HERREN VÅR GUD – 2 Krön 13

 

Bibelläsning: Andra Krönikeboken 13
Läs bibeltexten här:
https://www.biblegateway.com/passage/?search=2+Chronicles+13&version=SFB15

"Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom" (2 Krön 13:10)

Salomos sonson Abia var nu kung i Sydriket. Sydriket och Nordriket ställde upp till strid mot varandra och Abia håller tal till Nordriket. Han talar om att Nordriket övergett Herren och att de skapat sig egna gudar, att Jerobeam gjutit guldkalvar som gudar (vers 8) och att vem som helst som kunde betala fick bli präst.

Abia framhåller att i Sydriket har man inte övergett Herren. Sydriket vinner striden även om Nordriket hade dubbelt så många soldater (vers 3). Orsaken till Sydrikets seger var att de var starka, "ty de stödde sig på Herren, sina fäders Gud" (vers18).

Idag finns det kyrkor i Sverige som välkomnar andra gudar, som öppnar för religioner som ofta bygger på österns gudar. Det verkar som om det finns kyrkor som inte tror att Herren, vår Gud, är nog. I sin iver att locka fler till kyrkan inbjuder man till olika aktiviteter som bygger på läror från främmande religioner.

Orsaken till tillbakagången för flera kyrkor i Sverige beror säkerligen inte på att man trott för mycket på Gud. Snarare att man trott för lite på Gud och försökt vidga budskapet med alternativa inslag, vilket i stället har urvattnat budskapet.

Men det finns fortfarande människor och kyrkor som inte har slutat lita på Gud. Som fortfarande stöder sig på Herren, våra fäders Gud. 

_______________________________

- Mannakorn att tugga på under dagen:
"De stödde sig på Herren, sina fäders Gud" (vers18).
Vad stöder jag mitt liv på?
_______________________________

Innehåll:
Abia regerar i Juda (Sydriket) i tre år. Under de åren besegrar han Israel (Nordriket).

Kommentar:
Juda vann kriget mot Israel och erövrade städerna Betel, Jeshana och Efron med underlydande orter (vers 19). De tre städerna låg nära Juda gräns mot Israel. Betel var en av de två städer som Israel gjorde till religiösa offerplatser till avgudarna.

I Första Krönikeboken står det bara gott om kung Abia i Juda. Men det är förmodligen bara halva sanningen, om ens det. För i Första Kungaboken kan vi läsa att han "levde i alla de synder som hans far hade begått före honom, och han var inte hängiven Gud" (1 Kung 15:34). Vem är det som berättar sanningen? Första Kungabokens negativa beskrivning eller Första Krönikebokens positiva beskrivning? Förmodligen båda två. Abia hade, som de flesta av oss, både goda och dåliga egenskaper.

Till eftertanke:
Abia hade goda och dåliga egenskaper. I en lärobok i etik läste jag för många år sedan hur vi ofta väljer att berätta antingen negativa eller positiva saker om andra människor. I etikboken fanns en bild på en regeringschef i en afrikansk stat som håller ett litet barn i handen. Författaren av bildtexten ville antagligen ge en negativ bild av regeringschefen, men hade svårt att hitta något negativt hos honom. Då väljer han en egenskap som normalt ses på som positiv för att uttrycka sig negativt om regeringschefen. Under bilden kunden man läsa att regeringschefen, "i likhet med Hitler, var väldigt barnkär".
- Hur talar jag om andra människor? Är jag ivrig att framhålla de negativa egenskaperna och tiga om de goda?