Swisch

Nu kan du betala till rupeba direkt med din mobil om du är ansluten till Swisch. 
Betala till +46723969480

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 31 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var vi tillbaka hemma på Jelöy i Norge. Semestern är slut för den här gången. Men det är inte så tokigt här hemma heller.

Vår granne, som för övrigt är vår egen mellanson med familj, har bytt båt och ville gärna ta med ´de gamle´ ut på en båttur.

Igår (lördag) åkte vi båt Oslofjorden norrut till Dröbak där norrmännen sänkte krigsfartyget Blücher under den tyska invasionen av Norge under andra världskriget. Du kan läsa mer om Blücher HÄR.

Nu börjar vi förbereda allt som ska hända under det nya skolåret. Närmast på programmet under augusti ska vi ha en kurs för unga gifta officerspar "Äktenskap och tjänst" och sedan åker vi till Island för att ha undervisning för divisionens officerare.

För trettio år sedan var Rut och jag lärare på Jelöy folkehögskola och under de nio åren vi bodde i Norge hade vi närmare 1000 elever. Idag möter vi dem överallt. Många av dem är idag officerare, och många av bibeleleverna har idag ledarpositioner i Frälsningsarmén i Norge, som till exempel peronalchefen och Stridstopets redaktör. Den nu avgående rektorn på folkhögskolan var elev på bibellinjen vårt näst sista år, och den nu tillträdande rektorn var elev på bibellinjen vårt sista år. Han är till och med svensk och heter Hans Nilsson.

En av de nya officerarna som nu ska ut i sin första order var elev på folkhögskolan för trettio år sedan. Det tar tydligen många år för några att bestämma sig. Ja, det kanske inte jag ska tala om, som blev officer vid 63 års ålder.

En bra rubrik på den här bilden skulle kunna vara "Bibelelelev ute och cyklar". Han gick på bibellinjen vårt första år på Jelöy för 37 år sedan och nu ska han cykla från nordnorge till sydnorge för projektet "Others". 320 mil, lika långt som att cykla hemifrån oss ner till Alicante i södra Spanien.
Läs mer om cykelturen och om Others HÄR.

I morgon börjar augusti månad och under hösten har jag ett erbjudande som du kommer att få svårt att tacka nej till. Under varje månad kommer vi att erbjuda en av våra böcker till 25 procents rabatt. I morgon kommer presentetationen av augusti månads bok. Missa inte det!

För övrigt önskar jag dig, som vanligt, en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Månadens bok augusti - TOLKNINGSBOKEN 25% rabatt

Under hösten kan du varje månad köpa en av våra böcker med 25% rabatt.

Under augusti är månadens bok TOLKNINGSBOKEN av Peter Baronowsky, en liten vägledning för den vanlige bibelläsaren om hur man kan förstå Bibeln (47 sid.).

Boken har använts som kurslitteratur på bibellinjen på Mariannelunds folkhögskola (Pingströrelsen)

Boken kostar vanligtvis 80 kronor, men i augusti får du den för bara 60 kronor + brevporto (13:-). Sänd ett mejl till info@rupeba.se och beställ boken, så skickar vi bok och faktura till dig. Du kan läsa mer om boken HÄR.

Om du föredrar det kan du swischa 73:- till +46 723 96 94 80, så får du bok och kvitto direkt hem i brevlådan (Glöm inte skriva in din adress).

Glöm inte vem du är!

Det sägs att kung Georg V sa till prinsen av Wales: "Kära barn, du får aldrig glömma vem du är, för om du kommer ihåg vem du är kommer du uppföra dig därefter".

Kungen tänkte sig nog att det var lätt för sonen att glömma bort vem han var och att det kunde leda till opassande uppträdande. Det är ingen tvekan om att vi uppför oss utifrån vem vi är.

Jag hörde en gång om en liten pojke som började på Frälsningsarméns söndagsskola i en liten svensk stad. Tidigare hade han gått på en annan söndagsskola på andra sidan gatan. Då var det någon som frågade pojken varför han hade bytt söndagsskola, och pojkens svar blev: "På den andra söndagsskolan sjöng vi varje söndag ´Ett litet fattigt barn jag är´, men här sjunger vi i stället ´Jag är barn till en kung´". 

Om man varje vecka sjunger hur liten och fattig man är, kommer man säkert att uppföra sig därefter. Och man varje vecka sjunger att man är barn till en kung så blir resultatet säkert att man uppträder därefter.

Uppenbarligen hade församlingen i Korint glömt bort vem de var. Paulus fick flera gånger fråga församlingsmedlemmarna "Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?" (1 Kor 3:16 och 6:19). Om du kommer ihåg att Guds Ande bor i dig, kommer det säkert att påverka vem du är. 

Till efesierna skriver Paulus att Gud bor hos dem med samma kraft som väckte upp Jesus från de döda (Ef 2:18-20). 

Glöm inte bort vem du är! Det kommer att påverka hur du talar, hur du handlar och hur du lever. Vem vet, det kanske till och med kan vara med att förvandla någon annans liv.

/PB

Det enda sättet du kan bli helig på

David Wilkerson, Mars 2011

Bibeln säger att vi är kallade att vara heliga "så som Gud är helig." Men hur blir vi heliga i Guds ögon?

Begrunda Petrus ord: "Såsom han som har kallat er är helig, var också ni själva heliga i hela er livsföring. Ty det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig" (1 Petrusbrevet 1:15-16, Reformationsbibeln, min kursivering).

Läs nu detta från Paulus: "Så som han har utvalt oss i honom, förrän världens grund var lagd, för att vi skall vara heliga och ostraffliga inför honom i kärlek" (Efesierbrevet 1:4, Reformationsbibeln). "Ty Gud har inte kallat oss till orenhet, utan till helgelse" (1 Tessalonikerbrevet 4:7, Reformationsbibeln).

Paulus klargör i den här sista versen: Gud har inte bara kallat oss till frälsning, eller till himmelen, eller för att ta emot hans förlåtelse. Dessa är snarare alla förmåner till vår enda sanna kallelse. Och den kallelsen är att vara helig såsom Fadern är helig.

Varje troende i Jesu Kristi kyrka är kallad till att vara helig så som Kristus är helig. Enkelt uttryckt, detta betyder att vara ren och utan skuld i Guds ögon.

"Men det är omöjligt", säger du. "Är det verkligen meningen att jag ska vara så helig som Jesus var? Han var obefläckad, utan skuld, fullkomlig. Hur kan någon leva upp till den standarden? Dessutom, säger inte Bibeln, 'Ingen är helig såsom Herren'?"

Det var själva syftet med lagen – att visa hur omöjligt det är för oss att motsvara Guds standard av helighet. Inget mått av mänsklig viljekraft, styrka eller förmåga skulle någonsin kunna göra någon enda helig.

Så om ingen är helig förutom Herren, hur blir vi verkligen ett heligt folk?

Läs mer HÄR.

Sommarprat med Carola

Missade du sommarpratet med Carola? 
Du kan lyssna på det HÄR.

Tidig söndagsmorgon den 24 jul

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den sista söndagen på sommarsemestern. Även om jag har semester, så är det andra som inte har det. Med bestörtning ser jag vad som händer i Turkiet och USA.

Som en följd av kuppförsöket passar Erdogan verkligen på att eliminera alla meningsmotståndare.

Rapporteringen från republikanernas partikonvent i USA är också skrämmande på många sätt. Det ohämmade hatet mot Hillary Clinton och av Ted Cruz förvånar. Det är inte det att de representerar något annat än Trump som förvånar, men det gränslösa hatet man ser i massornas ansikten då de skanderar mot Clinton och buar ut Cruz.

Men tillbaka till min lilla värld. Vad gör jag egentligen på alla lediga dagar som semestern består av? Jo, bland mycket annat läser jag och skriver en del.

==> Jag läser:
- Lärjunge. Om konsten att vara radikal utan att bli fanatiker - John Stott
- Charles G. Finneys självbiografi
- Det var ikke min skyld - Kunsten å ta ansvar - Ann Heberlein (svensk bok fast jag läser den på norska)
- Som om Gud ikke finnes . Hva skjer når livet sekulariseres? - Magnus Malm (också svensk bok fast jag läser den på norska.)
Jag återkommer säkert med kommentarer från sommarläsningen.

==> Just nu skriver jag på NT-boken, en följeslagare för den personliga bibelläsningen.

Jag har tidigare skrivit de två första delarna i serien NT-boken: Evangelierna och Apostlagärningarna. Du kan läsa mer om dem på rupeba.se under fliken "AFFÄREN". Du får gärna beställa dem som e-bok utan kostnad.

Just nu håller jag på med del 3 som kommer att handla om Romarbrevet, Första Korintierbrevet och Andra Korintierbrevet. Den delen är inte färdig ännu, men du får gärna läsa den så långt jag hunnit och återkomma med synpunkter för mitt vidare arbete med serien. Skriv dina synpunkter till peter@rupeba.se. Du kan ladda ner del 3, så långt jag har hunnit HÄR.

Jag räknar med att hela serien om Nya Testamentet är färdig någon gång i slutet av januari nästa år, och då börjar jag med GT-boken.

Men sommaren är inte slut ännu. Det ser ut att bli en riktigt varm dag hemma i Sverige. Och snart kommer det förmodligen en ny vecka. Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.

Peter Baronowsky

Dödshjälp eller livshjälp - Vad behöver vi

Från seminarium under Almedalsveckan i Krukmakarens Hus (FA)
Just nu finns politiska påtryckningar för att få till en utredning kring
dödshjälpsfrågan. Har vi rätten till vår egen död? Hur ser det ut med
möjligheterna till smärtlindring och vård i livets slutskede?
(Arrangör: (G) som i Gud)

Jag vill förändra min värld

Under den här vinjetten lägger vi varje torsdag ut något speciellt som är värt att läsa, eller lyssna på.

Den här veckan kan du lyssna på fyra korta avsnitt som Rut läser från Ann Kiemels bok "Jag vill förändra min värld". Dessa avsnitt har tidigare varit publicerade på rupeba.se sommaren 2013.

Det är mycket korta avsnitt som bara tar några minuter. Ta dig tid att lyssna.
Varning: Du kan bli berörd!

Rut läser från Ann Kiemels bok: 

"Jag vill förändra min värld"

(Klicka på titlarna nedanför för att lyssna)

En taxichaufför

Tre fyllda kyrkbänkar

Vanliga dagar

Agnostikern

Är skolan fångad av en normvind?

Seminarium i Krukmakarens Hus (FA) med Svenska Evangeliska Alliansen under Almedalsveckan 2016.
Den normkritiska pedagogiken, som nu lanseras på bred front i Sverige,
vänder sig mot den så kallade tvåkönsnormen, samt begrepp som "normalt" och "onormalt". Är den normkritiska pedagogiken ett bra verktyg för att motverka diskriminering eller social ingenjörskonst på tvärs med föräldrarnas vilja?

Du har en Hjälpare

David Wilkerson - Januari 2011

Jesus sa, "Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder" (Johannes 14:18).
När Kristus sa detta, var det till sina lärjungar han riktade sig, precis innan han gick till korset. Han hade samlat sina utvalda till en sista stund av gemenskap innan han skulle bli korsfäst.

Vilken sorglig, bedrövad samling dessa män var. Deras enda källa till tröst på jorden togs ifrån dem. Jesus var deras vägledare, deras lärare, deras glädje, frid och hopp. Och nu lämnade han dem fysiskt.
Lärjungarna måste ha tänkt, "Hur ska vi veta vad vi ska göra? Vart ska vi gå för att få det eviga livets ord? Han sa till oss att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet i hans namn. Men varifrån ska kraften och auktoriteten komma? Vi har förtröstat på Jesus i allting. Vi har byggt hela vår värld runt honom. Han är Gud kommen i kött, och nu lämnar han oss."

Naturligtvis visste Jesus vad de tänkte. Och han visste vad de var på väg att möta: förföljelse, umbäranden, armod, förlust av allt, berövande av deras jordiska tillhörigheter, de skulle dras inför domstol, bli torterade för hans namns skull.

Ändå tvivlar jag på att de lärjungarna förstod Kristi ord till dem där: "Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder.. Jesus sa i realiteten:
"Jag kommer aldrig att låta er möta era strider ensamma. Jag kommer aldrig att lämna er hjälplösa eller maktlösa mot djävulens attacker. Jag vet vad ni kommer att få möta. Men jag vet Faderns plan för er. Om ni visste och förstod den skulle era hjärtan fröjdas. Ni skulle hoppa högt av glädje just nu på grund av att jag går till min Fader."

Läs mer HÄR.

Almedalen 2016: Rätten att häda - islamkritik och det öppna samhället

I samhällsdebatten påstås det att islamkritik gynnar främlingsfientlighet. Samtidigt är många muslimer och ex-muslimer tvingade att leva under hot pga kritik mot övertygelser inom muslimska sammanhang. Vilken rätt att häda har svenska muslimer? Kan islamkritik ge en mer konstruktiv religionsdebatt?

