Finanskrisen i ett eskatologiskt perspektiv

Eskatologi kan man definiera som "Läran om de yttersta tingen". Jag beklagar att det inte finns något bra, enklare ord på svenska. I Norge säger man "endetiden". Försök att översätta det till svenska den som kan.


Man brukar säga att om man ropar "Vargen kommer!" tillräckligt många gånger utan att någon varg kommer, så kommer ingen att reagera då man ropar "Vargen kommer!" då vargen kommer på riktigt.


Så många gånger har det blivit sagt att "nu kommer Jesus tillbaka", att det finns risk att ingen längre reagerar för förkunnelsen om den sista tiden.


Låt mig ändå ge några reflektioner om förhållandet mellan det som händer nu och de eskatologiska profetierna i Bibeln. Jag påstår inte att det jag skriver är profetiskt eller att det bygger på en uppenbarelse. Det är helt enkelt mina reflektioner över nutidshändelserna i förhållande till min förståelse av Bibeln. (Källor: Dagens Nyheter, Rapport, Jesu undervisning i evangelierna, Paulus brev, Uppenbarelseboken, Daniels bok)


Ett nytt handelssystem
Det handelssystem som förekommer på jorden under den sista tiden bygger för första gången inte på pengar, mynt eller sedlar. I stället för pengar använder man ett penninglöst system som bygger på en sifferkombination (Upp 13:16-18). Att ansluta sig till det handelssystemet innebär också att underkasta sig en världshärskare.


Utan att vara alltför spekulativ vill jag påstå att vi är den första generation på jorden sedan Bibeln skrevs som lever i en tid då detta är tekniskt möjligt. Vi lever alla med plastkorten som bygger på en sifferkombination som är igenkännbar över hela jorden. Stoppar jag in mitt kort i en automat i Tokyo eller Johannesburg, så fungerar det lika bra där som hemma i Stockholm. Det enda problemet med plastkort är att man kan tappa bort dem. Då säger detta bibelställe att märket med sifferkombinationen ska finnas på högra handen eller i pannan. Det finns redan i dag teknik för att sätta in ett chips i handen eller i pannan som registrerar betalningen då jag kommer i närheten av avläsningapparaten. De som inte underkastat sig världshärskaren kommer inte att kunna köpa och sälja.


Världshärskare
Den sista tiden kommer även att kännetecknas av en diktator som behärskar hela jorden. Han kommer först att träda fram som en räddare i en stor ekonomisk kris, där hela jorden ropar efter en "frälsare" för att rädda världsekonomin från ett totalt sammanbrott. Många talar i dag om att den pågående krisen bara kan lösas globalt. Flera länder talar om att ta över makten över bankerna och betalningssystemen.


Maktcentrum Europa
I Bibelns beskrivning av den sista tiden så ligger maktcentrum i Europa och inte i USA som vi har vant oss att se som den dominerande ekonomin.


Pansarklädda krigsmaskiner
Då Bibeln beskriver krigsmaskinerna i den sista tiden får jag intrycket att det som Johannes såg profetiskt i sin framtidssyn var saker som han inte visste vad det var. Jag kan tänka att vi även här är den första generationen där beskrivningarna motsvarar den verkighet vi dagligen ser i TV. Bepansrade krisgsmaskiner som far fram med en öronbedövande ljudnivå och som sprutar ut eld och svavel. (Upp 9:17)


Hur ska man agera som kristen i den sista tiden?
Det påstås att man frågade Martin Luther vad han skulle göra i dag om han visste att Jesus skulle komma tillbaka i morgon. Han svarade då: "Plantera ett träd." Det handlar om att inte sätta sig ned och resignera utan att fortsätta att vittna om Jesus, fortsätta att hjälpa människor som har det svårt, fortsätta att plantera och verka för det som är uppbyggande.


Då Jesus talar om den sista tiden talar han om accelerande naturkatastrofer och hungersnöd. Men den sista tiden är inte förskräckelsens tid för de kristna utan Jesus säger att "När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig" (Luk 21:17)





peppebaron

Christer Sturmark: "Om alla kristna vore som KG Hammar, så skulle Humanisterna inte behövas"

I torsdags kväll (9 oktober) inbjöd Elimkyrkan i Stockholm till en debattkväll under temat Ateism eller kristen tro: Vad är rationellt?
Det var Kjell Axel Johanson, pastor i Elimkyrkan, som inbjudit Christer Sturmark som är ledare för de ateistiska humanisterna, till debattkvällen. Kvällens moderator var Daniel Grahn, tidigare chefredaktör för tidningen Dagen.

Kjell Axel inledde med att presentera tre krav som han menade man skulle ställa på en trovärdig livsåskådning:
1/Inre sammanhållning. Att den är logiskt möjlig.
2/En tro måste vara möjlig att bevisa. Det finns starka indikationer på att sanningshalten i kristendomen.
3/Det måste gå att leva ut sin tro konsekvent. Människan är skapad till Guds avbild och och som kristen är man skyldig att bemöta andra människor med respekt.

Christer replikerade att ateismen har hypotesen att Gud inte finns. Han påpekade också att ateismen inte är en livsåskådning, medan humanismen är en livsåskådning.
Christer referade också till ett samtal somhan haft dagen innan med KG Hammar och sa: "om alla kristna vore som KG Hammar, så skulle Humanisterna inte behövas". Det var väl egentligen tänkt som ett positivt omdöme om KG Hammar men uppfattas säkert av de flesta kristna som att det inte var någon större skillnad på KG Hammars tro och de ateistiska Humanisternas lära.
Christer påpekade också att det var tre stora frågor som han och Humanisterna inte hade något svar på, men som han hoppades att vetenskapen så småningom skulle kunna ge svar på:
1/ Universums skapelse
2/ Livets uppkomst
3/ Medvetandet/själen

Efter en paus fick båda debattanterna svara på frågan om vad som skulle behövas för att tro på Gud (fråga till Christer), eller omvänt vad skulle behövas för att inte tro på Gud (fråga till Kjell Axel):
Christer svarade att det skulle nog behövas en rad alldeles speciella händelser för att han skull börja tro. Enbart en händelse skulle kunna vara en slump.
Kjell Axel svarade att för honom var det en helt omöjlig tanke att Gud inte skull finnas till.

Båda fick även frågan om varifrån etiska värderingar kommer.
Kjell Axels svar var helt naturligt att Gud har skapat människan till sin avbild och att de etiska vägledande principerna var givna av Gud.
Christer svar var att det är evolutionen som har gett oss våra medmänskliga värderingar och att de värderingarna är oföränderliga. Vad Christer inte förklarade var hur han kunde tänka sig oföränderliga principer i evolutionen. Är inte evolutionens grundtes att allt förändras och utvecklas? Om man tror, som Christer, att de de goda etiska värdena har kommit genom evolutionen, varifrån kommer då de onda?

I sin slutreplik sa Christer att Humanisterna tror på att människan är god och i sig har kraft och möjlighet att göra det goda. Humanisterna vill lyfta upp och myndigförklara människan.
Kjell Axels slutreplik handlade om att Gud ger människovärdet. Vi är skapade med en avsikt från Gud och kristendomen vill se varje människa som unik och värdefull och inte bara resultat av en slumpartad biologisk process.

Sammanfattningsvis tror jag att många frågor förblev obesvarade och att både kristna och ateister fick stöd för sin uppfattning genom debatten. Även om det är viktigt att detta samtal förs, är jag osäker om något gott verkigen kommer ut av debatten.

Man talar ofta att det är svårt att tro på en god Gud då vi ser hur det ser ut i samhället, men jag tror att det kräver ännu större tro att hävda att människan är god. Vi behöver inte studera situationen i vårt närsamhälle eller i världen speciellt ingående för att ständigt mötas av argument för att människan verkligen inte är god i sig själv.

peppebaron
www.rupeba.se

Ekonomiprofessor framhäver kristna värden

Nya värden: Jag tror att många vill se sig om efter andra värden, så på det sättet kanske detta få någor positivt med sig för många, säger Grytten. Foto: DM-Arkiv
Norska DagenMagazinet citerar ekonomiprofessor Ola Grytten:
"Nordmenn har ingen grunn til frykte for finanskrisen. Men vi må være villige til å stramme inn forbruket og satse på andre immatrielle verdier enn pengene våre.
Slik kommenterer professor i samfunnsøkonomi ved Norges Handelshøgskole, Ola H. Grytten, de siste dagers dramatiske finanskrise som har rammet USA og nå i økende grad også Europa."

Vad som inte framgår av artikeln är att Ola Grytten, vid sidan av att vara professor i ekonomi, är en mycket aktiv Frälsningssoldat i Bergen. Ola har varit initiativtagare och är en av ledarna för en pionjärförsamling, Ladegården i Bergen, som började sin verksamhet för ca tio år sedan.
Läs också om att Höybråten citerade Ola Grytten i Trontalsdebatten i Stortinget i Oslo.

Vad händer i Lund?

Är det bara tillfälligheter? Eller är det så att det har utvecklats en speciell kultur på Universitet i Lund? En kultur där utnämningar och tjänstestillsättningar inte utgår från akademiska meriter, utan i stället utgår från vilka värderingar och vilken tro som de sökande har.

För inte så länge sedan handlade det om Jonas Gardell som blev utnämnd till hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet. Inte på grund av sina framstående akademiska arbeten, utan för att han gjort sig till tolk för värderingar som just nu anses vara de politiskt korrekta vid Lunds universitet.

Många reagerade på utnämningen och på Jonas Gardells tal, som direktsändes i TV.Läs t.ex.Stanley Sjöbergs kommentar i Hemmets vän.

Nu handlar det om en tillsättning av en rektorstjänst vid Lunds universitet.

Dagen skriver: "En man från pingströrelsen passar inte att vara rektor"

Sydsvenskan skriver: "Lärare protesterar mot val av rektor"

Sydsvenskan skriver: "Tre kommentarer från Per Eriksson"

Vad är det då som gör tillsättningen så kontroversiell.

-Är det på grund av Per Erikssons bristande akademiska meriter?

-Är det på grund av hans bristande erfarenhet att leda vetenskaplig verksamhet inom högskolor?

Nej inget av detta. Det enda skälet som framförs av de protesterande lärarna är att Per Eriksson tidigare har varit pingstvän.


Se även Dagen och Sydsvenskan

Läs mer>>

"Stämmer förbluffande väl"

Evangelist Emanuel Minos mener David Wilkersons visjon stemmer forbløffende godt.
Foto: Scanpix

John Solsvik skriver i norska Dagenmagazinet:
"Evangelist Emanuel Minos mener den skremmende visjonen til den amerikanske pastoren David Wilkerson fra 1973 stemmer forbløffende godt med den aktuelle finanskrisen.

David Wilkerson som i Norge kanskje er mest kjent for boka «Korset og springkniven», startet et omfattende evangelisk arbeid i New York i 1958. I 1973 fikk han en visjon om tragiske hendelser som skulle ramme jorden. Det var en skremmende, apokalyptisk og urovekkende profeti om en sterk depresjon som skulle ramme den vestlige verden og ryste samfunnet i sine grunnvoller. Wilkerson gav ut det han hadde sett i boka «The Vision» i 1974.Pinsepredikant Emanuel Minos sier han kjenner meget godt til Wilkersons arbeid i USA, og karakteriserer ham som en stor predikant med en tjeneste overfor de små i samfunnet som han har stor respekt for.Grådighetskultur– Jeg kjenner hans profetier meget godt. Den handlet om at hele den vestlige verden er grepet av en grådighetskultur og en materialisme som leder folk og nasjoner bort fra Gud. Dette kommer til å føre til en brå slutt, var Wilkersons budskap."

Läs hela artikeln i DagenMagazinet>>

Du är rikare än du tror!

Söndagspredikan Efesierbrevet 1:3. "Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som finns i himlen." Jag har goda nyheter och jag har dåliga nyheter. Låt oss börja med de goda: Du är rikare än du tror!

Det är det bibelversen från efesierbrevet handlar om. Medlemmarena i församlingen i Efesosverkar inte ha fatta hur andligt rika de egentligen var. Paulus använder hela första kapitlet i Efesierbrevet för att försöka få efesierna medvetna om sin rikedom. Han argumenterar och ber att dom ska förstå och slutklämmen är att samma kraft som väckte upp Jesus från de döda bor i varje kristen.

Men efesierna fattade inte. Dom gick omkring som om ingenting hade hänt och hängde med huvudet. Genom Jesus verk kunde efesierna få förlåtelse, frälsning, ta emot kraften i den helige Ande och få en uppenbarelse om vem Jesus verkligen är. Dom tänkte på fel sätt. De såg ner och fokuserade på sina brister i stället för att se upp och fokusera på Guds möjlighter i våra liv.

Jag hörde en gång en berättelse om en liten pojke som hade bytt söndagskola. Han hade lämnat söndagsskolan där han gick förut och gått till Fräslningsarméns söndagsskola i stället. Man frågade pojken hur det kom sig att han hade bytt söndagsskola. Han svarade att på det förra stället sjöng vi varje söndag "Ett litet fattigt barn jag är", men här sjunger vi i stället varje söndag "Jag är barn till en kung."
Jag tror att det finns täckning för bägge sångerna, men det är ingen tvekan om att det kommer att påverka våra liv vilken sång vi väljer att sjunga.

Nåväl, om de goda nyheterna är att jag är rikare än jag tror, vad är då de dåliga nyheterna? De dåliga nyheterna är att du är inte rikare än vad du tror!

Även om det är sant att Gud har skänkt oss allt genom Kristus så blir det inte ditt förään du tar emot. Jesu död på korset gör det möjligt för alla människor att bli frälsta. Men alla blir inte frälsta. Det är bara dem som i tro tar emot erbjudandet: "Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn" (Joh 1:12)

Gud har gett dig möjligheten att bli frälst. Om du tror det kan du bara öppna ditt hjärta och ta emot frälsningen. Gud har gett dig förlåtelse för alla dina synder. Om du tror det får du bara ta emot det. Jesus har utöst den helige Ande över alla människor (Apg 2:17). Tror du det? Då behöver du inte leva utan Guds kraft längre.

De goda nyheterna är att du är rikare än du tror. Men då du börjar tro på Jesus och hans löften, då öppnas en ny väg för dig.

peppebaron
www.rupeba.se

Mainstream eller extrem

Mina blogginlägg om "Jesus-den enda vägen" och om "religionssammanblandning" har väckt en del uppmärksamhet i bloggvärlden. Serien har lästs och kommenterats av många.

Många kommentarer har gett uttryck för att det är inskränkt att tro att det bara finns en väg till Gud. Andra kommentarer menar att jag ger uttryck för extrema åsikter då jag skriver om Jesus anspråk på att vara enda vägen.

Jag vill påstå att dessa åsikter inte alls är extrema utan väldigt mycket "mainstream" (=huvudfåran i kristet tänkande). Jag skulle vilja påstå att Alpha-materialet är mainstream. Det har sina rötter i Anglikanska kyrkan i England (inte speciellt känd för att vara extrem) och det används inom alla olika trossamfund i Sverige. Svenska kyrkan, pingstvänner, baptister, EFS, EFK, Frälsningsarmén och alla andra. Alla använder Alpha-materialet. Det är verkligen mainstream.

Alpha-kurserna lär att Jesus verkligen är den enda vägen till Gud. Jag citerar från ett av mina tidigare blogg-inlägg:

"Jag var på Alpha-kurs häromkvällen på Frälsningsarmén i Nacka. Jag har aldrig tidigare tagit del av Alpha-materialet som från början kommer från Anglikanska kyrkan i England men som nu används i massor kyrkor över hela världen.Nu hade vi lektion två i Alpha-materialet. Den handlade om Jesus. Jesus påstod själv att han var Gud och att han var den enda vägen till Gud. Alpha-undervisningen säger att det finns tre alternativ:1/Jesus var en galning. Han trodde att han var någon annan än den han var. Han hade totalt missuppfattat situationen.
2/Han var en bedragare. Han visste att han inte var Gud. Han visste att han inte var den enda vägen till Gud. Han försökte alltså avsiktligt bedra människor.
3/Han var Guds son och den enda vägen till Gud.
Det är ologiskt att tro att han var en god och helig man, men inte Guds son. Goda heliga män ljuger inte och är normalt inte galningar.
Enligt Alpha-materialet är det hela enkelt. Det finns bara tre alternativ. Antingen är han en galning, en bedragare eller den enda vägen till Gud" http://rupeba.se/Startsidan/tabid/36/EntryID/70/Default.aspx

Jag säger det igen: de åsikter jag för fram i den bloggserien jag referar till är inte extrem. Den är mainstream.

Men här kommer en bekännelse från mig: "Jag skulle vilja vara mycket mer extrem än vad jag lyckas vara." Mitt mål är inte att vara så mainstream som möjligt. I sin tids tänkande var Johannes döparen inte speciellt mainsteam. Jesus var inte speciellt mainstrem. De första lärjungarna var inte speciellt mainstream.

Jag skulle vilja påstå att det är extremt att vara kristen. Det är till och med extremt extremt att vara kristen.

• Jesus säger att vi inte kan vara hans lärjungar om vi inte är beredda att försaka allt för honom. Allt betyder 100%. Det är inte mainstream. Det är extremt.


