tio därtill eller t. o. m. fyra tjog -- , känner , huru kort hennes liv har varit, då hon ser tillbaka på detsamma och hur fort hennes tid förrunnit. Och dock, huru kort än vår tid i sanning är, synes den att döma av de otaliga dåraktiga och även dåliga metoder de använda för att "döda" den, vara för lång för några. Vilket ytligt nöje som helst är välkommet för sådana människor, blott det hjälper dem att fördriva de dyrbara timmarna.

Se, huru andra använda de flyende ögonblicken med att bedröva sin himmelske Faders hjärta, bryta hans lagar, avvisa hans nåd, draga förbannelse över sina anhöriga och var och en, som de komma i beröring med, och sålunda förstöra sig själva!

 Tänk blott på, vilken förskräcklig räkenskap för slöseri män och kvinnor komma att avlägga inför den stora vita tronen efter en tjugu, trettio, sextio ja t. o. m. sjuttio-årig levnad i all möjlig flärd, fåfänglighet och ondska! Vilket skamligt och förskräckligt missbruk av tid!

 Men medan andra misshushålla på detta sätt med tiden, huru kort är den ej för oss, salvationister, i betraktande av allt, vad vi hava att uträtta t. ex;

1) Tid behövs för att stärka vårt förhållande till Gud. Vi räkna ej den tid förspilld, som vi använda till att bedja om hans ynnest, söka hans vilja och förlita oss på han nåd. Och jag är säker på, att vi skola känna den tid vara väl använd, då vi i bön, betraktelse och tro böja knä inför tronen.

2) Vi behöva tid för att hålla själen ren och god. Vi kunna ej göra detta, utan att tillbringa någon tid på knä, läsa vår Bibel, meddela oss med kamrater och blåsa på trons, kärlekens och försakelsens låga i våra hjärtan.

3) Vi behöva tid att rätt och framgångsrikt sköta våra dagliga plikter. Du måste sköta ditt yrke och göra ditt arbete troget, ärligt och flitigt; och allt detta fordrar tid. Du måste behandla medlemmarne i din egen familj omsorgsfullt, tåligt och självförsakande, på det att de må leva så fridfullt och lyckligt, som omständigheterna det medgiva. Detta skall upptaga en god del av din tid.

Sedan kommer din plikt mot deras själar.

Till exempel, mannens, hustruns eller kanske barnens, andliga intresse. Eller är det broder eller syster eller någon annan släkting, avlägsen eller nära, vilkens eviga välfärd blivit lagd på ditt hjärta. Att på ett tillfredsställande sätt uppfylla denna plikt fordrar alltid en viss tid.

4) Vidare har du du ditt deltagande i din egen kårs strider, de skyldigheter du där har att uppfylla och din del uti dess verksamhet för mäniskornas frälsning. Om du uppfyller dina plikter i detta hänseende i enlighet med Guds vilja, fordrar detta ett visst mått av tid.

5) Vidare har vi vår Guds befallning om "att skaffa oss skatter i himmelen", och detta är mycket viktigt. Du måste skaffa dig något innestående i den himmelska banken. Det går aldrig an, att du ingenting har att börja ditt liv med i den himmelska staden. Det tar tid.

 Låtom oss således göra, vad vi kunna, med varje minut av vår tid! För detta ändamål:

a) Måste vi noga passa den. Låt ej världen eller djävulen eller vår egen kärlek till bekvämlighet stjäla de dyrbara timmarna.

b) Vi måste taga igen förlorad tid, d. v. s. köpa den. Giv dina pengar, ditt nöje, din bekvämlighet, din vila , allt vad du äger i utbyte mot den hellre än att förlora eller förslösa den, "Köpande tiden"

c) Vi måste uppgöra kloka planer för tidens användande. Varje morgon borde vi fråga oss själva; "Huru skall jag använda denna dag?" "Vart kan jag gå, och vad kan jag göra för att på förmånligaste sätt använda min tid?"

d) Låt oss även varje afton rannsaka oss själva och se till, huru vi använt vår tid! Det brukar jag göra. Jag frågar mig själv flera om dagen: "Hur har jag använt tiden, och vad gott har jag gjort?"

 Om du visste, att du blott hade femtio timmar av din levnad kvar, skulle du då ej bruka dem med största omsorg, och fylla varje ögonblick med det arbete, som måste utföras?

Mina kamrater, ni veta ej, om ni ens har femtio timmar kvar; därför beder jag er, nyttja var och en av dem väl!

Jag vill ej, att ni skola vara överdrivet ängsliga; men jag önskar, att ni må använda denna högst dyrbara gåva på det sätt, som skall vara nyttigast för er själva, edra anhöriga, er kår och er Frälsare, som gav eder hela sin tid.