Tidig söndagsmorgon den 17 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och semestern fortsätter. Förra söndagen firade vi yngste sonens födelsedag. Han är den ende av sönerna som föddes under sommaren och hans födelsedag har vi de flesta åren firat på sommarstället. Nu var det dags igen. Hans familj hade dagen till ära inköpt en tårta. Jag tror det var ett av barnbarnen som hade valt ut den speciella tårtan.

Då tårtan bars in till födelsedagsbarnet såg jag tårtan från baksidan och plötsligt såg jag en ny möjlighet. Frälsningsarmén har ju specialiserat sig på återvinning och jag såg nu min möjlighet att göra min insats för återvinningen. Eftersom jag såg tårtan bakifrån såg jag först sjuan och sedan trean. Kvicktänkt som jag är såg jag min möjlighet. Jag ska ju fylla 73 år om bara tre år, så då tårtan var uppäten var det säkert ingen som skulle märka om jag tog de två siffrorna, diskade av dem och la dem i en byrålåda. Sedan kan jag bara ta fram mina återvinningssiffror till min födelsedag. Problemet är bara att komma ihåg var jag lagt dem, och att komma ihåg att jag sparat dem. Detta hände förra söndagen och jag är inte helt säker på att jag kommer ihåg var jag gömde dem. Men jag kommer i alla fall ihåg att jag gömde dem. Än finns det hopp.

Santa Barbara

I fredags tillbringade vi dagen i Alicante tillsammans med två av våra nya norska löjtnanter som tillsammans med respektive familjer åtnjuter semester innan det är dags att ta ansvaret för var sin ny kår. Vi tog oss bland annat upp i den stora borgen Santa Barbara med milsvidd utsikt i alla väderstreck.

Om jag lyfter min blick lite grand över den personliga sfären ser jag att vi lever i en orolig värld. Storbritannien vill gå ur EU, Stort terrorattentat i Nice och försök till statskupp i Turkiet.

På tal om Nice tillbringade jag flera somrar där som liten. Mamma och pappa arbetate på "Cité de Refuge", ett elvavåningars härbärge i Paris. På somrarna åkte vi ned till Nice där Frälsningsarmén hade ett barnhem för några veckors semester. Det var mindre dramatiskt på den tiden. Det mest dramatiska som hände var att jag tappade bort mamma och pappa på väg ned till stranden en dag. Då gick jag till en polis, som stod mitt i gatan och dirigerade trafiken. Polisen tog hand om mig. Flera timmar senare kom pappa in på polisstationen och där satt jag och åt glass.

Men som sagt, det är betydligt oroligare i Frankrike och Turliset idag. Hur var det vi brukade sjunga förr i tiden "När världsriken vackla och störta i grus, och allt mot förgängelse går. Ja, då är det gott att få bygga sitt hus, på klippan som evigt består".

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Claphaminstitutet - Almedalen 2016. Ur askan – i elden

Ur askan – i elden. Kristna flyktingars utsatthet på svenska asylboenden. Vilka problem möter kristna flyktingar på asylboenden i Sverige? Vilka är orsakerna till problemen, och vad ska vi göra åt dem? Många har på senare tid flytt från förtryck och terror, och hoppats kunna finna en fristad i Sverige. Inte minst kristna flyktingar har dock tvingats se hur förföljelse av olika slag fortsätter även här i vårt land som sägs försvara religionsfriheten. Detta seminarium vill analysera den uppkomna situationen på svenska asylboenden och diskutera hur Sverige bör gå tillväga för att skydda kristna flyktingar.

Medverkar gör Mikael Ribbenvik, operativ chef för Migrationsverket, Robert Halef, riksdagsledamot (KD) och Josef Aslan, diakon i syrisk-ortodoxa kyrkan samt fd ordförande i Syrisk-ortodoxa kyrkans ungdomsförbund
Moderator är statsvetaren och Claphaminstitutets fd ordförande Stefan Swärd

Claphaminstitutet - Almedalen 2016. Hillary, Donald och Gud.

Hillary, Donald och Gud. Religionens roll i den amerikanska valrörelsen.
Nu i juli går både demokrater och republikaner till partikonvent, vilket blir startskottet för valrörelsen i ett presidentval som måste betraktas som det märkligaste på mycket länge. Hur ställer sig valets två huvudfigurer Hillary Clinton och Donald Trump till frågor om religion och kristen tro, ämnen som normalt brukar vara centrala i amerikansk politik. Vilken roll har religionen tidigare spelat i amerikanska valrörelser, och vilken framtid kan tron stå inför, beroende på hur höstens val utfaller?

Medverkar gör Johan Ingerö, programansvarig på Timbro och Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör på Dagen.Moderator är Per Ewert, direktor vid Claphaminstitutet.

Vi kan väl inte hitta på vilket evangelium som helst? Del 2 (av 2)

Vad handlar egentligen Nya Testamentet om? Vad är huvudbudskapet? Varför kom egentligen Jesus till jorden? Det som är huvudbudskap i Nya Testamentet, borde väl vara huvudbudskap även i våra predikstolar.

Ett genomgående huvudbudskap är att Jesus ska komma tillbaka. Jesus håller ett av sina längsta tal om just detta. Några böcker i Nya Testamentet handlar huvudsakligen om detta och det perspektivet finns med i nästan alla böcker i Nya Testamentet. Det omnämns 318 gånger i Nya Testamentet, i genomsnitt var 25:e vers.

Jesus talar om detta både i klartext (Matt 24) och liknelser (De tio brudtärnorna i Matt 25).

Jesus talar om detta både för att varna och för att trösta. Han säger flera gånger att vi ska vara beredda för vi vet inte när han ska komma tillbaka och att vi inte ska frukta, eftersom han kommer att komma tillbaka för att hämta oss då han har gjort allting i ordning för oss (Joh 14).

En dag ska det ske. Jesus ska komma tillbka. Våra val här i livet kommer att påverka vår evighet, och en dag blir det för sent att välja.

Då man ska försöka sammanfatta Nya Testamentets budskap gör man oftast det med den vers som brukar kallas "den lilla Bibeln". Den versen handlar om att detta livet har två möjliga utgångar, att få evigt liv eller att gå förlorad.

Finns detta perspektiv med i din undervisning? Hör du denna förkunnelse där du firar gudstjänst? Om inte bör du kanske oroa dig? Den undervisning du förkunnar, eller tar emot, kanske är en annan förkunnelse än den som presenteras i Bibeln.

/PB

PS. Del 1 finner du HÄR.

Sållade heliga

David Wilkerson - December  2010

Herren sade, “Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder" (Lukas 22:31-32).

 När Jesus vandrade på jorden kände han alltför väl till ondskans våldsamma krafter. Satan kom med vartenda vapen i helvetet för att sålla Kristi lärjungar. Och han kom för att fresta Jesus också.

Jag tror inte någon av oss någonsin skulle kunna till fullo förstå den enorma konflikt som rasar i det andliga riket. Inte heller skulle vi kunna inse hur fast besluten djävulen är att förgöra sådana lärjungar som Petrus. Han har målat en måltavla på ryggen på varje troende vars hjärta är fast beslutat att följa Kristus.

Så här är det: Vid något tillfälle i vår kristna vandring korsar vi det jag kallar ”lydnadslinjen”. Det är när vi i våra hjärtan bestämmer oss för att gå hela vägen med Herren. Vi inser att det inte finns något i denna värld som håller fast oss, och vi beslutar oss för att lyda Guds Ord på alla sätt och vad det än må kosta.

Ögonblicket då vi korsar den linjen – stunden då vi träder in i ett liv av lydnad och beroende av Kristus, fast beslutna att aldrig gå tillbaka – sätter vi igång alla larmklockor i helvetet. Varför? Vi har blivit ett hot mot mörkrets rike. Därför blir vi en måltavla för varje furste och väldighet. Lidanden, stormfloder och prövningar kommer som ett förtärande test av tron.

Kanske du en gång i tiden var en halvhjärtad Kristi efterföljare. Du älskade honom men du var inte helt och fullt överlåten till honom. Kanske du ville följa dina egna ambitioner. Du hade dragit upp linjerna för dina egna planer i stället för att söka att följa hans kallelse för och ledning i ditt liv.

Läs mer HÄR.

