Varför inte?

För en stund sedan bilade Rut och jag i USA under flera dagar. Vi lyssnade mycket på radio och slogs av hur mycket bra kristna lokala radiokanaler det fanns var vi än kom. En del av mycket hög kvalitet. Vi såg på varandra och sa "Varför inte, det borde vi göra något med."

Nu öppnar vi ett par nya bloggar på rupeba.se. Det blir både Webb-radio och Webb-TV.

På Webb-radion lägger vi upp intressanta länkar till kristna podcasts. Vi kommer även att spela in en del själva. Vad som är bra är att man kan ladda ned filerna på sin telefon och gå och lyssna då man promenerar, sitter på bussen eller ligger i badet. Klicka HÄR för att komma till Webb-radion.

Du kan bland annat lyssna då Rut läser ett par korta kapitel ur Ann Kiemels bok "Jag vill förändra min Värld". De är absolut värda att lyssna på.

Vi öppnar också en ny sida med Webb-TV. Där kan du hitta undervisning och andra intressanta saker. Några egna små filmklipp finns också med. Klicka HÄR för att komma till Webb-TVn.

Kommer det att hända, och i så fall när?

För någon tid sedan publicerade jag ett inlägg från Stridsropet för drygt tio år sedan:
"Det var ett laddat ögonblick för de 700 deltagarna, som var närvarande vid konferensen Utmaning 2000, när Gerald Coates, en av de ledande för New House Movement och ledare för Kyrkornas Pionjärnätverk, bad de 27 frälsningsarmédelegaterna att stå upp, medan han uttalade profetordet till Frälsningsarmén." 

Du kan läsa hela profetian HÄR.

Jag la även ut profetian på ett annat forum på nätet och fick följande fråga:

"Blir lite nyfiken på hur du själv ser på denna profetia? Hur långt i uppfyllelse har den gått, ifall den är värd att tas på allvar? Och ifall den inte gått i full uppfyllelse, vilka faktorer tror du hindrar en sådan Guds plan för Frälsningsarmén att besannas? Varför skulle vi inte vilja ta en sådan fin vision på allvar, om vi ändå utgår från att den kom från Gud?"

Och då vill jag gärna svara så här:
Ja, jag kan gott tänka mig att uppfyllelsen av profetian har börjat. Ett tecken på en vändning för Frälsningsarmén i Europa är en dramatisk ökning av människor som söker in till officersskolorna.

Jag har inte tillgång till någon officiell statistik, men min känsla är att Sverige har betydligt bättre intag till Officersskolan än på många år. Samma sak gäller Norge, Danmark och Finland.

Förra sommaren ordinerade Lettland sin största officerskull någonsin (tror jag). Åtta nya löjtnanter. Belgien och Frankrike ser också en dramatisk ökning.

Om jag inte minns fel så fick vi under Europakongressen i Prag i höstas information att man nu ordinerar nya officerare i Italien. De som senast ordinerades i Italien går samtidigt i pension!

Frälsningsarmén globalt är större idag än den någonsin varit tidigare i historien.

Allt detta kan vara tecken på att någonting håller på att ske i riktning mot uppfyllelsen av profetian.

I profetian sägs det: "På grund av den ödmjukhet som finns i era hjärtan och på grund av det sätt Gud har förkrossat er, kommer han att besvara era böner. Och på grund av mod parat med ödmjukhet kommer ni att se hur Gud griper in i Frälsningsarmén och hur ni som en armé kommer att utföra ting ni aldrig trott vara möjliga."

Här talas det om ödmjukhet, förkrosselse och mod. Kan det vara så att takten i uppfyllelsen av profetian påverkas av vår egen ödmjukhet, förkrosselse och av vårt mod?

I sådana fall är det vi själva som påverkar takten på påskyndandet eller fördröjandet av profetians uppfyllelse. Det skulle i så fall inte vara olikt Gud att handla på det sättet.

/PB

(2) En vision för de förlorade, eller en förlorad vision?

En vision för de förlorade, eller en förlorad vision?- Del
Harold Hill, Nya Zeeland.
Ett bidrag till "Thought Matters Conference 2012". Hämtad från fsaof.blogspot.com. (Detta är ett utdrag ur artikeln. Hela artikeln på engelska hittar du HÄR). Del 1 på svenska hittar du HÄR.

Vad ser vi nu?
Till att börja med hur är det med att frälsa människor från helvetet? En frälsningssoldat från den första tiden var en obekväm person att dela tågkupé med. Han skulle fylla dina öron med tal om detta. Idag är många av oss mer angelägna att visa hur normala och icke-påträngande vi är. Det faktum att många frälsningssoldater har blivit mindre motiverade att engagera sig i personlig evangelisation pekar på en minskande överlåtelse till de doktriner som ligger till grund för evangelisation. Vi kan uppleva att det faktum att vår granne är på väg till helvetet berör oss mindre än risken uppfattas som påflugna i våra försöka rädda honom från helvetet….

….Det betyder inte att moderna frälsningssoldater inte tror, eller att syndare inte längre förs till tro genom våra vittnesbörd – vi tackar Gud för att det fortfarande händer – men Booth skulle antagligen betrakta några av oss som människor  ”som inte ser ut att någon brinnande omsorg för de förlorade.”

Och vad hände med Booths andra vision, samhällets frälsning

Över hela världen finns det skaror av frälsningssoldater och anställda som arbetar energiskt med den sociala misären. Ibland är de inte bara engagerade i konsekvenserna av social orättfärdighet utan engagerar sig även i de strukturella orsakerna. Under många år har det kanske inte talats så mycket om detta på grund av fruktan att upplevas som ”politiska”, men på senare år har detta fått en mer framträdande plats i vår tjänst. Vårt Mission Statement för Nya Zeeland är ”Omsorg om människor, förvandla liv, reformera samhället”…

… Jag vet att många framhåller att vår tjänst måste vara riktad till hela människan, inte begränsad till att “frälsa själar”, och att till och med ge ett glas vatten i Jesu namn bidrar till världens frälsning, men skulle William Booth vara tillfreds med att hans vision inräknas i allt vad vi gör, i både ord och handlingar?

Har den evangeliska kallelsen blivit urvattnad? Om det är vad vi ser nu, och om det skulle betyda att vi förlorat visionen,

Hur gick det till?

Vi idealiserar ofta den tidiga Frälsningsarmén och ser på den som en tid av enorm tillväxt, och statistiskt nådde Australien sin höjdpunkt runt 1900. På knappt en generation hade energin från de första åren börjat mattas av, visionen började blekna. Reinhold Niebuhr citerar Luther som skrev: ”Normalt överlever sekteristiska organisationer bara en generation…" 

Den andra generationen äger inte den övertygelse som de ärvt med den glöd som deras fäder hade, vars övertygelse formades i hetluften av konflikt och risk att bli martyrer. Barnen och barnbarnen till dem som upplevt miraklet då öl förvandlades till möbler, hade inte nödvändigtvis upplevt samma radikala, mirakulösa omvändelse i sitt eget liv. De växte upp i frälsningsarmévärlden och den var deras invanda subkultur, men de ärvde inte nödvändigtvis samma evangeliska glöd. Många upplevde denna subkultur begränsande och börja att dra sig bort.

En vision för de förlorade, eller en förlorad vision?

En vision för de förlorade, eller en förlorad vision?
Harold Hill, Nya Zealand.
Ett bidrag till "Thought Matters Conference 2012". Hämtad från  fsaof.blogspot.com. (Den engelska texten återfinns HÄR)

Mitt ämnesområde är historia mer än teologi, så jag vill bidra med ett historiskt perspektiv till vårt teologiska samtal. Jag kommer att behandla fyra frågor:
1. Vad var William Booths vision?
2. Vad ser vi idag?
3. Hur hamnade vi här?
4. Vad händer nu? Kan visionen återfinnas?

Vad var Booth´s vision?
När William Booth stormade in genom dörren till sitt hem i Hammersmith en sen kväll 1865 och utbrast: "Älskade, jag har funnit min livsuppgift!", hade han vandrat genom slummen i Östra London. Denna inblick i helvetet på jorden formade Booths vision; helvetet var verkligen Östra London. Kommendör Wesley Harris frågade en gång kommendör George Joliffe, som en gång hade varit William Booths privatsekreterare, vad det var som drev grundaren framåt. Joliffe svarade, "Hans vision av helvetet!"

Booth såg ofta sina visioner i bilder. 1906 samlade han en serie artiklar i en bok med titeln "Visioner 1906". I en av dessa skriver han....(Här återberättas i artikeln Booths vision om de förlorade. Du kan läsa hela den visionen på svenska HÄR. Översättarens anmärkning)

Vi vet hur Frälsningsarmén utvecklades efter det... Frälsningsarméns kallelse var att betjäna människor utifrån den visionen. Booth trodde att "Om vi tar bort helvetet från våra doktriner, kommer Frälsningsarmén snart att dö ut."

Fortsättning följer...

Tidig söndagsmorgon på Färingsö den 25 maj

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen, och här på "söndagsmorgon" är den gången i veckan som jag tillåter mig att vara lite extra personlig. Ibland kanske snubblande nära gränsen till det privata.

