Ett budskap till de förtorkade benen

En profetia riktad till Frälsningsarmén i västvärlden
- Av Andrew Bale (Frälsningsofficer UK) (Publicerad i JAC online på engelska HÄR. Översättning till svenska: Rut Baronowsky)

Hesekiel 36 och 37 – En hälsning till de förtorkade benen:

Följande budskap kom till mig under bön för några månader sedan och det har legat och surrat i mitt huvud tills i kväll, då jag beslutade att sätta det på pränt och publicera det på internet. 

Frälsningarméns territorier i västvärlden har genom sitt uppförande och sina handlingar smutsat ner sitt eget uppdrag, det uppdrag som jag gav när jag reste upp armén för att frälsa världen. Att ni har vänt er bort från den mission jag gett er har gjort mig vred och det har fått mig att splittra/söndra era evangeliska ansträngningar och hålla tillbaka väckelsen.  (Hes 36:17-18)

En gång var det de förlorade och de marginaliserade som var ert folk och att vinna själar var otroligt enkelt. Trots förföljelse, svårigheter och stora personliga uppoffringar gick min armé ut för att vinna dem som var längst borta från mitt rike.  De förlorade har hånat mitt namn och nedvärderat mig på grund av er dubbelmoral, era kompromisser och ert hyckleri.

Så för mitt namns skull – inte för ditt – skal jag återupprätta dig. Ännu en gång skall namnet Frälsningsaren och helgelse bli synonymer. Jag skall göra detta för min egen skull, för mitt heliga namns skull, det namn som ni har förnedrat. Ännu en gång skall de i samhällets utkanter, de oälskade och de utan vänner få veta at jag är Gud – Jag skall bevisa detta genom dig (även om du inte är värdig din kallelse). Jag har utvalt dig och ännu en gång skall ditt namn bli förknippat med mitt. (36:22-23) 

Jag skall avskilja dig ännu en gang och du skall stå fram i mängden och jag ska leda dig tillbaka till ditt ursprungliga uppdrag.  Jag skall döpa dig i eld, jag skall rena dig på djupet tills varje fläck är borta. Jag skall förstöra dina avgudar. Allt det som du tror ska göra dig respektabel och värdig ska jag krossa. Jag skall återupprätta din passion för de förlorade; jag skall ge dig ett nytt hjärta. Jag skall ta bort ditt kalla otroshjärta och ge dig ett hjärta som längtar efter att lyda mig. Du skall vända åter till din ursprungliga kallelse, ännu en gång skall du använda dig av gatuevangelisation, slum- och rännstensbrigader, attacker på pubar,  samt bönemattor, för att attackera det rike som styrs av mina fiender och du skall vinna själar så som Den Kristna Missionen en gång gjorde. Du skall fyllas av pionjärernas entusiasm för en militant evangelisation. Ni skall vara mina soldater och jag skall vara er general (36:24-29) 

Det är tid att skörda, öppna dörrarna till era kårlokaler och kom med jubel för att bärga era kärvar. Du skall inte längra vara ringaktad och föraktad, du skall inte längre bli avfärdad som historisk kuriosa, du kommer att vinna de förlorade och var dag skall jag föröka dig. Du skall gå ut på gatorna och väckelsen skall regna över dig, du skall plaska i väckelsens pölar som barnen leker i regnet. Och ju mer jag välsignar dig desto mer kommer du att ångra dig. Ju mer jag använder dig desto mer kommer du att skämmas. Om det att jag höll tillbaka mina välsignelser fick dig på dina knän i botfärdighet skall min nya pingst ge dig det ljus du behöver för att kunna se din synd i all dess groteska prakt. Du kommer att vara segerrik men på grund av denna nya ödmjukhet kommer du att låta all ära gå till mig.  (36:30-32)

Ännu en gång skall dina kårer bli så många att du inte längre kommer att ha några namn för dem! Du kommer helt enkelt att bara lägga till ett nummer efter stadens namn, precis som du gjorde i begynnelsen. Storstäderna skall vara ditt arbetsfält och ödemarken och bakgårdarna skall bli din vingård.  Dessa mörka avkrokar skall bli som ett nytt Edens lustgård. Mitt rike skall komma till städerna och missbrukarna och de förtryckta som jag skall sätta ut i frihet genom dig skall göra min vilja! Jag har talat och jag skall göra det! Tvätta gatorna, flytta undan de utbrända uttrycksmedlen  och bered väg för Herren. (36:33-36)

Jag skall än en gång lyssna till salvationisternas böner. Jag skall ta ur mina öronproppar och låta min uppmärksamhet vara fäst på dem. Jag skall föröka deras led och de skall inse att jag är Gud. (36:37-38)

Frälsningsarmé kan du leva, kan jag lita på dig ännu en gang med en kallelse som denna? Du er så torr, se, gå fram och tillbaka bland stolarna  i din lokaler, och mingla med dina musiker och soldater, se hur torra ni är – kan ni få liv igen? Förkunna, profetera, överlåt er i mitt namn till att stå upp och slåss igen. Jag skall låta ande komma in i er, och ni skall komma till liv. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud. Jag skall låta ande komma in i er, och ni skall komma till liv. Då skall ni inse att jag är Herren. (37:1-6)

Då, när ni är redo skall jag sända den andra pingsten, den som ni alltid sjunger om – jag skall andas på er och ni skall känna mitt liv i era kroppar och ni skall resa er ännu en gång – en stor armé! (37:7-10)

Ingen ytterligare pessimism, ingen hopplöshet, inga fler negativa reflektioner, det finns ett arbete som skall utföras, det finns slag som skall utkämpas, det finns orättfärdighet som skall korrigeras, det finns själar som skall vinnas. Jag skall öppna gravarna till de sedan länge döda pionjärerna och nya Railtons, Tuckers, Cadmans, Evas och Kates skall ta upp sina kors. Förkunna och profetera och säg till era soldater: ”Detta är var Herren den högste säger: O min Frälsningsarmé jag skall återupprätta dig och så skall du, mitt folk, inse att jag är Herren. Jag skall placera min ande i er och ni skall leva, och jag skall ta er tillbaka till den plats där vi möttes första gången och så skall du inse att jag Herren har talat, och jag har utfört det, säger Herren. (37:1-14)

Må Gud återlösa, välsigna, avskilja och använda armén! 

Ska vi vara nöjda eller ska vi vara missnöjda?

1 Timoteusbrevet 6 talar om ett förnöjt sinne och att vara nöjd med vad man har.
"Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning" (1 Tim 6:6 FB)
"Men sann rikedom är att tro på Gud och samtidigt vara nöjd med det man har." (1 Tim 6:6 En levande bok)

Men ska vi verkligen vara nöjda eller ska vi vara missnöjda? Svaret på den frågan är att vi måste vara både-och.
Vad ska vi vara förnöjda med?
I 1 Tim 6 varnas kraftigt för att vilja ha mer än vi har:
- Vi kom till världen tomhänta och vi kommer att lämna världen tomhänta (vers 7)
- Har vi våra grundläggande behov tillfredsställda ska vi vara nöjda med det (vers 8)
- Rikedom för med sig många frestelser (vers 9)
- Kärlek till pengar är en rot till allt ont (vers 10)
- Håll dig borta från allt sådant (vers 11)

Vad ska vi inte vara nöjda med?
I Uppenbarelseboken möter vi församlingen i Laodikea som är förnöjd med sig själv. De är nöjda och de "behöver ingenting" (Upp 3:17). Men i själva verket är de eländiga, beklagansvärda, fattiga, blinda och nakna (Upp 3:17). De märker inte ens att Jesus inte finns med i församlingen, utan han står utanför, knackar på och ber att få komma in (Upp 3:20).
   Bör de vara förnöjda? Nej, tvärtom. Den enda vägen ut ur sin förnöjsamhet är att förstå att deras gudsrelation är en katastrof. De måste bli totalt missförnöjda med sin nuvarande situation.
   På samma sätt är det med oss. Vi måste:
- sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet (1 Tim 6 vers 11)
- kämpa trons goda kamp (vers 12)
- söka vinna det eviga livet (vers 12)
Jesus säger själv att det bara är den som törstar som kan komma till honom för att dricka (Joh 7:37-39).

Jag kan tänka mig att förnöjsamhet är ett av de största hindren för andlig tillväxt.
Ska jag vara nöjd med mitt andaktsl med liv? Då kommer den inte att utvecklas.
Ska jag vara nöjd med min relation till Jesus? Då kommer relationen inte att försjupas.
Ska jag vara nöjd med att så få människor blir frälsta? Då kommer vi att fortsätta med våra trevliga möte och kaffedrickandet medna människor går förtappade.

Nej, låt oss bli törstiga igen. Låt oss leva med en ständig längtan att lära känna Jesus bättre. Låt oss vara ivriga att leva ett rent liv medan vi väntar på hans återkomst!

/PB

Tidig söndagsmorgon i Södertälje den 25 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och den här gången vaknar vi upp i Södertälje efter en händelserik vecka.

Förra söndagen var det final i FA-cupen i Moss. Det svenska laget "Svea Rike" spelade finalen mot Solheimsviken kår ifrån Bergen. Här ser vi det glada och förhoppningfulla svenska laget strax före finalen. De var inte fullt lika glada efter finalen, men ibland får man nöja sig med silvermedaljerna. 33 lag deltog och det var sammanlagt över fyrahundra deltagande spelare.