Tidig söndagsmorgon på semestern den 10 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den här gången till och med semestersöndag. Den gångna veckan har det rapporterats en hel del från Almedalsveckan. Frälsningsarmén har unde flera år varit engagerad i seminarieverksamheten i samarbete med tidningen Dagen under rubriken "(G) som i Gud". Rut och jag var med att planera verksamheten inför starten omkring 2005 och deltog också i  Almedalsveckan de första åren.

Jag har många fina minnen från den tiden. Pulsen i Visby under veckan. Cafékvällarna på Frälsningsarméns hus varje kväll efter partiledartalen med intervjuer och aktuellt budskap från ståuppkomikern Mackan Andersson. Jag minns också en magisk sommarnatt i kyrkoruinen med medverkan av Vasa Gospel och Vic Poke.
Men det var då det. Nu är det semester som gäller. Jag sitter vid poolkanten och läser en självbiografi av Charles Finney, den store väckelsepredikanten som verkade i USA någon gång i början av 1800-talet.

Boken berättar om stora väckelsevågor i USA där Finney drog fram. I Rochester 1830 kunde mer 100.000 nya medlemmar läggas till församlingarna som ett resultat av väckelsen. Ungefär fyrtio år senare hade Frälsningsarmén startat i England och under en fyraårsperiod invigdes 250.000 nya soldater över hela världen.  I det perspektivet ser de tretusen nya medlemmarna i församlingen i Jerusalem på den första pingstdagen inte ut att vara så imponerande längre.

Boken är en av de böcker vi tog med oss för att eventuellt hinna läsa under semestern. Jag har säkert läst den tidigare, men den är lika inspirerande att läsa nu. Så ser jag plötsligt något som är handskrivet på första sidan i boken: "Till far den 1/10 1925. Hertie". Hertie var en av Ruts mostrar och hennes far var alltså Ruts morfar. Han var lekmannapredikant och bland annat predikade han i Attanäs Missionshus i östra Blekinge, inte långt ifrån den plats där vi hade vårt sommarställe under många år. Under en period tog vi upp manteln efter Ruts morfar och hade ett sommarmöte i det gamla missionshuset ett antal år. Lekmanapredikanten dog tidigt och fick inte möjlighet att följa sina sju barn genom livet. Fyra av dem blev officerare i Frälsningsarmén. Du kan läsa lite om det i en artikel som Rut skrivit och som publicerats på Bootheum.se. Du finner den HÄR.

Där vid poolkanten känner jag historiens vingslag. "Släkten följa släktens gång". Det handlatr om en stor väckelse i USA i början av 1800-talet, en ung blivande frälsningsofficer som ger en bok om den gamla väckelsen till sin far i början av 1900-talet och jag som sitter vid poolkanten i början av 2000-talet och läser om väckelsen i början av 1800-talet och Hertie som i början av 1900 talet skriver en hälsning till sin far i boken.

Men nu är det snart dags att lägga den gångna veckan till handlingarna och gå in i en ny vecka.
Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för sig.

Peter Baronowsky

Jesus Kristus frälste mig från 27 år av homosexualitet

David vittnar om att han blivit frälst från en homosexuell livsstil som tog upp hans liv i 27 år. David var djupt inblandad i livsstilen och endast genom Guds nåd blev han befriad och gjord till en ny skapelse i Kristus.

Vi kan väl inte hitta på vilket evangelium som helst?

Vi har blivit kallade att förkunna evangeliet. Men inte vilket evangelium som helst. Jag får en obehaglig känsla av att det evangelium som predikas i våra kyrkor idag ofta är ett helt annat evangelium än det som presenteras i Nya Testamentet. (Läs mer om att förkunna "ett annat evangelium" i Gal 3)

Det evangelium som ofta predikas idag är att du är bra nog som du är. Det är visserligen ett budskap som får oss att må bra. Men det finns ett allvarligt fel med den förkunnelsen. Den är helt enkelt inte sann. Vi är inte bra nog som vi är. Det är för att vi inte är bra nog som vi är, som Jesus gav sitt liv på korset. Jesus trodde verkligen att det var nödvändigt att han dog på korset för att vi skulle kunna bli accepterade av Gud. Jesus gav sitt liv för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad, utan få evigt liv (Joh 3:16).

Det är ju detta som är evangeliet att vi kan få evigt liv trots att vi inte är bra nog som vi är, om vi bara tror på honom.

Jesus är väldigt tydlig på detta. Det finns två vägar. En som leder till livet och en som leder till för fördärvet (Matt. ). De goda nyheterna är att vi inte behöver hamna i fördärvet, vi kan få evigt liv.