• Jesus säger att det viktigaste budet är att älska honom av hela hjärtat, hela förståndet med all vår vilja. "Hela" och "allt" innebär 100%. Det är inte mainstream. Det är extremt.

Det är lätt att vi kristna hamnar i en kompromiss då det gäller Jesu extrema anspråk på oss för att vara hans lärjungar. Vi är ofta nöjda och belåtna om vi är mainstream. Som sagt, jag skulle önska att jag lyckades vara mer extrem än vad jag är.

För många år sedan hade Jutte och jag besök av en ung flicka från USA (vi var också unga då). Hon sa något som jag tror är väldigt sant:
"Jag tycker synd om alla halvhjärtade kristna. Dom missar ju allt. Dom missar all den glädje som världen ger och dom missar all den glädje som finns i det överflödande livet med Jesus"

peppe
http://www.rupeba.se/

Höger, vänster eller mittemellan?

I Svenska Dagbladet och Dagen kan man läsa om den kristna vänsterns manifest. Broderskapsrörelsen etiketterar sig som "kristen vänster" och ger opportunistiskt sina motståndare etiketten "kristen höger", väl medveten om att den etiketten för de flesta associeras med företeelser i USA som massmedia har lärt oss att tycka illa om.

Men kan Kristus låsas in i höger-vänster-mittemellan skalan? Broderskapsrörelsen kan fortsätta att försöka låsa in sig själva och sina förmodade motståndare i trånga ideologiska bås, men Kristus får inte plats i de trånga båsen.

Götabloggen skriver: "Jesus är inte höger eller vänster. Genom att så tydligt begränsa Jesus till vänsterskalan inom politiken så begränsar man Jesus. Detta är samma misstag som den kristna högern gör. Jesus står faktiskt över frågorna om höger och vänster. Det är sant att alltför ofta har Jesus blivit samma sak som borgerlig eller höger, men han är inte det, men han är lika litet bara vänster. Han är inte heller bara mitten. Han är allt detta i olika frågor. Att begränsa Jesus till höger eller vänster blir ju faktiskt i det närmaste till avguderi. Man omskapar till Jesus efter sin politiska färg och låter honom inte komma till tals i de frågor som inte stämmer med den egna övertygelsen. På sätt och vis blir Jesus ofarlig, för han tycker alltid som en själv. Jesus utmanar alltid våra vedertagna synsätt och går utanför våra uppsatta ramar."

Bibeln säger: "Vi går längs Kungsvägen och viker inte av åt vare sig höger eller vänster" (4 Mos 20:17)

Så till alla som vikt av till den kristna vänstern eller den kristna högern, se till att du inte fastnar där. Jesus finns inte där. Jesus är större än så.

peppebaron
www.rupeba.se

Nytt kristet vänstermanifest

Under opinion i Svenska Dagbladet puliceras ett inlägg med rubriken "Girighet får inte styra samhället".

SvD skriver:
"Individualismen måste kombineras med en gemenskap som håller ihop samhället. Den kristna högern exkluderar människor och åsikter, vi vill inkludera dem och bekämpa egoism och girighet, skriver Peter Weiderud, Ulf Bjereld och Anna Ardin i Broderskapsrörelsen."

Inlägget kommenteras även av Dagen>>

Mycket av det som står i manifestet är bra och jag tror att de flesta skulle kunna hålla med om en hel del.

Sedan finns det delar av manifestet som jag undrar om man verkligen menar vad man påstår.

Det står i punkt 9 att "All kärlkek är bra kärlek". Menar man verkligen att all kärlek är bra? Menar man att egoistisk egenkärlek är bra? I sådana fall säger det emot mycket av det övriga innehållet i manifestet. Finns det inte en risk, då man skriver att all kärlek är bra, att pedofilen får stöd för sin uppfattning då han hävdar att hans sexuella aktiviteter baseras på ömsesidig kärlek mellan barnet och den vuxne?

Det står vidare i manifestet att "i Sverige står den kristna högern – med fäste såväl inom kristdemokratin som i den nyskapade tankesmedjan Claphaminstitutet – ensamma mot en könsneutral äktenskapslagstiftning." Är det verkligen sant? Såvitt jag minns så var samtliga svenska trossamfund, där 70-80 procent av Sveriges befolkning är medlemmar, negativa till en könsneutral äktenskapslagstiftning. Betyder det då att 70-80 procent av svenskarna står ensamma i den uppfattningen. Jag vet naturligtvis att alla medlemmar i svenska trossamfund inte fick anledning att yttra sig. Men menar Broderskapsrörelsen att alla svenska trossamfund representerar den kristna högern? Det måste ju betyda att Broderskaparna också är en del av den kristna högern genom sitt medelmsskap i en kyrka. Och vad betyder det att den kristna högern har fäste inom Kristdemokraterna och inom Claphaminstitutet. Betyder det att det finns en eller flera medlemmar i dessa organisationer som sympatiserar med kristen höger? Finns det då någon förening i Sverige där den kristna högern inte har fäste?

I bloggvärlden tycker jag att det är OK att skriva fritt ut hjärtat och kanske till och med lite oreflekterat. Det ligger i bloggens natur att det finns en viss omedelbarhet i meningsutbytet. Men då man pskriver ett manifest och sedan till och med publicerar det offentligt, tycker jag att man borde tänka igenom om man verkligen menar det man säger?

peppebaron
www.rupeba.se

Religionssammanblandning

Religionssynkretismen breder ut sig i dag. Det vill säga att man blandar samman religionerna. Man tar det man tycker om från de olika religionerna och låter det smälta ihop till sin egen blandning.

Många religionssociologer påstår att sekulariseringen är en myt. Det är inte så att religionens betydelse har minskat, det är bara det att den flyttat från kyrkorna till den privata sfären.Se bara hur det ser ut i bokhandeln (som säljer det människor efterfrågar). Du kan hitta många hyllmeter med alternativa ockulta religioner, men det kan vara svårt att hitta en Bibel (som är världens mest lästa bok). Det är som i snabbköpet. Var och en går omkring bland religionerna och plockar ihop sin egen matkorg, sin egen blandning.

Bibelns Gud hatar religionssynkretism. Stora delar av Gamla Testamentet handlar om hur folket ständigt går vilse och börjar tillbe andra gudar. Det är inte så att man slutar att tillbe Gud. Det är bara det att man dyrkar andra gudar vid sidan av Gud. Då Israels barn övergick från att vara nomader till att bli ett fastboende jordbrukande folk, tyckte man det var praktiskt att vid sidan av Gud även tillbe fruktbarhetsgudar som Baal och Astarte (se Domarboken).

Många år senare utbrister Elia: ”Hur länge ska ni halta till bägge sidor? – Är det Herren som är Gud, så följ Herren, är det Baal, så följ Baal” (1 Kung 18:21).Jag tror inte Gud tycker bättre om religionssynkretism i dag. Han är ju, som bekant, densamma i går som i dag. Så Elias ord är lika relevanta i dag:Är det Herren som är Gud, så följ Herren!

I dag breder religionssynkretismen ut sig i de kristna kyrkorna. Många präster och pastorer deklarerar att vi alla tillber samma Gud även om vi uttrycker det på olika sätt. Man uttrycker det så att religionerna är olika fönster mot Gud. Många, även kristna, menar i dag att religionerna bara är olika vägar till Gud.

I tidningen "Mitt i Nacka" (2008-09-23) skriver kyrkoherden i Nacka församling en insändare. Han reagerar på tidningens rubriksättning, "Gud och Allah flyttar ihop", då man i en tidigare artikel skriver om det nya Guds hus i Fisksätra. Kyrkoherden hävdar att Gud och Allah är samma Gud och man kan ju inte flytta ihop med sig själv. Kyrkoherden skriver: "Det finns bara en Gud, som vi alla lever, verkar och en dag dör i. Men namnen på och bilderna av denna verklighet är många".

Konsekvensen av detta synsätt är att kyrkoherden, för variationens skull, lika gärna kan predika ur Koranen, eftersom Islam bara är en annan bild, ett annat fönster, där man kan se på samma Gud.

Konsekvensen av detta synsätt är vidare att Jesus totalt missuppfattat situationen och att det var helt i onödan som Jesus led och dog på korset. Det fanns och finns ju så många andra alternativa vägar och fönster till Gud som inte är beroende av korset.

Vi borde kanske lyssna mer på de gamla profetrösterna i vår tid: "Hur länge skall ni halta till bägge sidor..."

---------------------------

Detta var ännu ett inslag i serien om strömningar i kristet tänkande i dag.

peppebaron

www.rupeba.se

Jesus

Jag tror på bibeln. Ja, jag tror faktiskt väldigt mycket på Bibeln. Jag tror att Gud talar med oss människor genom Bibeln. Jag håller med om Frälsningsarméns första trosartikel som säger att Bibeln, både Gamla och Nya Testamentet, är inspirerat av Gud, och att det är det enda gudomliga rättesnöret för kristen lära och kristet liv. http://www.fralsningsarmen.se/dl2/p3/admin.nsf/wwwPublished/fralsningsarmen_tro_elva_larosatser?OpenDocument

Men kristendom handlar inte djupast om att tro på en bok eller tro på vissa trosartiklar. Djupast sett handlar kristen tro om en relation mellan mig och Jesus. Om inte relationen till Jesus finns där så är Bibeln en död bok.

Men utan Bibeln skulle jag inte veta något om Jesus. Då skulle Jesus bara vara något som jag tänkt ut i mitt eget huvud. Men han finns på riktigt. Jag kan lära känna honom i Bibeln. Jag kan leva i en innerlig relation med honom.

Jag håller med om innehållet i Frälsningsarméns etikdokument. http://www.fralsningsarmen.se/dl2/p3/admin.nsf/wwwPublished/fralsningsarmen_tro_etiska_fragor?OpenDocument

Jag tycker det är viktigt att ha etikdokument. Jag tycker det är viktigt att etiken inte bara bygger på vad jag tycker för dagen utan att det finns genomtänkta riktlinjer som är baserade på Bibeln.

Men mitt kristna liv hänger inte på några väl formulerade etikdokument, utan på en levande relation till Jesus.

Ibland har vi så mycket att göra och springer förbi Jesus då vi försöker hinna med alla viktiga saker i våra liv. Jesus står nog ofta med utsträckta armar och vill att vi ska komma in i gemenskapen med honom (Matt 23:37).

Vi tror ofta att Gud har kallat oss bara för vi ska utföra en del jobb åt honom. Men i första hand har han kallat oss till gemenskap med sig själv (1 Kor 1:9).

En sång som har välsignat mig mycket den sista tiden är: "Låt regnet av din närvaro falla över mig, varje dag i mitt liv, varje andetag jag tar..."

Långt bort från alla lärosatser och etiska dokument talar sången bara om Gudsnärvaron i våra liv.

Luta dig tillbaka, andas in djupt och låt Guds närvaro komma över dig som ett stilla regn. Här kommer sången. Klicka på länken:

http://www.youtube.com/watch?v=2UvBuBHB0I0

peppebaron

www.rupeba.se

Trons kraft

Söndagens tema den 28 september handlar om tro. I episteltextens från Hebreerbrevet 11:29-33 möter vi trons hjältar. Där kan vi läsa om Gideon, Barak, Simson och Jefta. Även skökan Rachav finns med i uppräkningen av trons hjältar.

Trons hjältar beskrivs med orden: ”Genom sin tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löften uppfyllda. De kunde täppa till lejonens gap, släcka rasande eld och undkomma svärdets egg.”