På måndagsmorgonen flög vi upp till Vadsö. Det är långt från Moss där vi bor. Om vi skulle köra bil skulle det vara 195 mil och det skulle ta 22 timmar att köra om det inte var någon trafik och om man inte tog någon paus.

I Vadsö hade vi undervisning för Frälsningsarméns ungdomsteam "Polarteamet". Vi introducerade en lärjungaträningskurs som kommer att fortsätta över nätet i nio veckor. Deltagarna kommer att skicka in sin veckologgbok till oss varje måndag för att få en kommentar på den. Dessutom kommer det att vara en hel del kommunikation på en gemensam blogg under dessa nio veckor.

Gospel i Vadsö

Polarteamet ansvarar också för en gospelkör på kåren i Vadsö, och vi fick vara med på övningen på tisdagskvällen.

På onsdagkvällen var det meningen att vi skulle flyga hem till Moss, ha en dag på kontoret och sedan fortsätta till Södertälje.

Vi åkte från Vadsö och kom med propellerplanet till Kirkenes och där bytte vi till ett SAS-plan som skulle ta oss till Oslo där vår bil väntade på oss. Men då vi hade satt oss i planet och rullat ut på startbanan fick vi ett meddelande om att det var ett tekniskt fel på flygplanet och att det inte gick att flyga med det längre. Det blev övernattning i Kirkenes och ett nytt försök dagen efter.

Det tog sedan ett bra tag in på nästa dag innan de hade hunnit tejpa ihop planet så att vi kunde ta oss till Oslo. (Observera att bilden inte är från vårt flygplan utan från ett helt annat sammanhang. Läs mer om det sammanhanget HÄR).

Då vi landat i Oslo var det sedan bil hem till Moss. Vi kom hem på torsdagskvällen, sov några timmar och satte oss i bilen igen för att köra de 55 milen till Södertälje.

Frälsningsarmén i Södertälje

Nu är vi här i Södertälje och upplever en fin helg tillsammans med Södertäljebor och Stockholmare. Vi började i fredags kväll med temat: "Vi har varit kristna i många år. Hur kan vi hålla oss levande?". På lördagen hade vi bibelstudier under temat "Liv och överflöd" (Joh 10:10). Kvällen avslutades med att vi gick ut tillsamman med alla mötesbesökare som ville vara med, bildade en stor ring och bad för staden och dess invånare.

Och nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå till förmiddagsmötet i Södertälje. Sedan blir det lunch med yngste sonen med familj i Stockholm innan vi återvänder till Moss för en ny vecka.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig
Peter Baronowsky

Äktenskap och Samboskap

Jag läser just nu en bok av John Stott med titeln "Issues facing Christians today" (Frågor som kristna ställs inför idag). Det är den fjärde omarbetade upplagan jag läser. Den första upplagan kom ut redan 1984. Boken är en "tegelsten" på över 500 sidor. John Stott är en gigant inom den evangelika kristendomen. Du kan läsa mer om John Stott HÄR.

Här följer ett sammandrag av avsnittet om Äktenskap och Samboskap.

ÄKTENSKAP
"Äktenskap är en i alla delar av världen en erkänd och reglerad institution. Den kristna undervisningen i detta ämne börjar med den glädjefyllda proklamationen att äktenskap är Guds idé och inte vår.......
.... Klassisk teologi har tagit fasta på den bibliska uppenbarelsen om de tre viktigaste orsakerna för att Gud instiftade äktenskapet. Oftast presenterar man dem i den ordning de framträder i 1 Mosebok kapitel 1 och 2, samtidigt som man lägger till att ordningsfoljden mellan dem inte nödvändigtvis graderar viktigheten mellan dem.
   Först och främst får mannen och kvinnan uppgiften att "vara fruktsamma och föröka sig" (1 Mos 1:28). Medskapelsen av barn inleder normal listan, tillsammans med familjens uppfostran i kärlek och disciplin.
   För det andra säger Gud att "det är inte bra för mannen att vara ensam" (1 Mosebok 2:28). Gud avsåg att äktenskapet skulle vara som det uttrycks i "Book of Common Prayer" 1662, "för ömsesidig gemenskap, hjälp och stöd som den ena ska visa den andre både i välgång och i motgång"
   För det tredje är äktenskapet avsett att vara en ömsesidig överlåtelse till självutgivande kärlek som finner sitt naturliga uttryck i den sexuella föreningen, eller att bli "ett kött" (1 Mosebok 2:24)" (Citat från sida 359-360)

   "Det närmaste Bibeln kommer en definition av äktenskapet finner vi i 1 Mosebok 2:24, som Jesus själv senare citerar som ett ord från Gud som svar på frågan om skilsmässa (Matt 19:4-5). Omedelbart efter att Eva har skapats och förts fram till Adam, och Adam tar emot henne som sin gudagivna hustru, kan vi läsa: "Därför ska en man lämna sin far och sin mor, hålla sig till sin hustru och de två ska bli ett". (Citat från sida 360).

   1 Mosebok 2:24 indikerar att den äktenskaplga föreningen är en exklusiv relation mellan en man och en kvinna ("en man...sin hustru"), som offentligen kungörs vid någon form av social händelse ("lämna sin far och mor"), permanent ("hålla sig till sin hustru") och fullbordas i den sexuella föreningen (de ska bli ett kött"). En biblisk definition av äktenskapet kan därför se ut på detta sätt: ´Äktenskap är ett exklusivt heterosexuellt förbund mellan en man och en kvinna, instiftad och beseglat av Gud, som föregås av ett offentligt lämnande av sina föräldrar, fullbordat i den sexuella föreningen och som leder fram till en permanent ömsesidigt stödjande gemenskap som normalt kröns med gåvan att få barn`" (Citat från sida 361).

Stott skriver sedan ett avsnitt om den föränderliga värld vi lever i. Fler människor väljer att inte gifta sig utan att flytta ihop som samboende. Man vill ha de goda sidorna vid ett äktenskap men vill inte förpliktiga sig trohet mot varandra. Stott skriver "Den rådande världsbilden ser ut att vara självisk individualism".

"Församlingen upplever i allt detta spänningen mellan sitt profetiska ansvar att vittna om Guds uppenbarade sanningar och sitt själavårdande ansvar att visa omsorg mot dem som inte har lyckats upprätthålla Guds standard" (sida 362).

SAMBOSKAP
Många samboskap fungerar som ett ätenskap utan att vara det, men det finns två avgörande skillnader jämfört med äktenskapet. "Först och främst gäller det löftet om livslång trohet. Alltför mycket av samboendet är ett oförpliktigande arrangemang, ett slags prövoäktenskap där den långsiktiga överlåtelsen har ersatts av ett tillfälligt experiment. Detta kan inte kallas äktenskap, samboskapets tillfälliga natur är med och destabiliserar ralationen." (sida 363)

Samboskap är ostabilt
1/ Samboförhållanden har en tendens att bli kortlivade.... Efter tio år är sannolikheten att äktenskapet är upplöst 33%, jämfört med 66% för samboskap.
2/ Många samboförhållanden leder till äktenskap. I Storbritannien leder tre av fem samboförhållanden till äktenskap.
3/ Argumentet att en prövoperiod kommer att leda till ett mer stabilt äktenskap är fel. Statistiken visar att de äktenskap där man först har varit samboende har 50% större chans att upplösas inom fem års äktenskap än de äktenskap som inte föregått av samboende.
4/ Det är mer sannolikt i ett samboförhållande att den ena parten, oftast männen, har fler än en sexuell relation.
5/ Samboskap har ofta negativa effekter på parterna jämfört med äktenskap. En studie visar att utvecklandet av alkoholism, depressioner och allmän psykisk sjukdom är mycket vanligare bland samboende än bland gifta. (sidan 363-364).

Samboskap är privat och inte officiellt
Den andra avgörande skillnaden mellan äktenskap och samboskap är den offentliga inramningen som samboskapet saknar. Vi har sett att den bibliska definitionen av äktenskap innehåller ett moment av att lämna föräldrarna....
... Då det gäller samboskap är relationen otydlig och graden av överlåtelse mellan de två kan vara väldigt olika. Ingen av dem har givit några offentliga löften om trohet och trygghet." (sidan 364-365)

Översättning: PB

I kväll: Direktsänd konsert med Mannssambandet!

I kväll, torsdag den 22 september klockan 19.00, sänder FA-TV Norge direkt från  Mannssambandets konsert i Hamar.

Se sändningen här: http://www.frelsesarmeen.no/no/vart_arbeid/fa-tv/
Sändningen börjar 18.45

Läs mer om Mannssamdet här: http://www.frelsesarmeen.no/no/perleportalen/interne_nyheter/Konsert+med+Mannssambandet+p%C3%A5+FA-TV.d25-SxlnSYt.ips#content

Tidig söndagsmorgon den 18 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den här veckan har vi varit i Mosjöen. Det ligger i höjd med Kittelfjäll i Sverige.

De gamla delarna av Mosjöen

Under besöket tog vi en promenad i de gamla delarna av staden (eller är det by?). Det var som att föras tillbaka hundra år i tiden. Där fanns den gamla bensinstationen kvar, även om den inte sålde bensin längre (se bilden ovan). Då vi passerade bensistationen berättade jag historien om den gamle mannen som tankade. Den som tankade vid sidan av honom beklagade sig över att bensinpriset hade gått upp så väldigt mycket den sista tiden (Jag kommer ihåg att jag följde med pappa och tankade på Valhallavägen i Stockholm då jag var liten. Då kostade bensinen 68 öre/litern på IC).

Nåväl, då svarade den gamle mannen att han inte hade märkt att bensinen hade gått upp i pris. Den som tankade vid sidan av honom utbrast förvånat: "Har du inte märkt att bensinpriset har gått upp!"
Nej, svarade den gamle mannen: "Nej, jag har alltid tankat för hundra kronor och det kan jag ju fortfarande göra."

På tal om bensinstationer kommer jag ihåg min morbror i Tranås som arbetade på Boqvists begravningsbyrå i ena änden av Storgatan i Tranås. Begravningsbyrån hade en ovanlig affärskombination. Utanför begravningsbyrån fanns det en bensinpump, jag tror det var av märket BP, som ägdes och drevs av begravningsbyrån. Så vid sidan av att förbereda sig för olika begravningar sprang man ut på Storgatan och fyllde på bensin till dem som behövde. Min morbror hette förresten Hedström och på grund av hans yrke kallades han ibland för "likström" av den lokala humorn.

Tillbaka till Frälsningsarmén i Mosjön. På torsdagskvällen hade vi möte på kåren och efter mötet gick vi tillsammans ut till torget, ställde oss i ring och höll varandra i händerna och bad till Gud om välsignelse och väckelse över staden. Några människor som var ute på en sen promenad i mörkret undrade säkert vad det var som hände på torget. De skulle bara veta! Det som hände hade med Gud att göra och Gud talade till och med profetiskt till oss under bönestunden.

Men nu är det helg och på Jelöy pågår FA-cup i fotboll. 33 lag med anknytning till Frälsningsarmén deltar och detta är ett återkommande arrangemang i september. Som vanligt deltar ett lag från Sverige. Det är två av våra söner och deras kamrater som spelar i laget. Yngste sonen har fyllt en minibuss och åkt från Stockholm och mellansonen, som är fotbollslärare på Jelöy Folkhögskola har med några vänner. Den svenska laget heter som vanligt "Svea Rike" (se bild nedan). I eftermiddag får vi veta hur det gått.

FA-cup inleddes på lördagen med tal av stadens borgmästare och musik av FTH (Frelsesarmeens Territoriale Hornorketser).

Samtidigt som FA-cup i fotboll var det stor konsert i den angränsande Jelöy-kirken. Ett av barnbarnen hade premiär att sjunga i den stora barnkören, så vi fick missa en av matcherna på fotbollsbanan för att hinna med kyrkokonserten (se bild nedan).

Nu är det söndagmorgon och snart dags att gå på mötet. Idag blir mötet på fotbollsplanen med flera hundra fotbollsspelare och så alla vi andra.

Sen är det dags för en ny vecka. För vår del börjar det med en resa upp till nordöstligaste Norge och en Lärjungaträningskurs för Frälsningsarmén Ungdomsteam "Polarteamet".

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Delar av "FA-rike". Med två söner och ett barnbarn

Kyrkokonsert med barnkörerna och ett barnbarn

Koranen eller Bibeln

Det kom ett mejl från en gammal god vän med en länk som jag gärna vill dela med mig vidare:

"Hej.

Intressant öppning till Islamvärlden. Se denna 30 min.

video, som handlar om f.d. muslimer som verkar bland

muslimer genom TV-kanalen Al-Hayat, där alla är Kristustroende

före detta muslimer, med något undantag.

Många muslimer har blivit frälsta genom denna kanal.

Jag tycker detta är fantastiskt. Halleluja!"

Följ länken: http://www.himlentv7.se/vod/player/28551/

Allt är inte relativt!

Det sägs så ofta "Allt är ju relativt", så att till slut finns det risk att vi börjar tro att det är sant. Men det är inte sant. Allt är inte relativt.

   Relativismen har blivit en av vår tids folksjukdomar. Man gömmer sig bakom uttrycket för att man inte vill, eller inte orkar, ta ställning.

   Förr talade man om rätt och fel, men nu ser det ut som det inte längre finns något allmängiltigt rätt eller fel. Allting är lika rätt - eller lika fel. "Det som känns rätt för dig är säkert rätt för dig, men för mig känns det mer rätt att göra så här."
   Jesus säger att "Sanningen ska göra er fria." Men om vi inte erkänner att det finns någon sanning, så är vi ju inte fria, enligt Jesus. Eller om vi anser att sanningen är relativ, så kan vi på sin höjd bli relativt fria, och vem vill vara relativt fri?

   Jesus vill att vi ska veta att vi är frälsta av nåd. Med relativismen kan vi möjligen vara relativt säkra på att vi är relativt frälsta av relativ nåd.
Bibeln lär att Gud förlåter oss från all synd. Vem vill ha en relativ förlåtelse, eller ca 25 procent förlåtelse?

   Stefan Gustavsson skriver i sin bok "Kristen på goda grunder; om sanning i en tid av tvivel", att det är tre saker som bidragit till relativismens framväxt:
1/ Den sociologiska utvecklingen. Vi har gått från ett enhetssamhälle till ett pluralistiskt samhälle där många ideologier lever sida vid sida.
2/ Den filosofiska utvecklingen. Upplysningstänkandet satte människan som alltings mått. Man tänkte sig att det alltid kommer att finnas kunskap att utvinna, som människan inte känner till. Därmed blir all mänsklig kunskap relativ.
3/ Den teologiska utvecklingen. Synen på Bibelns uppenbarelse har förändrats. Genom liberalteologin har synen på Bibeln förändrats från att ha varit "Guds ord till människan" till att bli "människors ord om Gud."
Så långt Stefan Gustavsson.

   Men då relativismen säger att "Allt är relativt", så gör man en logisk motsägelse. Man säger att det finns något som är absolut sant och det är att allt är relativt. Men om det finns något som är absolut sant, så kan allt inte vara relativt.

   Ytterst sett är relativismen ett angrepp på Jesu anspråk och suveränitet. Om det inte finns något som är absolut rätt eller fel, då kan vi ju inte göra fel. Och om vi inte kan göra fel så behöver vi heller ingen förlåtelse. Och om vi inte behöver förlåtelse så dog ju Jesus på korset helt i onödan.

/PB

Bibelhelg i Södertälje

NT-boken

Ny bokserie!

NT-boken - Peter Baronowsky

Nu är de två första delarna i NT-boken färdiga!
Tillsammans innehåller de två första delarna mer än femhundra sidor bibelundervisning. Det kommer ytterliga två eller tre delar och hela serien väntas bli färdig i januari 2017.

Till varje kapitel i Nya Testamentet finns en miniandakt med ett "mannakorn" att tugga på under dagen. Dessutom finns det till varje kapitel en översikt, kommentarer och frågor till eftertanke.

NT-boken ges ut i A5-pärmar, men det går också att köpa innehållet separat (se nedan)
Del 1 innehåller de fyra evangelierna (299 sidor)
Del 2 från Apostlagärningarna till och med 2 Korintierbrevet (335 sidor)

NT-boken kostar 160 kronor per del (pärm)
Bara innehållet i lösblad kostar 100:- per del
(Du kan beställa genom att maila till info@rupeba.se)

NT-boken kan användas som följeslagare till den personliga bibelläsningen, till självstudium, gruppsamtal eller för predikoförberedelser, eller helt enkelt som uppslagsbok.

Översikt över innehållet i del 1 finner du HÄR.
Översikt över innehållet i del 2 finner du HÄR.

Tidig söndagsmorgon i Stockholm den 11 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och den här söndagsmorgonen vaknar vi upp i Stockholm. Hur hamnade vi här? Jo, så här gick det till.

I fredags eftermiddag då vi kom hem från kontoret upptäckte vi plötsligt att vi hade en ledig helg. Vad gör man då man plötsligt får en ledig helg? Jo, vi satte oss i bilen och körde till vår "hemstad" lite mer än femtio mil österut för att besöka yngste sonen med familj.

Det var mycket länge sedan vi var i Stockholm, men inte fullt lika länge sedan vi träffade yngste sonen med familj, men det blir inte så ofta, så det drar åt det hållet.

Det här är ju egentligen en veckorevy, men det jag ska berätta om nu är snarare en årsrevy. Jag började i januari och har hållt på varje dag under hela året. Och nu är de två första delarna färdiga av min serie som går under namnet NT-boken. Jag räknar med att den blir färdig någon gång i januari och den blir på mer än tusen sidor. De två första delarna på sammanlagt mer än femhundra sidor är nu färdiga och tillgängliga. Jag berättar mer om dem i morgon.

Nu kanske någon undrar hur jag hinner skriva ett så omfattande arbete. Jo, det gör jag på samma sätt som man gör då man ska äta upp en elefant: Man tar en liten bit i taget. Varje dag har jag tagit till mig ett kapitel frå Nya Testamentet, och om man lägger ihop alla dagarna så blir det så småningom många sidor. Men välkommen att läsa mer om detta i morgon!

Då vi kommer hem på söndag kväll går vi in i en intensiv reseperiod igen. Nästa vecka flyger vi till Mosjöen. Under helgen nästa vecka ska vi vara hemma för då blir det FA-cup i fotboll på Jelöy och det betyder besök av de flesta av sönerna som ska vara med i det svenska laget. Det är ett stort arrangemang som hålls varje år. I år deltar 33 lag, de flesta från Norge, men också ett lag från Sverige och ett lag från England.

Veckan efter det flyger vi till Vadsö långt upp i norr, bara några mil från Murmansk och då vi kommer hem därifrån åker vi direkt till Södertälje för något så ovanligt för vår del som en bibelhelg i Sverige. Finns du i trakterna är du välkommen dit!

Men nu är det, som sagt, söndagsmorgon och nu ska vi följa med sonen och hans familj till Filadelfiakyrkan där de är medlemmar.

Sonhustrun ska vara söndagsskollärare under gudstjänsten och sonen har gjort en del videoklipp med vittnesbörd som ska visas i förbindelse med predikan.

Efter det sätter vi oss i bilen för att vända tillbaka till Jelöy i Norge.

Ha en välsignad ny vecka!
Peter Baronowsky

En god soldat åt Kristus Jesus (2 Tim 2:3-4)

”I varje armé finns två sorters människor:
Den ena sorten är de som övertalats att ställa upp.
De kämpar bara därför att de måste.
De gör helt enkelt sin plikt, det är allt.
De har inte sitt hjärta i striden, de fyller bara en plats.
De klagar om maten inte är god eller om sovplatsen är obekväm.
De bryr sig mer om sig själva än om uppdraget.
Deras medsoldater vågar inte räkna med dem.
De är där, men tillför ingenting.
 
Den andra sorten är de som frivilligt sökt värvning.
De lever för striden. De kämpar därför att de vill kämpa.
De tror på sin sak och de är villiga att ge sitt liv för uppdraget.
De klagar inte om maten är usel och sängen är obekväm.
Av kärlek till uppdragsgivaren och passion för uppdraget
är de villiga att offra sin egen bekvämlighet
och utstå obehag och obekvämlighet.
Dessa utgör ett hot för fienden. Dessa är farliga!”

Läs mer HÄR.

Jag ser....

Profetiska morgontankar i juni

Jag ser framför mig en ökande polarisering inom kristenheten i västvärlden

Den ena sidan har en stark tro på Bibeln som Guds ord.

Den andra sidan har en fantastisk förmåga att tolka bibelordet så det stämmer överens med det som är politiskt korrekt just nu.

Den ena sidan representerar en väckelsekristendom med människors frälsning som högsta prioritet.

Den andra sidan representerar en humanistisk kristendom och är fokuserad på verksamheter.

Den ena sidan har en stark längtan att få manifestera Guds kraft och se ett andligt uppvaknande bland Guds barn.

Den andra sidan försvarar det som är och sätter sin tillit till kunskap och resurser.

Den ena sidan förkunnar omvändelse, synd, den dubbla utgången och Jesu återkomst.

Den andra sidan förkunnar en terapeutisk kristendom med mål att få människor att må bra och känna sig inkluderade.

Den ena sidan tror att Jesus är den enda vägen till Fadern.

Den andra sidan tror att Jesus är den bästa vägen till Fadern, men vill inte utesluta att det även kan finnas andra vägar.

Den ena sidan bygger på en levande, dynamisk relation till Jesus och ingenting annat.

Den andra sidan litar på strukturer, traditioner, sakrament, riter och yttre former.

Den ena sidan kommer stundtals att vara en liten kämpande minoritet utan stort inflytande.

Den andra sidan kommer att ha makt, resurser, positioner, inflytande och den kommer att ringakta den kämpande minoriteten.

Jag ser framför mig en ökad polarisering inom kristenheten i västvärlden.

Jag önskar att jag ser fel, men jag är rädd att jag ser rätt.

/Peter Baronowsky

(Tidigare publicerad i juni 2016)

FÖRLÅTELSEBOKEN
- Du kan bli fri!
Månadens bok i september till 25 % rabatt. Läs mer HÄR.

Guds beröring

David Wilkerson
Februari 2012

Daniel vittnade, ”Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer” (Daniel 10:10). Ordet för ”rörde” här betyder att ”häftigt gripa tag i”. Daniel sa i själva verket, ”När Gud la sin hand på mig böjde jag mig ner i bön. Hans beröring gav mig en iver att bedja, att söka honom med hela mitt allt.”
Detta händer närhelst Gud berör någons liv. Den personen faller ner på sina knän och blir en bönens man eller kvinna, manad att söka Herren. Jag har ofta undrat varför han bara rör vid vissa människor med detta trängande behov. Tjänare som berörts av Gud har en intim relation med Herren, de tar emot uppenbarelser från himlen och njuter av en vandring med Kristus som få andra gör. Varför blir en del hungrande sökare medan andra går sina egna vägar?

Jag tänker på Daniel. Denna hängivna tjänare var berörd av Gud på ett övernaturligt sätt. Det fanns många andra goda fromma människor som tjänade Herren under Daniels dagar: Sadrak, Mesak och Abed-Nego, likaväl som Baruk, en skrivare från Jerusalem. Mängder av andra israeliter bevarade likaså sin tro medan de var slavar i Babylon.

Så varför la Gud sin hand på Daniel och rörde vid honom som han gjorde? Varför kunde denne man se och höra sådant som ingen annan kunde? Han förklarar, ”Jag, Daniel, var den ende som såg synen. De män som var med mig såg den inte” (10:7).

Det här var den ofattbara synen Daniel såg: ”På den tjugofjärde dagen i första månaden var jag vid stranden av den stora floden ... När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld … kring sina höfter. Hans kropp tycktes vara av krysolit, hans ansikte var som en blixt, hans ögon som eldsfacklor och hans armar och fötter som glänsande koppar” (10:4-6).
Det här var en syn av Kristus själv, tydlig och levande. Det var faktiskt samma syn som gavs till Johannes på ön Patmos (se Uppenbarelseboken 1:13–15). Nu talade Gud till Daniel omisskännligt, ”som ett väldigt dån (KJV: en oräknelig folkhop) (Daniel 10:6). Det här var inte ett pip eller en viskning utan det dånande ljudet från ett rytande virrvarr.

Herren uppenbarade sig för Daniel på det här sättet för ett specifikt skäl: Han ville göra slut på Sitt Ords långa hungersnöd. Han bestämde att det var dags att ge ett budskap till en förlorad mänsklighet. Och han ville att hans tjänare skulle veta vad han tänkte göra och varför: ”Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar" (10:14).

Läs mer HÄR.

Månadens bok september - FÖRLÅTELSEBOKEN 25% rabatt

Under hösten kan du varje månad köpa en av våra böcker med 25% rabatt.

Under september är månadens bok FÖRLÅTELSEBOKEN - Du kan bli fri av Rut Baronowsky (100 sidor).

På bokens baksidetext kan vi läsa:
"Den här boken handlar om den kristna grunden till förlåtelse. Den behandlar vårt uppdrag och vår ställning som kristna i denna världen samt vårt behov och vår plikt att både ta emot förlåtelse och att ge ifrån oss förlåtelse till andra.
- I ett avsnitt behandlas skillnaden mellan förlåtelse och förståelse.
- I ett annat avsnitt behandlas det smärtsamma i att se sanningen om sig själv.
- Ett kapitel beskriver skillnaden mellan att flytta gränser och att bekänna synd
- Ett kapitel handlar om skillnaden mellan att bekänna synd och att bekänna sår.
- Slutkapitlet handlar om den frihet som bara Jesus kan ge, han som säger att sanningen ska göra oss fria."

Boken kostar vanligtvis 120 kronor, men i augusti får du den för bara 90 kronor + brevporto (26:-). Sänd ett mejl till info@rupeba.se och beställ boken, så skickar vi bok och faktura till dig. Detta erbjudande gäller endast beställningar över nätet.

Om du föredrar det kan du swischa 116:- till +46 723 96 94 80, så får du bok och kvitto direkt hem i brevlådan (Glöm inte skriva in din adress).

Du kan läsa mer om boken HÄR.

Tidig söndagsmorgon i London den 4 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Londonresan börjar på flygplatsen

Så var det söndag igen och den här söndagen vaknar vi upp i London. Vi har skaffat oss en vana att åka en helg till London med varje barnbarn då de har fyllt tvåsiffrigt.

Den här helgen var det dags för barnbarn tre i raden. Det finns fortfarande fyra barnbarn kvar som är på väg mot sina första tvåsiffriga födelsedagar.

Tidigare i veckan hade Rut och jag en kurs för vägledare till de nyutexaminerade löjtnantern. Men det känns avlägset jst nu. Nu är det London som gäller.

Det fanns mycket spännande på den lilla damens önskelista. Allra högst upp var det ett besök på Hamleys leksaksaffär på Regent Street i London. Hennes far och morbröder och storebröder har tidigare varit där och nu var det lilla damens tur.

Det blev en extra fin upplevelse då hon fick äran att öppna hela affären för dagen. Se videoklippet nedan!

En annan höjdpunkt på resan var musikalkvällen där vi såg musikalen Mamma Mia. Det var en fantastisk upplevelse med helt fantastisk musik. Ja, jag vet att det blev två "fantastisk" i samma mening, men det var det värt.

Sedan blev det många resor kors och tvärs i London längst fram i de röda tvåvåningsbussarna, med taxi och med tunnelbana.

Vi hann också med en tur i det jättelika "pariserhjulet" London Eye. 

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka tillbaka hem och till verkligheten igen. Och snart är det dags för en ny vecka.

Jag önskar att det blir en välsignad vecka för dig.
/PB