Det är sant att du får komma till Jesus precis som du är, men han älskar dig alltför mycket för att låta dig förbli som du är.

Det stora problemet med förkunnelsen om att du är bra nog som du är, är att den kan få oss att tro att vi inte behöver omvända oss till Jesus.

Livets mening är inte att vi ska må bra medan vi är på väg till fördärvet. Livets mening är att vi ska ha frid med Gud på väg till himlen.

Om du aldrig predikar, eller hör, om synd, omvändelse, förlåtelse eller om den dubbla utgången av detta jordelivet, då finns det anledning till oro. Det du predikar, eller hör, kan vara ett helt annat evangelium än det Jesus predikade.

/PB

Homosexualitet och samkönade relationer

Vad säger Bibeln om homosexualitet? Bibeltexter samt förnuftsargument belyses på ett mycket grundläggande vis i ett mycket bra föredrag av Stefan Gustavsson.1t.

Gud har behag till dig!

David Wilkerson - Oktober 2010

”Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga. De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig” (Psaltaren 18:17-20, min kursivering).

I denna psalm tänkte David tillbaka efter en fantastisk räddning. Han fröjdades eftersom Herren hade räddat honom från hans fiender. Saul hade utlyst skottpengar på hans huvud och jagade honom obarmhärtigt, så att David var tvungen att sova i grottor, hålor och på öppna fält.

David sa om den mörka tiden, ”Helvetets bedrövelser omringade mig, och jag levde i betryck. Ogudaktiga människor skrämde mig. Alla hatade mig.” Men Gud kom rytande från himlen för att rädda David: ”Och han sänkte himmelen och for ned … Och HERREN dundrade i himmelen … Han räddade mig från min starke fiende” (18:10, 14, 18).

Fienden hade kommit in som en störtflod. Men ändå kunde David säga, ”Gud trädde fram rytande för att dra upp mig från de virvlande vattnen. Han räddade mig ur alla mina svårigheter!”

Den Helige Ande gav David en uppenbarelse som är nyckeln till all befrielse.

Läs mer HÄR.

Almedalsveckan måndag den 4 juli

Frälsningsarmén i samarbete med Pingst och tidningen Dagen i Krukmakarens hus (Frälsningsamén)
10.00 – Ensamkommande flyktingungdomar – belastning eller tillgång?
15.00 – Ny vision: Ett Sverige med 15 miljoner invånare
Läs mer HÄR.

Tidig söndagsmorgon den 3 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Ett år har gått och nu börjar snart nästa år. Som gammal lärare delar jag in livet i skolår mer än i kalenderår. Nu går vi på semester och kan se tillbaka på ett år fyllt av spännande aktiviteter. Vi har rest mycket för vägledningssamtal, mötesserier, bibelhelger och mycket annat. Dessa platser har vi hunnit besöka under skolåret juli 2015-juni 2016:
London ( Internationell kongress), Storefjell, Målöy (x2), Vadsö (x2), Island, Moldavien, Odda, Bryne, Sandnes, Porsgrunn, Örebro, Haugesund, Mo i Rana (x2), Hamar, Fredrikstad, Skudeneshavn, Kopervik, Farsund, Färöarna, Odnes, Brevik, Langesund, Tönsberg, Sarpsborg, Ålesund, Lena, Jörpeland, Stavanger, Bodö, Moss, Oslo (Skandinavisk kongress). om jag har glömt någon plats må det vara mig förlåtet. Dessutom har vi haft ansvaret, eller föreläst i kurser för löytnanter, officerare och ungdomar.

Men nu har vi som sagt gått på semester och semester räknar vi att ha ytterligare några veckor framöver. Sedan drar det igång igen i augusti. Vi börjar med att ha en kurs för officerspar med titeln "Äktenskap och tjänst" och sedan flyger vi till Island och vidare en endagsresa med bil upp till Akureyri som ligger på norra sidan av Island. Men det är långt till augusti. Nu är det semester som gäller.

En ny rubrik på hemsidan har tillkommit under veckan. ´Mitt i veckan´ blir en återkommande spalt på torsdagar på rupeba.se. Det blir en spalt med undervisning eller något annat tänkvärt. I torsdags började vi med Ruts inlägg under den Skandinaviska kongressen i Oslo. Om du inte läst det kan du finna inlägget HÄR.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky