Jag - en karismatisk fundamentalist

Under den här vinjetten kommer vi med jämna eller ojämna mellanrum att ta in äldre inlägg i repris. Inlägg som är värt att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades i juni 2009.

Med risk att förlora mina kvarvarande vänner vill jag deklarera vem jag verkligen är. Jag är en karismatisk fundamentalist! Jag vet att båda orden kan ha en väldigt negativ klang hos många, men faktum kvarstår. Jag är en karismatisk fundamentalist.

Att vara karismatisk är något som man i amerikanska fundamentalistiska kretsar ofta ser ned på. Jag har flera goda vänner i USA, som jag verkligen ser upp till, som står i ett självutgivande progressivt arbete för Herren och som verkligen inte har höga tankar om att vara karismatisk. Den enda gången de nämner karismatiska människor är då de skämtar om ”karismatikerna”.

Men jag är i alla fall en karismatisk kristen. Det var i den karismatiska väckelsen på 70-talet som Herren mötte mig. I det gudsmötet förändrades mitt liv totalt. Gud mötte mig på ungefär samma sätt som vi kan läsa om i Apostlagärningarna kapitel 2 där det berättas om pingstdagen. Hela mitt liv fick en ny inriktning. Nya tankar, nya prioriteringar, ny glädje, ny kraft. Jag fick lust att läsa Bibeln, jag fick lust att umgås med Herren i bön, jag fick lust att berätta om Jesus. Jag överdriver verkligen inte. Hela mitt liv förändrades den dagen och jag lever fortfarande i den verkligheten.

Vad menar jag då med att vara karismatisk?
För mig betyder det att bli fylld med den Helige Ande, att vara öppen för de andliga nådegåvorna, att vara beroende av Guds kraft och inte bara av min egen. Det betyder glädje i den Helige Ande. Det betyder en längtan efter att lyssna till Guds röst i mitt liv och att lyda det den Helige Ande säger till mig.

Men vad menar jag med att jag är fundamentalist?
Fundamentalist är väl kanske ett av de värsta skällsorden man kan tilldela någon i dag. Men jag talar om fundamentalism i den ursprungliga betydelsen. Termen användes först om en grupp kristna som, i protest mot samtidens urvattnade kristendom, slog fast några grundsanningar (fundamentals) som de bekände sig till. Den första och viktigaste grundsanningen (fundamental) var att de bekände sig till Bibeln som Guds ord. I den meningen är även jag fundamentalist.

Tillsammans med Frälsningsarméns trosartiklar och tillsammans med Lausannedeklarationen (de evangelikala kyrkornas ”trosartiklar” eller ”fundamentals”) så tror jag att ”Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv.”(FA:s första trosartikel).

Så även om jag inte blir så populär överallt, tänker jag nog fortsätta att vara en karismatisk fundamentalist.

/PB