Då vi läser om allt som trons hjältar kunde åstadkomma med sin tro så kan det kännas som om vår egen tro är futtig. Vad åstadkommer jag med min tro? Vi sjunger ibland ”Giv mig mera tro” och hoppas att vi någon gång ska kunna nå upp till den trosnivå som vi kan läsa om i Bibeln.

Hur mycket tro behöver vi egentligen? Jesus svarar på den frågan att vi inte behöver så mycket tro. Vi måste bara vårda och använda den tro vi har. Jesus säger att världens minsta tro (=senapskornet som är det minsta fröet) är tillräckligt för att flytta berg (Matt 17:20).

Vi blir ofta så fixerade på storleken av vår tro. Men det viktigaste är inte hur mycket vi tror, utan vad vi tror på.

Det är viktigare att ha en liten tro på något man kan lita på än att ha en stor tro på det som är opålitligt.

Det avgörande är alltså inte mängden av tro utan vem du tror på. Tron får inte bli en prestation. Den får inte bli en börda som du ska bära.

Det var aldrig tänkt att du skulle bära tron. Det var meningen att tron skulle bära dig.

Men Gud vill att du ska växa i tron. Att växa är inte heller en prestation. Barn kan inte spänna sig för att försöka växa. Växten kommer helt av sig själv om vi bara stoppar in lite mat och sover lite då och då. Växten sker automatiskt.

Vad är det då som gör att tron växer? Jag tror att det framför allt är tre saker som gör att tron växer.
1.Då vi läser Guds ord växer vi. Bibeln säger att tron kommer av predikan, predikan i kraft av Kristi ord. Rom 10:17.
2.Då vi lär känna Jesus mer och mer växer vår tro. En del människor tror vi mindre och mindre på ju mer vi lär känna dem. Med Jesus är det tvärtom. Han är tillförlitlig. Tron växer i gemenskapen med honom.
3.Då vi ser vad Gud gör växer tron. Då vi ser skapelsen, då vi får bönesvar, då vi ser under ske. Då växer vår tro.

Bibeln säger att alla människor har ett mått av tro (Rom 12:3). Vi har alla fått möjligheten och förmågan att tro. Då vi använder vår tro, även om den är liten som ett senapskorn, kan Gud använda vår tro och tilltro till honom för att förändra förhållanden.

Den som tycker om rebusar kan kanske säga: TRO = RO bakom ett kors.

Det viktigaste är vem du tror på. Jesus säger i avskedstalet till sina lärjungar: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig” (Joh 14:1)
________________________________Bloggpredikan söndagen den 28 september 2008-09-25
Tema: Trons kraft
GT Joj 2:1-15
Episteltext (text från breven) Heb 11:29-33
NT Mark 2:1-12

peppebaron

De två förbjudna frågorna

Det är två frågor som varit tabu att diskutera i Sverige under många. I dessa frågor har det bara tillåtits en uppfattning. De både förbjudna frågorna handlar om aborter och homosexualitet.

Någon abortdiskussion har inte funnits i Sverige under lång tid, varken i den politiska debatten eller i media. Man har sett det som en självklarhet att kvinnan ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Den kristna rösten, som normalt har varit mindre positiv till aborter, har inte hörts. Det har också skett en åsiktsglidning bland många kristna mot en mer positiv inställning till aborter.

De fåtaliga gånger som abortfrågan kommenterats i kristna media har det ofta handlat om att kritisera och ta avstånd ifrån kristna som man anser demonstrerat mot aborter på ett mindre lämpligt sätt. Se tidigare inlägg på rupeba.se:
-Vems utveckling är det egentligen som skadas?>>
-Vem bryr sig om dem det egentligen handlar om?>>
-Abortdemonstration mot pingstkyrka väckte reaktioner>>
I kritiken mot de som protesterar mot aborter har däremot själva abortfrågan sällan diskuterats.

Men egentligen är väl alla emot aborter. Det finns väl ingen som menar att kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp då hon är havande i åttonde månaden. Det är väl också så att ingen förespråkar aborter under den åttonde månaden.

Så ytterst sett är alla emot aborter. Vad man egentligen har olika uppfattning om är att fastställa mer eller mindre godtyckliga tidpunkter där man övergår från att vara abortförespråkare till att bli abortmotståndare.

Abortfrågan är naturligtvis på många sätt en svår fråga. Det är många olika överväganden som görs. Men vad som förvånar att det är så få som talar för den svagare parten. Annars handlar mycket av lagstiftning och etik om att skydda den svagare parten. Vem talar för det ofödda barnet?

Den andra frågan där samhället och även många kristna totalt har ändrat uppfattning är frågan om homosexualitet. På mindre än en generation har opinionen i Sverige ändrat uppfattning. Och man måste ju fråga sig om det är självklart att vi som lever just nu har en överlägsen etisk bedömningförmåga jämfört med alla tidigare generationer.

I dag kan ingen ostraffat göra negativa uttalanden om homosexualitet. De kallas för homofober eller ännu värre saker. Det verkar vara helt naturligt att använda Alv Svenssons ansikte som en pilkastningstavla under Pride-festivalen. Görs uttalandena dessutom offentligt riskerar man till och med fängelsestraff.

Det argument som ofta förs fram är kärleksbudet. Man menar att det är kärlekslöst att ha invändningar mot någon annans sexuella aktiviteter.

-Men, om det nu skulle vara så att någon anser att homosexualitet är synd (det är i vart fall ingen orimlig tolkning av Bibeln).
-Och om man dessutom menar att synd är något negativt och skadligt (inte heller det en orimlig tolkning av bibelordet), så måste man fråga sig vad som är det största uttrycket för kärlek. Är det att vara tyst, acceptera och stödja den homosexuelle att leva kvar i sin synd, eller är det störst kärlek att varna för att fortsätta att leva i synd?

Mamman som ser sitt barn springa ut i trafiken, springer instinktivt efter och rycker bort barnet från faran. Vore det större kärlek att inte hindra barnet att i sin frihet springa vart hon vill? Den mamma som inte vill hindra sitt barn att springa ut i trafiken kan väl närmast liknas vid ormen i paradiset som säger att det är väl inte så farligt. Skulle Gud verkligen ha sagt det? Och om han verkligen har sagt det var det säkert inte det han menade.

_______________________________

Detta var det tredje inlägget i serien om aktuella kristna åsiktströmningar.
De två tidigare har varit:
-Jesus säger att porten är trång, medan kyrkan försöker göra den så bred som möjligt>>
-Är Jesus den enda vägen, eller är han bara en av många vägar till Gud?>>

peppebaron

www.rupeba.se

Trossamfundet Humanisterna

Sievert Öholm skriver i Världen i dag: "Vi har fått ett nytt trossamfund i Sverige. Namnfrågan är inte helt klar, men praxis skulle kunna uttolkas som ”Samfundet Ateistiska Humanister”, SAH.Överstepräst och antibiskop är Christer Sturmark. Han har hög social kompetens och mycket hög prat- och snackfaktor. Som meduttolkare av sitt ateistbudskap (antievangelium) har han hedervärda journalistkollegan Åke Ortmark och allvarssjungande artisten Eva Dahlgren. Hon som onekligen sett ”änglar gå genom rummet”, men ändå presenterar sig som ateist.

Att det handlar om religionssubstitut för Humanisterna framgår av deras senaste nyhetsbrev. Där berättas stolt att Historiska Museets utställning ” Maria- drömmen om kvinn­an”, är ett samarbete mellan museet, Eva Dahlgren och Humanisterna(!)."

Läs mer i Världen i dag>>

Församlingen behöver vårdas mer långsiktigt

Stanley Sjöbergs skriver i Hemmets vän: "Vid olika tillfällen har jag engagerat mig för att kontakta dem som lämnat sin församlings gemenskap och valt att ha en privat tro. Vi har alla en gemensam svaghet i våra kyrkor, nämligen att ta kontakter, samla människor, ge dem evangelium, men sedan lämna dem för att söka nya kontakter. Söndagsskolorna har ofta mycket barn som samlas, konfirmationsundervisningen för tonåringar är stora tillfällen till att få relationer till morgondagens människor. Men vi uppträder ofta som om vi hade ett företag som gick ut med bra reklam och även presenterade våra produkter, men sedan avstod från försäljning och kundservice. Jag har själv handlat fel och förlorat stora tillfällen."

Läs mer i Hemmets vän>>

Antingen-eller. Det finns två vägar

Mitt inlägg igår handlade om båd-och. Jesus kom med nåd och sanning. Och det betyder att vi inte ska välja, utan ta emot båda. Blod och eld betyder att Jesus både vill ge oss både förlåtelse och fylla oss med Andens kraft. Vi ska inte välja det ena eller det andra. Det är både-och som gäller.

Men ibland är det antingen-eller som gäller och då måste vi välja ett av alternativen, inte båda. Jesus säger t.ex. att det vi säger ska vara ja eller nej. Allt annat är från den onde (Matt 5:37).

Jesus säger också att det finns två vägar: en som leder till livet och en som leder till fördärvet (Matt 7:13-14). Här måste vi välja den ena eller den andra.

Jamen, säger många, man kan ju inte se livet i svartvitt. Man ser det ofta som ett mognadstecken hos en människa om man inte ser allt i svartvit utan kan se nyanser.Men, på många områden, uttrycker sig Jesus i svartvitt. Ja eller nej, däremellan ska det inte finnas nyanser, enligt Jesus.

Jesus säger att det finns vå vägar:

-den som leder till livet börjar med en trång port och fortsätter med en smal väg.

-den som leder till fördärvet börjar med en vid port och fortsätter med en bred väg.

Många tänker sig nog livet som om det fanns tre vägar: en smal och svår väg för missionärer, frälsningsofficerare och speciellt gudfruktiga människor, en bred och lockande väg för alla som vi tycker är ”syndare”, och till slut en väg mittemellan för vanliga, hyggliga kristna som kan ta det bästa från bägge vägarna. Det är bara det att den vägen finns inte. Det finns bara två vägar. Svart eller vitt.

Jag tror inte att människor är svarta eller vita. Vi misslyckas alla gång på gång. Det är inte människorna som är svarta eller vita, utan det är handlingar, åsikter, ord och livsval som kan vara svartvita.

Jesus säger att det finns två vägar. Människan har alltid velat gå en egen väg. Profeten Jesaja säger: "Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg" (Jes 53:6). I dag är det vanligt att människor vill hitta på sin egen väg till livet. Man talar om min Gud, min religion, min väg, min sanning.

Men Jesus säger att det bara finns en väg som leder till livet, och han vill så gärna att du och jag ska finna den.

peppebaron

www.rupeba.se

Har Gud skapat hjärnan eller har hjärnan skapat Gud?

Jag hör ibland kristna som säger ”Sån är inte min Gud” eller ”det tillåter min Gud”.Det verkar som om ”din Gud” alltid tycker som du i alla frågor. Vad praktiskt det måste vara att ha en ”Gud” som håller med mig i allt och sanktionerar alla mina åsikter.

Jag skulle vilja fråga alla som talar om ”sin gud”:”Vad intressant! Var kommer han (eller hon) ifrån? – Hur lärde du känna ´din Gud´? – Hur odlar du gemenskapen med ´din Gud´?”

Bibelns Gud säger att du inte ska ha några andra gudar än honom. Och det enda säkra sättet att lära känna Bibelns Gud är att läsa om honom i Bibeln.

Har Gud skapat hjärnan eller har hjärnan skapat Gud? Om det är hjärnan som har skapat Gud, om Gud bara är en fantasi som vi tänker ihop själva, då är naturligtvis alla varianter lika bra och då kan man ju hålla sig med vilken Gud man tycker.Men om det är så att Gud finns på riktigt och han har skapat hjärnan och oss, vilket Bibeln påstår, då borde det viktigaste vara att lära känna honom och ingen annan ”Gud”.

peppebaron

www.rupeba.se

Vi behöver fler församlingar

ANDERS BENGTSSON, Missionsföreståndare i Svenska Alliansmissionen, skriver i Svenska Evangeliska Alliansens nyhetsbrev:

"Vi behöver plantera fler nya församlingar. I Sverige, ett av världens mest sekulariserade länder, finns idag stora tätbefolkade områden med mycket svag kristen närvaro. Att starta nya församlingar i ytterområdena av våra storstäder är den största missionsutmaningen för svensk kristenhet idag. Erfarenheten från andra delar av världen är att nya församlingar blir spjutspetsarna som inspirerar gamla etablerade kyrkor till förnyelse och växt.

Sverigeundersökningen av Öyvind Tholvsen är en avslöjande läsning. På fem år, 2001 – 2005 minskade frikyrkomedlemmarna i Sverige med 13 522 medlemmar. Under samma period planerades det 23 nya församlingar och 220 lades ned. Att människor flyttat och förutsättningarna förändrats så att ett par hundra församlingar fått läggas ned är inte så anmärkningsvärt. Men att vi under samma tid inte startat mer än 23 nya församlingar i områdena dit flyttlassen gått känns som ett svek.

Samtidigt som det planteras så få nya frikyrkoförsamlingar står de flesta etablerade församlingarnas medlemsantal stilla eller minskar. Tholvsens undersökning visar att under femårsperioden 2001 – 2005 stod nästan hälften av Sveriges frikyrkoförsamlingar i stort sett stilla medlemsmässigt. 823 församlingar har en minskande trend på 29,9 – 10 % samtidigt som bara 178 hade lika stark växande trend. 260 församlingar hade en minskande trend på 30 % eller mer, men de som hade en lika stark ökande trend var bara 113."

Läs mer>>

Vem är Jesus egentligen?

Vårt inlägg här på rupeba.se "Är Jesus vägen eller är han bara en av många vägar?" har väckt stort intresse på bloggsajten http://www.blodocheld/. Inlägget har fått flera hundra läsare och många kommentarer. Det är svårsmält för det postmoderna tänkandet att det bara skulle finnas en sanning. Det skulle ju betyda att de andra "sanningarna" inte längre är sanna. I relativismens namn måste ju min sanning vara lika sann som din sanning, för i relativismens värld finns inget allmängiltigt rätt eller fel. "Det som känns rätt för mig måste ju vara rätt för mig".

I flera kommentarer tycker man det är förmätet att hävda att Jesus är enda vägen. Flera kommentatorer skriver "Att tro stenhårt på att bara en väg leder till Gud är en aning inskränkt."

Jag var på Alpha-kurs häromkvällen på Frälsningsarmén i Nacka. Jag har aldrig tidigare tagit del av Alpha-materialet som från början kommer från Anglikanska kyrkan i England men som nu används i massor kyrkor över hela världen.

Nu hade vi lektion två i alpha-materialet. Den handlade om Jesus. Jesus påstod själv att han var Gud och att han var den enda vägen till Gud. Alpha-undervisningen säger att det finns tre alternativ:

1/Antingen var Jesus en galning. Han trodde att han var någon annan än den han var. Han hade totalt missuppfattat situationen.

2/Han var en bedragare. Han visste att han inte var Gud. Han visste att han inte var den enda vägen till Gud. Han försökte alltså avsiktligt bedra människor.

3/Han var Guds son och den enda vägen till Gud.

Det är ologiskt att tro att han var en god och helig man, men inte Guds son. Goda heliga män ljuger inte och är normalt inte galningar.

Enligt Alpha-materialt är det hela enkelt. Det finns bara tre alternativ. Antingen är han en galning, en bedragare eller den enda vägen till Gud.

Vad väljer du att tro?

peppebaron

www.rupeba.se

Varför slutar inte folk att tro på Gud?

Under upplysningstiden var det många som trodde att tron på Gud var ett övergående fenomen. Det kanske skulle ta en generation, men sedan skulle gudstron förpassas till museernas värld. I den moderna vetenskapen fick allt en ny förklaring som inte måste luta sig på Gud. Nietzche förklarade senare att ”Gud är död”.

I dag, 150 år senare, så har religionens plats inte minskat utan ökat. Det har aldrig funnits så många kristna på jorden som nu och man kan ju fråga ”Varför slutar inte folk att tro på Gud?”

Några amerikanska hjärnforskare har skrivit en bok som heter just ”Why God won´t go away”. Hjärnforskarna har gjort mätningar på hjärnans aktiviteter mediterar bland annat på kristna nunnor som ber. Resultatet visar att bön och meditation aktiverar delar av hjärnan som annars inte är aktiva. Det finns alltså delar av hjärnan som bara aktiveras i bön.

Resultatet kanske inte är oväntat för oss som tror att Gud har skapat människan med kapacitet för att ha en levande relation med Gud. Om du inte är troende, eller om du inte ber använder du alltså inte din fulla hjärnkapacitet.

Man kan ju tycka att det är synd om ateisterna som genom att bara använda en del av hjärnkapaciteten tror sig veta något om Gud som bara kan upplevas i den del av hjärnan som de aldrig använt. (Vill du läsa mer kan du läsa ”Why God won´t go away” av Andrew Newberg, Eugene D´Aquili och Vince Rause)

Livets mening är att leva i harmoni med Gud, sig själv och andra människor. Gud har skapat oss med en längtan att höra ihop med Gud. Det finns i oss ett rop efter Gud och eftersom ropet finns i oss kan vi aldrig springa ifrån det. Vi kan ju aldrig springa ifrån oss själva hur fort vi än springer. Det är kanske därför som folk inte kan sluta tro på Gud!

peppebaron