I fredags var vi på begravningsgudstjänst på Templet i Stockholm. Det var till och med en dubbelbegravning. Bertil och Birgit Wallberg hade varit gifta i sjuttio år, och nu hade de båda fått sluta med bara drygt två veckors mellanrum.

De hade båda varit frälsningsofficerare och ivriga själavinnare hela livet och flera talare gav många exempel från deras fantastiska liv och gärning.

Det var en fin gudstjänst. Lokalen var full och Templets musikkår och strängmusikkår inramade gudstjänst med fin musik.

På vägen hem i bilen sa jag till Rut: "Kan inte vi också ha en gemensam begravning?" Ja, jag vet att man inte bestämmer sånt själv, men man kan ju önska.

Vi var juniorsoldater på Stockholms sjätte kår tillsammans. Vi invigdes till frälsningssoldater samtidigt Vi till och med gifte oss samtidigt! Sedan dess har vi i stort sett jobbat tillsammans under vårt mer än fyrtio år långa äktenskap. Så varför skulle vi inte få bli "Befordrade till Härligheten" samtidigt?

Men, som sagt, om den dagen vet vi inget. Den som lever får se.

I lördags tittade vi på Tolvanloppet. Ett av våra barnbarn sprang i klassen 4-5 år. Sträckan de sprang var hisnande 250 meter låg. Här drar barnbarnet med sig en av kusinerna mot målet.

Senare på lördagskvällen var jag på Templet och lyssnade på Stanley Sjöberg som talade om Israel: -religionen, -regionen, -visionen, -missionen. Han var, som vanligt, påläst och fängslande i sitt sätt att bära fram budskapet.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka in till Templet igen för gudstjänst och kårsamling.

Ikväll har en av sönerna bjudit mig på fotbollsmatch på den nya arenan Friends. Det var en del år sedan jag var på en fotbollsmatch. Ikväll är det Djurgården som spelar. Jag har alltid hållit på Djurgården ända sedan jag var pojklagsspelare i Värtans IF i Hjorthagen. Som en konsekvens av detta har våran familj som tradition hållit på Djurgården.

Men en av sönerna gjorde under uppväxten en tonårsrevolt. Han blev AIK:are! Extra svårt för mig var att han önskade sig AIK-saker i julklapp. Jag tvingades följdaktligen att gå till AIK-affären för att köpa dessa AIK-saker åt sonen. Det var mattor, flaggor, väggprydnader mm.

Det var en svår stund i mitt liv då jag gick in i AIK-affären. Det kändes att jag inte hörde till. Jag fruktade att någon plötsligt skulle avslöja mig och upptäcka att det kommit in en djurgårdare i affären. Det gick trots allt bra. Jag överlevde.

Några år senare hade man slagit ihop affärerna och man hade en gemensam souvenirshop för AIK, Djurgården och Hammarby. Det gjorde det hela lättare då jag skulle uppfylla önskningarna från julklappslistorna. Utom en gång då jag kom in i affären och bad om en AIK-kopp. Affärsbiträdet informerade mig då att AIK-kopparna dessvärre var slut. Då sa jag: "Då tar jag en Djurgårdskopp i stället." Affärsbiträdet stelnade till och det blev plötsligt dödstyst i affären. Affärsbiträdet utbrister: "Så kan man väl inte göra! Byta klubb så lätt." Jag fick trots allt min djurgårdskopp till slut.

Nuförtiden följer jag inte med så bra i Djurgårdens framgångar och tillbakagångar. Men nånstans därinne blir jag ändå glad då jag hör att Djurgården vunnit, även om det inte sker så ofta nuförtiden.

Dessutom har Djurgården samma färger i sitt emblem som Frälsningsarmén. Men hos Djurgården betyder färgerna säkert inte samma sak som hos Frälsningsarmén: den röda färgen som påminner och Jesu blod som renar från all synd och som gör att vi kan bli frälsta, den gula färgen som talar om den Helige Andes Eld som ger kraft att vara Jesu vittnen här på jorden, samt den blå färgen som talar om själens renhet då vi har tagit emot förlåtelse och rening genom Jesus.

Beklagar om det blev lite väl personligt den här söndagen.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Stockholms förorter brinner

Nyheterna under veckan har dominerats av rapporteringen av kravallerna som startade i Husby och som senare spritt sig till många förorter runt Stockholm.

Många har försökt kommentera, förklara och analysera händelserna i press, radio och TV. De mer sorgliga kommentarerna har varit från de politiker som använt oroligheterna för att vinna politiska poäng.

Nyhetsflödet idag innehåller artiklar från Newsmill med kommentarer som kanske inte så ofta har kommit fram i media.

Många har de varit som förklarat upploppen som ett resultat av arbetslöshet och hopplöshet. Men tror man verkligen att jobberbjudandena kommer att öka om man kastar sten på poliser och bränner upp grannens bil? En kommentar på Newsmill säger: "Varför har fattiga norrlandskommuner som i årtionden  varit drabbade av skyhög arbetslöshet och tillhörande social utslagning inte drabbats av vandalisering av sina egna närmiljöer?"

En annan kommentar säger att det värsta vi kan göra är att försöka "förstå" ungdomarna som attackerar polisstationer och grannens butik. Ju mer vi försöker förstå ju mer legitimerar vi ungdomarnas våld vilket kommer att leda till ytterligare våld. Budskapet till ungdomarna blir då: "Om du tycker att ingen förstår din situation eller att ingen lyssnar till dig, bränn upp din förort, kasta gatsten i huvudet på de oskyldiga brandsoldaterna som försöker släcka bränderna. Då kommer samhället att lyssna på dig och förstå hur du tänker."

Det blir förmodligen samma budskap som samhället kommunicerar om kravallerna leder till stora förbättringar i förorterna. "Tycker du att det satsas för lite i din förort, så vet du hur du kan ändra på det."

Många av de drabbade är småföretagare i förorten, ofta med samma bakgrund som stenkastarna själva. Småföretagarna har gjort något med sin arbetslöshet. De arbetar ofta både dag och natt för att få sitt företag att gå ihop. Varför bränner man upp deras verksamhet? Varför kastar man sten i deras skyltfönster? Varför tillåter man inte att några lyckas? Tänker man så här: "Om det går dåligt för mig, ska jag minsann se till att det inte går bra för någon annan heller"?

Nej, man kan inte hela tiden skylla utvecklingen på samhället, grannarna, polisen eller räddningstjänsten. Vem bär skulden för att man sparkar ned en ensam polis eller kastar sten på poliser som utkommenderats och som egentligen inte har något med tillståndet i förorten att göra?

Göteborgsposten publicerade en artikel i veckan som belyser skuldfrågan med rubriken "Samhället kan inte ta ansvar för allt". Där kan man läsa: "Människan är förnuftig och kan välja mellan att göra bra och dåliga saker. Så låt oss vara tydliga, vad som är etiskt och moraliskt rätt respektive fel avgörs inte av tillgången på arbeten och fritidsaktiviteter."

Här finns några andra läsvärda artiklar i ämnet:
-Hanne Kjölers krönika i Dagens Nyheter: "Kravallerna i Husby ­används som en ram för människors älsklings­idéer om samhället. Och då blir källkont­rollen mindre viktig".
-SEA:s hemsida: "Husbyupploppen - en utmaning för församlingar och familjer"

Inför söndagen

HELIGA TREFALDIGHETS DAG eller MISSIONSDAGEN - Gud - Fader, Son och Ande
Söndagens texter: 2 Mos 3:1-15 | Rom 11:33-36 | Matt 28:16-20 | Ps 113:1-6

Du är sedd och hörd
"En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.
Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem. Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.” Mose invände: ”Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?” Gud svarade: ”Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg.” Då sade Mose till Gud: ”Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?” Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.” Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte." (2 Mos 3:1-15)

Hur kom det sig att Gud ingrep i världshistorien och befriade Israels barn från slaveriet i Egypten?
Gud svarar själv på frågan (vers 7-8). Det fanns två orsaker:

1/ Han hade sett hur folket led
2/ Han hade hört deras böner

Därför steg han ner för att befria dem.

Gud ser ditt liv. Gud hör dina böner. Du är sedd och hörd. Han kanske inte behöver förändra hela världshistorien varje gång du är i nöd. Men ofta stiger han ned och förändrar våra liv. Han befriar oss från vår fångenskap av oro eller andra ting.

Han ser dig. Låt honom också få höra dig i din bön.

Homosexualitet, nåd och sanning

Det var då det!

1998 kunde man i Stridsropet läsa följande artikel. Den unge mannen på bilden är jag i en yngre upplaga. Mycket har hänt sedan dess. Många människor har ändrat uppfattning, kyrkor har ändrat uppfattning men Guds ord står fast.

Jag kanske inte hade uttryckt mig på exakt samma sätt om jag skrivit artikeln idag, men i princip har jag inte ändrat uppfattning. Jag är dock inte säker på att Stridsropet skulle tagit in artikeln idag. Den var då skriven i ett temanummer om etik som initierats av Frälsningsarméns etiska råd.

Här kan du läsa artikeln från Stridsropet:

Bibeln är inte värdeneutral. Bibeln har klara uppfattningar om rätt och fel. Det finns det som är rätt och det finns det som är fel.

Bibeln håller en klar kollisionskurs mot dagens allmänna värderingar som säger "det finns inget som är absolut rätt pch det finns inget som är absolut fel, allt beror på omständigheterna".

Om det inte finns något som är fel, finns det inte heller något behov av förlåtelse. Finns det inget behov av förlåtelse för vår skuld, dog Jesus på korset helt i onödan.

De som tror att inget är fel och inget är rätt, lever på en livslögn som den Onde i alla tider försökt få människor att tro. De ställer sig utanför Guds nåd. För nåden bygger på sanningen. Utan sanning finns det ingen nåd. Jesus kom med nåd och sanning (Joh 1:14).

Ofta omges detta resonemang med kärleksbudet. "Det är inte kärleksfullt att säga att något är fel, för då kan de som gör fel få skuldkänslor." Men sanningen är den motsatta: kärleken vågar säga sanningen. Sanningen i Bibeln är Guds bruksanvisning för hur hans skapelse ska må bra.

Vad är då sanningen om homosexualitet?

Sanningen är att Gud i Bibeln varmt älskar den människa som kämpar med en homosexuell läggning, men fördömer homosexuella handlingar, på samma sätt som Gud i Bibeln tar avstånd från varje utomäktenskaplig sexuell utlevelse. Bibeln bär på den punkten fram ett entydigt vittnesbörd, både i Gamla och i Nya Testamentet.

Frälsningsarmén är en rörelse som bygger på Bibeln och den är därför inte värdeneutral. Frälsningsarmén har i sitt etikdokument formulerat sin syn på homosexualitet. En syn som helt harmoniserar med Bibelns budskap.

Bibelns grundbudskap är detsamma som det alltid har varit, och den gäller för alla, den som brottas med en homosewxuell läggning och den som brottas med andra saker.

Det finns något som är rätt och det finns något som är fel. Vi gör alla fel och är alla syndare. Men om vi bekänner våra synder och är villiga att överge dem, finns det fullständig förlåtelse för alla människor.

11 nya soldater i Daugavpils

Rapport från Lettland

I september började Janis och Marina på sitt första förordnande som nyutnämnda löjtnanter. Deras order var att vara kårledare i Daugavpils i det sydöstra hörnet av Lettland. Daugavpils ligger i ett rysktalande område av Lettland.

Efter sju månader i Daugavpils håller Janis och Marina sin första soldatinvigning, elva nya soldater, och fler är på gång. Senast det var soldatinvigning i Daugavpils var 2010 och de två nya soldaterna den gången hette Janis och Marina. Efter sin egen soldatinvigning har de gått två år på Frälsningsarméns Officersskola i Riga.

Här kan du se fler bilder från soldatinvigningen.
Här kan du se bilder från kårens tolvårshögtid, en månad efter soldatinvigningen.

Frälsningsarmén i Lettland fortsätter att växa!

Du vet väl om att du kan läsa rapporter från Lettland på engelska på den nya Regionchefens blogg.

Så säger Herren till Frälsningsarmén

Från Stridsropet för drygt tio år sedan:
"Det var ett laddat ögonblick för de 700 deltagarna, som var närvarande vid konferensen Utmaning 2000, när Gerald Coates, en av de ledande för New House Movement och ledare för Kyrkornas Pionjärnätverk, bad de 27 frälsningsarmédelegaterna att stå upp, medan han uttalade profetordet till Frälsningsarmén"

"Så säger Herren:
Ni kommer att få se någonting hända inom Frälsningsarmén under er livstid, något som ni aldrig förr har skådat men som ni bara har läst om.

På grund av den ödmjukhet som finns i era hjärtan och på grund av det sätt Gud har förkrossat er, kommer han att besvara era böner. Och på grund av mod parat med ödmjukhet kommer ni att se hur Gud griper in i Frälsningsarmén och hur ni som en armé kommer att utföra ting ni aldrig trott vara möjliga.

Ni kommer att få vishet att inse, när ni ska sätta på er uniformen, som har både karaktär och gott namn och rykte, särskilt bland de fattiga och marginella i vårt samhälle, och sedan när ni ska ta den av er för att förmedla goda nyheter och evangelisera och bilda församlingar och göra saker och ting på ett nytt sätt.

Gud vill ge er vishet om hur ni ska använda er uniform och när ni ska låta den vara. Och han ska ger er vishet i fråga om nya församlingar.

Och han kommer att ge er många, många nya modeller för hur detta land ännu en gång ska bli fyllt av människor som vill nå ut till de fattiga, de marginaliserade, de hemlösa och hungriga. Många som har skrattat år er och förlöjligat er och som har sagt att ni inte längre är mer än en grupp män och kvinnor som är involverade i social tjänst och insamlingar, de ska komma till er och de kommer att be er om förlåtelse, då de ser den Helige Ande som verkar i era liv, i era familjer och i Frälsningsarmén.

Och Gud kommer att ta några av de mest upphöjda i vårt land, och de kommer att observera vad Gud tänker göra i Frälsningsarmén.

Jag tror att förberedelserna för detta redan är på gång. Det finns en beredskap i era hjärtan. Där finns en dialog. Där finns också delaktighet och gemenskap mellan er. Men jag fick se den kungliga familjen på ena sidan och såg de hemlösa och fattiga på den andra sidan, som alla fann tro och Kristus själv och blev berörda av de värderingar ni lever efter.

Detta är en tid då ni måste stå upp för varandra, försvara varandra. Detta är en tid då ni måste vara försiktiga angående vad ni säger till varandra.

Så säger Herren:
Ni kommer att få gråta som ni aldrig har gråtit förr. Ni ska gråta av tacksamhet. Ni ska gråta för att ni får se ting som ni aldrig trodde skulle vara möjliga i er livstid. Och ni ska gråta över de hemska ting som djävulen gjort i deras liv, dem som ni vill nå ut till. För ni kommer aldrig att nå ut till denna nation med torra ögon. Ni kommer aldrig att nå detta folk genom att tala om helvetet utan att fälla tårar.

Gud kommer att utföra ting som överraskar överallt i detta land och på grund av tårarna och skrattet som finns hos er som en enhet av människor. Om ni vill fortsätta att vara ödmjuka och samtidigt modiga -  dessa två egenskaper som är tvillingar i samma sköte: ödmjukhet och mod - kommer Gud att röra vid de kungliga palatsen i vårt land och vidröra dem som inte har något hem alls att bo i.

De mycket rika och de mycket fattiga kommer att röras av en grupp människor, som antagligen kyrkan i allmänhet skulle kunna anse vara den allra minsta tänkbara grupp som Gud skulle kunna använda sig av. Men Gud är en "gudomlig skojare", och han är de som alltid skrattar sist och bäst. Och just när en sådan grupp av människor, precis när en sådan grupp kommit ut i marginalen, då är det tid för Gud att dra dem till sig och använda dem."

Stanley Sjöberg på Templet

Profetia om Frälsningsarmén

Profetia om Frälsningsarmén.

I morgon på www.rupeba.se:
För tretton år sedan uttalades en mäktig profetia om Frälsningsarmén under en stor ekumenisk samling med fler än 700 deltagare. Håller den på att uppfyllas i våra dagar?

Missa inte den!

Helgen i Alingsås

Så var det måndag igen. Det har varit en intensiv helg. Eurovisionsschlagerfestival, Ishockey-VM, Jesusmanifestation med mera.

På söndagsmorgonen slog jag på "sök"-rutan i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet för att se om de skrivit något om Jesusmanifestationen i Stockholm. Det fanns inte ett ord trots att över 10.000 människor dominerade gatubilden i centrala Stockholm (Jag hittade några reportage från tidigare års Jesusmanifestation). De brukar annars vara bra på att fånga upp vad som händer i stan. Då tolv personer demonstrerar utanför en ambassad kan man både se bild och läsa om händelsen, men Jesusmanifestationen är det tyst om. Men som sagt så det var trångt om utrymme i mediavärlden den här helgen med både ishockey och schlagertävling.

Frälsningsarmén Alingsås

Under helgen har Rut och jag haft en möteshelg i Alingsås. Vi hade inte förväntat att rikspressen skulle bry sig om det heller, men var positivt överraskade då Alingsås Tidning tog in flera inlägg som berörde helgen. Både andakt, notis och presentation.

På lördagskvällen var det samling på Sommarhemmet, Alingsåskårens "sommarstuga". Mycket folk var samlade och Rut och jag spelade, sjöng och predikade.

På söndagen hade vi två möten i Frälsningsarméns lokal i Alingsås. En gemensam hornmusikkår spelade med deltagare från Lidköping, Trollhättan och Alingsås.

"Ni ska få kraft när den helige Ande kommer över er" var temat på förmiddagen då Rut predikade. Många var de som sökte sig fram till böneplatsen då inbjudan gavs ut.

På eftermiddagen predikade jag med utgångspunkt från Petrus tal på pingstdagen med de två löftena:
-Gud utgjuter sin Ande över alla människor.
-Var och en som åkallar Guds namn ska bli frälst.

Med stor tacksamhet till Gud för vad han gjorde bland oss reste vi sedan hem till Stockholm i sommarnatten.

/PB

Tidig söndagsmorgon i Alingsås

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Så var det då söndag igen. Den här söndagen vaknar vi upp i Alingsås. Igår kväll hade vi en samling på sommarhemmet i Alingsås och idag har vi två möten på kåren i Alingsås. Grannkårerna är också inbjuda: Lidköping, Trollhättan, Tidaholm, Borås och eventuellt flera.

Temat för helgen är "Sänd din eld". Det är en bön som jag tror att Herren gärna vill svara på.

I övrigt har det hänt mycket under veckan. Frälsningsarméns grupp i Eurovision Song Contest kom inte vidare till finalen, men de gjorde en fin insats. Grattis TAKASA.

Tre Kronor kom däremot till finalen i ishockey-VM. Grattis Tre Kronor.

En annan "stor" sak som hände under veckan var att ett av barnbarnen började cykla utan stödhjul. Denna händelse bevakas inte av rikspressen, men jag kan tala om att det gick riktigt bra.

Igår kunde vi dessvärre inte vara med på Jesusmanifestationen i Stockholm. Vi satt i bilen på väg till Alingsås på dagen och på kvällen var vi, som sagt, på sommarhemmet. Men om du missade Marcus Birros krönika i Expressen under veckan, som handlade om Jesusmanifestationen, kan du läsa den HÄR.

Du kan läsa mer om Jesusmanifestationen på Nyhetsflödet den 18/5 på rupeba.se.

Under veckan fick vi också programmet för Sörlandsfestivalen i Norge den 5-14 juli på den norska sydkusten. Rut och jag kommer, under den första delen av Festivalen, att ha bibelstudier på dagarna och tala på kvällsmötena. Mannssambandet kommer att svara för musiken. Du kan läsa mer om Festivalen HÄR.

Men, nu är det snart dags för en ny vecka och jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.

Peter Baronowsky

Jesusmanifestationen

Idag den 18/5: 
Direktsändning från Jesusmanifestationen i Stockholm 08.30-17.00. Klicka HÄR.

Plötsligt händer det bara

- Söndagens texter, Pingstdagen: Joel 2:28-29 | Apg 2:14-21 | Joh 14:15-21 | Ps 104:27-31

Det hände förra veckan

 Marken hade varit frusen länge. Buskarna och träden såg ut att vara döda. Det hade varit mörkt, kallt, fruset, livlöst en lång tid. Men så hände det  plötsligt på bara en dag. Naturen exploderade. Det gick inte att hålla tillbaka livet längre. Solen, ljuset, värmen förlöste det som såg ut att vara dött.

”Kan de här benen få liv igen?”

Den frågan kan vi läsa i Hesekiel kapitel  37, då profeten ser ut över en dal med förtorkade livlösa ben. Då talar Herren till de förtorkade benen ”Se jag skall låta min ande komma in i er, så att ni får liv.” Och benen fogades samman och fick liv igen.

Hur ser det ut i ditt liv?

Du kanske känner igen dig i berättelsen om de förtorkade benen. Du som en gång var så full av andligt liv har kanske förlorat kraften, glädjen, inspirationen i ditt liv.

Ibland kan det kännas så också i församlingen. Vi som en gång var sammansvetsade i en och samma kropp kanske har reducerats till ett torrt församlingsliv.

Plötsligt händer det bara

Lärjungarna hade förlorat hoppet. Det blev inte som de hade trott. Fyllda av fruktan låste de in sig. Men så plötsligt händer det: ”När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. 2 Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apg 2:1-4 FB)

På söndag, Pingstdagen, kommer vi att berätta mer om det på Frälsningsarmén i Alingsås. Plötsligt hände det bara – och det kan hända igen.

(Publicerat i Alingsås Tidning den 17/5)

Sörlandsfestivalen i Norge

Frälsningsarmén i Norge inbjuder till Sörlandsfestival 5-14 juli i sommar. Programmet har just blivit färdigt och du kan bläddra igenom hela broschyren med program och presentationer HÄR.

Rut och jag kommer att under de sex första dagarna av festivalen att ha bibelstudier på förmiddagarna och tala på kvällsmötena. Mannssambandet kommer att svara för musiken.

Jesus i Expressen

Då man vill läsa om Jesus är kanske inte Expressen den första plats man väljer. Men då Marcus Birro skriver sin krönika får Jesus plötsligt plats i Expressen. Så här skriver Birro om den kommande Jesusmanifestationen nu på lördag:

"Alla andra arrangemang som drar till sig närmare 20 000 människor bevakas noga och utförligt. Men detta förblir i den mediala skuggan. Varför? Därför att den kollektiva presskåren inte bryr sina viktiga hjärnor och hjärtan med Jesus. De är okunniga och ointresserade. De har dessutom fått för sig att det ligger ett sorts fritänkande värde i att inte bry sig. Som om okunskapen om frälsningen vore en garant för deras fritänkande. Som om ignoransen är en garant för deras frihet. Vilken sorg och vilket nederlag för svensk media.

Alla de tusentals människor som sluter upp på lördag gör det för att manifestera sin kärlek till Jesus och sina medmänniskor. De gör det för att deras hjärtan viskat så länge och så högt om hur viktigt det är att vi kristna vågar stå för vilka vi är, i ett land där de flesta gör vad de kan för att hålla allt andligt på avstånd. Och trots det! Vilken andlig hunger det bor i dig, i oss alla. Ditt liv är en längtan efter gud.

På lördag ekar ropen om den kanske mest revolutionäre fritänkaren vi haft på vår jord. Jesus Kristus som dog och återuppstod för våra synders skull."

Hela artikeln kan du läsa här.

Kyrkan som vänder kappan efter vinden

En av de böcker jag läste under semestern i maj var en biografi om Dietrich Bonhoeffer (Ja, jag vet att pensionärer inte har semester, men jag väljer ändå att kalla vår USA-resa en semester).

Dietrich Bonhoeffer hängdes bar några dagar före Tysklands kapitulation. Under hela andra världskriget förde han en kamp för att bevara kyrkan ren från nazistiskt inflytande. Huvuddelen av den Lutherska Kyrkan i Tyskland böjde sig för Hitler och blev Tredje Rikets kyrka där man predikade rasrenhet och antisemitism.

Det var med viss förvåning man konstaterade att den Lutherska Kyrkan i Norge inte alls hade samma benägenhet att böja sig för Hitler.

Dietrich Bonhoeffer var en ledande person i Bekännelsekyrkan som vägrade anpassa sig till det rådande samhällsklimatet i Tyskland. Många av dess präster fick betala detta med sitt liv.

Då jag läste boken frågade Rut: "Vad kan vi lära av boken i vår tid?" Jag hade inte tänkt så mycket på det, men så såg jag hur kyrkan gör ständiga försök att anpassa sig till det som är politiskt korrekt i den tid den lever, för att inte hamna utanför i kylan, bli irrelevant och dö ut.

Per Ewert skriver bra om detta: "Det finns en uppenbar tudelning av den nutida kyrkan i västvärlden. En del som drivs av osäkerhet och fruktan, och därför hyvlar ner varje tänkbar tröskel och gör sig själv så harmlös att ingen skräms bort, men ingen heller attraheras. Och så en del som frimodigt vågar gå mot strömmen och håller fast vid trons grunder. Förutom att den första vägen går på tvärs mot det utomordentligt utmanande och kostsamma budskap som Jesus kallar sina lärjungar till, är den dessutom rent strategiskt ett fullständigt vansinne.
Varje tid har sin egen vattendelare, en person, plats eller devis där människor väljer väg. Just i vår tid tycks denna vattendelare utgöras av Rob Bell. Om vi lämnar de strikt politiska frågorna därhän tycks det ändå ligga ett tydligt vägval i hans förslag att kyrkan måste ”anpassa sig eller dö”. Min ståndpunkt är att Rob Bell har fullständigt fel. Statistiken visar att situationen är precis tvärtom."

Jag kanske inte tillmäter Rob Bell rollen som den stora vattendelaren inom kristenheten. Min uppfattning är att de flesta i Sverige inte har en aning om vem Rob Bell är. Men det tankemönster som Rob Bell representerar har trängt långt in i kristna kretsar i Sverige.

En stor del av kyrkan har specialiserat sig på att anpassa sig till den tidsanda som för tillfället råder. Man känner efter vart vinden blåser och skyndar sig sedan att omformulera teologin så att den passar in i tidsandan. Helst vill man också försöka bevisa att kyrkan alltid tänkt så.

Inför beslutet om samkönade äktenskap, skickades förslaget ut på remiss. Samtliga kyrkor menade bestämt att äktenskapet skulle vara förbehållet föreningen mellan en man och en kvinna.

Men något senare höll man upp fingret i luften igen för att känna vart det blåste och plötsligt var det flera kyrkor som var beredda att viga samkönade par. Hur mycket behöver det blåsa för att kyrkan ska ändra uppfattning?

Men, om inte kyrkan själv tror på sin lära, hur kan man tro att andra människor ska tro på den?