Men låt mig säga det rakt ut. Det är inte så att jag tycker om att tala om helvetet. Jag har säkert predikat flera tusen gånger och måste dessvärre erkänna att jag aldrig har haft en predikan om helvetet. Jag borde kanske ha haft det, eftersom det är ett så pass centralt tema i Jesu undervisning, men jag har nog inte varit särskilt bra på det. Det är naturligtvis mycket trevligare att tala om Guds kärlek, och det gör jag säkert ganska ofta.
Men Gud Fader trodde själv att den dubbla utgången var en realitet. Han trodde på det så mycket att han gjorde det största tänkbara offret för att rädda människorna från helvetet. Därför att han älskade världen så högt, sände han sin egen son för att dö på ett kors. Varför då? Jo, därför att han inte ville att någon skulle gå förlorad utan att alla ska få evigt liv (Joh 3:16).
Jesus själv trodde tydligen på den dubbla utgången och han varnar starkt för att en gång kommer det vara för sent att bestämma sig. De som inte hade valt rätt upplåter ett ramaskri då de möter en stängd dörr. De ber om att porten ska öppnas för dem, men Herren svarar "Jag känner er inte". Man kan läsa berättelsen i Matteusevangeliet 25, och Jesus säger att den berättelsen handlar om himmelriket. Om det inte är så farligt, varför skulle då Jesus så starkt varna för att inte bestämma sig i tid?
I samma kapitel säger Jesus något till dem som inte kommer in i himmelriket. Jag vet inte ens om jag vågar återge det. Jag kanske till och med önskar att Jesus inte sagt det, men jag kan ju inte hålla för ögonen och säga "jag har inte sett det." Jesus säger "Gå bort från mig ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar" (vers 41). Jesus avslutar berättelsen med att tala om den dubbla utgången, några ska gå till evigt straff och några till evigt liv (vers 46).
Om det är sant det som Jesus säger, vore det inte ytterst kärlekslöst att inte tala om det för människorna så att de får en chans att omvända sig?
En av de farhågorna som William Booth såg i framtiden var att man skulle predika en himmel utan helvete. Det är förmodligen därför som Frälsningsarméns sista lärosats lyder: "Vi tror på själens odödlighet, de dödas uppståndelse, den allmänna domen vid världens ände, de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas eviga straff."
Jag skriver inte detta för att starta en diskussion eller vinna en diskussion. Jag skriver detta för att jag undervisar i vad Bibeln säger. Inte om vad jag önskar att Bibeln säger. Jag vill inte möta Jesus en dag och få frågan: "Du visste ju, varför sa du inget?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar