MOD ATT PREDIKA (vers 2)
Paulus skriver att Gud gav dem mod att predika, och det
behövdes verkligen mod att predika på den tiden. Det var starkt motstånd
förenat med livsfara att predika evangeliet.
Hur är det idag? Behöver vi mod att predika? Ja, i vissa
delar av världen är det ännu idag förenat med livsfara att förkunna Jesus. Men
även om vi inte riskerar vårt liv i Sverige då vi vittnar och förkunnar om
Jesus, tror jag ändå att det krävs mod att predika sanningen idag. Det är
varken vanligt eller populärt idag med förkunnelse om synd och om den dubbla
utgången av livet. Det är vanligare att förkunnelsen handlar om att du är bra
nog som du är.
Problemet med den förkunnelsen är att den är falsk. Du är
inte bra nog som du är. Om du hade varit bra nog som du är hade inte Jesus
behövd dö på korset. Han dog på korset för att jag helt enkelt inte är bra nog
som jag är. Det är sant att du får komma till Gud precis som du är, men han
älskar dig för mycket för att låta dig förbli den du var. Han vill ge dig ett
nytt liv.
Profeterna i Gamla Testamentet blev inte populära av sin
förkunnelse. Jesus blev inte populär då han förkunnade att de som inte tror på
honom är på väg mot fördärvet (Matt 7:13), och att de som inte tror på honom är
på väg mot undergången (Joh 3:16), och det gäller att bestämma sig för att en
dag kommer det att vara för sent (Matt 25:12-13) och de som inte är beredda
kommer att mötas av en stängd dörr. Nej Jesus blev inte populär av sin
förkunnelse. Han dödades på ett kors.
TILL
EFTERTANKE
-Hur upplever du att det är att vittna om Jesus?
-Gud älskade människorna så mycket att han gav din
enfödde son för att alla som tror på honom skulle slippa att hamna på fel plats
i evigheten. Älskar du människorna så mycket att du har mod att berätta
sanningen för dem?
-Hur kan vi vittna om den dubbla utgången av livet och
att våra val här i livet avgör vårt eviga väl?
-Hur kan vi vittna så att det är möjligt att ta emot det
vi säger.
______________________________
Paulus skriver att han inte förkunnar för att vara
människor till lags – utan Gud (vers 4), och att han inte strävar efter att bli
ärade av människor (vers 6).
TILL
EFTERTANKE
Visst är det gott då andra människor talar väl om oss.
Det talas mycket i våra dagar om vårt behov av bekräftelse. Det kan till och
med gå så långt att vårt välbefinnande är beroende av hur mycket bekräftelse
jag får den dagen.
Vi måste fråga oss vad det är som driver oss i livet.
Lever jag mitt kristna liv för att få bekräftelse av de andra? Vittnar jag för
att bli bekräftad av de andra? Eller gör jag det för att ära Gud? Vad är
drivkraften i mitt liv?
_______________________________
I det förra kapitlet talades det om att predika Guds ord
i den Helige Andes kraft. Men det hjälper inte om Odet förkunnas med kraft om
det inte finns en mottagare som tar emot budskapet. Thessalonikerna lyssnade
till budskapet (vers 6), men de gjorde mer än lyssnade de tog emot budskapet
som Guds ord. Det står till och med att gudsorden de tog emot visade sin kraft
hos de troende.
Erik Bernspång skriver i sin kommentar till Första
Thessalonikerbrevet:
”Varför är så många
kyrkbänkar tomma idag? Är det inte därför att det i så många predikstolar talas
människoord? Bara Guds ord mättar människohjärtats hunger.
Vad predikar vi? Socialt
patos? Moral och humanism? Sådant kan aldrig ersätta Guds ord.”
Och så citerar Bernspång Fjellstedts förklaring hundra år
tidigare:
”En av de största orsakerna
till otron, avfallet och ogudaktigheten i Kristi kyrka nu är just det, att
mycket mer människoord än Guds ord predikas. Och att även Guds ord, då det
predikas, icke mottages som Guds ord, utan såsom människoord, så att många
tror, att de har rättighet att utgallra och förkasta allt, som icke behagar
dem.”
Guds ord måste både sås ut och tas emot i den Helige
Ande. Då kan det visa sin kraft.
William Booth lär ha sagt till sin son Bramwell, då han
låg på dödsbädden: ”Det finns kraft i Guds löften……. Om vi bara tror dem.” Det
är då vi tar emot Guds löften och handlar som de är sanna, som Guds kraft kan
frigöras.
Hebreerbrevets författare talar om två grupper av
människor som hör samma budskap. För den ena gruppen blev budskapet
livsförvandlande, och för den andra gruppen till ingen nytta. Tänk vilket
slöseri med tiden att gå och lyssna till långa predikningar till ingen nytta:
”Också vi har fått del av
det glada budskapet alldeles som de en gång. För dem som då hörde ordet var det
till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro.” (Heb 4:2)
TILL
EFTERTANKE
Jesus berättar en liknelse om hur samma såkorn (gudsord)
sås in i olika mottagare. Tänk igenom de olika mottagarna och funderar på hur
du själv och andra tar emot Ordet.
Fundera också på vad det kan ha för olika orsaker att vi
som mottagare kan ta emot Ordet så olika.
__________________________________
Paulus upplever Satan som en verklig person som på olika
sätt försöker hindra att evangeliet om Jesus sprids vidare.
TILL
EFTERTANKE
Hur är det i vår kår/församling. Upplever vi också att
Satan gör vad han kan för att hindra oss evangelisationsiver? Eller är vi så
ofarliga att han låter oss hålla på med vår verksamhet utan att störa oss?
___________________________________
På samma sätt som alla andra kapitel i Första
Thessalonikerbrevet avslutas det andra kapitlet med en påminnelse om att Jesus
ska komma tillbaka.
TILL
EFTERTANKE
Jesu återkomst är det ämne som det talas mest om i hela
Nya Testamentet. Jesus talar väldigt mycket om det och några av Jesu längsta
tal handlar om just detta. I brevlitteraturen finns detta perspektiv med i
nästan alla brev och i flera brev är detta huvudämnet. Johannes Uppenbarelse
har den sista tiden och Jesu återkomst som huvudtema.
-Om detta nu är ett så viktigt ämne i Nya Testamentet,
varför talar vi så sällan om det? Varför hör vi så lite förkunnelse om Jesu
andra tillkommelse? Borde inte det som är viktigt i Bibeln också vara viktigt i
våra vittnesbörd, vår förkunnelse och vår undervisning?
/PB