”Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och
letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför
ska det ta upp mark till ingen nytta? Han svarade: Herre, låt det stå kvar ett
år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år….” (Luk 13:7-8)
Det finns många
punkter i en berättelse. Det är bra med punkter. En punkt markerar ett slut och
en ny början. Efter punkten får man hämta andan. Sedan börjar något nytt. Alla
punkterna, utom den allra sista i berättelsen är en del i en helhet.
Varje liv är en
berättelse. Varje nyårsafton är som en punkt i denna berättelse. Det gamla
året, med dess glädjeämnen och sorger, framgångar och misslyckanden, hör liksom
till den gamla ”meningen”. Vi markerar årsskiftet och tar sats inför det nya
som ska komma.
När jag skriver
en berättelse kan jag betrakta varje mening och ändra på orden så att meningens
mening blir tydlig. I livet kan jag inte ändra på det som varit. Men jag kan be om förlåtelse för det jag
gjort fel mot andra, och jag kan förlåta och försonas med det som andra gjorde
fel mot mig. Jag kan sätta punkt och släppa taget om det som varit. Min
spelplan kanske har förändrats radikalt, men jag får införliva de erfarenheter,
som det gångna året gett, och börja om från en ny utgångspunkt.
BÖN
Tack min Gud för vad
som varit!
Tack för allt vad du
beskär!
Tack för tiderna som
farit!
Tack för stund som
inne är!
Tack för ljusa, varma
vårar!
Tack för mörk och
kulen höst!
Tack för redan glömda
tårar!
Tack för friden i
mitt bröst!
FA’s sångbok nr 261
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar