”Vad hans hjärta önskar ger du honom, vad
hans läppar begär vägrar du honom inte. Ty du möter honom med rika välsignelser
” (Ps 21:3-4)
Dagens bibelord
blev särskilt levande för mig en stressig höstdag när barnen var små. Jag hade
bara sovit en kort stund den natten. Vi hade flyttat till Norge, och stod mitt
uppe i försäljningen av vårt hus i Sverige. Jag hade stöpt ljus på förmiddagen,
för en ungdomsgrupp i församlingen och haft ett annat besök hela eftermiddagen.
Småpojkarna hade bråkat hela dagen och jag hade nätt och jämt fått middagsmaten
på bordet, när jag fick besked om att jag måste skjutsa några av barnen till en
samling som jag inte räknat med. Jag fick lämna maten och allt framme och ge
mig av hux flux. Jag var stressad!
När jag kom hem
hade min då nioåriga son plockat undan allt och gjort fint i köket. Jag hade
inte bett honom om det och jag blev så glad och tacksam till honom, när jag såg
det fina köket. Men jag kände också att jag genom händelsen hade fått en stor
välsignelse från Gud.
Ibland kommer Gud oss oväntat till mötes på det här sättet, genom vardagens små händelser. Han kan använda vem han vill. Ibland får vi vara den som tar emot välsignelsen och ibland får vi vara den som förmedlar välsignelsen till någon annan.
BÖN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar