Våldet och eskalerar och konflikterna överröstar varandra. Då våldet ökar på den ena arenan faller de övriga konflikterna i medieskuggan för en period.
UkrainaI Ukraina ser våldet ut att trappas upp. Den ryska inblandningen eskalerar under ständiga dementier från Moskva. Vi har nästan lärt oss att Moskvas röst inte har det blekaste intresse att värna om sanningen. Det kanske till och med är så det att hålla sig till sanningen inte är en dygd i det gamla sovjetiska tänkandet som fortplantar sig in i det modernare Ryssland.
Bakgrunden till Ukraina-konflikten ligger i den Gamla Sovjestaten. Jag kan känna igen mönstret från Lettland. Under många år bortfördes hundratusentals balter till Sibirien och ryssar sändes in i Baltikum. Det pågick en medveten "russifiering" från Moskva. Man strävade efter att göra de ockuperade länderna mer ryska. I Lettland är 30 procent av befolkningen ryssar, eller rysktalande, och i Riga är det 50 procent.
Konflikten låg inbäddad i systemet då sovjetstaten kollapsade. I de tidigare ockuperade länderna fanns stora befolkningsgrupper som var "ryska" men som inte kunde åtnjuta samma rättigheter som de "riktiga" letterna, ukrainarna eller vilka det kunde vara.
Resultaten av russifieringen är att många människor i Lettland och i andra östeuropeiska länder har invånare som är ryssar, födda i det land sovjet ockuperade. I många fall är de statslösa. De är födda i det ockuperade landet, men får inte medborgarskap där. De kan inte få ryskt medborgarskap eftersom de aldrig har bott i Ryssland. Många av dessa människor längtar av hela sitt hjärta att Ryssland ska komma tillbaka.
Effekterna av det sjuka sovjetsystemets framfart kommer dessvärre Östeuropa att få lida av också framtiden.
Israel-PalestinaFrån att ha varit den dominerande konflikten under några veckor ligger konflikten ligger just nu i total medieskugga. Nyhetsrapportering har för ovanlighetens skull uttryckt förståelse för att Israel måste försvara sig mot den intensiva raketbeskjutningen från Gaza.
Vad som är förvånande är att det bara är två bilder som visats från konflikten. Israels armé och den lidande civilbefolkningen i Gaza. Det verkar som om man vill visa att konflikten är mellan en välutrustad armé och en vapenlös civilbefolkning. Men det är inte civilbefolkningen som skjuter 8.000 raketer in i Israel. Det är Hamas-milisen. Varför får man aldrig se bilder på Hamas-soldaterna som har resurser att skjuta alla dessa raketer?
Jag kan bara tänka mig två svar på den frågan. Antingen önskar man i media att beskriva det som ett ensidigt krig mellan en välutrustad armé och en försvarslös civilbefolkning. Eller också, som några journalister uttryckt det, fruktan att rikta kamerorna mot Hamas-krigarna.
Grundproblemet är att Hamas inte vill acceptera att Israel existerar. Hamas är inte intresserad av en tvåstats-lösning.
SyrienSyrienkonflikten ligger nu i total medieskugga, trots att det pågår ett fruktansvärt krig. I början av konflikten låg sympatierna hos rebellerna som ville befria landet från diktatorn i linje med den arabiska våren.
Men då rebellerna visade sig mer och mer bestå av islamistiska extremister såsom ISIS är det svårt att se någon lycklig lösning på problemet.
Irak och Sudan
De fruktansvärda händelserna som pågår i Irak och i Sudan är grymheter av ett ett sällan skådat slag. Det onda som andra försöker dölja, visas här helt öppet. Hundratals män avrättas och hundratals kvinnor förs bort som sexslavar. Här använder man det barbarbariska våldet som ett medel att sätta skräck i motståndarna.
Finns det någon lösning? Jag tror knappast att man löser problemet genom att döda alla islamistiska extremister. Fler kommer att komma fram. Den enda lösningen, även om den kan synas utopisk, är ett hjärtats omvändelse där hatet ersätts med kärlek. Ett möte med Jesus där man, som Saulus, möts av ljuset från Jesus och upplever en livsförvandling.
/PB
