”I min förtvivlan klagade jag för Herren, ropade jag till min Gud och
han hörde min röst i sitt tempel, mitt rop nådde fram till hans öra.” (Sam
22:7))
Det var ganska
sent på kvällen. Telefonen ringde och en okänd kvinna bad att få tala med mig.
När jag kom till telefonen sa hon: ’Jag måste få tala med någon som är
kristen’. Många år tidigare hade hon varit på någon kurs hos oss, jag vet inte
vilken, och nu när hon hade kommit i stora svårigheter i livet, blev hon påmind
om en av de ytterst få kristna som hon hade haft kontakt med i livet, och grep
ett halmstrå genom att leta upp mitt telefonnummer.
Jag hade inga
förutsättningar att kunna hjälpa henne med hennes problem, varken rent
praktiskt eller på annat sätt, men jag hade en tydlig känsla av att hon visste
det. Vad hon egentligen sökte var inte kontakten med mig, men med någon som
kunde sätta henne i förbindelse med levande Gud. Hon visste intuitivt att bara
en övernaturlig kraft skulle kunna lyfta henne ur hennes desperata situation.
Jag gjorde det enda jag kunde, jag bad för henne i telefon, och hela den
efterföljande kvällen och natten.
Jag vet inte
hur det har gått för kvinnan, men jag blev påmind om alla de människor som
finns därute och som kanske inte känner någon kristen, som kan förmedla
himmelsk tröst. Finns du och jag där för dessa människor?
BÖN
Jesus, tack för att
du ser varje människa som idag kämpar med tunga bördor. Hjälp mig att vara
beredd att vittna om dig och att förmedla en hälsning från dig, till dem jag
möter i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar